En Frisörs Dagbok ! (Denna berättelse är uttaget ur tidningen Mirror)
Det här är Evas fiktiva dagbok. Hon är 28år, bor i en helt vanlig stad, jobbar i en helt vanlig frisersalong och det är en helt vanlig måndag i helt vanliga Sverige. Ovanligt nog.
2007-10-29
07.00
Solen skiner och det är 28 grader varmt och sanden är där vit och varm som den bara kan vara i... "aj aj aj" ... I drömmen var jag någonstans i Grekland med klarblått vatten men vaknade av en fyraåring som gör en sträckt mollbergare med skruv på min mage och förstår inte alls hur jag kan ligga och sova mitt på dagen.
07.04
Efter att med ett påklistrat skrynklat leende och såriga ögon försökt veckla ut huden och se så där vuxet vaken och intresserad ut (för att ungen senare i skolan inte ska få några bokstavningsbenämningsutlåtanden på kvartsamtalen) så hankar jag mig ut i köket för att leverera frukost.
07.42
Gemensam frukost samt min dusch är avklarad, däremot kvarstår utmaningen att lösa det här med regnkläder på den lille. Efter 20 minuters tjafs blandat med skoj, blandat med mutningar, är regnstället på plats och vi kan gå till dagis. Hurkommer det sig att alla ungar hatar att ta på sig regnstället men så fort de kommer ut i regnet älskar de att hoppa i vattenpölarna med regnställoch stövlar? Kanske för att fostra oss föräldrar i diciplin?
08.20
Lämningen på dagis och nu återstår dagens motion - rask gång till jobbet cirka 15 minuter.
08.40
Jag är alltid först påsalongen. Hur kommer det sig att det alltid är jag som är först på salongen och får sköta uppstarten Tänkte Eva irriterat. (Här måste jag flika in lite. Alla frisörer tycker alltid att just de är först på salongen och får ta morgonstarten. Inklusive jag. Mvh T.) Efter start på allt det som man måste göra på morgonen på en frisersalong, häller jag upp en kaffe med mjölk. (Ni vet en kaffe som ser ut som 9/7 ungefär.) Precis när jag sätter underläppen repektfullt mot koppen hör jag dörren. Dagens första kund - inget morgonkaffe...
09.00
Janne. Janne har varit kund hos mig i snart ett år och han är lite fööör intresserad. Med intresserad menar jag både av sitt eget utseende och av mig.
-Hej Janne hur är läget? Varsågod och sitt.
-Tack Eva, det är kanon. Lite träningsvärk bara, hur är det med dig då? Du ser ju piss ut!
Vafaan pigg? jag är väl ingen jävla dresserad hamster. Du skulle ha sett mig klockan 07.00 i morse gubbe lille, då skulle du inte fladdrat med ögonbrynen så mycket, tänkte jag.
-Jo tack det är okej. Vad ska vi hitta på idag då? Ska vi klippa så där kort som vi bestämde sist? Han vågar aldrig det tänkte jag.
-Nja jag vet inte. Vad tycker du är snyggast på lilla mig? Frågar Janne
Haha, han har ställt frågan precis på samma sätt varje gång han kommit till mig. Som om allt skulle vara snyggt på honom. Han ser i och försig bra ut men hans utseende blir fulare och fulare i och med hans intresse om sig själv. Jag vägrar säga att han ser bra ut i något idag, Tänkte jag.
-Ah, jag skulle tycka det vore kul med lite omväxling. Nu tar vi bort den där sport-Jidhe-luggen och så klipper vi kort tycker jag.
-Men passar jag i det då? Är det det snyggaste på mig tycker du? frågar Janne
Vafaan ge dig! Tänker jag, jag vägrar säga att det är det snyggaste på honom. Jag vägrar!
-Ja Janne, det skulle vara otroligt snyggt på dig. Speciellt du som är så sportig och vältränad. Det är inne med kort nu, du kommer vara bland de första som är riktigt kort trendig alltså.
Neeej, jag gjorde det ändå. Jag kan inte fatta att jag valde den enkla vägen.
-Ja alltså om du säger att jag är snygg i kort hår, då gör vi så. Bara du är nöjd Eva, säger Janne.
Men miffo. Ge dig! Tänker jag.
-Kul Janne. Kul med omväxling. Vi klipper kort, det gör vi.
Sagt och gjort - Janne klipps kort och i slutet av klippningen precis innan jag ska styla till håret tänker jag: bara han inte återigen föreslår att vi ska ses efter jobbet. Hur ska jag komma undan denna gång? Jag har ju hittat på olika ursäkter varje gång. Precis när jag stoppar i lite stylingprodukter och förklarar för Janne hur han ska hantera den nya frippan så säger han:
-Eva. Tycker du at jag ser bra ut nu?
-Ajja, grymt snyggt, svarar jag.
-Då kanske du inte skulle skämmas om vi skulle gå och ta en fika eller en öl efter jobbet någon dag? Vad säger du?
FAAN, jag kräks. Hur ska jag ta mig ur detta nu då? Hmm - det är ju inget fel påhonom. Han är ju... eller jo det är det. För det första är han inte min typ. Men han är snäll i och för sig. En fika kan ju inte skada. NEJ, vad tänker jag? Han är ju självupptagen som en sidokammad botoxhamster och så är han ju min kund!
-Ja Janne, kanske det. Just nu har jag ingen tid men senare kanske. Jag är ju ensam med lillen du v et. Har du wax hemma förresten? Frågar jag snabbt.
-Wax? Svarar Janne. Ehm nej, behöver jag det?
-Oja, utan wax ingen frilla. Jag sa ju det när jag visade dig hur du ska sköta prippan.
-Okej, ta en wax också då.
-Sådär ja.Ses om sex veckor då, säger jag.
-Absolut, Svarar Janne.
10.00
Nästa kund är Beatrice von Holkenknorre. Jag har känt hennes blick i nacken de senaste 10 minuterna. Trots att jag inte är försenad så är Beatric riktigt stressad.
-Varsågod, säger jag.
-Äntligen, säger Beatrice på ett sådant sätt så att jag inte riktigt vet omhon menar att honhar längtat efter att få komma och klippa sig eller omhontycker att det tog för lång tid med kunden innan?
Vafan klockan är ju enminut över tio. "I´m on time", tänkte jag. No Shit. Förmodligen kände Beatrice att jag tänkte så för det första hon säger är:
-Ja jag är lite stressad. Jag har ett möte som jag absolut inte får missa.
-Okej säger jag. Då sätter vi i gång direkt. Vi ska färga och klippa idag? Trivdes du med frisyren och färgen som vi gjorde sist?
-Nej! Svarar Beatrice.
Va? Nej? Hur menar hon nu? Hon var ju grymt nöjd första gången jag klippte och färgade henne och sist gjorde jag exakt samma klippning och färg, hur menar hon?
-Jo, Eva säger Beatrice lite nedlåtande. Första gången jag var hos dig då var jag såååå nöjd. Då var klippningen perfekt och färgen helt super. Men sist blev det inte alls lika bra.
Bitch! Jag gjorde ju exakt samma. Hur menar hon?
(vad Eva inte vet är att Beatrice har drabbats av "första-gången-jag-är-nöjd-syndromet". Det drabbar kunder som inte gjort en större förändring på länge men som plötsligt får en större förändring till det bättre. Kunden går ut och tycker det ser snyggt ut men är ändå lite osäker, så det första personerna som hon möter kommer att vara avgörande hur hon uppfattar sin nya look. Förmodlingen är hennes vänner och arbetskamrater förvånade för hon har ju sett lika dan ut sedna Dackefejden, såsjälvklart får hon mycket mer uppmärksamhet och hon stormtrivs i att få mycket beröm för sin snygga look. Andra gången hon går till samma frisör och får den nya looken så äe den inte så ny längre för hennes omgivning och ingen märker att hon fyllt i benan och toppat sig. Hmmm, det måste alltså varit bäst första gången.)
Jag undrar vad som var fel och Beatrice svarar:
-Jag vet inte exakt men det var mycket bättre första gången.
-Okej, säger jag och vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att ja, då gör vi väl som första gången då.
-Ja, det vore bra, säger Beatrice.
Jag gör som det står på kundkortet - 150 foliepaket i två väldigt nära ljusa nyanser, tre centimeter från botten och sedan toppar jag henne så att det ska se ut som första gången. Tre timmar senare när jag är färdig så säger Beatrice:
-Mmm, jag tycker nog att det blev var bäst första gången i alla fall, det var lixom ... mer levande ...
Bitch, cykla på i det blå, tänker jag. Jag har ialla fall gjort exakt samma färg och klippning även om inte uppskattningsnarkomaten Beatrice von Trögholk fattar det.
-Du kan väl känna på det ett par dagar, klämmer jag ur mig.
-Ja, men jag tycker det är okej. Det är liksom inget fel men det är inte som första gången. Jag kan liksom inte säga exakt vad det är men, ah, ajja.
Efter att Beatrice har gått så har jag hunnit blivit väldigt försenad så lunchen som skulle vara en timma är nu bara 15 minuter. Som tur är har salongens elev - även kallad ljushuvudet, en skärpt liten gotländska, fattar att jag kommer bli sen så hon har sprungit ut och handlat en tonfiskpastasallad så att jag hinner äta.
-Tack Lighthead! Säger jag till eleven.
-"Inge praobleim", svarar hon.
Efter lunchen har jag en nt kund som ska klippas och färgas men jag måste hinna med att ringa några andra kunder innan.
-Kan du tvätta henne åt mig efter jag har konsulterat henne? Frågade jag Lighthead.
-"Jao jao dei ei klaort jao jiuör dei", svarar Lighthead
Efter en halv tonfisksallad med kall klibbig pasta, och en snabbkaffe senare, såhastar jag mig ut i salongen för att ta emot den nya kunden.
14.00
Redan innan jag möter den nya kunden så känner jag - ni vet: "ajajaj". I soffan sitter en kvinna med båda benen ihop knutna och armarna i kors, spänd som en knippe rå sparris och verkar vara hittvingad. Jag vet inte om det är min kund så jag går fram och frågar:
-Johanna Almskruv?
-Ja, säger kunden.
-Hej, Eva heter jag. Varsågod.
När Johanna har satt sig i frisörstolen så slår hon nästan knut på sig själv. Oops, tänker jag.
-Hej Johanna, hur har du hittat hit då?
-Jag har blivit rekomenderat av en kompis som är kund hos dig.
-Jaha,svarar jag. Vem är det då?
-Janne heter han, säger Johanna. Han är en gammal kompis sedan länge.
-Aha Janne, kul. Kul.
-Vad hade du tänkt dig idag då? Frågar jag.
-Jag skulle vilja ha något helt nytt, svarar Johanna
-Ah vad roligt. Vad har du haft tidigare då?
-Lite olika. säger Johanna kort.
-Okej. Ska vi klippa av en lite längd?
-ehm nej, jag klär absolut inte i kortare hår, svarar Johanna.
-Nehene, men ska vi bara klippa av luggen lite då? och klippa upp de lite runt ansiktet kanske? undrar jag.
-Nej alltså, jag ser ut som en gris i uppklippt hår, svarar Johanna.
Vafan nu då? Sa hon inte att hon ville ha något nytt? Jag fattar ingenting. Har jag vaknat i twilight zone idag eller?
-Okej, vi tar de lilla lugna med klippningen. Men färgen då? Du har ju en rejäl utväxt från gamla slingor och det skulle vara snyggt med lite kallare mörkare nyans pådig till din hy nu när vi närmar oss vinter? Frågar jag och känner mig otroligt övertygande.
-Mörkt? Hur menar du nu? Jag skullese ut som min mamma om jag hade mörkt hår. Aldrig i livet - jag är blond! Blonda slingor och ingen sådan där havre utan kalla slingor ska det vara. Tycker du inte?
Har hon mage att fråga mig vad jag tycker? Kossa! Hon ville ju ha en förändring men hon ville se likadan ut. Fan man behöver ju inte vara hjärnkirurg för att förstå att hon är rätt skruvad, tänker jag.
-Ja, kalla slingor känns lite nytt. Det gör vi, säger jag och går iväg för att blanda färgen.
Jag hör en climazon pipa i bakgrunden och med ett djupt andetag sätter jag mig tvärt upp, Åååhh, en dröm. Jag vaknar alldeles kallsvettig.Fyförfabulen - vilken mardröm. Hualigen. Tänk om man hade det så, sa jag för mig själv. Jag som är sånöjd med mina kunder. Man ska nog vara rätt lycklig i alla fall även om en toklisa kommer in då och då. Man brukar ju alltid gilla de mesta konstiga kunderna efter ett par år, ler jag för mig själv.
Det som pep var inte climazonen utav väckarklockan. Klockan är 07.00. Dags att väcka lillen. Fan också, tänker jag. Det regnar ute. Nu blir det fight med regnstället idag igen. Med ett påklistrat skrynklat leende och såriga ögon och med ett tappert försök veckla ut huden så hankar jag mig ut i köket för att leverera fukost till den lille. Jag hinner ta en kaffe på jobbet, innan den första kunden tänker hon.
Jag ser humorn i detta med tanke på min utbildning o.s.v.
Det är många gånger man har fått kunder som vill göra en förändring, men där ingenting duger!
Man kan skratta åt det såhär, men det är inte lätt när man väl står där med en sådan kund i stolen :D
2007-10-29
07.00
Solen skiner och det är 28 grader varmt och sanden är där vit och varm som den bara kan vara i... "aj aj aj" ... I drömmen var jag någonstans i Grekland med klarblått vatten men vaknade av en fyraåring som gör en sträckt mollbergare med skruv på min mage och förstår inte alls hur jag kan ligga och sova mitt på dagen.
07.04
Efter att med ett påklistrat skrynklat leende och såriga ögon försökt veckla ut huden och se så där vuxet vaken och intresserad ut (för att ungen senare i skolan inte ska få några bokstavningsbenämningsutlåtanden på kvartsamtalen) så hankar jag mig ut i köket för att leverera frukost.
07.42
Gemensam frukost samt min dusch är avklarad, däremot kvarstår utmaningen att lösa det här med regnkläder på den lille. Efter 20 minuters tjafs blandat med skoj, blandat med mutningar, är regnstället på plats och vi kan gå till dagis. Hurkommer det sig att alla ungar hatar att ta på sig regnstället men så fort de kommer ut i regnet älskar de att hoppa i vattenpölarna med regnställoch stövlar? Kanske för att fostra oss föräldrar i diciplin?
08.20
Lämningen på dagis och nu återstår dagens motion - rask gång till jobbet cirka 15 minuter.
08.40
Jag är alltid först påsalongen. Hur kommer det sig att det alltid är jag som är först på salongen och får sköta uppstarten Tänkte Eva irriterat. (Här måste jag flika in lite. Alla frisörer tycker alltid att just de är först på salongen och får ta morgonstarten. Inklusive jag. Mvh T.) Efter start på allt det som man måste göra på morgonen på en frisersalong, häller jag upp en kaffe med mjölk. (Ni vet en kaffe som ser ut som 9/7 ungefär.) Precis när jag sätter underläppen repektfullt mot koppen hör jag dörren. Dagens första kund - inget morgonkaffe...
09.00
Janne. Janne har varit kund hos mig i snart ett år och han är lite fööör intresserad. Med intresserad menar jag både av sitt eget utseende och av mig.
-Hej Janne hur är läget? Varsågod och sitt.
-Tack Eva, det är kanon. Lite träningsvärk bara, hur är det med dig då? Du ser ju piss ut!
Vafaan pigg? jag är väl ingen jävla dresserad hamster. Du skulle ha sett mig klockan 07.00 i morse gubbe lille, då skulle du inte fladdrat med ögonbrynen så mycket, tänkte jag.
-Jo tack det är okej. Vad ska vi hitta på idag då? Ska vi klippa så där kort som vi bestämde sist? Han vågar aldrig det tänkte jag.
-Nja jag vet inte. Vad tycker du är snyggast på lilla mig? Frågar Janne
Haha, han har ställt frågan precis på samma sätt varje gång han kommit till mig. Som om allt skulle vara snyggt på honom. Han ser i och försig bra ut men hans utseende blir fulare och fulare i och med hans intresse om sig själv. Jag vägrar säga att han ser bra ut i något idag, Tänkte jag.
-Ah, jag skulle tycka det vore kul med lite omväxling. Nu tar vi bort den där sport-Jidhe-luggen och så klipper vi kort tycker jag.
-Men passar jag i det då? Är det det snyggaste på mig tycker du? frågar Janne
Vafaan ge dig! Tänker jag, jag vägrar säga att det är det snyggaste på honom. Jag vägrar!
-Ja Janne, det skulle vara otroligt snyggt på dig. Speciellt du som är så sportig och vältränad. Det är inne med kort nu, du kommer vara bland de första som är riktigt kort trendig alltså.
Neeej, jag gjorde det ändå. Jag kan inte fatta att jag valde den enkla vägen.
-Ja alltså om du säger att jag är snygg i kort hår, då gör vi så. Bara du är nöjd Eva, säger Janne.
Men miffo. Ge dig! Tänker jag.
-Kul Janne. Kul med omväxling. Vi klipper kort, det gör vi.
Sagt och gjort - Janne klipps kort och i slutet av klippningen precis innan jag ska styla till håret tänker jag: bara han inte återigen föreslår att vi ska ses efter jobbet. Hur ska jag komma undan denna gång? Jag har ju hittat på olika ursäkter varje gång. Precis när jag stoppar i lite stylingprodukter och förklarar för Janne hur han ska hantera den nya frippan så säger han:
-Eva. Tycker du at jag ser bra ut nu?
-Ajja, grymt snyggt, svarar jag.
-Då kanske du inte skulle skämmas om vi skulle gå och ta en fika eller en öl efter jobbet någon dag? Vad säger du?
FAAN, jag kräks. Hur ska jag ta mig ur detta nu då? Hmm - det är ju inget fel påhonom. Han är ju... eller jo det är det. För det första är han inte min typ. Men han är snäll i och för sig. En fika kan ju inte skada. NEJ, vad tänker jag? Han är ju självupptagen som en sidokammad botoxhamster och så är han ju min kund!
-Ja Janne, kanske det. Just nu har jag ingen tid men senare kanske. Jag är ju ensam med lillen du v et. Har du wax hemma förresten? Frågar jag snabbt.
-Wax? Svarar Janne. Ehm nej, behöver jag det?
-Oja, utan wax ingen frilla. Jag sa ju det när jag visade dig hur du ska sköta prippan.
-Okej, ta en wax också då.
-Sådär ja.Ses om sex veckor då, säger jag.
-Absolut, Svarar Janne.
10.00
Nästa kund är Beatrice von Holkenknorre. Jag har känt hennes blick i nacken de senaste 10 minuterna. Trots att jag inte är försenad så är Beatric riktigt stressad.
-Varsågod, säger jag.
-Äntligen, säger Beatrice på ett sådant sätt så att jag inte riktigt vet omhon menar att honhar längtat efter att få komma och klippa sig eller omhontycker att det tog för lång tid med kunden innan?
Vafan klockan är ju enminut över tio. "I´m on time", tänkte jag. No Shit. Förmodligen kände Beatrice att jag tänkte så för det första hon säger är:
-Ja jag är lite stressad. Jag har ett möte som jag absolut inte får missa.
-Okej säger jag. Då sätter vi i gång direkt. Vi ska färga och klippa idag? Trivdes du med frisyren och färgen som vi gjorde sist?
-Nej! Svarar Beatrice.
Va? Nej? Hur menar hon nu? Hon var ju grymt nöjd första gången jag klippte och färgade henne och sist gjorde jag exakt samma klippning och färg, hur menar hon?
-Jo, Eva säger Beatrice lite nedlåtande. Första gången jag var hos dig då var jag såååå nöjd. Då var klippningen perfekt och färgen helt super. Men sist blev det inte alls lika bra.
Bitch! Jag gjorde ju exakt samma. Hur menar hon?
(vad Eva inte vet är att Beatrice har drabbats av "första-gången-jag-är-nöjd-syndromet". Det drabbar kunder som inte gjort en större förändring på länge men som plötsligt får en större förändring till det bättre. Kunden går ut och tycker det ser snyggt ut men är ändå lite osäker, så det första personerna som hon möter kommer att vara avgörande hur hon uppfattar sin nya look. Förmodlingen är hennes vänner och arbetskamrater förvånade för hon har ju sett lika dan ut sedna Dackefejden, såsjälvklart får hon mycket mer uppmärksamhet och hon stormtrivs i att få mycket beröm för sin snygga look. Andra gången hon går till samma frisör och får den nya looken så äe den inte så ny längre för hennes omgivning och ingen märker att hon fyllt i benan och toppat sig. Hmmm, det måste alltså varit bäst första gången.)
Jag undrar vad som var fel och Beatrice svarar:
-Jag vet inte exakt men det var mycket bättre första gången.
-Okej, säger jag och vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att ja, då gör vi väl som första gången då.
-Ja, det vore bra, säger Beatrice.
Jag gör som det står på kundkortet - 150 foliepaket i två väldigt nära ljusa nyanser, tre centimeter från botten och sedan toppar jag henne så att det ska se ut som första gången. Tre timmar senare när jag är färdig så säger Beatrice:
-Mmm, jag tycker nog att det blev var bäst första gången i alla fall, det var lixom ... mer levande ...
Bitch, cykla på i det blå, tänker jag. Jag har ialla fall gjort exakt samma färg och klippning även om inte uppskattningsnarkomaten Beatrice von Trögholk fattar det.
-Du kan väl känna på det ett par dagar, klämmer jag ur mig.
-Ja, men jag tycker det är okej. Det är liksom inget fel men det är inte som första gången. Jag kan liksom inte säga exakt vad det är men, ah, ajja.
Efter att Beatrice har gått så har jag hunnit blivit väldigt försenad så lunchen som skulle vara en timma är nu bara 15 minuter. Som tur är har salongens elev - även kallad ljushuvudet, en skärpt liten gotländska, fattar att jag kommer bli sen så hon har sprungit ut och handlat en tonfiskpastasallad så att jag hinner äta.
-Tack Lighthead! Säger jag till eleven.
-"Inge praobleim", svarar hon.
Efter lunchen har jag en nt kund som ska klippas och färgas men jag måste hinna med att ringa några andra kunder innan.
-Kan du tvätta henne åt mig efter jag har konsulterat henne? Frågade jag Lighthead.
-"Jao jao dei ei klaort jao jiuör dei", svarar Lighthead
Efter en halv tonfisksallad med kall klibbig pasta, och en snabbkaffe senare, såhastar jag mig ut i salongen för att ta emot den nya kunden.
14.00
Redan innan jag möter den nya kunden så känner jag - ni vet: "ajajaj". I soffan sitter en kvinna med båda benen ihop knutna och armarna i kors, spänd som en knippe rå sparris och verkar vara hittvingad. Jag vet inte om det är min kund så jag går fram och frågar:
-Johanna Almskruv?
-Ja, säger kunden.
-Hej, Eva heter jag. Varsågod.
När Johanna har satt sig i frisörstolen så slår hon nästan knut på sig själv. Oops, tänker jag.
-Hej Johanna, hur har du hittat hit då?
-Jag har blivit rekomenderat av en kompis som är kund hos dig.
-Jaha,svarar jag. Vem är det då?
-Janne heter han, säger Johanna. Han är en gammal kompis sedan länge.
-Aha Janne, kul. Kul.
-Vad hade du tänkt dig idag då? Frågar jag.
-Jag skulle vilja ha något helt nytt, svarar Johanna
-Ah vad roligt. Vad har du haft tidigare då?
-Lite olika. säger Johanna kort.
-Okej. Ska vi klippa av en lite längd?
-ehm nej, jag klär absolut inte i kortare hår, svarar Johanna.
-Nehene, men ska vi bara klippa av luggen lite då? och klippa upp de lite runt ansiktet kanske? undrar jag.
-Nej alltså, jag ser ut som en gris i uppklippt hår, svarar Johanna.
Vafan nu då? Sa hon inte att hon ville ha något nytt? Jag fattar ingenting. Har jag vaknat i twilight zone idag eller?
-Okej, vi tar de lilla lugna med klippningen. Men färgen då? Du har ju en rejäl utväxt från gamla slingor och det skulle vara snyggt med lite kallare mörkare nyans pådig till din hy nu när vi närmar oss vinter? Frågar jag och känner mig otroligt övertygande.
-Mörkt? Hur menar du nu? Jag skullese ut som min mamma om jag hade mörkt hår. Aldrig i livet - jag är blond! Blonda slingor och ingen sådan där havre utan kalla slingor ska det vara. Tycker du inte?
Har hon mage att fråga mig vad jag tycker? Kossa! Hon ville ju ha en förändring men hon ville se likadan ut. Fan man behöver ju inte vara hjärnkirurg för att förstå att hon är rätt skruvad, tänker jag.
-Ja, kalla slingor känns lite nytt. Det gör vi, säger jag och går iväg för att blanda färgen.
Jag hör en climazon pipa i bakgrunden och med ett djupt andetag sätter jag mig tvärt upp, Åååhh, en dröm. Jag vaknar alldeles kallsvettig.Fyförfabulen - vilken mardröm. Hualigen. Tänk om man hade det så, sa jag för mig själv. Jag som är sånöjd med mina kunder. Man ska nog vara rätt lycklig i alla fall även om en toklisa kommer in då och då. Man brukar ju alltid gilla de mesta konstiga kunderna efter ett par år, ler jag för mig själv.
Det som pep var inte climazonen utav väckarklockan. Klockan är 07.00. Dags att väcka lillen. Fan också, tänker jag. Det regnar ute. Nu blir det fight med regnstället idag igen. Med ett påklistrat skrynklat leende och såriga ögon och med ett tappert försök veckla ut huden så hankar jag mig ut i köket för att leverera fukost till den lille. Jag hinner ta en kaffe på jobbet, innan den första kunden tänker hon.
Jag ser humorn i detta med tanke på min utbildning o.s.v.
Det är många gånger man har fått kunder som vill göra en förändring, men där ingenting duger!
Man kan skratta åt det såhär, men det är inte lätt när man väl står där med en sådan kund i stolen :D
Kommentarer
Trackback
