Humörssvängningar
Usch, det här med distansförhållande är påfrestande.. Jag blir tokig! Tur att ett körkort står näst på listan, så jag kan dra iväg precis när jag känner för det.. Vet ju t.o.m vad jag vill ha för bil nu, även om det lär dröja innan jag får mig en sådan.. Blir väl en liten skrutt som början antagligen.. Imorgon skall jag ringa Karlstads trafikskola och kolla upp när de har nästa intensivkurs, för nu bannemig är det dags!! Dessutom går lämpen ut i slutet på Juli, så innan dess skall kortet vara mitt.
Nåväl, det var väl inte dit jag ville komma.. Humörssvängningar var det ja.. Hur kommer det sig att det man saknar mest får ut för ens ledsna, arga eller irriterade samtal? Det är hos Jimmy jag vill vara, men det är på honom jag blir arg.. Hur kommer det sig egentligen? Jag är så sjukt förvirrad! Jag letar liksom saker att bli arg och ledsen på, trots att jag egentligen är överlycklig att jag har honom och att jag får prata med honom så ofta jag faktiskt gör.. Är det någon som känner igen sig eller är jag helt enkelt ett mega freak? =/
Lite läskigt, exakt så är det för mig med patrik! Vi har varit tillsammans av & till i nästan exakt 3år snart och jag har alltid varit den som tjatar, klagar & bråkar. Jag söker efter saker att bli sur på, jätte löjligt men sant. Fast jag älskar honom mer än allt annat, och kan inte tänka mig att vara utan honom!Medans patrik i sig är världens underbaraste & aldrig bråkar tillbaka! Jag måste lära mig uppskatta det jag har innan jag förlorar det helt enkelt!
Godnatt för mig:)
jag känner definitivt igen mig!
jag tar också ut alla dåliga känslor på min pojkvän :/ och när man tänker på de nu, i efterhand så känner jag mig sååå jäkla elak! hua..
Du är verkligen inget freak, så skippa dom tankarna!
Jag är själv inne i ett distansförhållande sedan nästan 2 år tillbaka. Jag vet att jag är världens lyckligaste och att han behandlar mig som en prinsessa, MEN ändå är det han som får ta all skit, såsom mina utbrott, tårar och skrik. Jag tror att det är för att han är den enda jag litar fullt ut på, som jag vågar vara mig själv inför utan att han försvinner ur mitt liv. Vilket många andra gjort.
Jag är dock väldigt noggrann med att säga förlåt när jag betétt mig så.
Kram på dig!
Jag förstår exakt hur du känner. Jag har också distansförhållande. ocg det blir så att jag letar fel och blir arg och så. Skit jobbigt.
Ha det bra!
jobbar han på annan ort eller vad ? hur länge är han borta ? min pojkvän jobbar borta mån-tors.. ibland är det jobbigt å ibland är det skönt.
Nä, du är verkligen inte helt frekay .. Jag känner precis som du, den man saknar allra mest får ta all skit hela tiden. Helt utan anledning kan jag bli arg på honom för att mamma gjort mig irriterad eller vad som .. Även att man är någon sjukt glad över att man har honom :) hah, det är inte lätt ibland ..
Ha en bra dag! :)
vet inte om du fick min kommentar .. ^o)
Jag känner verkligen igen mig.. Oskar och jag hade det så förra våren, det var ingen hit.. Men det ger sig bara man kämpar! Det är ju värt att kämpa för :)
Jag och min sambo hade ett distansförhållande under 1 års tid och det var samma sak. För min del var det mest att det blev så känsloladdat och man hade så enorma förväntningar varje gång man träffades att det svämmade över och jag blev arg och ledsen av okänd anledning! det är säkert olika för alla..
Jag vet precis vad du menar om det där att bli arg på sin pojkvän fast han inte gjort något och fast man är glad. Tror det är många som är på det sättet utan att tänka på. Det blir nog lätt så om man saknar någon, tråkigt nog :/
har också varit med om det där, har knappast ett korrekt svar då jag inte är utbildad, men det är ganska vanligt att man försöker få ut sin vrede på någon annan - man vet så väl att det är fel, men samtidigt tog jag för givet att den man litade på mest kanske kunde hantera agressionerna, man vill ju bara få ut den där känslan så fort som möjligt.
Nej Linda jag känner mig precis likadan. Jag tror att man ibland gör så för att få känna sig lite extra behövd. Sen blir det nog så också för att han är den personen man litar på mest och känner sig trygg hos.
Du är inte ensam Linda, men låt det aldrig gå så långt att du förlorar honom. Ibland får man försöka tänkta efter.
jag sa en riktigt elak sak i helgen till min fästman och han blev väldigt ledsen och sårad.
Jag sa att jag skulle flytta till Borås vare sig han följer med eller inte och sen får tiden utvisa om det skulle hålla.
Egentligen så skulle jag aldrig flytta utan honom, aldrig. Men just då var jag så less på allt och han fick ta smällen.
Det ångrar jag grymt, så nu tänker jag tänka efter före i framtiden.
Kram Anna
Jag känner igen mig också! Jag flyttade till karlskoga när jag var 9år(Jag bodde i luleå innan). Se så sommaren 2006 så flyttade vi tillbaka, och då var jag tillsammans med en kile och vi är fortfarande tillsammans. Och jag är lika dann för att jag saknar honom såååå mycket! det är ju liksom 100mil ifrån oss.. Så jag förstår dig verkligen!
Jag känner igen mig så himla mycket! Jag trodde att det var något fel på mig, men tydligen är jag inte den ändå! pfu!
Exakt så känner jag mig också! Man vill inte alls göra dom ledsen för sitt dåliga humör men tyvärr så går ut över på dom..
