Kaxiga brorsor..
Irritation!! Just nu känner jag ännu mer för att skaffa eget, flytta hemifrån, dra härifrån. En jäkligt kaxig lillebror är anledningen. Han tror han kan säga, göra och bete sig precis hur han vill. Hans är hans och mitt är hans ungefär. De kvittar om det är en tjuga på köksbordet eller coca colan i kylen. Jag vet inte hur många gånger jag hämtat "familjens" dricka i hans rum när jag är törstig, eller hur ofta min glass visat sig vara slut. Nu tog jag en pizza i frysen för en liten stund sedan och lillebror brakar in i rummet;
"Har du tagit min pizza!?"
"Ja..?"
"VARFÖR DET!?"
"Jag var hungrig.."
"IDIOT"... och pang, så slåt han igen dörren
Till saken hör att de låg fler pizza bitar i frysen.. Herregud säger jag. Vad underbart att få slippa massa irriterande situationer i ett familjehushåll som detta..
jag känner igen mig idet där ;)
det var skitskönt när jag fick eget, tills jag insåg att man helt plötsligt måste göra ALLT själv och att pengarna fick en förmåga att rulla iväg desto snabbare :p
Jo syskon kan vara riktigt jobbiga ibland, men ändå så älskar man dom:)
du är inte ensam, men jag har en syrra, det är värre, hon tar både smink och kläder + gör sönder det, UTAN ATT FRÅGA! Syskon är ju som sagt syskon och de är till för att gräla med ; )
mm. men de är rätt söta också. när de sover!! :D
Usch vad jobbigt, jag har alltid varit ensamt barn, men sen typ sex år tillbaka har jag låtsasbröder som jag sällan träffar, för dom bor 40mil ifrån mig och deras pappa.. Nu är en av dom bröderna här hemma och det är jättekul, men ibland blir det förmycket och jag orkar inte med! Jag tror att en stor del av det beror på att jag inte är van vid syskon, det blir för mycket.. Det här låter som om jag försöker få tycksynd, men det är absolut inte så! Godnatt
Åhhh.. fy bubblan! Jag hade dött om jag hade behövt ha det så.. Hur gammal är din lillebror?
Stackare.. :/
Oj va chockad jag blev nu, jag var helt säker på att du bodde hemifrån, haha så fel man kan ha :D Småsyskon är söta men ibland är dom bara för mycket, men jag bor ju inte hemma speciellt ofta i och med mitt internat så jag ser dom precis så långa stunder som är lagom, haha!
usch känner igen det där,just nu har jag bara en bror kvar i huset av 3,och han är 24 så vi har kommit ifrån sånt. Men säger bara ÄNTLIGEN,för det var många år med tjafs!
Jag älskar min familj, men de är bäst i lagoma mängder :p
Jag träffar de max några dagar i månaden, i övrigt njuter jag av att bo själv =)
