Att bara bryta är inte alltid de rätta..

Att bryta med en vän är svårt. Men att först inse att man förmodligen skulle må bättre utan personen är nästan svårare faktiskt. Men ibland är det nödvändigt. En vän skall ge energi - inte ta. Den meningen sitter alltid i mitt bakhuvud, då jag haft ett antal vänskaper som inte varit sådär jätte lyckade. Vänskaper där jag blivit utnyttjad, sårad eller att vi helt enkelt inte funkat ihop. Det är ju så ibland, alla människor klickar inte med alla.
Men vet ni vad jag har lärt mig? Att enbart lämna en vänskap, utan att berätta varför, är inte bra. Jag lämnade en vänskap, som jag inte längre kände mig trygg och glad i, och jag lämnade den utan att säga ett ord.. Det var så tungt för mig.. Men vet ni vad jag nu ångrar? Att jag inte berättade varför. Inte för min f.d. väns skull, utan för min egen! Jag känner att jag inte fått ur mig allt jag velat ha sagt, utan många tråkiga incidenter, och nu sitter jag här, full av ånger, ilska, besvikelse. Men man lär sig av sina misstag och nu vet jag detta till nästa gång. Å andra sidan önskar jag att jag slipper gå igenom detta igen.
Riktigt fin blogg!!
skulle jag kunna få veta vad du använder för teckenstnitt på din text här i inläggen?? :) riktigt fin
Helt rätt!
Hej! Har addat dej nu.
Att bryta med en vän så är inget som jag någonsin har behövt göra, för jag är väldigt noga med vilka jag låter komma mig nära. Men det kan ju bli fel ändå!
Jag har en kompis som är en riktig "enerigitagare", hon är inte bra för mig eller mitt rykte men problemet är att hon är min enda bästa vän (Vilket är hennes fel) och jag är för blyg för att bryta med henne OCH för att skapa nya kontakter. Liten ond cirkel där...
Jag har varit med om det, fått lämna en vän, som tömt mig på energi. Jag saknar henne för varje dag som går och älskar henne trots allt som en lillasyster. Men hon tog mer än hon gav....
Jag håller med dig & förstår exakt vad du menar. Jag har både blivit lämnad och lämnat och det har inte känts bra någon av gångerna.
Jag har faktiskt "brytit upp" med en vän en gång.. och ja, det var tufft. Men idag är jag glad att jag gjorde det.
Vet hur det käns, jag lämnade en vän efter 13 år, hon var min bästaste och vi höll ihop precis varje dag och höll i handen genom precis allting.
Då var jag inte självständig, det är jag idag, alla motgångar är hårda, vissa hårdare, men det som inte dödar gör än bara starkare och jag har svårt att neka att jag tror på en mening, att allt har en mening, för det har det även om vi inte kan förstå det alltid.
Jag tog bilden & texten av dig, hoppas att det inte gjorde något.. jag känner precis så & håller me dig..
Tog bara bilden
Gud vad jag känner igen mig i det du skriver, har nämligen "gjort slut" med en vän nyligen, efter att ha känt henne i fyra år. Men du har helt rätt i att man måste prata med människan om varför man gör som man gör, för sin egen skull. Men jobbigt är det.

