♥ Lily | Fototokig frisör

Att överleva mot alla odds!

Jag ramlade av en häst, och var nära att bryta ryggen.
Som tur är gick det bra :)

Men jag har en Läsarfråga :)
Vilka rengöringprodukter rekomenderar du ?
Jag är ute efter rengöringprodukter, men är en djungel, och blir snurrig.
Tidigare har jag använt tvål och vatten, plus clerasil's ansiktsvatten, men vill testa något nytt.
Om du inte vill skriva ett inlägg om frågan, så kan du svara i min blogg, har skrivit ett inlägg om dettta där.

Kramar

mitt hjärta stannade utan vidare vårterminen 06 andra skoldagen, fick av ambulansen 3 elstötar sen startade hjärtat, har nu en icd (typ pacemaker) som ska starta hjärtat ifall det stannar igen. mår nu precis som vanligt, om inte bättre, har ju en underbar dotter att dela det underbara livet med och sambo oxå såklart! :)

ingredienser* ;)

Jo.. en dag var jag ute och åkte inlines, plötsligt låser sig mina lungor, jag får inte luft, som att försöka andas i vakum, rymden.. ingenting. Det kommer inget. Jag var utan luft i 2 min, fick panik.. visste inte vad jag skulle göra så jag tog sats, och körde rakt in i en tegelvägg. Det släppte av smällen, jag föll ihop och fick luft. Läkarna kan inte förklara det.. men då hade jag verkligen tur när man ser livet passera i revy!

Att göra en lång historia kort: Jag fick diabetes när jag var 14 år. Blev förlamad från midjan och ner (har ingen aning vad som gjorde att jag ej kände nedre delen av min kropp, inte ens läkarna vet) hamna sedan i koma. Hade slangar, nålar, dropp och EKG för hjärtat plus andra apparater som höll mig vid liv och vak dygnet runt. Läkaren sa till min familj att det är inte säkert att jag kommer överlever. Men det gjorde jag och jag kallades sedan för mirakel barnet! De kan man kalla änglavakt enligt mig :)

Nja... själv kanske jag inte råkat ut för något såå allvarligt, men förut när jag skulle gå hem från skolan gick jag över övergångstället. Jag kollade noga åt alla håll och det var bara 30 där och så kom det en bil i fullfart. Den höll på att köra på mig :( Fast det är tur att jag lever :D Du då, har du råkat ut för något?

Jag åkte av en häst mitt ute i skogen mitt i vintern. när dom tillslut hittade mig (jag hade tydligen irrat runt i skogen fast jag inte har något minne av det) så var jag helt väck. väl på sjukhuset så visade det sig att jag hade en blödning i hjärnan och en spricka i skallbenet. dom visste inte om eller när jag skulle vakna. men någon dag senare så vaknade jag! huvudet läkte ihop bra och jag har inte känt något alls efter det :)

Jag var med om en ridolycka där jag inte skulle överlevt men gjorde det ändå. Hästen skena iväg och jag flög av trots min 15 åriga erfarenhet. Jag landa med ryggen förre på en stor trästubbe och tuppa av. Tror det var 3 veckor jag låg ner sövd i respirator och läkaren förberedde alla på det värsta.

Jag är förtidspensionerad idag pga den olyckan som hände när jag var 16 år.

Jag börja alltså med hästar redan när jag var 1 år och sen hållt på det i alla år tills olyckan.

Jag voltade med min lilla golfcab för ett par år sen ner i ett dike. Överlevde som tur var och det enda som jag har är en skada i skulderbladet, så vissa rörelser gör ont. Men jag hade riktig änglavakt med!

ja usch det har jag, riktigt otrevlig faktiskt:/

hoppas du får en riktigt bra kväll:)
kram

jag har voltat med bil två gånger, i riktigt hög fart..och klarat mig undan med blåmärken (som passagerare en gång, och som schafför en gång)..Riktigt riktigt obehagligt! Förövrigt klarade sig alla som varit med i bilolyckorna utan skador, endast lite omtumlade efter händelsen/händelserna. Hade vi fått möte dom gångerna hade jag förmodligen inte suttit här idag. Nuförtiden är jag väldigt åkrädd..Ta det lungt i trafiken, jag säger då bara det!

Kram

Super trevlig blogg :)
lust att ge lite tips på vad man kan skriva om i sin egen blogg?

kom ihåg när jag skulle ha utställning i skolan & fick ett samtal från min pojkvän som sa att han inte kunde komma. han låg då i en ambulans på väg till sjukhuset. han hade åkt med en jobbarkomips (han var alltså passagerare) och jobbarkompisen kom i ca 80 km/h genom en korsning och han missade stop-plikt! det kom en bil från höger och körde rätt in i min pojkväns bil. bilen träffade ca en decimeter bakom min älsklings säte!! hela bilen vart kvaddad, de flög flera varv i luften och landade cirka 70 meter ifrån platsen där krocken skedde. både min pojkvän och killen som körde klev ur bilen helt oskadda. min pojkvän fick blåmärken efter bältet & lite ont i ryggen efteråt. INTE MER! han hade då definitivt änglavakt och ibland funderar jag på vad som kunde hänt och ryser! usch..

Inget riktigt så som du menar har jag varit med om, men jag kom att tänka på en sak. En gång för många år sen var jag, mamma och min syster på väg till mormor och morfar. Efter några mil började det rassla och kännas konstigt när vi körde så mamma vågade inte köra längre och vände. När vi kom in i närmsta stad var det en bilist bakom oss som tutade, blinkade och vinkade för att få oss att stanna. När vi stannade sa han bara rätt ut att våra bultar höll på att lossna på bakhjulen. Vi gick och tittade, och han hade rätt, en hade till och med redan lossnat. När vi vänder oss om mot honom är han borta. Ingen av de andra bilarna som stannat efter oss hade ens sett honom... Hm?

Jag lyckas alltid hamna på fel ställe vid fel tidpunkt. Va med i en krock för 2-3 år sedan där 1 person dog.. Och han satt i bilen som (efter allt voltande) hamnade precis brevid mig, min chaufför (taxi) fick sår och så och alla andra bilar (massor med bilar inblandade) blev totalt kvaddade och massor med blod och otäckheter.. Jag däremot, går ut gåendes ur bilen med ett enda litet blåmärke.. Så länge jag mådde dåligt för det dock! Varför levde jag med ett mini-blåmärke, och han fick dö?

En annan gång va när jag och min klasskompis va ute och gick. Precis utanför skolan hade vi ett enormt träd, det va verkligen enooormt.. Precis när vi går under trädet "puttar" min kompis mig lite, du vet "bråkputtar".. Så hör vi något som knakar högt som f*n, och helt plötsligt som om någon släpper något. En enorm smäll och en gren som skulle kunna räknas som ett träd (storleksmässigt alltså) hade ramlat precis ovanför mig, men tack vare en bil som stod parkerad och min kompis som puttade mig (dock inte p.g.a grenen) så jag liksom duckade, gjorde att bilen tog smällen och jag slapp undan..

Och det har hänt mer, knivhotad en gång p.g.a en annan idiot på en buss (bland det värsta jag vart med om!!!), och så vidare.. Usch! Jag är glad att jag lever och att jag mår bra :)

Ush, jag ser här att det var flera läbbiga ridolyckor! Jag som rider flera gånger i veckan, ofta rider jag ut helt själv! =O Jag har nog haft tur som inte har råkat ut för något sådant ännu peppar peppar

Men jag måste också bara säga att din blogg är helt klart bäst! =) Du äger alla andra småfjortisar, för du är dig själv! Keep going!

Var iväg och hopptränade, skulle hoppa en oxer på 90 cm med en liten c-ponny också stannar hon men bestämmer sig sen för att hoppa ändå... Jag åker av och hon trampar mig precis bakom nacken så jag kände hur hoven precis rörde vid min nacke. Hade hon inte sträckt på benen så hade hon trampat mig över nacken.. Så nu håller jag mig till dressyren ist

Nr jag var ca 5 år så var jag på väg till min mamma och fick skjuts av pappa (som alltid), och då fick jag för mig att ta av mig säkerhetsbältet på motorvägen medan pappa körde i 110 km/h. Någon minut senare vaknade jag upp i utrymmet där man har sina ben i framsätet. Jag var jätteförvirrad och när jag satte mig upp i sätet igen var det ungefär som om någon hade skjutit hål i bilrutan. Det visade sig att det var mitt huvud som hade slagit i rutan så att den hade spruckit, men trots det klarade jag mig med bara ett blåmärke i pannan och kunde gå till dagis en dag senare. Det kallar jag änglavakt!

Året var 1996 i november, min äldsta dotters pappa var med i en arbetsplats olycka. Han fick 1,5 TON över sin kropp. Men överlevde och har idag en son och ja vår dotter förstås då som föddes -99.
Han är gift och arbetar på samma ställe som tidigare men kör inte längre lastbil som han då gjorde. Men man kan säga att han hade änglavakt den där morgonen.
Visst var han väldigt dålig och låg i respirator i 10 dygn, krossade bäcknet,punkterade lungan, revbena gick av på många ställen och han fick Ep. Men i dag är han så pass frisk så han fick sitt körkort tillbaka.
Tur man inte vet vad som ska hända...

Min lilla berättelse, om vad livet kan förändras på någon minut. Så var rädd om varandra...

Kram Olelsi / Nettan i Hälsingland.

På frågan om jag har haft änglavakt så kan jag nog bara säga ja, för vad som gjorde att jag överlevde den 25 oktober 2005 vet jag inte ärligt talat.
Då trängde en man sig in i min lägenhet och plötsligt fann jag mig själv sittande med min då tio månader gamla son i knät med en pistol riktad mot oss, och fick frågor som var jag ville bli begravd och om jag eller min son skulle dö först. Jag tror att min räddning blev att han fick för sig att han ville ha en grogg, och jag hade inte någon alkohol hemma, så han fick sätta sig i sin taxi (som han tydligen åkt omkring 20 mil i för att ens komma till mig..) och åka till systembolaget och köpa sprit. Under tiden tog jag sonen och försvann till en granne, och tillbringade det närmaste dygnet i chock innan jag polisanmälde och fick skyddat boende, och slutligen fick han 2,5 års fängelse för detta plus ett annat utpressningsbrott.
Idag lever jag och sönerna med skyddade personuppifter, och jag heter inte Jessica på papper längre. Dock har jag fått information om att den som gjorde detta avlidit, så i årsskiftet släpper jag mitt sekretesskydd och byter tillbaka till mitt gamla namn. Det är inte för skoj att leva som någon annan. Vi har flyttat mellan skyddade boenden och olika städer i hela Lucas liv, nu är det äntligen dags att slå sig till ro, och det känns väldigt skönt!

Varit med om en avåkning som resulterade i att vi voltat ner i ett dike, bilen var de bara att köra till skroten men vi klarade oss utan större skador.

Förra sommaren var sambon och jag ute och cyklade, kör upp på en liten grusväg när vi hör något och vände tillbaka för att se vad de var. Ser då att en personbil har voltat precis där vi cyklat bara sekunderna innan, hade vi kommit bara några sekudner senare hade vi nog inte överlevt, de kallar jag änglavakt.

Har krockat en gång, men klara mig bra :) Har trillat igenom isen men hade turen att få en sten precis under foten så jag kom upp inge :) saknar bara att nära och kära kanske skulle ha lite mer ängla vakt och tur =/