Förra året var smulis 5 månader när vi var på Oxhälja, då låg hon i vagn och hängde i bärsele. ammades och höll på att lära sig sitta stadigt. Idag, exakt ett år senare, traskar hon omkring, säger "maka" (smaka) till allt vi stoppar i munnen och jublar av ballonger, för att inte tala när hon ropar på "maaaama, paaaappa" och även "Ooooaaah" (morbror Johan). Underbara unge, jag älskar att uppleva varenda dag med dig. Precis som förra året var det strålande väder!
Hur som helst. Vi var alltså i Filipstad och trängdes med människor idag. (Ja, tydligen är man ett himla hinder med barnvagn, då en man fräste åt oss "vad tusan är det här, någon jävla barnvagnstävling eller?"), men jag tycker att vi småbarnsfamiljer borde vara lika välkomna vi.. Men mysigt är det att strosa runt och jag är glad att vi valde söndagen igår, då det brukar vara aningens mindre människor då. Oxhälja blir liksom en bekräftelse på årstidsskiftet för mig, ett mysigt sätt att fira in hösten och en tradition för mig och min kära. Nu för tiden som familj och endast dagtid, förr var det party i öltälten på kvällarna istället, haha. Jag föredrar det förstnämda! En urmysig dag tillsammans med min lillebror och Nathalie. Nu är hösten ännu mer välkommen.
Jag blev så nostalgisk när jag såg dessa mössor, både jag och Johan hade en varsin när vi var små. När jag sedan fick se att det fanns en SELMA-mössa (vilket ALDRIG händer) fick det blir ett köp.
Åh jösses Linda ni skulle gått efter oss där borta med våran dubbelvagn. Känndes som vi hade en egen fil, folk väkde åt höger och vänster när vi kom med vårat monster åk 🙈