En rosa söndag

När Colin blev 1 vecka och Selma 3 år och 1 vecka gjorde vi fotavtryck på dom.
 
Hej vänner!
Söndagen är här och Selma blev visst kvar hos mormorn och morfarn igår. Hon nattades när vi åkte hemåt och trots att hon inte sov här mellan oss inatt så vaknade jag vid 6. Buffade lite på Colin så att han skulle vakna och äta lite mat, sedan somnade han om och sov till klockan blev halv 10. Jag förstår varför han sitter klistrad vid brösten om dagarna, han äter väl ikapp för att sova på nätterna. Inte mig emot kan jag tala om.. Man vet aldrig när det vänder.. Rent personlighetsmässigt såhär första tiden är dom väldigt olika våra två små. Att vi kan lägga honom och han fortsätter sova lite överallt var ingenting vi kunde göra med Selma precis, hihi.
 
Så.. Just nu sitter jag med datorn i knät och i bakgrunden står TV:n på. Bredvid mig har jag en liten två veckors prins som sover gott och hans små ljud bringar avkoppling på hög nivå. Det är nästan fånigt hur bubblig jag känner mig i kroppen hela tiden och säkerligen sådär jätte störig i andras ögon när jag sitter där uppe på mina rosa moln. Men tänk vad oviktigt allt annat blir när man känner såhär..
 
När vi kom hem med Selma för tre år sedan hade vi förberett oss på att livet skulle bli så himla annorlunda och eftersom att alla berättat för oss hur jobbigt det var med barn så ställde vi in oss på det. Men vi fick aldrig genomgå den där chocken, allt skedde så naturligt och hon tog en plats i vår familj utan att vi reagerade speciellt hårt på det. Allt var ju så mycket enklare med henne hos oss, än det vi genomgick iom vår resa genom ofrivillig barnlöshet. Den här gången hade jag förberett mig på kaos och tvåbarnschock, men även Colin har flyttat hit och allt bara sker naturligt. Det kommer förmodligen bli betydligt bökigare när jag är själv med två framöver.. Varav den ena vill äta varje timme och den andra är rejält "full i fan" och testar och busar. Men jag är så glad för att ha upplevt de första två veckorna såhär underbara. Den här tiden kommer aldrig igen, tiden som nyfödd går alldeles för fort och att ha fått känna att jag verkligen njuter. Det är lycka för mig <3
 
 
9
Annster

Så fint och underbart att ha som minne :)

rwoh.blogg.se

Men så fint!
Det är första gången som jag ramlade in på din blogg och måste säga att jag gillar den starkt! Kommer att vara en trogen läsare framöver :)

Svar: Tusen tack snälla! :) Kul med en pappablogg! Får kolla in den också.
Linda Blom

Carro

För mig kom inte tvåbarnschocken. Jag hade jobbigt med första då jag fick en förlossningsdepression så jag var inställd på en jobbig tid med tvåan. Men hon kom och bara var den pusselbit som saknades och nu var liksom familjen "klar" klart det kan vara tufft ibland att räcka till för två barn i olika åldrar men vi har haft tur med en storebror som alltid tar hand om och vill vara med lillesyrran. :) så det kan vara enkelt att få två barn också. Lycka till med allt!

Svar: Underbart att höra <3
Linda Blom

Isabel

Nä, jag upplevde varken enbarn eller tvåbarnschock. Allt har känts ungefär som jag trodde att det skulle vara. Tycker allt flyter på så himla bra. Känns bara kul med fler barn. Du kommer fixa det galant med två barn. Man kommer snabbt in i nya rutiner. :)

Svar: Underbart att höra <3 Man hör så mkt om hur jobbigt och krångligt allt är och många gånger blir man misstrodd när man inte tycker att det är sådär jobbigt och svårt som man blivit informerad om :)
Linda Blom

Isabelle

Jag är så glad för eran skull, bästa lyckönskningar med allt ni tar er för från en litn läsare i Växjö <3

Svar: Tack snälla snälla du! :) Kram!!
Linda Blom

Elin Edberg

Åh vad fint med fotavtrycken! Jag fick mitt första barn den 5e april så hon är snart två veckor också :) Är inte så chockad så här långt, tror mycket handlar om inställning och förväntningar.

En fråga angående pysslet: vad har du använt för färger? Man vill ju gärna att det ska vara någon snäll färg mot bebis. Blev i alla fall väldigt sugen på att föreviga de sötaste fötterna jag någonsin sett så jag ska definitivt pyssla ihop något liknande här framöver!

Tack för en mysig blogg, har varit så kul att följa dig under graviditeten eftersom vi låg så nära i datum :)

s p i n d e l t j e j e n

De tre första veckorna hemma så var mannen hemma och då var det hur fluffigt och underbart som helst. Sen gick han tillbaka till jobbet och jag var själv med extremt trotsig 3-åring dag ut och dag in (gick inte på förskolan första 10 veckorna). Och bebis som bara vill vara på mig. Det var jobbigt värre. Nu är hon snart 12 veckor gammal och sonen har börjat på 15-timmars och jag känner att jag kan koppla av lite mer igen och känna mig "på rosa moln" :D

Anonym

Så mysigt att vara i bebisbubblan!
Blir själv sugen på en liten trea! 😊

Johanna

Så himla fint!