Förlossningen i vecka 31+5
Herregud vilken omtumlande vecka vi har haft.. Det känns som att jag inte har gjort så mycket annat än att tillbringa tiden i sjukvårdens händer samt vilat och försökt kurera mig och familjen. I måndags fick jag ge mig iväg till förlossningen p.g.a. bland annat minskade fosterrörelser, dagen därpå kom lillebror igång lite, men Selma fick krupp för första gången på tisdag kväll och vi blev rådda att ringa ambulans. Fruktansvärt otäckt var det.. Vi tog bilen in själva istället och kom inte hem förän det började bli onsdag morgon. På onsdagen åkte jag till VC för att få mina första järninjektioner, lillebror fortfarande ganska aktiv..
Men så kom lördagen och jag kände tydligt att det inte var som det brukar igen. Dagen gick, jag höll koll men han gav inte ifrån sig något. Vi var en sväng på Bergvik och jag var extremt spänd om magen hela dagen. Framåt eftermiddagen blev jag dålig och gick och lade mig. Somnade som en stock och sov i säkert 1,5-2 timmar tills Jimmy och Selma väckte mig vid 18-18:30. Då mådde jag fortfarande på samma vis, illamående, spänd, yr och dessutom har jag sedan ett par dagar tillbaka haft som stickningar i solar plexus. Det känns som när benen somnat ungefär och stundvis som att någon trycker in en kniv och det gör extra ont. När Jimmy sedan nattade Selma låg jag och försökte buffa igång lillebror som fortfarande inte rört sig, drack dricka, kallt, sprang på toaletten o.s.v. Men ingenting hjälpte. Då läkaren i måndags sade att jag genast skall höra av mig om fosterrörelserna minskade igen så var det bara för mig att ringa förlossningen igen.
Strax innan 21 befann jag mig på plats och dom tog temp, blodtryck m.m. Det låg lika fint som det brukar och när dom sedan satte CTG:n på magen så började lillebror äntligen ge ifrån sig lite rörelser. Det tillsammans med ljudet från hans hjärta ingav samma lugnande känsla som alltid. Jag låg med CTG:n närmare en timme då jag lyckats tajma in skiftbytet. Jag låg med en knapp i handen som jag skulle trycka på när jag kände bebisen och den fick sig faktiskt en hel del tryck under tiden, så skönt. Tillslut kom en barnmorska in och kände och klämde på magen på mig och av vad hon kunde känna har lillebror vänt på sig. Han verkade nu ligga med sin rygg mot min höger sida och sina mjukdelar som armar och ben mot min vänster. Hon kände även att min mage verkligen var spänd och att jag hade sammandragningar.
Hur som helst. Hon gav mig order om att ringa till ultraljudsmottagningen direkt på måndag. Troligtvis kommer jag få en tid inom de närmsta dagarna för att göra en grundligare koll på bebisen, flödet i navelsträngen, kolla så han växer ordentligt och liknande. Så.. To be continued kan man väl säga? Jag hoppas allt ser bra ut med vår lilla prins och jag hoppas att en ny vecka kommer innebära lite mindre oro för båda våra barn.
Vår dotter föddes i 32+3 här i Karlstad. Hon föddes med akutsnitt för hon låg i säte. Mitt vatten hade gått och värkarna drog igång, eftersom det läckt redan i en vecka så belutades att inte stoppa förlossningen utan Hedwig fick komma ut. Vill bara säga att allt gick så bra, helt frisk och stark även om hon var liten och personalen var toppen så vi kände oss väldigt trygga. Hoppas lillebror håller sig inne längre men gör han inte det så kanske du kan minnas att det gick så himla bra för oss och att det kan ge lite lugn :)