Rutinmässigt barnmorskebesök #4 (v.34+0)

I måndags var jag och Selma hos min barnmorska igen, ett efterlängtat möte även denna gång. Det är så befriande att komma dit på något vis, delvis få bekräftat att bebisen verkar må bra, men även få prata av sig. Det första hon frågade mig i måndags var hur jag mår efter alla sjukdomar, men också om jag hört något från Viktoriaenheten. Nä.. Suckade jag och berättade att ni börjar det bli väldigt påfrestande.. Den här väntan, att det inte händer något trots att både jag och min barnmorksa kontaktat dom (jag har t.o.m. varit på plats och då sade hon "vilken dag som helst" - det är flera veckor sedan nu). Att oron växer ju närmare BF vi kommer och hon förstod mig fullt ut. Hon sade att det inte skall behöva ta såhär lång tid. På första inskrivningssamtalet tog jag upp min oro gällande den kommande förlossningen, då var jag i vecka 10 eller liknande. Innan vecka 25 hade en remiss till Viktoriaenheten gått ut.. Imorgon går vi in i vecka 36..
 
Min barnmorska valde att skicka en direktremiss (som ett brådskande ärende) till läkare på specialistmödravården istället och hon sade att hade jag inte hört något innan fredagen (alltså i förrgår) så skulle jag höra av mig tillbaka till henne på måndag (imorgon) igen för att dubbelkolla. Och nä.. Jag har alltså inte hört något ännu så imorgon skall jag ringa igen samt att jag skall ringa spec.mödravården och höra med dom gällande min remiss. För veckorna går som sagt, fort som attan. Och jag försöker att ställa in mig på att vi kommer få göra det här helt själva.
 
SF-mått: 33,5
Blodtryck: 110/75
Hjärtslag: 138 slag / minut
Huvud: Ligger nedåt sedan månda veckor, dock ruckbart.
 
Undersökningarna gick hur som helst väldigt bra och lillebror i magen har varit en minst sagt aktiv bebis det senaste. Det är så himla mysigt och dom runt mig blir så fulla i skratt när jag kan utbrista "aaaaaah ajajajaj" när han trycker ut en hand eller en fot eller vad det nu kan vara långt ned i sidan på mig. Jag måste hålla emot med min egen hand för det är sådant tryck.
 
När barnmorskan kände på min mage så sade hon "OJ vad han trycker uppåt med rumpan". Ehm.. Jo tack! Det har jag känt, haha. Det är därför jag tror att han är betydligt längre än sin storasyster var i magen. Dessutom ligger mitt SF-mått precis ovanför kurvan och har gjort hela tiden och även om man säger att SF-måttet inte avgör storleken på bebisen, så tror jag faktiskt att han är modell större. Det är bara en känsla jag har och det har jag sagt till barnmorskan också, som skrivit in det i min journal för skojs skull och se om jag har rätt.
 
Vi hann även prata om hur jag skall göra om jag får värre sammandragningar och förvärkar (haft rejält ont vissa nätter) och hur jag skall veta när jag kan ringa förlossningen eller inte. Hon bad mig lita på min magkänsla, ring in och be att få komma på en kontroll. Jag har ju blivit nekad förlossningsbesök 2 gånger under denna graviditet, trots att jag haft både befogenhet (enligt BM som jobbat på förlossningen i 16 år innan sin nuvarande tjänst) samt att jag berättat i telefonen gällande vår tidigare förlossning med Selma. Jag är ju så väl medveten om att livmodern övar sig, att det kan göra ont utan att vara på gång, men när man har så ont att man inte kan resa sig så är det ju annorlunda. Hon sade åt mig att skulle jag bli nekad - åk bara in! Känns det för smärtsamt att ringa - åk bara in! Med tanke på att jag inte fått något samtal, plan, eller något annat gällande min oro - så skall jag bara åka in. Problemet är ju att jag fått höra "du märker när det blir dags, du vet ju hur värkarna stegrar iom att du fött barn förut".. Men jag vet ju inte det.. För mig kom dom som en käftsmäll, riktigt intensiva och sedan kom Selma i princip. Därför är det så himla skönt att ha min barnmorska "i ryggen" så jag kan få någon trygghet i det hela. Skulle det visa sig att det inte är något på gång när jag har sådär ont, även efter alvedon m.m. så är det bara att åka hem igen.
9
ensekundtusentankar.blogg.se

Vilken vacker bild ... Så fint med gravidmage ... Undrar om jag någonsin kommer få uppleva det igen. Hoppas det löser sig med allt.

Sofia

Vilken fantastisk barnmorska!!

Svar: Hade jag inte haft henne hade jag troligtvis varit ett vrak nu.. Hon är underbar! <3 Säger liksom "åk in direkt, säger dom något så hänvisar du bara till mig".
Linda Blom

Marie

Grabbar är ju generellt större än flickor och växer ofta fortare också. Sen är det ju ungen regel förstås :). Tyckte jag hade en spädis knappt en månad med lillebror, han växte så snabbt verkligen och idag 9 månader gammal så är han lika stor som storasyster var när hon var över 1,5 år!!!! Men såååå go ❤️
Lycka till med allt och superfin bild!

Svar: Ja, jag vet att dom ofta har en annan tillväxtkurva än tjejer. Men just när dom föds är det ju inte så att pojkar överlag är större : ) Men.. Som sagt, jag tror helt klart att han kommer vara betydligt större än sin syster : )
Linda Blom

Hanna - Pilates och träningstokig

Vad skönt att du har stöd från din barnmorska iallafall. Håller tummar och tår att du får mer stöd.

Anonym

Hej! Vilken BMmottagning går du på?

Anette

Jag har haft fyra kalassnabba förlossningar och sista gången blev jag igångsatt redan i vecka 35 pga störtförlossningar som det står i journalen. Men ett tips eftersom du aldrig får nån tid att komma iväg är att du ber din bm förklara hur ni ska agera OM han kommer hemma. Jag var livrädd att föda hemma med de andra barnen hemma och de gjorde vul på mig flera gånger varje vecka för att ha stenkoll på min livmodertapp och se när den började förbereda för förlossning. I v35 såg de att det var dax att sätta igång mig. Men iaf... Min bm gick igenom med mig och maken vad vi skulle göra OM det skulle bli förlossning hemma. Hon gick igenom vad vi behöver och vi fick ett "kit" av henne att ha hemma och bra instruktioner hur man ska gå till väga osv...
Men nu hoppas vi såklart att du kommer föda i lugn o ro på förlossningen. Men det kan ändå kännas lite tryggt att veta hur man ska gå till väga och vad man behöver OM, OM man skulle föda hemma. Så fråga din bm om ni inte redan pratat om det :)

Annika

Ni fixar det galant själva oxå om det skulle vara så :)
Ni är ju ändå lite förberedda på det och det kan jag LOVA att vi inte var när det väl hände.
Men vi fixade det och allt gick jätte bra.

Men hoppas ändå att ni får komma iväg.
Kram

Elin

Så vacker du är! Önskar jag också kunde se ut så.. det lyser inte om mig. Jag blir bara grå när jag är gravid. Är också nervös inför nr tre som kommer 1:a juni. Det gick så fort med nr två att jag är rädd för att bebisen kommer hemma eller i bilen! Barnmorskan har skrivit upp att vi får komma in vid minsta tecken och det känns bra. Det gör ALLT att ha barnmorskan med sig och det visste jag inte föränn denna gång!

Önskar dig/er all lycka!

Jonna

Vad skönt att höra av er barnmorska att det bara är att åka in om du känner minsta oro. Nu vet jag ju inte hur långt ni har till sjukhuset, men det är ju som sagt inte svårare än att åka hem igen om det inte är dags. Det har jag för övrigt gjort med alla tre barnen. Första gången kom jag tillbaka ett dygn senare, med tvåan kom jag tillbaka efter någon timme och nu med sista så hann jag vara hemma i tre timmar innan vi åkte in igen. Hellre att åka in en gång för mycket än att stanna hemma och vara orolig. Lycka till när det är dags!