Gravid med litet syskon - vecka för vecka

Välkommen vecka 33

Välkommen vecka 33 ♥ Bilder från 32+0 (v.33)
 
Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Bebisen: Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2200 gram. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra. Det finns gott om fostervatten, det är vanligt att det finns nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång.
 
Egna tankar om föregående vecka: Vecka 32 blev en av graviditetens mest omtumlande veckor med förlossningsbesök x2, vårdcentral och akuten med Selma. Så mycket oro. Kände jag mig trött och sliten innan, så tilltog det under veckan och jag fick som stickande känningar i solar plexus och vet inte om det kanske kan bero på just oron och den inre stressen som blir när det händer saker som man inte riktigt kan styra och kontrollera. Barnen är det viktigaste som finns för oss och att något skulle vara, eller är fel på dom gör fruktansvärt ont. Det spelar liksom ingen roll om det är vår förstfödda och så högt älskade dotter eller om det är den lilla ofödda prinsen i magen. Man vill kunna skydda dom mot allt..
 
Halsbrännan tilltog och jag vet inte hur många Galieve jag tog både dag och nattetid under veckan, främst kvällar och nätter dock. Det blev som värst när jag låg ned, även om jag var väldigt upphöjd med överkroppen och försökte tänka mig för hela tiden. Foglossningen tilltog lite och jag började känna ömhet framtill och i ljumskarna, men det var ingenting jag tyckte var speciellt besvärligt ännu. Bara lite irriterande. Vaknade på nätterna av hälsbrännan, somnade om lätt ibland och låg vaken i timmar ibland. Blippade med telefonen, lyssnade på poddar, satte på TV:n, sprang på toaletten eller bara låg och tittade på min fantastiska familj, snosade på Selma som ju luktar så ljuvligt. Vi samsov nästan hela veckan och de kvällar hon somnade i sin säng kom hon ändå in till oss. Det kändes extra betydelsefullt och tryggt denna veckan och ärligt talat var känslan över att hon legat i rummet intill lite jobbig. Jag ville ha henne extra nära helt enkelt. Och hon tycktes ha behovet av att vara nära oss också. Jag fick mina första järninjektioner på onsdagen och det kunde ta någon vecka innan man känner något av dom, men det var väldigt smidigt att få dom. Jag fick ligga på en säng på vårdcentralen i 45 minuter ungefär medans det droppade in vätska som liknande kolasås i min arm. Men det gjorde inte ont, aningens stickande känsla i armvecket första minuten, men i övrigt inga bieffekter alls. Och det var så skönt att inte behöva tänka på det där med att få i sig järn på samma vis, för nu vet jag att kroppen borde ta upp det bättre. Även om jag givetvis fortfarande skall tänka på att få i mig annat järnrikt också! Jag blev en del andfådd och stånkade och stönade när jag satt, böjde mig eller liknande. Det kändes verkligen att livmodern började stå ordentligt högt och jag blev lite öm när jag kände en liten rumpa trycka upp mot revbenen. Trots detta kände jag mig väldigt smidig också, så himla knasigt, men ack så fantastiskt. Bebisen hade hicka flera gånger om dagen, precis som sin storasyster hade och det var en väldigt mysig känsla.
 
Nu är jag laddad för att kliva in i en ny graviditetsvecka och hoppas att det blir en lugnare sådan, vi började med ett besök hos barnmorskan.