Linda Blom

Det finns flera tillfällen i mitt liv där jag känt att jag klantat till det, agerat på sätt jag i efterhand skulle tagit tillbaka och liknande. Det starkaste tillfället jag känt mig som mest misslyckad i mitt liv är vår barnlöshetsresa (speciellt då det är mig och min kropp det är fel på), men den har ni läst en del om redan och därför kommer jag att ta upp något annat som där och då tog väldigt hårt på mig och mitt självförtroende. 

 

Det var i september 2010, jag var 22 år gammal och jag och min lillebror hade fått en varsin intensivkurs av vår pappa. Det var dags att ta körkort! Jag jobbade så gott som heltid i butiken Headspot då, dessutom flyttade vi från Storfors till Karlstad i samma veva. Jag gick upp tidigt, åkte till körskolan för teori, gick till butiken och öppnade den direkt efter, för att på eftermiddagen sedan ha körlektion.

 

I två veckor gjorde jag inget annat än att plugga och jobba för att sedan åka iväg till Grums och köra halkbanan. Det momentet älskade jag! Kort därefter var det dags för riskettan och körläraren tyckte sedan att jag var redo för uppkörning/uppskrivning. 3 veckor senare fick jag tid och däremellan fortsatte jag jobba, plugga, köra.

Så blev det dags för uppskrivning och nervöst stapplade jag in i salen.. För att sedan kliva ut - kuggad! 51 poäng fick jag och gränsen för godkänd var 52. Jag blev så deppig, men det var ändå hanterbart och jag laddade om för uppkörningen veckan därpå. Då var det dags för säkerhetskollen och dom utmanade mig på att testa så styrservo, bromsservo och bromsar funkade.. Utöver det fick jag en rejäl uppgift på själva uppkörningen där jag fick fickparkera, köra stadstrafik, landsväg, motorväg, vanlig parkering, backa runt hörn, starta i backe m.m. Alla moment man brukar träna lite extra med på körskolan fick jag bevisa att jag kunde. När jag fick ett "Bra, nu åker vi tillbaka" slappnade jag av - det skulle jag inte ha gjort. Jag lyckades missa en något otydlig stopp-skylt (där den heldragna linjen i marken inte ens syntes) och tog istället för givet att det var väjningplikt. Jag rullade sakta sakta sakta och sedan körde jag ut på stora vägen. Ni anar inte hur arg jag var på mig själv!! Hur klumpig får man bli? Jag blev kuggad alltså!



Jag var såklart enormt frustrerad och skämndes när jag berättade för Jimmy att jag kuggat på även detta moment. Men jag gjorde det enda rätta och gick raka vägen och bokade om tiderna för uppkörning och teoriprov. Tre veckor fick jag vänta innan jag återigen fick tid. Det blev dags för uppskrivning och.. Jag kuggade.. Igen! För andra gången fick jag 51p där gränsen var 52 för godkänt. Det tog hårdare än första gången och jag kände att det där körkortet aldrig skulle bli mitt. Men.. Jag körde upp igen strax därefter och gjorde en riktigt bra körning, trots nervositeten. Gissa hur hårt det tog på mig när jag fick höra "Du fick kämpa lite för mycket när du skulle backa ut från den där sluttande parkeringen" - Kuggad alltså! Där bröt jag ihop och ringde Jimmy och grät. Jag suger verkligen var det enda jag kände..

Men.. För tredje gången bokade jag om uppkörning och teori direkt! Envis som satan.. Några veckors väntetid igen innan det blev dags.  Ni kommer inte tro mig när jag berättar att jag - för tredje gången kuggade på mitt teoriprov. Vad jag fick? 50p! Om jag inte minns helt fel så kände jag mig mer arg än ledsen det tillfället. Varför ville inte spärren släppa? Varför klarade jag det gång på gång på gång på gång på trafikskolan och via nätet med full pott? Men inte när det väl gällde..

 

För tredje gången satte jag mig sedan bakom ratten och hela min kropp var mycket lugnare, men kanske framförallt kände jag en stor hopplöshet och inställningen när jag satte mig där vid ratten var "jaja.. klarar jag det inte så får jag ju göra om..". BAAM! Äntligen släppte spärren och jag fick höra orden jag kämpat så jäkla hårt för - grattis! Jag klarade uppkörningen och jag nästan skuttade in på vägverket för att boka mitt teoriprov. Den misslyckade känslan jag haft inom mig i flera månader lättade och jag var enormt pirrig när jag den 17 november 2010 gick in för att skriva teorin för fjärde gången. 60 poäng! Körkortet var mitt!

Jag var så otroligt glad! Känslan av att körkortet var mitt var liksom inte "yes, nu kan jag köra bil när jag vill" utan det enda jag kände var att det var såååå sköööööööönt att det var ööööveeeeer! Jag behövde inte plugga mer, jag behövde inte känna mig stressad och pressad att klara proven. Jag behövde inte känna mig sådär misslyckas och asdålig för att jag inte klarade körkortet. Det var mitt : )

En del av Johanna Kajsons julkalender 2017.