Linda Blom

Det finns egentligen två olika "läger" - de som motsträvar teknikens framfart och därmed fullständigt pratar ned exempelvis iPads, men så finns det också de som hyllar sådana prylar. Jag är av den sistnämda sorten och detta helt utan att skämmas eller känna att jag behöver försvara mitt (läs: vårt) val av att låta Selma få använda iPad. 

 

Nu är jag småbarnsmamma till en ettåring och en fyraåring och under dessa år har jag kommit till insikt med vissa saker när det kommer till användandet av läsplattor. Exempelvis fick Selma, även om det var enormt sparsamt, använda min iPad redan när hon var i ettårsåldern, det finns små pek-appar och liknande med djur som hon tyckte var helt fantastiskt. Lillebror Colin däremot har som max fått se på Babblarna/sånger på Youtube genom vår telefon samt givetvis när TV:n står på, för det är ju lika mycket skärm som smartfones och läsplattor. Men jag har helt enkelt känt att eget användande kan vänta med Colin, det hinns med ändå såatt säga.

 

Hur som helst! Många av de människor som väljer att prata ned användandet av iPads menar på att barnen mår mycket bättre av att vara ute och springa, röra på sig, leka, bläddra i böcker, ägna sig åt rollekar och fantisera ihop diverse spännande saker. Och jag håller med! Självklart skall barnen röra på sig, vi lever i ett allt mer stillasittande samhälle, kanske mycket på grund av just tekniken. Men vad är det som säger att man inte kan kombinera de två? Vad är det som utnämner läsplattor till djävulens påfund och att det var "så mycket bättre förr"? Varför blir det sådan hysteri över att det finns iPads ute på förskolorna? Och varför skulle en förälder klassas som lat för att hen tillåter sitt barn att använda sig av dagens teknik?

Jag kan inte för allt i världen förstå hur ett komplement i barnens vardag skulle kunna vara något skadligt? Jag förutsätter att varje förälder faktiskt använder det så - som ett komplement (men är såklart medveten om att det finns undantag). Vi skulle aldrig någonsin plocka bort vanliga pussel, bara för att det finns pussel på iPaden, vi skulle inte heller plocka bort böcker, eftersom att det finns appar med sagor. Vi skulle aldrig någonsin acceptera att Selma sitter med iPaden istället för att röra på sig, leka och allt det andra som bör höra ett barns vardag till. Men det finns så många fördelar med ett begränsat användande att vi heller inte skulle vilja utesluta läsplattan.

 

Det gäller att som förälder vara uppmärksam och delaktig i hur användandet går till. Det gäller att se till att det inte blir ett beroende. Det gäller också att välja rätt typer av appar. Det finns en uppsjö av pedagogiska möjligheter och en stor favorit hos Selma just nu är Bolibompa appen där hon tragglar bokstäver. Men det finns också mängder av fantastiskt bra appar för nöjets skull, böcker, sagor, serier och filmer. För oss är det solklart att hon kan få titta på film en stund oavsett om det är på TV:n eller om det är på plattan. Det kan vara ett väldigt bra sätt att varva ned lite med, efter en dag full av fysisk aktivitet och lek. Hemma hos oss används iPaden långt ifrån varje dag, året runt, den kan ligga urladdad i flera veckor medans det i perioder blir en stund flera dagar i sträck.

Jag tänker mycket på om de som ratar iPads till barn och dömer föräldrar - har övervägt sitt eget användande av teknik? Sitter hen mycket med sin telefon i barnens närvaro? Rör hen på sig mycket för egen del? Är hen mycket delaktig i leken tillsammans med barnen? Lever hen ens med barn i dagens samhäller eller är det baserat på egna förutfattade meningar? Det är viktigt att komma ihåg att barnen lär av det vi gör också. Lever vi aktivt, är ute på utflyter, lekparker, integrerar i leken tillsammans med barnen så blir det en naturlig del av vardagen och livet och det är fullt möjligt att kombinera med ett liv som innehåller användande av teknik. Väljer man däremot att sätta telefoner, iPads eller annat i händerna hela tiden man försöker få ett barn att bli lugn kan man givetvis vara ute på hal is. 

Vi väljer att undvika iPads, telefoner och liknande när vi är iväg som exempelvis affärer och liknande. Vi ser det inte som ett hjälpmedel att få barnen att "sköta sig" - Vi ser det som ett fantastiskt komplement till lärande och underhållning! För ärligt talat, allt behöver inte handla om hur mycket barnen skall lära sig och kunna hela tiden.