Åh herregud... jag kan inte ens föreställa mig. Jag blir alldeles tårögd när jag läser det du skriver! En dag vet jag att den dagen kommer för vår egen vovve, men man hoppas ju alltid att det är jättelångt kvar! De har en alldeles särskild plats i hjärtat de där små. Du får försöka uppskatta den tid ni fick. De är ju bara till låns, de underbara liven. All styrka till er, stor kram!
Det är så jobbigt att ta farväl av de älskade djuren ... ♡
Beklagar av hela mitt hjärta och jag vet hur otroligt ont det gör. Idag, 9 år senare, sörjer jag min cocker fortfarande och låter mig göra det.
Låt dig gråta, låt dig sörja ihop med familjen. Massor av kramar!
Kram!
Förstår känslan. Beklagar eran bortgång. Tog bort min kära hund förra måndagen. Hon somnade också in i min famn. Jag viskade i hennes öra, sjöng för henne och tackade henne för att barnen fått ha den snällaste hunden i världen. Var en fin sak att gå igenom tyckte jag, trots att det har en vidrig eftersmak. Har gråtit och haft ångest men vet att det blir lättare ♥️ kram på er
Beklagar sorgen. ❤️ Tog det svåra beslutet att avliva min labrador för 6 1/2 år sedan. Jag trodde att jag aldrig skulle sluta gråta. 😥 Men det gjorde jag, och det kändes bättre efter ett tag. Men det tog lång tid och många tårar. Jag tänker fortfarande på henne varje dag, men nu kan jag koncentrera mig på dom fina minnena jag har av henne. ❤️ Även om det känns otänkbart att man ska kunna fortsätta leva när man förlorat en familjemedlem så gör man ändå det på nåt konstigt sätt. Men jag tror att det är viktigt att få vara ledsen och få gråta då mycket man känner för. Själv grät jag i veckor. Mina tankar finns hos dig och din familj. Ta hand om varandra så ska du se att en dag så lättar den där klumpen du har i magen nu. Massa kramar ❤️❤️❤️
Ett djur är en familjemedlem så det är förståeligt att ni har det jobbigt just nu 💗 jag känner alldeles för väl igen känslan tyvärr... Kramar
Jag förstår verkligen dig. Fick ta bort vår hund i våras, han blev bara 10 månader. Det är så otroligt orättvist när den dagen kommer då våra älskade familjemedlemmar måste vandra vidare. Jag sörjer fortfarande flera år efter min kanin och även vår andra hund vi hade i 13(!) år. Men man får vara tacksam för de stunderna man haft tillsammans och tänka på alla fina minnen. Men låt dig gråta, gråt ut, skrik om du känner för det. Det kommer ta tid. Och förhoppningsvis lättare ju mer tiden går. Jag beklagar verkligen. Kram💖
Lider med dig! 💔 Detta inlägg får mig att tänka tillbaka på när jag handmatade en kattunge i 6 veckor innan vi tog med honom till veterinären där dom konstaterade att han hade ballonghuvud och skulle aldrig bli bra. Han fick somna in i mina händer. Har aldrig varit med om värre. Är stor skillnad öå 10 år och 6 veckor. Meb känslan. Han vart som min bebis. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Men som med allt annat så lyckas man gå vidare. Det måste få ta tid bara. Ni hade ju 10 otroligt fina år tillsammans. Gläds åt det. Och självklart vet Polly att du ständigt tänker på henne. 💖
Jag lider verkligen med dig. Var tvungen att avliva min alskade katt forra aret. Vetrinaren kom hem till oss och han fick somna in i min famn. Jag holl mig stark for honom sa att han inte skulle kanna min nervositet, men nar det var over brot jag ihop totalt. Kandes som att nagon hade slitit ut mitt hjarta och trampat pa det, och tararna kunde liksom inte stoppas hur lange jag an grat. Det ar hemskt att uppleva - men med tiden hoppas jag att du kan se tillbaka pa er tid tillsammans och le; tank pa det underbara liv du gav denna vovve, hur mycket karlek du gav och att det hemska beslutet togs av karlek, for att du ville din alsklings basta. Kramar till dig