Samsovning slutade i blodbad..

Alltså, jag är en sådan där mamma som är helt och hållet öppen för samsovning med mina barn. Vi har samsovit mycket genom åren och vid amning har det egentligen inte funntis något annat än att barnen sovit intill mig, framförallt på grund av deras behov av närhet.
 
Jag tänker mycket på det där med just åsikter kring samsovning. Det är väldigt viktigt för många vuxna att få ha sängen som sin frizoon, en plats där föräldrarna får vara nära varandra, den tanken kan jag förstå. Det är helt upp till varje förälder att avgöra. Men jag står absolut inte bakom det faktum att barnen inte skulle få sova där alls, att det bara är de vuxnas plats. Är det inte konstigt ändå när man tänker efter? Barn är i stort behov av närhet, framförallt i perioder. Men dom skall minsan sova i sin säng, själv, ibland mot sin vilja - medans dom ser sina föräldrar gå och lägga sig, tillsammans!
 
Nåja, det var inte dit jag ville komma egentligen.. Men! Vi bröt ju samsovningen med Colin i början av året, då vi märkte att han inte längre kom till ro hos oss. Han började somna lättare och sover så mycket bättre och längre i sitt rum, i sin säng. Vi finns alltid intill när han somnar och vi finns alltid intill om han skulle vakna och ropa på oss. Nu har vi dock haft två struliga nätter med honom, då han vaknat och inte somnar om. Så inatt sade jag till Jimmy att jag provar att gå och lägga mig med honom i vår säng, kanske är det helt enkelt så att han är i behov av kramar, närhet och extra trygghet.
 
Han låg en lång stund och jag kände hur det "ryckte" i honon. Ni vet sådär som barn kan göra precis vid inomsningen. Jag njöt! Alltså det är så himla mysigt att ligga och sova intill sitt barn sådär.. Ha! Trodde jag.. Precis efter att jag tänkt tanken på att "yes, han sover.." satte han sig upp och började tjattra, busa, hoppa och liknande. Jag låg kvar och försökte sova/lugna honom, sjöng lite och liknande. Han lade sig ned en stund, för att sedan sätta sig upp igen - och fullkomligt kasta sig bakåt! Rakt över min mun! Jag bet mig rejält i lätten och så var blodbadet igång. Jäklar vad jag blödde! Det gick bra med hans huvud, så när som på ett rätt märke. Men min läpp bara svullnade och svullnade och jag fick ett stort blödande jack av mina framtänder (som jag var helt säker på att dom blev lösa).
 
Med det sagt.. Försöket till samsovning funkade inte alls denna gången heller. Jimmy gick in och nattade Colin i sin säng igen, där han kom till ro och sov till 8:30 imorse. Selma däremot kommer in vissa nätter och visst kan man få en fot i ansiktet eller liknande ibland. Men det har varit betydligt mindre dramatiskt, haha.
 
Läppen idag.. Betydligt mindre svullen, men öm och sårig. Haha.. Herregud..
 
9
★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

Jag älskade samsovning men nu blir det ju inte direkt något av den varan med en tonåring ;). Dock tror jag att varje familj gör vad som är rätt för dem :D. Kan dock ibland bli upprörd när man läser folk som skriver hat till folk som samsover, det är ju naturligt att samsova det gör andra kulturer och det var ju helt naturligt tills runt 70/80-talet tills barnen skulle ha eget rum.

Svar: Ja och jag tänker att föräldrar eller människor som lever i relationer i regel sover tillsammans också :)
Linda Blom

Mel

Samsovning väcker verkligen känslor har jag upptäckt! Vår son är 4 år och har i perioder sovit i sin egen säng i vårt rum och i eget rum. Sedan vi flyttade för ett par månader sedan sover han enbart mellan oss i vår dubbelsäng. Vi gjorde ett försök med den egna sängen i hans rum men det slutade i panikkänsla hos honom samt gråt. Många anser nog att vi är slappa föräldrar som sover tillsammans med honom men vi alla sover bra och jag tycker ändå att det är mysigt:-) Den här perioden är inte så lång och självklart ska han få den närheten som han behöver. Vips så är han stor och det sista han vill är att vara nära mamma och pappa.

Marika

Vår fyraåring får alltid komma in till oss. Vi har försökt att få henne somna om i egen säng men ingen av oss orkar sitta där tills hon somnar om. Maken går upp 05 och jag 05:30 för att väcka dottern 06. Ibland kommer så klart en arm eller fot farande, men konstigt nog väldigt sällan då hon i vaket tillstånd aldrig kan vara still. Eller så får pappan flest smällar ;)

Lovisa

Hej! Har också haft en overall från pompdelux till min tjej för ett par år sen, och var också nöjd! Funderar också på en även i år, men funderar på storlek, vilken tog du till Selma? Min Freja ser ut att vara ungefär lika stor som Selma:)

Svar: Jag tog 110 till Selma :) Det är vad hon brukar ha på alla kläder nu :) Hoppas den passar bra!
Linda Blom

Malin

Samsover med sonen som är ett när han har behov av de. Nu sover han oftast själv utan protester men ibland kommer extra närhetsbehov. Håller med dig att då ska dom väl få de. De gör ju inte direkt de för att va elaka. :-)
Man hittar ju stunder för varandra ändå. Tycker själv att de inte gör något, de är så kort tid i de stora hela ändå och en dag kommer dom ju inte direkt vara föräldrarnas kelgrisar längre och andra saker kommer va roligare. :-) njut av myset så länge de går säger jag! De växer upp så läskigt fort! <3 krya på läppen!

Svar: Kan bara hålla med dig <3
Linda Blom

Camilla

Intressant ämne. Jag e bonus förälder och minstingen kommer alltid in men min fråga är hur gör ni andra? Ska man natta om dom eller bara strunta i det? Och vid vilken ålder. Hur gör ni andra? Nu menar jag att detta sker varje natt så det är inte enstaka nätter.

Svar: Vår lilla somnar som sagt inte om inne hos oss, haha. Så han får nattas om i sin säng. Stora kommer in och somnar gott mellan oss : )
Linda Blom

Tess

Aj :-O Har fått en hand i ansiktet nån gång, men aldrig hårt. Körde samsovning väldigt länge...eller...först upp till 3 år och sedan sov han i egen säng till han blev 6 år. Då blev det en backlash för han började tro på spöken och monster. Gick veta att många barn går genom det i den åldern. Så då fick han trygghet hos oss igen och nu när han är 7 år är det inga problem att sova själv igen för honom :-) Jag ville inte lägga honom rädd för då tror jag det tagit längre tid att sova själv igen så detta funkade jättebra för oss :-)

i

Min son har alltid velat sova i sin egen säng oavsett om han varit rädd, sjuk eller haft ont i magen osv. Däremot vill han alltid bli nattad så vi får ju läsa för honom tills han somnar, vilket oftast går fort. Han har aldrig varit så mycket för fysisk kontakt, redan på spädbarnsmassagen märkte man vad obehagligt han tyckte det var. Han är sällan kramsugen mer än när han ledsen eller sliten, tycker att det blir för varmt och trångt mellan oss i sängen och klagar på att andra barn sitter för nära honom i soffan på förskolan under samling. Barn är ju olika :) Men jag kan önska att han var mer kramig, jag vill ju mysa!

Svar: Ja alla är ju olika :D Jag menar inte att det skulle vara bättre att samsova om du tolkade det så :) Jag menade att jag har svårt att förstå när barn blir nekade om dom visar ett behov :)
Linda Blom

Rebecka - mamma till Cornelis

Tack för att du delar med dig om dina tankar kring samsovning. För mig är den en självklarhet att samsova med min 2-månaders. Dessutom är det himla mysigt.
kram <3

Svar: Jaa! Visst är det fantastiskt mysigt <3
Linda Blom