Samsovning väcker verkligen känslor har jag upptäckt! Vår son är 4 år och har i perioder sovit i sin egen säng i vårt rum och i eget rum. Sedan vi flyttade för ett par månader sedan sover han enbart mellan oss i vår dubbelsäng. Vi gjorde ett försök med den egna sängen i hans rum men det slutade i panikkänsla hos honom samt gråt. Många anser nog att vi är slappa föräldrar som sover tillsammans med honom men vi alla sover bra och jag tycker ändå att det är mysigt:-) Den här perioden är inte så lång och självklart ska han få den närheten som han behöver. Vips så är han stor och det sista han vill är att vara nära mamma och pappa.
Vår fyraåring får alltid komma in till oss. Vi har försökt att få henne somna om i egen säng men ingen av oss orkar sitta där tills hon somnar om. Maken går upp 05 och jag 05:30 för att väcka dottern 06. Ibland kommer så klart en arm eller fot farande, men konstigt nog väldigt sällan då hon i vaket tillstånd aldrig kan vara still. Eller så får pappan flest smällar ;)
Hej! Har också haft en overall från pompdelux till min tjej för ett par år sen, och var också nöjd! Funderar också på en även i år, men funderar på storlek, vilken tog du till Selma? Min Freja ser ut att vara ungefär lika stor som Selma:)
Samsover med sonen som är ett när han har behov av de. Nu sover han oftast själv utan protester men ibland kommer extra närhetsbehov. Håller med dig att då ska dom väl få de. De gör ju inte direkt de för att va elaka. :-)
Man hittar ju stunder för varandra ändå. Tycker själv att de inte gör något, de är så kort tid i de stora hela ändå och en dag kommer dom ju inte direkt vara föräldrarnas kelgrisar längre och andra saker kommer va roligare. :-) njut av myset så länge de går säger jag! De växer upp så läskigt fort! <3 krya på läppen!
Intressant ämne. Jag e bonus förälder och minstingen kommer alltid in men min fråga är hur gör ni andra? Ska man natta om dom eller bara strunta i det? Och vid vilken ålder. Hur gör ni andra? Nu menar jag att detta sker varje natt så det är inte enstaka nätter.
Aj :-O Har fått en hand i ansiktet nån gång, men aldrig hårt. Körde samsovning väldigt länge...eller...först upp till 3 år och sedan sov han i egen säng till han blev 6 år. Då blev det en backlash för han började tro på spöken och monster. Gick veta att många barn går genom det i den åldern. Så då fick han trygghet hos oss igen och nu när han är 7 år är det inga problem att sova själv igen för honom :-) Jag ville inte lägga honom rädd för då tror jag det tagit längre tid att sova själv igen så detta funkade jättebra för oss :-)
Min son har alltid velat sova i sin egen säng oavsett om han varit rädd, sjuk eller haft ont i magen osv. Däremot vill han alltid bli nattad så vi får ju läsa för honom tills han somnar, vilket oftast går fort. Han har aldrig varit så mycket för fysisk kontakt, redan på spädbarnsmassagen märkte man vad obehagligt han tyckte det var. Han är sällan kramsugen mer än när han ledsen eller sliten, tycker att det blir för varmt och trångt mellan oss i sängen och klagar på att andra barn sitter för nära honom i soffan på förskolan under samling. Barn är ju olika :) Men jag kan önska att han var mer kramig, jag vill ju mysa!
Tack för att du delar med dig om dina tankar kring samsovning. För mig är den en självklarhet att samsova med min 2-månaders. Dessutom är det himla mysigt.
kram <3
Jag älskade samsovning men nu blir det ju inte direkt något av den varan med en tonåring ;). Dock tror jag att varje familj gör vad som är rätt för dem :D. Kan dock ibland bli upprörd när man läser folk som skriver hat till folk som samsover, det är ju naturligt att samsova det gör andra kulturer och det var ju helt naturligt tills runt 70/80-talet tills barnen skulle ha eget rum.