Vårt rutinultraljud
Och så blev det dagen vi väntat på, rutinultraljudet. Fram tills igår hade jag känt mig så lugn och harmonisk inför UL:et, när jag tidigt på morgonen vaknade kände jag nervositeten komma ännu mer. Tänk om det hänt något sedan sist? Tänk om något inte verkar stå rätt till? Jag blev nervös, orolig. Förväntansfull!.. Men orolig.
Klockan blev 10:00 och vi satt och väntade på vår tur i väntrummet. Strax efter utsatt tid blev vi uppropade och jag fick lägga mig på sängen direkt med min älskade bredvid mig. Kall blågel på magen och sedan satte vi igång.. Vi såg vår lilla skatt direkt och njöt av varje minut som allting verkade se bra ut. När barnmorskan skulle kolla hjärtat fick hon leta och leta och leta, ja inte efter hjärtat alltså, men för att finna bästa vinkeln att se alla kammare och liknande. Bebisen låg åt lite fel håll, så jag fick ruska mig. Det hjälpte inte.. Jag fick ställa mig på golvet och hoppa runt och jodå! Då funkade det. Hjärtat såg fint ut och slog så bra, så bra. Återigen lättnad. Sedan skruvade grynet på sig igen och bilden vi fick med oss blev därför inte optimal. Vi låg precis rätt enligt beräkningarna och låg på 17+1, precis som vi trodde och vi fortsätter därför byta veckor på tisdagar samt att BF är 9 april. Vi passade även på att fråga om hon kunde se vad som verkar dölja sig där inne.. Efter lite kikande visade hon oss tre små streck som hon sedan benämde som flicka. Vår dotter ♥
Då kom mina tårar! Inte nödvändigtvis för att det var en liten tös, jag hade reagerat på samma sätt om det var en pojke. Men all nervositet släppte och att kunna benämna bebisen som hon istället för den gör att vi kan relatera så mycket mer till henne. Tänka, fundera, drömma.. Det verkar som att familjen kommer att fortsätta domineras av oss tjejer. Jag, Tyra, Polly och lilla bebisen i magen mot vår alldeles underbara pappa/husse och fästman.
Nu blir det spännande att se om hon tittar ut som en tjej i april eller om den lilla fisen har lurat oss ♥ Hur som helst så är vi så lyckliga att vårt barn mår bra där inne. Tänk vad mycket man kan älska en människa som man aldrig har träffat.
Visst är det en mäktig känsla och upplevelse!? Jag kan lite i efterhand ångra att vi inte tog reda på kön, men å andra sidan blev förlossningen lite mer spännande :) lycka till i fortsatta graviditeten!