Svar på frågor - Barnlöshet
BARNLÖSHET & GRAVIDITET
Jag har hört att du skrev om barnlösheten för att få publicitet för din f.d. bästis har outat att det var Jimmy som inte ville ha barn egentligen. Hur förklarar du det? Är allt bara påhittat?
Jag känner inget behov av att försvara mig eller bevisa sanningshalten i det jag skriver. Men att jag skulle ljuga om en sådan sak är befängt, så mycket kan jag säga :)
Hej!
Tack för en fin blogg! Har läst att ni har haft svårt att få barn. Själva har vi det också pga manlig infertilitet. Vi har gjort 3 äggplock med 4 insättningar av sammanlagt 6 embryon utan ett enda plus... Hur hanterade du/ni psykiskt att andra fick barn utom ni? Hur mådde ni? Vad jag är ute efter är egentligen tips att inte helt tappa tilltron till att någonsin bli mamma..... ❤️
Varm kram till er! Det var verkligen pissjobbigt i all längtan och väntan. För oss gick det aldrig hela vägen till IVF, utan efter 8 månader med Pergotime så tog det sig mirakulöst precis innan vi blev kallade till IVF. Att få gravidbesked i vår egen längtan var splittrat! Jag var så glad för mina vänners skull, fick så mycket i utbyte av barnen jag hade omkring mig. Men givetvis var det en stor sorg att känna att det kanske aldrig skulle hända oss. Jag vill egentligen bara skriva till dig att det är okej att vara arg och ledsen. Det är okej att inte alltid känna att du är glad för andras skull (även om du i det stora hela är det). Tappa inte hoppet.. Du kommer känna att det är så värt allting när du väl får ditt plus, ditt barn. För åh vad jag hoppas att det snart är er tur och att det kommer gå vägen för er!! <3
Jag har en fråga som är väldigt privat men jag hoppas att du svara för jag har tänkt på det ett tag :p fick ni hjälp med Collin ? Jag tänker på PCOn jag har det själv nämligen.
Det är helt okej att fråga!! : ) Med Colin gick det helt av oss själva. Helt otroligt och världens underbaraste lyckoträff är han. Jag har fortfarande problem med min PCO även efter graviditeterna, så att vi lyckades pricka in en ägglossning med honom, så kort tid som inom 4-5 månader efter att vi bestämde oss för att försöka igen innebar en oändlig tacksamhet och lycka : )
Barnlöshet. Hur överlever man psykiskt? Hur tänkte du under den perioden? Jag börjar mer och mer dras neråt, kan inte glädjas åt andras lycka längre. Känns som att ALLA andra får barn utom vi och jag börjar må otroligt dåligt. Har du några tips hur man kan tackla det?
Jag känner igen det och det är okej.. Jag vet.. Det känns som att man inte kommer överleva det. Men varje dag orkar du ändå lite till, eller hur? Pressa inte dig själv till att ständigt vara glad! Det ÄR okej att känna att allt suger, att det är orättvist. Men försök ändå att inte tappa hoppet. Jag hade en optimistisk sambo som lyfte mig i dom svåra stunderna, när jag kände att allt sög och att det inte finns något att glädjas åt, så fanns alltid han. Försök sysselsätta dig med saker du tycker om. Får jag fråga om ni tagit hjälp? Annars är det kanske nästa steg att fokusera på? Det finns så mycket fantastisk hjälp att få och jag håller tummarna för att det skall hjälpa er på samma vis som det hjälpte oss. Får du plusset, din bebis, så kommer du känna att allt är värt det. Försök ändå hoppas på att du kommer att komma dit <3 Men.. Det är som sagt okej att sörja, vara ledsen, arg och bitter.
Selma: Eftersom att vi gick under utredning och behandling på en privat klinik ingick tidigt ultraljud för att bekräfta graviditeten och tidsbestämma den i rutinerna. I vecka 8 fick vi se ett litet pickande hjärta. Därefter var jag skräckslagen i veckor och tillslut valde dom att göra ett ultraljud på mig igen, för att lugna mig lite. KUB gjorde vi i vecka 12, RUL i vecka 18 och sedan ett extra ultraljud runt vecka 20 någonting där dom bekräftade att det var en flicka. Det valde vi att lita på. Läs mycket om min graviditet med Selma här.
Colin: Även här gjorde jag flera tidiga ultraljud och det berodde på att jag hade kraftiga magsmärtor i omgångar och fick åka in akut.Vi gjorde KUB även med Colin och sedan RUL i vecka 18. Där såg vi tydligt att det var en pojke och valde att lite på även det. Efter RUL gjorde vi också flera ultraljud p.g.a. minskade fosterrörelser vid flera tillfällen.Läs mycket om min graviditet med Colin här.
Det finns ju alltid en risk att ett ultraljud visat fel. Du får följa magkänslan helt enkelt : )
Tack för en fin blogg! Har läst att ni har haft svårt att få barn. Själva har vi det också pga manlig infertilitet. Vi har gjort 3 äggplock med 4 insättningar av sammanlagt 6 embryon utan ett enda plus... Hur hanterade du/ni psykiskt att andra fick barn utom ni? Hur mådde ni? Vad jag är ute efter är egentligen tips att inte helt tappa tilltron till att någonsin bli mamma..... ❤️
Varm kram till er! Det var verkligen pissjobbigt i all längtan och väntan. För oss gick det aldrig hela vägen till IVF, utan efter 8 månader med Pergotime så tog det sig mirakulöst precis innan vi blev kallade till IVF. Att få gravidbesked i vår egen längtan var splittrat! Jag var så glad för mina vänners skull, fick så mycket i utbyte av barnen jag hade omkring mig. Men givetvis var det en stor sorg att känna att det kanske aldrig skulle hända oss. Jag vill egentligen bara skriva till dig att det är okej att vara arg och ledsen. Det är okej att inte alltid känna att du är glad för andras skull (även om du i det stora hela är det). Tappa inte hoppet.. Du kommer känna att det är så värt allting när du väl får ditt plus, ditt barn. För åh vad jag hoppas att det snart är er tur och att det kommer gå vägen för er!! <3
Jag har en fråga som är väldigt privat men jag hoppas att du svara för jag har tänkt på det ett tag :p fick ni hjälp med Collin ? Jag tänker på PCOn jag har det själv nämligen.
Det är helt okej att fråga!! : ) Med Colin gick det helt av oss själva. Helt otroligt och världens underbaraste lyckoträff är han. Jag har fortfarande problem med min PCO även efter graviditeterna, så att vi lyckades pricka in en ägglossning med honom, så kort tid som inom 4-5 månader efter att vi bestämde oss för att försöka igen innebar en oändlig tacksamhet och lycka : )
Barnlöshet. Hur överlever man psykiskt? Hur tänkte du under den perioden? Jag börjar mer och mer dras neråt, kan inte glädjas åt andras lycka längre. Känns som att ALLA andra får barn utom vi och jag börjar må otroligt dåligt. Har du några tips hur man kan tackla det?
Jag känner igen det och det är okej.. Jag vet.. Det känns som att man inte kommer överleva det. Men varje dag orkar du ändå lite till, eller hur? Pressa inte dig själv till att ständigt vara glad! Det ÄR okej att känna att allt suger, att det är orättvist. Men försök ändå att inte tappa hoppet. Jag hade en optimistisk sambo som lyfte mig i dom svåra stunderna, när jag kände att allt sög och att det inte finns något att glädjas åt, så fanns alltid han. Försök sysselsätta dig med saker du tycker om. Får jag fråga om ni tagit hjälp? Annars är det kanske nästa steg att fokusera på? Det finns så mycket fantastisk hjälp att få och jag håller tummarna för att det skall hjälpa er på samma vis som det hjälpte oss. Får du plusset, din bebis, så kommer du känna att allt är värt det. Försök ändå hoppas på att du kommer att komma dit <3 Men.. Det är som sagt okej att sörja, vara ledsen, arg och bitter.
Gjorde ni flera ultraljud med Selma och Colin? Litade ni på att könet stämmer? Har precis varit på RUL och enligt det väntar jag en lillasyster till min son men vågar jag tro på beskedet? Känna ju kanske dumt om man köpt på sig massor med kläder till tjej.. Hur tänkte ni?
Ja, vi har gjort flera ultraljud med båda barnen.
Selma: Eftersom att vi gick under utredning och behandling på en privat klinik ingick tidigt ultraljud för att bekräfta graviditeten och tidsbestämma den i rutinerna. I vecka 8 fick vi se ett litet pickande hjärta. Därefter var jag skräckslagen i veckor och tillslut valde dom att göra ett ultraljud på mig igen, för att lugna mig lite. KUB gjorde vi i vecka 12, RUL i vecka 18 och sedan ett extra ultraljud runt vecka 20 någonting där dom bekräftade att det var en flicka. Det valde vi att lita på. Läs mycket om min graviditet med Selma här.
Colin: Även här gjorde jag flera tidiga ultraljud och det berodde på att jag hade kraftiga magsmärtor i omgångar och fick åka in akut.Vi gjorde KUB även med Colin och sedan RUL i vecka 18. Där såg vi tydligt att det var en pojke och valde att lite på även det. Efter RUL gjorde vi också flera ultraljud p.g.a. minskade fosterrörelser vid flera tillfällen.Läs mycket om min graviditet med Colin här.
Det finns ju alltid en risk att ett ultraljud visat fel. Du får följa magkänslan helt enkelt : )