Linda Blom

 

Jag är en latmask! Och är det någonting som jag känt ett stort ogillande mot så har det varit löpning. Promenera, jogga, springa - you name it! Det har varit en plåga och därför har jag bara struntat i det. Det gjorde mig irriterad oavsett om jag hade en podd eller musik i örat, om jag joggade eller ökade tempot. Inte ens efteråt kunde jag känna att det gav mig något, det var ingen skön känsla, för varje gång gick det så dåligt och jag blev arg på mig själv för min kassa kondition. Det var bara skit helt enkelt - allt med löpning var skit!

Men så blev jag tvåbarnsmamma, fortsatte kombinera mammaliv hemma med företagande på kvällarna. Innan J's semester hade jag det så tufft att jag kände att det var påväg att barka. Jag sov dåligt, var trött, stressad, barnen hade otroligt kämpiga faser båda två och varje dag var tung att ta sig igenom. Jag hade mina grannar tillika vänner om eftermiddagarna och det blev min räddning. Men i samma veva trillade jag över #EmmasLöparutmaning och kände mig lockad. Jag funderade till och från i flera veckor och presenterade sedan idén för mina vänner Lova och Nathalie. Dom var på! Och trots att utmaningen redan startat, så kontaktade jag Emma för att hoppa på. Det är ju en individuell grej, så det kvittar egentligen när man lägger upp dessa 10 veckor.

 

Det hela är kort och gott ett upplägg som funkar för såväl nybörjare som tidigare löpare som haft längre uppehåll, exempelvis graviditet och förlossning. Man börjar mjukt (men det är jobbigare än man tror att löpa i intervaller, även minutlånga sådana) och trappar sedan vecka för vecka upp. Ikväll har vi avslutat vår tredje vecka och det roliga är att när vi sprungit klart, genomdränkna i svett, så är vi så taggade att vi inte kan ge oss hem till våra familjer igen. Vi fortsätter att gå, gå och gå och ikväll var vi ute i över 2 timmar. Det rensar huvudet på ett helt otroligt sätt.

 

Dom här veckorna har jag känt det där många pratat om. Stoltheten över att ha klarat ett pass, endorfinerna efteråt, rensa skallen, gott sällskap, frisk luft, träningsvärk. Allt! Och motivationen finns där. Draghjälpen i vännerna! Göra en "high five" efter varje pass. Ikväll var det makalöst jobbigt - samtidigt som benen ändå var lätta, vi skrattade åt det jobbiga tillsammans. Jag har ju tränat med Emma som PT för ett par år sedan och hon är en fantastisk klippa att luta sig mot, peppande och glad. Hon brinner för det här och det ger mig ännu mer motivation. Hennes glöd liksom..

 

Jag vill få in motion i vardagen - som en naturlig del. Jag vill att mina barn skall se det nyttiga i att komma ut och röra på sig och det bästa sättet är ju genom att agera själv. Jag skall verkligen försöka bibehålla det här även efter dessa 10 veckor är slut. Just nu finns fokus, motivation och det är otroligt spännande! Hoppa på ni också vetjja!

Här kan ni läsa mer om Emma löparutmaning, 10 veckors schema med träning 3 dagar i veckan, kost, recept och dessutom en tävling om en helg på Idre fjäll. Rekommenderar henne varmt och helhjärtat! Det förtjänar hon minst sagt.