21 januari 2013
Hej måndag och hej vänner! När jag för en gångs skull hade en relativt lugn hel, har jag istället känt mig hängig. Natten till fredagen kräktes jag som en tok, funderade på hurvida det var magsjuka, något jag ätit eller järntabletterna Niferex (som jag vet kan framkalla sådana bieffekter). Jag fick sjukanmäla mig från jobbet under fredagen. Har fortsatt ta järntabletterna, men hittills ingen mer sådan effekt. Jag kommer ge dom lite mer tid innan jag "ger upp". Jag vill ju trots allt att järnvärdet skall upp en aning.
Lördagkvällen åkte jag hem till Sofie med henne och Becca på pizza-kväll, massa prat, skratt och ett par härliga timmar flög förbi illa kvickt. Så fort jag kom hem somnade jag som en stock.
Söndagen däremot var jag bara hemma, det var så välbehövligt då jag åkt på något väldigt trevlig. Jojomen, foglossning! Jag har ju känt av ryggen och att vänster ben har varit väldigt "tungt" under en längre tid, då utan att ha haft något problem med det. Men nu under vecka 29 har det smällt till ordentligt och det är väldigt påtagligt. Jag blir begränsad och kan inte göra och röra mig alls i den utsträckning som jag skulle vilja och behöva. Det har varit en tung vecka som gravid med andra ord och jag skulle önska att det är en övergående foglossning och ingenting som kommer bli värre och värre under dom 10 veckor som är kvar till beräknad födelse av lilla älskade. Och jag vet inte alls hur jag skall klara av att jobba såhär. Sammandragningar och förvärkar har också börjat denna veckan. Blir det trots allt 10 veckor av foglossning, så är jag så tacksam för de 28 veckorna jag fick utan. Och faktiskt, när allt kommer omkring så kan jag mer än gärna stå ut, för att vara gravid är det finaste jag upplevt.
Du är en kämpe linda :)
Hoppas du klarar din foglossning du får tänka att du bär på något vackert och tänka bort din foglossning, men en kämpe det är du allt =) kram