Linda Blom

Usch och fy och BLÄ vilka dygn det varit. Natten till igår blev Polly låg och inte alls sådär energisk som hon brukar vara. Det fortsatte igår och natten till idag sov hon inte en blund. Knappt jag heller och de få gånger jag slumrade till, drömde jag mardrömmar om P och vaknade. Då var hon precis likadan, bara låg och stirrade och kunde inte sova, ville inte vara nära och var bara tvärtemot hur hon är vanligtvis. Hon är den gladaste och pralligaste hund jag träffat, älskar allt och alla och pussas, gosar och viftar på svansen hela tiden. Det och fler symptom därtill gjorde mig illamående av oro.

 

Imorse ringde jag veterinären och vi fick en tid klockan 11. J åkte iväg med henne och där blev hon kvar för allt från blodprover till ultraljud. Dom hittade ingenting. alla värden låg bra, buken och inre organ såg fina ut och vi fick hämta hem henne ikväll. Det är blandade känslor. Skönt på ett vis, men jag ställer mig frågande till varför hon är så låg. Sedan hon kom hem har hon verkat gladare i alla fall och sover just nu tätt intill. Bara att hon sover är för mig ett gott tecken. Jag hoppas bara att det fortsätter uppåt, vi kom överens med veterinären att avvakta så får vi se om vi behöver komma in mer.

 

Vi skall inte prata om hur känslorsam och orolig jag har varit idag.. Älskade hund! Du gör oss så oroliga!!