Vart bär det av egentligen..?
Hej på er!
Long time, no see.. Igen! Jag tror ni märker samma sak som jag.. Kanske har dom här snart 11 åren som bloggerska börjat närma sig sitt slut? Det sker inte lika naturligt längre liksom. Jag känner inte samma lust att dela med mig av mitt och vårt i samma utsträckning. Jag tror att mycket baksidor av bloggandet har fått mig ganska mättad. Jag loggar inte ens in varje dag längre.
Samtidigt är det fortfarande något som gör det svårt att bara tacka för mig, för oss. Vinka hej då! Givetvis tycker jag fortfarande att bloggandet har övervägande postiva aspekter. Men min frånvaro, gör er mindre aktiva. Mitt avståndstagande, gör det svårare för mig att sedan prestera.. Jag jobbar nu 70% på annan plats än i hemmet, till skillnad mot vad jag gjort tidigare.
Long time, no see.. Igen! Jag tror ni märker samma sak som jag.. Kanske har dom här snart 11 åren som bloggerska börjat närma sig sitt slut? Det sker inte lika naturligt längre liksom. Jag känner inte samma lust att dela med mig av mitt och vårt i samma utsträckning. Jag tror att mycket baksidor av bloggandet har fått mig ganska mättad. Jag loggar inte ens in varje dag längre.
Samtidigt är det fortfarande något som gör det svårt att bara tacka för mig, för oss. Vinka hej då! Givetvis tycker jag fortfarande att bloggandet har övervägande postiva aspekter. Men min frånvaro, gör er mindre aktiva. Mitt avståndstagande, gör det svårare för mig att sedan prestera.. Jag jobbar nu 70% på annan plats än i hemmet, till skillnad mot vad jag gjort tidigare.
Mina barn blir större och jag känner mindre lust att berätta om dom. Ni vet att jag alltid varit väldigt selektiv när det kommer till att skriva om barnen.. Som bebisar är det inga större utsvävningar som krävs för att beskriva dom, medans en femåring har betydligt mer tankar. Det har varit inskolning och liknande och inte heller det finner jag någon anledning att skriva om.
Men så finns ju ändå det där behovet av en plats att fly till.. Återuppleva vardagen, se tillbaka. Bloggen har varit en stor del av mitt hela vuxna liv. Jag var 19 år när jag började skriva här, ni har följt mig genom flytt hemifrån, fester, flytt igen, graviditeter, fått ta del av både tunga och glada stunder och sett mina barn växa. Ni fick ta del av när Polly flyttade till oss och när hon togs ifrån oss.. Tyra gå från valp till sina nu 11 år. Ja.. Det är mycket som finns samlat här. Nä usch! Jag tror jag bara får låta tiden utvisa.
Men så finns ju ändå det där behovet av en plats att fly till.. Återuppleva vardagen, se tillbaka. Bloggen har varit en stor del av mitt hela vuxna liv. Jag var 19 år när jag började skriva här, ni har följt mig genom flytt hemifrån, fester, flytt igen, graviditeter, fått ta del av både tunga och glada stunder och sett mina barn växa. Ni fick ta del av när Polly flyttade till oss och när hon togs ifrån oss.. Tyra gå från valp till sina nu 11 år. Ja.. Det är mycket som finns samlat här. Nä usch! Jag tror jag bara får låta tiden utvisa.
Kram på er!
Jag förstår att du känner att det inte ger dig något längre. Tio år är en lång tid och jag tycker att du ska göra det som är bäst för dig. Blogga eller inte blogga kan bara du avgöra.