Jämförelser..

Det är helt otroligt roligt att jämföra magarna såhär.. Rekomenderar er alla som är gravida att knäppa lite kort på magen, oavsett om ni trivs i er kropp eller inte. Man behöver givetvis inte gå "all in" som jag gör och dokumentera varje vecka. Men att ha bilder kvar när graviditeten nått sitt slut är verkligen värdefullt! : )
 
Efter graviditeten med Selma gjorde jag en "gravidbok" i form av en fotobok fullkroppad med kort och texter från graviditeten. Se här. Jag har börjat med en likadan till lillebror också, jag tror att barnen kommer tycka att det är spännande att bläddra i när dom blir äldre. Om inte annat så är det verkligen något alldeles speciellt för mig. Värdesätter och är så otroligt tacksam för att jag får uppleva detta.. Inte bara en.. Utan två gånger.
13

Fotobok om graviditeten

120 sidor fyllda av kärlek. Om ni visste vad mycket tid jag lagt på den här boken.. Det känns så viktigt för mig att föreviga mina bilder och upplevelser i bild och text och det är så mycket lättare att plocka fram när allting ligger sammanställt i bokform.
 
Varje vecka har ett eget uppslag, varje barnmorskebesök, ultraljud, första gången J kände lillans rörelser, min ambulansfärd i vecka 33, tankar om förlossningen i vecka 23, 33 och precis innan det var dags. Min babyshower.. Förlossningsberättelse och efterkontroll, bilder 10 dagar efter förlossning osv. Nästan allt under mina månader som gravid finns att se och läsa om i den här boken och jag tror att inte bara jag, utan även Selma kommer vara så tacksam för den i framtiden.
 
33

För ett år sedan..


För ett år sedan såg jag och Selma ut såhär..
 
Åh, idag, fast för ett år sedan, hade vi gått 50% av vår graviditet. 140 dagar hade gått och vi trodde att ialla fall 140 dagar till stod framför oss. Nu kom Selma 6 dagar tidigt och så fort att vi inte förstod vad som hände (läs förlossningsberättelsen här), vem var de där vackra lilla flickebarnet som barnmorskan höll upp? Har vi skapat henne? Var hon vår? Samtidigt så kändes det så självklart. Där var ju den lilla Selma vi väntat på så länge..
 
Jag hann liksom inte riktigt känna mig trött på att vara gravid. Trots att jag hade det lite jobbigt med foglossning, så fick jag en så otroligt härlig känsla i min kropp när jag bar Selma. Jag var så harmonisk och trygg i mig själv liksom. Och den där tryggheten stannade kvar inom mig även när hon landade i min famn på utsidan. Det känns liksom som att det var det här jag var menad för. Att vara mamma! Och efter en känslosam väg att komma dit så är det nog därför jag är så otroligt tacksam. Kanske överdrivet tacksam i andras ögon, men alldeles lagom i mina. Hur skulle jag kunna vara annat med just Selma som dotter?
 
Det här med att sakna magen var jag övertygad om att jag skulle göra. Och alla mammor sade det till mig också. NJUUUT! Och som jag njöt.. Men nu, 7,5 månad efter att Selma kom till världen så känner jag fortfarande inte den där saknaden av magen. Jag längtar inte tillbaka. Inget slår att ha henne här hos oss. Däremot känner jag en längtan och önskan att få uppleva det igen, någon gång, i framtiden.
23