Att jag aldrig lär mig..

I köket är det vitt, vitt, vitt denna jul, men med fina, röda detaljer på gardinerna.
 
Hej på er!
Som rubriken lyder.. Att jag aldrig lär mig? Trots att C vaknat varje natt för mat, så sade jag till Jimmy igår kväll att jag ändå tyckte att han sovit bättre och inte vaknat fullt lika mycket de senaste dagarna. PANG sade det så var både han och Selma vakna i över 2,5 timme inatt. Så fort man nämner något om ett uppåtgående mönster, så bryts det i ett nafs. Tålamodet är ju inte det bästa nattetid heller, så tillslut är man rejält frustrerad av sömnbristen och vill inget hellre än att bara få sova.
 
Imorse tog jag och Colin en liten promenad efter att vi lämnat Selma på förskolan. Jag har aldrig någonsin förstått tjusningen med vakren promenader eller löpturer, mer än att det är bra för hälsan givetvis. Men jag bokstavligt talat avskyr att vara ute och springa och jag blir rastlös av promenader utan sällskap. Men idag pluggade jag in en podd i öronen och njöt av en stunds lugn. Det är ju ganska intensivt här hemma just nu, som jag nämt förut är det en tuff period för vår lilla gosse och en 3,5-åring är inte alltid helt enkelt att handskas med heller. Så det var enormt härligt att bara gå och spana i vårt nya områda idag.. Det är så himla mysigt här och jag vet inte, men på sätt och vis känns det sorgligt att vi bara bor här tillfälligt och sedan skall flytta igen. Men misstänker att vårt nya område kommer bli fantastiskt mysigt det också, nära till skog och natur där med. 
 
Nu ligger C och sover en stund och telefonen ringer, Malin har visst något på hjärtat, så jag avslutar här : ) Ha en bra dag!!
10

Den perfekta mamman..

Ganska så väl beskrivande bild av vår vardag just nu, busig 3,5-åring och gnällig bebis med tänder som bara ploppar upp en efter en i lilla munnen <3 Älskade små, ni har verkligen stulit mitt hjärta.

 
Hej på er!
Nu får jag förhoppningsvis en stund i soffan innan lille mannen vaknar. Jag åkte iväg och ordnade med lite grejer tidigare ikväll och när jag kom tillbaka hem hade Jimmy nattat båda barnen. Det dröjde dock inte lång stund innan C vaknade igen. Undrar just när den där lilla gossen skall börja sova hela nätter igen? Det dröjer nog! Det märks väldigt tydligt att han är i någon form av separationsångest-fas nu, det är mammigt som bara den och ibland blir han ledsen bara jag vänder ryggen till. Mat är fortfarande ganska ointressant och vi ammar därmed vidare : )

Det blev ett himla hallå över att jag inte åkte iväg till Paris. Så himla knäppt på något vis, att människor försöker få min olust att åka ifrån mina barn i flera dagar - till ett annat land - skulle vara något negativt. Jag lägger ingen som helst energi på att döma föräldrar som åker på resor själva utan sina små barn i en vecka, lämnar bort regelbundet eller känner stora behov av "egentid". Jag skulle själv inte göra det, men skillnaden är att jag inte dömer någon annans val.. För mig känns det inte naturligt att lämna min inte ens åtta månader gamla bebis när jag fortfarande ammar och jag märker vilken fas han befinner sig i. Jag vet att Jimmy skulle klara sig fint, han är fantastisk med barnen och han är precis lika mycket pappa som jag är mamma. Jag är ju av den tron att ju mer tid man spenderar med sina barn, desto tryggare blir dom. Äsch! Jag skall inte sitta här och försvara mitt beslut. Jag följde mitt hjärta och min magkänsla.
 
Om sedan människor vill lägga sin tid på huruvida jag åker utanför "Karlstads 50-skyltar" eller ej så får dom väl helt enkelt göra det.. Eller ni, kanske jag borde skriva. Jag vet ju att ni läser här. Jag själv skall fortsätta slita med julkalendern, det är inte många dagar kvar nu innan den årliga traditionen drar igång, tävlingar varje dag fram till jul. NIONDE året i rad är det nu.. NIO! Helg galet när jag tänker efter : )
32

En iskall måndag och tankar om Paris

Älsklingarna syskonmatchade i djurmönstrat och naturfärger idag, Colins från Cubus och Selmas från H&M.
 
Hej på er!
En stunds lugn i soffan denna eftermiddag. Jimmy och Selma står ute i köket och tillagar fiskgratäng och Colin sover en stund. Det är så kämpigt för vår lilla prins sedan två dagar tillbaka. Han har sjätte tanden påväg (och har fått 3 med vääldigt kort mellanrum) och det gör så ont i munnen på honom att han bara gråter stora delar av dagarna. Vi är inte riktigt vana det, han är en mestadels tillfreds liten gosse. Men det känns som att det inte är något som riktigt hjälper mot dom där smärtande tänderna, oavsett var vi gör. Men fördelen med att dom kommer fort är väl att han har det överstökat sedan. Sedan är det mycket annat i hans lilla kropp som spökar också med tillväxtfaser och liknande, så det har överlag varit en tuff period för honom.
 
Idag är det måndagen den 28:e föresten.. Och egentligen skulle jag ha suttit på ett plan till Paris! Jag fick en helt otrolig inbjudan förra månaden där jag blivit utvald som en av de "mest inflytelserika mammabloggarna" här i Sverige. Jag blev bjuden på resa, hotell och den stora mässan där mamma/pappa-bloggare från många olika länder skulle samlas på en stor mässa. Svårt att förklara hur glad det gjorde mig. Jag har funderat så mycket på hur jag skall göra, men iom flytten, Colin och liknande så beslutade jag mig för att inte åka. Jag skulle absolut inte kunna lämna honom hemma i tre dagar och vara så långt borta.. Det kändes inte rätt i magen att åka denna gång, trots att jag tänkte. Men att ha fått en inbjudan känns såklart jättekul och stort för mig ändå och de bloggtjejer som åker kommer garanterat få det jättekul! : )
17