Sjukstuga och ett nytt kapitel

Hej allesammans!
Jag vill börja med att tacka för all omtanke i samband med både föregående blogginlägg och det jag skrivit på instagram. Även om jag inte känner er eller ens har ett ansikte på många av er, så värmer det otroligt. Tack! Verkligen : )
 
Igår hade vi besök av vännerna Jonas, Nathalie och deras små gossar. Med sig hade dom den fina buketten som står på köksbordet. Under tiden dom var här så tyckte jag att Colin började bli varm och strax innan dom åkte hemåt tog jag tillslut febern på honom - 39,9! Selma hade också högre temp, runt 38,7. Idag är det ombytta roller, Colin har fortfarande hög feber men är pigg som en mört, Selma däremot har fått högre feber och är väldigt låg utan alvedon i kroppen. 
 
Utöver sjukstugan så har vi idag haft besiktning på lägenheten på Södra Råtorp. En enorm lättnad att den nu är ett minne blott. Vårt år på Råtorp har verkligen givit oss vänner för livet, en enklare vardag med hiss, lekplats, löjligt nära till Selmas förskola och liknande. Att vi ens fick tag på en fyra på 104kvm efter ett enda telefonsamtal när vi bestämt oss för att sälja vår 2,5:a och köpa radhuset, är ren och skär tur. Men skicket på lägenheten i sig var i det stora hela under all kritik, även om planlösningen var grym. Det har varit både fantastiskt och skitjobbigt att bo där. Jag vet inte hur många gånger jag stått uppe på tredje våningen och inte tagit mig ned med vagn och två barn på grund av att hissen inte funkade. 
 
Listan kan göras lång men nu börjar ett nytt kapitel i vårt liv och vi har, trots kaoset i huset, funnit ett lugn här på bara några få dagar. Vi älskar det här huset! Och vi längtar efter att successivt det få göra det till vårt. Lycka <3
 
 
4

Long time no see

Hej på er!
Det var ett tag sedan sist.. Och det finns anledningar till min frånvaro. Ni som följer mig på instagram vet säkert redan. Förra veckan ballade min kropp ur totalt. Jag har egentligen känt att det varit på gång en längre tid, men tillslut sade det stopp helt enkelt.

När Polly gick bort i november var det mycket för mig som rasade. Jag hade varit trött och mentalt slut ett bra tag. Så hände det där och det gjorde att jag knappt orkade upp på morgonen. Det har egentligen fortsatt finnas en bedövande trötthet inom mig, tillsammans med en hel del andra symptom som synbortfall, yrsel och enorm glömska. Vardagen fortsatte och barnen har haft det kämpigt med sig själva och kanske känt av att jag inte haft samma energi som tidigare. I december började kaoset med deras sömn.. Jag vet inte hur många nätter vi inte har sovit en blund eller fått max 1h utspritt under natten. Hopplösheten man känner då är inte nådig.. Det har fortsatt.. Och fortsatt.. Och fortsatt! Vi har haft några nätter då och då som varit bra och sedan har det varit kaos igen.

Januari skulle innebära en stor förändring för oss i form av att vi äntligen skulle få tillträde till vårt hus. Detta innebar såklart en hel del pyssel i lägenheten, så som att rensa, packa, greja. Det med två barn som sover varken nätter eller dagar, heltid hemma varav den ena slänger ned saker i lådorna och den andra packar upp för att däremellan hamna i konflikter med varandra innebar en stor stress på mig som redan innan var helt slut. Då började mitt hjärta krångla. Som pricken över i:et lekte Selma med två kompisar 2 dagar innen flytt där den ena kräkts rakt ut över alla leksaker, möbler m.m. Paniken att veta att japp, nu kommer vi bli magsjuka mitt i allt också. Men det verkar som vi klarade oss tack och lov.
 
Men! I snart 3 veckor nu har jag haft ett konstant tryck och smärta som gör att jag stundvis knappt får någon luft. Jag är väl bekant med ångest och hade mycket attacker som yngre. Det är troligtvis precis det som kommer när smärtan tilltar. Men det där med att jag har ont och tungt att andas precis hela tiden, att vänterarmen är så tung att jag knappt kan använda den ibland och att det aldrig gav med sig gjorde att jag ringde 1177. Dom bad mig boka en tid på VC omgående där dom tog EKG och blodprover (skulle ta flera dagar att få svar). Den natten tilltog det ännu mer och jag kunde inte sitta, ligga eller liknande och vid halv 1 ringde jag 1177 igen som bad mig åka till akuten omgående.

Där dom dom fler prover på mig, EKG igen och allting ser bra ut, med undantag för att hjärtat slår lite snabbt. Detta innebär ju att det inte är någon fara med mig, men nog så jobbigt att hantera oavsett. Nu är det natt till tisdag och i fredags fick vi nycklarna till nya huset och sov första natten. Vi har fått fantastisk hjälp av våra familjer nu i helgen med allt från barnvakt till hjälp med flytt och städ. Det hade aldrig gått utan dom! Nu hoppas jag bara att jag kommer må bättre i takt med att vi landar här.. För på torsdag gör jag första dagen på mitt nya jobb!
 
I eftermiddags blev jag tyvärr ganska dålig igen och fick gå och lägga mig. Jag somnade som en stock och vaknade efter 20:00 och då hade Jimmy nattat båda barnen, ploackat undan i hallen samt hängt maskinen tvätt jag slängt in - jag har inte märkt någonting! Jag som annars vaknar för minsta lilla.. Jag vaknade upp till ett helt tyst hus. Det var ett halelujahmoment det! :) 

Kram på er!
39

Att bli kränkt av en hel skola

För några dagar sedan berättade jag om detta på min instagram. Tänkte berätta om det även här i bloggen, men passa på att fördjupa mig lite mer i det. Det är så fruktansvärt, skrämmande och bedrövligt att jag har svårt att sätta ord på känslorna. 

My är min lillebrors flickvän. I somras tog hon studenten efter tre tunga år på sin gymnasieskola. Jag är så illa berörd av hennes historia att jag gärna vill dela den vidare, inte för att smutskasta skola, personal eller yrke osv utan för att lyfta vad som faktiskt kan förekomma på skolor idag. Göra Mys röst hörd och förhoppningsvis öppna ögonen på fler där ute. Det är förhoppningsvis inte ofta eller på många ställen - men märker ni av det! SNÄLLA! Försök göra något åt det!! Hamburgaren på bild ett är bara ett av många märkliga resonemang på denna skola och sedan My gjorde sin facebookuppdatering så blev hon kontaktad av flera medier, både lokala men också SVT, Aftonbladet, Expressen. Problemet är bara att dom snarare lyfte "hamburgerproblemet" än att lyfta det väsentliga.

 
Mys historia är lång och det är mängder hon gått igenom som inte på något vis är okej. Smutskastande, utfrysning av personal, fått höra att hon inte duger eller aldrig kommer ”bli något”. Vid ett tillfälle när My inte var i skolan hade en lärare inför alla elever bestämt och berättat att hon inte längre skulle få delta under klassens diskussioner då hen ansåg att ingen annan vågade prata i Mys närvaro. Hennes vänner återberättade sedan detta varpå My givetvis blev väldigt ledsen och ifrågasatte detta. Läraren SMS:ade sedan hennes vänner och frågade ”vem fan som berättat för My" samt sade till My att om hon ville vara med framöver så skulle hon hålla käften.

När My dessutom försökt ta hjälp från rektor för att på något vis kunna förbättra situationen, blev hon utskälld och smutskastad även där. För att inte tala om att rektorn på hennes studentdag kommer fram och säger till henne "vad bra att det löste sig tillslut" och det visar sig att personal ljugit för rektorn och påstått att dom "pratat ut ordentligt nu". My hade i själva verket inte hört ett ljud. Utöver detta är det under all kritik att skolan totalt ser förbi vad My skrivit i sin facebookstatus och endast hyllar sig själva med att det har aldrig känts bättre, alla elever är nöjda, det har en enkät påvisat. Inte ett ord som beklagar hennes upplevelse. 
 
Fler elever har vittnat om favoriseringar och illa bemötande och av flera vuxna som tidigare jobbat på skolan har jag tagit del av information som inte är okej. Personal som inte velat jobba kvar! Hur sjutton kan det gå till såhär i nutida skolor!? Av PERSONAL!! Vuxna människor som skall vara elevernas trygghet och förebilder! Jag blir så fruktansvärt upprörd..

Ni hittar Mys uppdatering här.
16