Fotografier är ett måste för att man skall kunna fortsätta minnas vissa saker tydligt. Bilderna man har i huvudet blir tyvärr ganska bleka med åren, för att sedan om man har riktigt otur försvinna helt.

Jag gick igenom min pappas server i helgen, där ligger tusentals bilder som vi samlat på oss de senaste 10 åren. Det är underbart att ha möjligheten att titta tillbaka, minnas, skratta och ibland t.o.m. känna någon form av sorg. Det finns bilder från när kusin Isac var nyfödd, kusin Victor, kusin Julia.. Det känns som om det vore igår, men det är ju inte det, för igår fyllde en av minstingarna hela 7 år. Nu är det istället senaste tillskottet Maja som är så liten, som det ibland känns som att mina övriga kusiner fortfarande är.

Det fanns bilder från min 14 och 15-årsdag, där fanns inte ens J med i bilden, då hade jag en annan pojkvän. Det känns ganska overkligt faktiskt, man lever så mycket i nuet på något sätt, att man ibland glömmer att det faktiskt finns ett förflutet. Det gäller givetvis att njuta av tiden vi har här och nu, men ibland är det skönt att ha möjligheten att kunna titta tillbaka, få koppla av en stund, skratta och minnas. Att se hundarna som bebisar tillexempel, den tiden känns så nära, men ändå så långt bort..

Tänk vad mycken jag har varit med om under 22 års tid..


BILDERNA: Jag och en liten liten valpig mini-Tyra, 3 år sedan.
Jag var silverblond och hade axellångt hår..

Alter ego? Personligen har jag aldrig någonsin förstått mig på det fenomenet. Att förfina sig själv med hjälp av en påhittad person eller att förfula sig själv och göra sig elak med hjälp av någon/något som egentligen inte finns. Jag köper inte förklaringen "det är inte jag - det är mitt alterego". Det sitter faktiskt en människa bakom varje blogg och det är just den personen som väljer vad som skall skrivas. Väljer man ett innehåll med ren mobbning så är det någonting som inte stämmer även utanför bloggen också. Man kan inte vara en välmående och god medmänniska om man känner sig tvungen att driva en blogg byggd på hat och skitsnack.

Vi kan ta Alexandra och Kissie som exempel här, för det är mycket henne jag syftar på i detta inlägget. Hon har under två års tid kastat skit på allt och alla, hängt ut, förtalat, mobbat o.s.v. Däribland även mig (se bl.a. här och här), ni som läst följt bloggen länge vet redan om våra dispyter. Nu de senaste månaderna har hon ialla fall börjat köra med att det är Kissie som skriver detta och att hon själv inte alls är sådan i verkligheten. Och folk köper det här, dom tycker att det låter vettigt med ett alter-ego. B U L L S H I T säger jag! Det är bara en feg undanflykt, när man inte vågar stå för vad man gjort.

Jag har alltid sagt att hennes beteende kommer slå tillbaka på henne, att verkligheten kommer att komma ikapp och på så sätt har jag kunnat kontrollera mig själv. Jag har varit sugen på att slänga iväg en minst lika ful kommentar, som jag har fått, men jag har låtit bli. Jag har även hoppats på att hennes lilla bubbla inte skall spricka så hon får se vad hon faktiskt har ställt till med. Vad det verkar som just nu så börjar det dock ske och därmed gömmer hon sig mer och mer bakom det hon skapat. Jag tror att hon börjar inse hur folk uppfattar henne och att ingen någonsin kommer ha respekt för en 18:årig människa som först och främst inte respekterar sig själv och än mindre alla andra. Man får inte respekt av att försöka höja sig själv, genom att sänka andra. Det är en tjej som inte mår bra i sig själv som gör såhär, på det sättet är det synd om henne. Men hon får ändå stå för vad hon har gör!

Det som fick mig att skriva det här inlägget är faktiskt inte Alexandra/Kissie själv, utan ni som dagligen kommenterar mig blogg och försöker apa efter henne. Ni som genom elaka och spydiga kommentarer försöker få uppmärksamhet till er blogg. Ni som gör allt för att provocera andra på de allra vidrigaste sätt. Snälla tjejer och killar - tänk en gång till! Vad gör ni när ni står där själva, med ett fejs som folk känner igen dock äcklas av, lite extra pengar MEN utan vänner och respekt från andra människor? Ingen människa vill leva som hatad, så innan ni ställer till det för er - ÄR DET VERKLIGEN VÄRT DET?

Som jag sagt förut: Det är när man kan vara den man verkligen är och beter sig respektabelt mot både sig själv och andra och ändå får människor som följer en varje dag som man verkligen lyckats bli någonting i bloggvärlden. Och då kvittar det faktiskt om det är 10 läsare eller 100.000 läsare om dagen.

Varje år får 7 000 kvinnor bröstcancer. Alla dessa kvinnor är någons vän, mamma, mormor, syster eller arbetskamrat. Bröstcancer är därför en fråga som rör alla. Du kan bidra till att fler stödjer kampen mot sjukdomen så att ännu fler överlever.


För ett par veckor sedan startade jag en egen Rosa Bandet-insamling och vi nätmar oss 800:- gränsen. Bra jobbat allihopa!


Vill du donera en summa för att stödja forskningen?
Följ anvisningarna nedan;

Och så har första dagen av September passerat. Det har varit en annorlunda dag idag faktiskt, befriande på något sätt. Har fått vara kreativ med någonting som jag tycker om att göra - fixa hår. Har pratat bort närmare en timme i telefon med en av mina bästa vänner, min skrutt, Elin. Hon kom dessutom förbi här en stund, fick låna ett gäng färgglada kläder av mig, dom skulle ha inspark av 09:orna på sin skola och hade staka färger som tema.

Titta föresten vilka fantastiskt söta ord hon skrev om/till lilla mig ett par dagar sedan. Om jag blev glad? Minst sagt..

Annars har det varit en befriande dag på många andra sätt också. Det har exempelvist höststädats i mitt liv och jag har börjat släppa någonting som jag grubblat över ganska länge. Jag har fått svar på mina frågor och tänker inte ödsla någon mer energi på det. Även om hösten är mörk, så tänker jag inte tillåta min insida att bli likadan. Nu är ett kapitel avslutat och det är bara att blicka framåt, detta med en mycket positiv inställning.

Ni minns väl det jag pratat om flera gånger tidigare? Att allting handlar om inställning! Vill jag verkligen älta samma saker gång på gång och bli på allt sämre humör, eller vill jag vara den glada och positiva Linda? Svaret är ju självklart, inte vill jag vara något annat en glad och positiv, därför väljer jag att vara just det.

När allting kommer omkring så handlar det faktiskt om ens egna val. Du väljer själv hur du skall reagera på en människas ord, prat, handlingar eller hurvida människor skall kunna påverka dig över huvud taget. Det är du som väljer hur du vill leva ditt liv - ingen annan! Jag har valt att bli ledsen, besviken och arg över en företeelse i mitt liv och idag fick jag upp ögonen och tog tag i mig själv. "För tusan Linda, du är så mycket bättre än det här" tänkte jag "lägg energin på något positivt istället".

Jag hoppas verkligen att människor som fastnat i en negativ cirkel läser den här texten och tar det till sig. Det är bara du själv som kan ändra på det! Det finns ett antal människor som skulle behöva rannsaka sig själva, men detta kommer aldrig ske om dom inte får upp ögonen för det och därmed kunna ändra attityd och inställning : ) Godnatt sötnosar!

Hej vänner!

Jag behöver någon form av nystart! Jag vill att någonting här i bloggen skall hända, något drastiskt. Flytten dröjer ett litet tag till och på onsdag fyller Lily-bloggen 2 år. Men jag är så fruktansvärt trött på negativa människor just nu, att jag suger åt mig som en svamp. Detta gör att jag blir jätte arg på mig själv, eftersom jag kämpat så med att inte göra just detta. Och en arg Linda blir ännu mer lättstött. En ond cirkel..

Hur kommer det sig att det finns så mycket människor där ute, som gör allting för att missuppfatta mig? Förstår ni hur fruktansvärt påfrestande det är på psyket, att vad man än säger, så vrids det och vänds det på det och jag framstår som en jubelidiot? Eller när jag skriver något roligt och ironiskt och sedan blir nedklankad med "jävla fördoms-fitta". Något som är ännu värre är människor som tjaffsar, tjatar och beter sig allmänt jävla stört och sedan skyller allting på MIG?

Ni anar inte vilka diskussioner jag haft med en kille här i Karlstad se senaste dagarna. Hade ingen aning om vem han var, mer än att han är en av mina vänners bästa kompis. Jag har aldrig träffat eller pratat med människan och hade verkligen inte tänkt nämna honom i bloggen, det förtjänar han inte efter vad han skrivit och gjort, men jag behöver lätta på spänningen. Han läste ialla fall detta inlägget och blev helt hysterisk, tydligen är det okej att snacka skit och hänga ut en person bara för att den är "offentlig". Anledningen till att jag lagt energi på honom, är för att vi har en gemensam vän. Jag vill inte att hon skall komma ikläm.

Så snälla ni, underbara läsare! Vad fasen skall vi göra för att få bloggen i bättre stämning igen? Vi kan ju inte fylla 2 år tillsammans och känna att bloggen inte är i sitt gamla positiva skick. Det är klart att även jag kan ha mina svackor, jag är inte mer än människa. Regnet, rusket och en kurrande mage gör det värre, likaså lite privata problem som pågått ett par veckor, men nu är jag trött på att vara deppig. Jag vill inte vara irriterad och lättstött. Jag är ju inte sådan vanligtvis.. Jag är ju en glad tjej.. Hjälp mig.. Vad gör vi? Att jag skall focusera på det positiva istället för negativa är ju ganska självklart, men när man är i en period och inte riktigt fixar det, vad gör man då?

NÄ FY FAN LINDA! Ryck upp dig för helvete, du är så mycket starkare än det här! INSTÄLLNINGEN!!

LITE SVALLER:
För ca. ett halvår sedan fick jag en mail från en annan bloggare på topplistan, där det frågades om jag hade intresse av att lägga in dennes "bloggportalen-statistik-räknar-kod" i min blogg och sedan få ha min egen kodräknade i dennes blogg, och därmed klättra uppåt på listorna. Jag tyckte inte om idén och svarade därför inte på mailet.

Ett par månader senare fick jag ett liknande mail igen, men svarade och skrev då att jag inte vet om det är någonting för mig, då jag inte på något sätt vill lura mina läsare. Eller framförallt mig själv! Bloggar jag verkligen för att nå toppen, eller bloggar jag för att det är kul? Givetvis kändes det lite lockande att se om det ens funkar. Personen garanterade mig en ökning och sade även att vi båda kommer ligga på "Bloggportalens topp 10"-listan genom detta sätt. Denne berättade även ett antal personer som faktiskt gör på detta sätt. Jag sade att jag ville tänka på det och bad om att få återkomma om det var någonting för mig..

Jag har inte mailat tillbaka, jag är stolt över den plats jag har på listan och skall jag klättra uppåt skall jag göra det för att jag själv kämpat mig dit, och för att jag själv skriver saker som intresserar er läsare. Jag vill klättra uppåt på ett ärligt sätt och därmed fortfarande ha respekten för mig själv och bloggandet kvar. Men det var ändå ganska intressant att få veta att det fuskas så bland storbloggarna.