Det här med egentid.

Ibland blir jag så blödig om kvällarna.. Tänker på hur lyckligt lottad jag är över att ha blivit mamma till dessa två. När dom ligger där i sina rum och sover, allt är tyst och jag har all tid i världen för att göra det jag vill. Då saknar jag dom.. Enormt mycket! Samtidigt så vet jag att det kan vankas nattvak och kan njuta av den här tiden också. Min tid.
 
Jag ogillar att kalla det "egentid" egentligen. Att jag behöver "egentid".. För det låter som att jag tycker mer om och värdesätter den tiden mer än vad jag gör med tiden vi har tillsammans. Det känns som att det är så väldans mycket snack om "egentid" överallt och att det är så viktigt att si eller så. Och ja! Det är såklart väldigt skönt att få vila öronen ibland. Ljudvolymen med två barn hemma är rejält hög stundvis och jag hör mig själv utifrån nästan - min röst går upp i falsett ibland. Men för mig är inte det viktiga att komma iväg i tid och otid. För mig är det just den här tiden om kvällen som räcker långt. Kanske för att jag vet att dom finns så nära intill också.
 
Jag skulle ljuga om jag sade att det inte är roligt att komma iväg ibland. Det är klart det är det! På fredag skall jag exempelvis iväg med några vänner för en kväll tillsammans och igår var Jimmy och barnen iväg på sitt håll och jag och hundarna var själva hemma. Men jag tror ni förstår vad jag menar med det är eviga pratet om "egentid" överallt. Att det ibland kan framstå som så mycket viktigare än tiden man har som familj. Det är då jag kan få en klump i magen och har helt enkelt valt bort ordet.
 
Hoppas ni haft en fin helg allihopa! Själv tog jag några snabba bilder på barnen igår <3

 
17

Känslor kring Kolmården

I veckan var vår familj iväg på en liten minisemester tillsammans med nära vänner. Vi bodde centralt i Nörrköping i två nätter och var bland annat iväg på ett besök till Kolmården. Vi hade otroligt mysigt tillsammans och att få komma iväg till en annan stad och slippa allt vad städning, tvätt och allmänna hemmabestyr innebär var minst sagt skönt. Att bara umgås och omge sig av energigivande vänner, där det inte är något knussel och man hjälps åt när det kommer till busiga barn och annat.
 
Till saken hör dock att just Kolmården har varit en sak som varit lite av en disskusion hemma. Jag har tvekat otroligt mycket på att åka dit och propsat för Astrid Lindgrens värld, medan Jimmy absolut velat till Kolmården. Det som däremot har känts lockande har varit Bamses värld. Så fick vi frågan av våra vänner och vi bokade resan ändå, trots allt. Anledningen till att jag tvekat har givetvis med alla djur att göra.. Att dom sitter instängda i ett klimat, miljö eller begränsade på ett sätt som inte är till deras bästa. Jimmy har ett enormt intresse för vilda djur Selma delar det. Jag vet inte hur mycket dom tittat på TV, läst och pratat om tigrar, giraffer, elefanter och fler därtill. Han förstår mitt resonemang, men uppfattar det där med djurparker som en bra sak när det kommer till att bevara utrotningshotade arter m.m. Vi delar helt enkelt inte riktigt samma känslor för Kolmården och andra djurparker.
 
När vi gick runt i parken så snurrade min hjärna på högvarv, jag fascinerades av att se alla dessa vackra djur på riktigt, men hade samtidigt en stor klump i magen när jag tänkte på att dom ju inte borde vara där egentligen. När vi sedan satt inne på delfinshowen så började jag gråta. Mestadels av att se videofilmen på deras naturliga miljöer i bakgrunden av en alldeles för liten pool, där delfinerna gjorde precis vad dom blivit tränade till. Vilka fantastiska djur ändå, och så smarta. Fan till att begränsas så av oss människor.
 
Jag tänker inte bara på att vi håller djuren instängda på djurparker, utan även hur mycket gifter vi släpper ut, all tjuvjakt och detta fruktansvärda och illvilliga djurplågeri överlag.. Så mycket utrotningshotade arter det finns i vår värld 2016, mycket p.g.a. oss människor. Mitt hjärta mådde helt enkelt inte bra av att gå runt bland alla djur.. När vi sedan satt i bilen hem så kunde jag inte hålla tillbaka för Jimmy längre utan babblade på om att jag inte tyckte om det där med syftet djurpark. Jag har pratat mycket med Selma om att djuren inte befann sig i sin naturliga miljö, men på ett betydligt mer barnanpassat sätt. Pratat om vart djuren egentligen skall bo, tittat på klipp på youtube med fria delfiner m.m.
 
 
Men! Jag hann knappt lägga ut att vi varit där innan jag började smutskastas, men framförallt när jag sedan nämnde att jag inte kände det hundra inombords, så blev människor arga. Framförallt har jag raderat mycket anonyma kommentarer här i bloggen, då människor inte vågar stå för sina ord och skriva dom på instagram. Enligt ett flertal (för mig) IP-adresser så slätar jag över, kan inte stå för att jag stöttat en park som Kolmården, skyller ifrån mig på Jimmy och är framförallt en otroligt dålig förebild för mina barn. Jag spelar på att känna något för djuren, när jag i själva verket inte gör det och allt vad det nu må vara.
 
Det är så himla tråkigt.. För i själva verket så är det ju ganska tydligt att jag står för att jag besökt parken, stöttat dom genom att betala inträde. Att jag skulle skylla på Jimmy är löjligt, för jag är vuxen och ansvarar för mina handlingar. Vi kompromissade helt enkelt och jag må ha gått emot mina egna tankar, men med det sagt så betyder det inte att jag är hjärtlös och iskall. Det må vara en gnutta dubbelmoral från min sida, men att kalla mig falsk, bli arg för att jag skriver att jag haft en klump i magen när jag själv valt att åka dit och liknande känns så onödigt på något vis.. Är det verkligen så att nu när vi bidragit med 1000kr till deras park, så är jag för evigt utdömd att vara en person som inte känner för djuren "på riktigt".
 
Och nog är det konstigt att människor har så stort behov av att uttrycka sina meningslösa negativa åsikter och påhopp, istället för att ta chansen att dela något konstruktivt och kanske lärorikt när det kommer till dessa parker. Jag är öppen för att lära mig mer!
37

#NoHateSE

Minns ni att jag skrev om #NoHateSE-dagen förra året? Det är faktiskt snart ett år sedan och den 4e november är det dags igen. Ni som följer mig vet att jag är en stor motsträvare till just näthat och har skrivit flera inlägg om det samt lyfter ämnet och visar vad jag får motta titt som tätt. Det är aldrig och kommer aldrig att vara okej att slänga ur sig vad som helst på internet, bara för att man har möjlighet att vara anonym och gömma sig bakom en IP-adress.
 
Ni kan också vara med att manifestera #NoHateSE genom att lägga upp en bild med händerna formade som ett hjärta, använda hashtagen ovan samt nominera 3 personer som har gjort något alldeles extra för dig på nätet. Ni kommer få se vilka tre jag har nominerat under kvällen på instagram. Det betyder så mycket!
 
Så kom igen nu allihop! Tillsammans mot näthat!!
Alla bilder kommer att samlas HÄR.