Hej vänner!
Har inte varit inloggad speciellt mycket på bloggen idag.. Har varit så trött och mest umgåtts med sambon, lillebror, svägerska och en vän till dom. Spelat lite Wii, käkat pizza, kollat på film och bara varit helt enkelt. Väldigt skönt!

För övrigt så blev det minst sagt kallabalik bland kommentarerna till inlägget där jag berättade vad som hände oss för två dagar sedan (läs här). Jag blir väldigt ledsen av att läsa vissa kommentarer.. Delvis dom som berättar om liknande händelser - tänk att det kan vara såpass vanligt med hundattacker, jag ber för att det inte kommer hända oss igen och självklart ingen annan heller. Men mest ledsen blir jag av dom som skriver och menar att allting är mitt fel.. Det kommer vara mitt fel om Polly får men för detta p.g.a. min reaktion.. Det är mitt fel som inte hade koppel i trädgården.. Och sedan "skyller jag allt på schäfern".. Jag kommer för första gången på otroligt länge "försvara" mig här i bloggen. Jag har egentligen slutat med det, för jag vet att även det vänds emot mig, men jag känner att jag behöver skriva av mig lite - för min skull!

Jag vet att jag inte agerade 100% rätt - långsiktigt. Men i en situation där min hund är cm och sekunder från att mista livet, eller ialla fall skadas allvarligt så handlar man impulsivt. Man gör vad man kan för att rädda sin älskling! För mig som är lite rädd för stora och främmande hundar så är det ganska otroligt att jag ens sprang efter schäfern - som dessutom var aggressiv! Det spelar ingen roll om det är just den rasen, en amstaff, golden eller rottweiler som attackerar och det är inte rasen i det här fallet som gör mig upprörd. Som jag skrivit innan så är det inte hunden jag är arg och besviken på - det är dess ägare! Kan ni som kritiserar mig försöka förstå vilken hemsk situation jag faktiskt var i? Det var jag och tre hundar..

Att jag älskar det sportiga collage-modet vet ni redan.
Jag klickade precis hem två nya selar i just detta tema till Polly (vit och grå).

Kommer givetvis från min favorit Pupstore.

Har precis gått ännu en promenad i vårvädret. Får lite hysteriska ryck på mina "goa" hundar som sätter igång och skäller i tid och otid när vi är precis utanför mamma och pappa (eller utanför stället där vi bor). Jag blir så jäkla frustrerad! Som jag sliter och jobbar med att få bort det den där fula ovanan och periodvis har det gått väldigt bra.

Men så kommer dom åter tillbaka till en jäkla skäll-period ändå.. Känner folk som har precis samma problem med sina voffsingar, trots att dom jobbar lika hårt som jag. Så himla synd eftersom Tyra och Polly är dom trevligaste, keligaste och goaste hundarna man kan tänka sig, aldrig aggressiva eller otrevliga - förutom just skällandet. Suck : ( VAD GÖRAAA!? Jag har ju provat aaaallt..

.. och den gör fler än oss människor glada ♥

Suddiga bilder dock, hihi..