♥ Lily | Fototokig frisör

Mina små hjärtan var hos min vän Sara igår/inatt. Sara och hennes hund Mollie, som är fullkomligt livrädd för smällare och raketer hade en riktig myskväll och hon frågade om inte mina små troll ville komma dit. Dom hade haft en väldigt bra påverkan på Mollie, när hon märkte att Tyra och Polly inte brydde sig om raketerna. Var nog lugnt och skönt för mina tjejor också och slippa vara med på nyårsfesten.

Det var ett kärt återseende idag ialla fall, från både två och fyrbenta. Åkte och hämtade dom hos Sara och sedan dess har inte Tyra släppt min sida. Polly har legat och sovit i soffan ute hos J och Tyra har legat på mitt skrivbord och sovis (vilket hon fortfarande gör). Älskade små troll! Vad skulle jag göra utan er?

Som ni vet så var ju J till veterinären med vår ena guldklimp förra veckan. Det vissade sig vara oro i mage och tarmar och hon var kraftigt uttorkad (trots mitt slit med att få i henne vätska). Hon fick dropp, det gjordes tester i mängder, blodprov o.s.v. Vi fick även med oss två olika mediciner hem och hon skulle äta varannan timme, i väldigt små mängder.

Herregud, hur skall detta gå? var min första tanke. Men nu fem dagar senare kan jag bara säga att den lilla tjejen imponerat på mig. Först och främst var hon ju en liten ängel hos veterinären och var så medgörlig att hon fick ofantligt mycket beröm. Hon låg bara och väntade och lät veterinären göra sitt, likaså medan hon fick dropp. Nåväl, hon har även imponerat här hemma. Hon äter bra och medicinen hon får slickar hon i sig i ett naffs - inga problem alls! Det tar 10 sekunder att få i henne två sprutor och inte behöver man tvinga henne heller. Den ena häller man i en skål och hon äter upp den direkt och den andra ges i doseringsspruta, vilket hon lugnt och stilla tar emot.

Hon är så mycket piggare! Som en helt annan hund. Springer runt, leker, busar, äter bra o.s.v. Det värmer ofantligt i matte (eller som jag säger: mamma)-hjärtat att se att det är bättre med henne. Fy fasiken vad jag har varit orolig...

Och så ringde telefonen när jag stod på jobbet. Den tidigare ganska pigga lilla prinsessan, betedde sig konstigt igen. Utan att tveka sade jag till fästmannen - RING veterinären! Sagt och gjort, 20 minuter senare befann sig J, Tyra och självklart även Polly hos veterinären. Vet ni hur fruktansvärt det kändes att stå på jobbet, inte kunna ta sig någonstans, inte veta vad som hände och vad som sades? Det är ju självklart att JAG skall finnas vid hennes sida i situationer som denna..

Veterinären tog flera olika prover på lillskruttan, lever, njurar o.s.v. Röntgade henne och såg där att hon hade lite mat i magen, som hon ätit under dagen. Även om jag försökt trycka i henne mängder av vatten så var hon även uttorkad. Hon fick dropp, någon form av koksaltlösning(?) ínsprutad i nacken. Dom gjorde en noga koll av henne helt enkelt.


Tyra är en väldigt lugn hund och genom hela undersökningen, alla prover, så satt hon bara snällt och väntade. När droppet satt i hennes framben låg hon där lugnt och väntade på att det skulle bli klart. Älskade lilla hjärta! Du är så duktig! Hon hade fått massor av beröm av tjejen som tog hand om henne, just för att hon varit så lugn och medgörlig. Hon hade blivit super imponerad!

Nåväl, proverna såg bra ut och dom hittade inget allvarligt fel. Det var dock en orolig mage och tarm samt en uttorkad liten hund, så vi har fått med oss 2 sorters medicin hem, tillsammans med mjukmat. Inget torrfoder på 10 dagar. Mjukmat varannan timme under dessa tio dagar. Medicin via spruta 3 gånger om dagen även det i 10 dagar. Vi har att göra med andra ord. Men allt för mina små!

Att berätta hur skönt det var att komma hem till hundarna efter jobbpasset behöver jag nog egentligen inte göra. Lättnaden av att Tyra ylade sådär som hon alltid gör när jag varit borta var så himla härlig. Man känner sina hundar så väl och det var bafriande att få bekräftat att det inte var något allvarligt fel på henne, utan att vi kommer kunna lösa detta inom ett par dagar. Droppet gjorde susen på lillskruttan och hon är väldigt pigg redan nu! Men nog gör det ont i matte-hjärtat när man ser hennes lilla lilla omplåstrade ben..

Det har varit en lång natt inatt! I två dagar har Tyra varit lite hängig, inte velat äta och jag har fått ansvara för att hon åtminstonde får i sig vatten. Så fort jag fått i henne lite med medicinspruta, så vinglade hon själv iväg till vattenskålen för att dricka.

Igår kväll blev hon dock extremt loj och orkeslös. Ville bara ligga i min famn och sova. De gånger jag inte höll i henne så låg hon utslagen i sitt hus. Kräktes gjorde hon en gång natten till igår och även natten till idag. Då kände jag paniken och oron inom mig! Det händer ju att dom kräks eller är lite sega, men inte alls som hon var igår. Hundarna sover alltid bredvid oss i sängen och jag tog med ett glas med sockervatten och en sked in i sovrummet när vi tog kvällen. Jag har varit så orolig att jag inte kunnat sova! Gett henne vatten med sked flera gånger under natten, och hon har tack och lov druckit bra. Jag har haft koll på hur det går med henne och även tagit med mig hundarna ut för frisk luft och kisspaus två gånger under natten. Jag bestämde mig för att ringa veterinären idag om det inte hade blivit bättre.

Jag tyckades slumra till med både Tyra och Polly tätt, tätt, tätt intill och imorse när vi vaknade var hon mycket piggare. Det går inte i ord att beskriva känslan att äntligen få se henne vifta på svansen, dricka vatten och äta mat, utan att jag behöver hjälpa till eller övervaka. Hon var helt enkelt sitt rätta jag igen. Fy sjutton! Det är vid sådana här situationer som jag inser hur jävla mycket dom här små ullbollarna betyder för mig. Dom är mitt allt!

Jag har varit iväg på kalas idag och hundarna var därför hemma själva en stund. För en liten stund sedan kom Tyra gåendes ut från sitt hus med någonting i munnen. Hon såg minst sagt nöjd ut! Jag tyckte att det såg väldigt mysko ut.. Därför gick jag fram till henne och insåg att det var MITT godis hon hade i munnen.

Jag plockade genast bort det och gick direkt till brudarnas hus. Där inne låg det ännu mer godis! Tyra har alltså under tiden jag varit borta - hoppat upp på vardagsrumsbordet och norpat ur min godisskål. Det här har aldrig hänt innan!! Lilla skit hund! Haha. Nu kommer det aldrig mer stå godis på vardagsrumsbordet när inte vi är hemma ialla fall.. Håller tummarna för att hon bara har slickat på godisarna (som det verkade som) och inte tryckt i sig någonting och blir sjuk..