Jag har börjat springa

Färger på träningskläderna gör det så mycket härligare.
 
Jag är en latmask! Och är det någonting som jag känt ett stort ogillande mot så har det varit löpning. Promenera, jogga, springa - you name it! Det har varit en plåga och därför har jag bara struntat i det. Det gjorde mig irriterad oavsett om jag hade en podd eller musik i örat, om jag joggade eller ökade tempot. Inte ens efteråt kunde jag känna att det gav mig något, det var ingen skön känsla, för varje gång gick det så dåligt och jag blev arg på mig själv för min kassa kondition. Det var bara skit helt enkelt - allt med löpning var skit!

Men så blev jag tvåbarnsmamma, fortsatte kombinera mammaliv hemma med företagande på kvällarna. Innan J's semester hade jag det så tufft att jag kände att det var påväg att barka. Jag sov dåligt, var trött, stressad, barnen hade otroligt kämpiga faser båda två och varje dag var tung att ta sig igenom. Jag hade mina grannar tillika vänner om eftermiddagarna och det blev min räddning. Men i samma veva trillade jag över #EmmasLöparutmaning och kände mig lockad. Jag funderade till och från i flera veckor och presenterade sedan idén för mina vänner Lova och Nathalie. Dom var på! Och trots att utmaningen redan startat, så kontaktade jag Emma för att hoppa på. Det är ju en individuell grej, så det kvittar egentligen när man lägger upp dessa 10 veckor.
 
Det hela är kort och gott ett upplägg som funkar för såväl nybörjare som tidigare löpare som haft längre uppehåll, exempelvis graviditet och förlossning. Man börjar mjukt (men det är jobbigare än man tror att löpa i intervaller, även minutlånga sådana) och trappar sedan vecka för vecka upp. Ikväll har vi avslutat vår tredje vecka och det roliga är att när vi sprungit klart, genomdränkna i svett, så är vi så taggade att vi inte kan ge oss hem till våra familjer igen. Vi fortsätter att gå, gå och gå och ikväll var vi ute i över 2 timmar. Det rensar huvudet på ett helt otroligt sätt.
 
Dom här veckorna har jag känt det där många pratat om. Stoltheten över att ha klarat ett pass, endorfinerna efteråt, rensa skallen, gott sällskap, frisk luft, träningsvärk. Allt! Och motivationen finns där. Draghjälpen i vännerna! Göra en "high five" efter varje pass. Ikväll var det makalöst jobbigt - samtidigt som benen ändå var lätta, vi skrattade åt det jobbiga tillsammans. Jag har ju tränat med Emma som PT för ett par år sedan och hon är en fantastisk klippa att luta sig mot, peppande och glad. Hon brinner för det här och det ger mig ännu mer motivation. Hennes glöd liksom..
 
Jag vill få in motion i vardagen - som en naturlig del. Jag vill att mina barn skall se det nyttiga i att komma ut och röra på sig och det bästa sättet är ju genom att agera själv. Jag skall verkligen försöka bibehålla det här även efter dessa 10 veckor är slut. Just nu finns fokus, motivation och det är otroligt spännande! Hoppa på ni också vetjja!

Här kan ni läsa mer om Emma löparutmaning, 10 veckors schema med träning 3 dagar i veckan, kost, recept och dessutom en tävling om en helg på Idre fjäll. Rekommenderar henne varmt och helhjärtat! Det förtjänar hon minst sagt.
6

Veckans PT-pass

Linda.. Ni vet den där gamla gymnasten? Haha! Min sjukgymnast frågade nämligen om jag var just en gammal gymnast när jag där.. Likaså säger min PT Emma.. Jag är tydligen väldigt rörlig i lederna.. Brukar skratta jag gott åt det, stela, latmasken Linda liksom : ) Men det är roligt att få höra.
 
Hur som helst, veckans pass med Emma är gjort och det med råge. Mina armar kändes som vibrerande, kokt, spaghetti efteråt. Jag var heeeelt slut! Samtidigt som jag alltid är så fylld av energi efter ett pass med henne. Jag kan inte säga att jag känner hemma på gymmet ännu.. Jag känner mig snarare ganska liten och bortkommen. Men så fort Emma visar sig så fylls jag av en trygghet på något vis. Det kan låta hur löjligt som helst.. Men jag är på god väg i alla fall. Jag gillar att hänga där och få koppla bort allt jag har i huvudet.
 
Vi pratade om det idag, jag och Emma. Att jag liksom fokuserar på det kroppsliga och alla tankar på allt vad jobb eller vardag är befinner sig någon helt annanstans. Jag är i nuet, i träningen, i räknandet av antal armhävningar eller andra övningar. Det är enormt nyttigt för en person som mig. Det går i ett hela tiden och trots att jag är väldigt lugn i mig själv, så är det ändå mycket att göra om dagarna. Idag var jag dessutom på personalmöte på Headspot och jag kommer att börja gå tillbaka dit lite smått också, Det blir alltså att kombinera hemmalivet med Selma som inte kommer börja förskolan förän tidigast augusti nästa år då hon är 2,5 år, heltids jobb med mitt egna företag och sedan även jobba lite extra i butiken. Jag trivs med många bollar i luften (även om det medför ett smått kaosartat minne många gånger, haha) - men faktum kvarstår! Ibland är det nyttigt att släppa allt och bara fokusera på något annat en timme, träning exempelvis.
 
16

Kvällträning med Emma


Jaha! Idag var det dags igen då! Efter många veckor av sjukdom hos både mig och min PT Emma, så sågs vi äntligen tidigare ikväll igen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, så fort jag får syn på den människan så fylls jag av någon slags energi och motivation till att bara köra köra och orka lite till. Det blev en liten genomkörare av kroppen idag och även om vi körde lite av en mjukstart då jag varit utan träning väldigt länge, så är jag rejält trött i armar nu under kvällen och Selma kändes plöttsligt väldigt mycket tyngre än strax över 9kg, haha.
 
Det blir skönt för den här klenisen att komma igång igen och nu hoppas jag verkligen att jag får hålla mig frisk och få komma igång med "träning-i-vardagen" igen, för det har blivit lite latmask fasoner på mig under och efter alla sjukdomar... Och kanske lite för mycket läsk på det också. Skärpning fröken Blom.
 
 
 
 
 
8