Melodifestivalen 2016


Detta är ett samarbete med Live Nation
 
Den 11 mars har jag fått biljetter till Melodifestivalens genrep i Friends Arena, Stockholm. Det skall bli helt fantastiskt roligt att få gå iväg och se showen.
 
Säga vad man vill om hela mellofesten, men jag tycker den är otroligt mysig. Kanske speciellt nu när jag har en blivande-treåring hemma som dansar och sjunger och stojar till låtarna på TV:n. I helgen var det Panetoz som fick två tummar upp av Selma. Ja, mig också faktiskt.
 
Så.. Det skall bli väldigt spännande att få se en sneak-peak på showen och är ni sugna kan man köpa biljetter till både genrep och finalen HÄR.
 .
11

Lillebrors förlossningsväska är packad

Igår bestämde jag mig för att packa lillebrors förlossningsväska. Med Selma packade jag hennes väska runt vecka 38 (minneeeeen!). Min egen däremot hann jag aldrig packa, då vattnet gick 6 dagar tidigt. Det lustiga är att jag hade tänkt packa den samma dag, men det blev ju lite panik där och Jimmy sprang runt som en yr höna och slängde ned det nödvändigaste till mig innan vi åkte. Denna gång tänker jag vara ute i tid, köpa lite nya underkläder, sköna (men fina) plagg att ha på mig på patienthotellet samt nya amningslinnen. Till veckan får det bli.
 
Åter till lillebrors väska då! Det är med lite vemod den nu står packad.. Det är en bekräftelse på att det närmar sig liksom. Och jag som längtar som en tok efter honom ena stunden, förfasas över förlossningen i den andra och i den tredje vill att han skall stanna länge länge till i magen för jag vet hur snabbt den där första tiden går. Snart är han tre år som sin storasyster och allt är ett minne blott.. Skrämmande, men fantastiskt.
 
Min tanke bakom förlossningsväskan är i alla fall lättmatchat. Av erfarenhet kommer det både bäck och fostervatten ur dom där små och då är det skönt att ha ombyte med sig, men dom ändå funkar till övriga plagg. Exempelvis om man bara behöver byta en body eller liknande. Storlekarna vi har satsat på är 50 samt 56.
 
Väskan innehåller:
1 pyjamas
2 hela outfits (bodys, byxor, strumpor/tossor, innemössa)
2 extra bodys
1 overall att åka hem i
Tossar efter storasyster
1 utemössa att åka hem i
1 filt (lägger nog ned en till dock)
Jag har även lagt ned blöjor och servetter, för jag minns inte om vi fick det sist.
(Skall nog även lägga ned 1 par vita byxor till samt 1 par helvita strumpor)
 
Napp struntar jag helt i, Selma har alltid ratat napp och vi överväger att inte ens introducera det för lillebror då det faktiskt funkade bra utan. Det har ju sina fördelar att inte använda napp (nackdelar också givetvis). Men sedan är jag absolut öppen för det om vi märker ett stort sugbehov eller liknande hos lillebror. Men just nu känns det inte aktuellt som sagt.
 
21

Rutinmässigt barnmorskebesök #4 (v.34+0)

I måndags var jag och Selma hos min barnmorska igen, ett efterlängtat möte även denna gång. Det är så befriande att komma dit på något vis, delvis få bekräftat att bebisen verkar må bra, men även få prata av sig. Det första hon frågade mig i måndags var hur jag mår efter alla sjukdomar, men också om jag hört något från Viktoriaenheten. Nä.. Suckade jag och berättade att ni börjar det bli väldigt påfrestande.. Den här väntan, att det inte händer något trots att både jag och min barnmorksa kontaktat dom (jag har t.o.m. varit på plats och då sade hon "vilken dag som helst" - det är flera veckor sedan nu). Att oron växer ju närmare BF vi kommer och hon förstod mig fullt ut. Hon sade att det inte skall behöva ta såhär lång tid. På första inskrivningssamtalet tog jag upp min oro gällande den kommande förlossningen, då var jag i vecka 10 eller liknande. Innan vecka 25 hade en remiss till Viktoriaenheten gått ut.. Imorgon går vi in i vecka 36..
 
Min barnmorska valde att skicka en direktremiss (som ett brådskande ärende) till läkare på specialistmödravården istället och hon sade att hade jag inte hört något innan fredagen (alltså i förrgår) så skulle jag höra av mig tillbaka till henne på måndag (imorgon) igen för att dubbelkolla. Och nä.. Jag har alltså inte hört något ännu så imorgon skall jag ringa igen samt att jag skall ringa spec.mödravården och höra med dom gällande min remiss. För veckorna går som sagt, fort som attan. Och jag försöker att ställa in mig på att vi kommer få göra det här helt själva.
 
SF-mått: 33,5
Blodtryck: 110/75
Hjärtslag: 138 slag / minut
Huvud: Ligger nedåt sedan månda veckor, dock ruckbart.
 
Undersökningarna gick hur som helst väldigt bra och lillebror i magen har varit en minst sagt aktiv bebis det senaste. Det är så himla mysigt och dom runt mig blir så fulla i skratt när jag kan utbrista "aaaaaah ajajajaj" när han trycker ut en hand eller en fot eller vad det nu kan vara långt ned i sidan på mig. Jag måste hålla emot med min egen hand för det är sådant tryck.
 
När barnmorskan kände på min mage så sade hon "OJ vad han trycker uppåt med rumpan". Ehm.. Jo tack! Det har jag känt, haha. Det är därför jag tror att han är betydligt längre än sin storasyster var i magen. Dessutom ligger mitt SF-mått precis ovanför kurvan och har gjort hela tiden och även om man säger att SF-måttet inte avgör storleken på bebisen, så tror jag faktiskt att han är modell större. Det är bara en känsla jag har och det har jag sagt till barnmorskan också, som skrivit in det i min journal för skojs skull och se om jag har rätt.
 
Vi hann även prata om hur jag skall göra om jag får värre sammandragningar och förvärkar (haft rejält ont vissa nätter) och hur jag skall veta när jag kan ringa förlossningen eller inte. Hon bad mig lita på min magkänsla, ring in och be att få komma på en kontroll. Jag har ju blivit nekad förlossningsbesök 2 gånger under denna graviditet, trots att jag haft både befogenhet (enligt BM som jobbat på förlossningen i 16 år innan sin nuvarande tjänst) samt att jag berättat i telefonen gällande vår tidigare förlossning med Selma. Jag är ju så väl medveten om att livmodern övar sig, att det kan göra ont utan att vara på gång, men när man har så ont att man inte kan resa sig så är det ju annorlunda. Hon sade åt mig att skulle jag bli nekad - åk bara in! Känns det för smärtsamt att ringa - åk bara in! Med tanke på att jag inte fått något samtal, plan, eller något annat gällande min oro - så skall jag bara åka in. Problemet är ju att jag fått höra "du märker när det blir dags, du vet ju hur värkarna stegrar iom att du fött barn förut".. Men jag vet ju inte det.. För mig kom dom som en käftsmäll, riktigt intensiva och sedan kom Selma i princip. Därför är det så himla skönt att ha min barnmorska "i ryggen" så jag kan få någon trygghet i det hela. Skulle det visa sig att det inte är något på gång när jag har sådär ont, även efter alvedon m.m. så är det bara att åka hem igen.
9
Powered by Jasper Roberts - Blog