Graviditeten - Allmänt

Tankar om förlossningen (v.23)

Jag och min älskade och vår lilla lilla 17-veckors mage.
 
Varje dag som går, är ett steg närmare vår förlossning. Men hur känner jag då inför den? Tankar, känslor, förväntningar o.s.v?
 
Just nu känns det otroligt långt bort.. När jag blir tillfrågad hur jag känner så har jag egentligen bara ett svar att ge. Jag känner mig lugn! Jag tänker inte så mycket alls på förlossningen över huvud taget faktiskt, kanske just för att det ännu är ganska långt kvar? Frågor ställs igen, "men är du inte rädd för att spricka?", "tänk om något går fel?" eller "är du inte rädd för smärtan?".
 
Jag vet att det kommer göra ont - även om jag säkerligen inte kan, ens i min vildaste fantasi, föreställa mig hur ont det kommer göra, men smärtan är det sista som skrämmer mig. När jag tänker på förlossningen så är det att jag hoppas på att jag kommer få genomgå en vaginell och förhoppningsvis ganska så smidig sådan. Att jag och vår lilla dotter inte tar någon skada, att vi får njuta av första tiden utan komplikationer. Men allt sådant är bortom min kontroll och möjlighet att påverka! Därför försöker jag att tänka på att saker kan hända, men ändå fokusera på att det skall gå bra. Jag vill inte skrämma upp mig själv, när jag ändå inte kan göra någonting åt det.
 
Att vara gravid och förhoppningsvis få genomgå en förlossning är verkligen häftigt. Man får liksom lämna kontrollbehovet och låta kroppen göra sitt. I början tyckte jag att det var otroligt svårt, jag var ständigt rädd för att något skulle gå fel. Men i takt med att veckorna gått, desto lugnare och mer harmonisk har jag blivit. Återigen - jag kan inte göra någonting åt det, så varför älta? Jag kan inte planera hur min graviditet skall bli, jag kan inte planera hur förlossningen skall gå och jag kan inte bestämma hur jag skall föda. Men jag hoppas att vi kommer få en positiv upplevelse och att vi får träffa en frisk och kry liten dam (eller pojke för den delen) i april och det är det jag fokuserar på. Men jag är även otroligt nyfiken och förväntansfull!
 
Foto: Emma Bertilsson
67
Sara

Superbra inställning! Jag tänkte faktiskt på förlossningar idag.. så skönt att läsa något lite "nyanserat". Det kommer gå super!

Svar: Det glädjer mig : )
Linda Blom

Lovisa

Vilken bra inställning du har! Du kommer ju omges av kunnig personal som kommer (förhoppningsvis) gör allt dem kan för er :)

Svar: Ja, det är så jag försöker tänka också : ) Och om sanningen skall fram så är min kära mer nervös än vad jag är. Kanske lugnar han sig och också låter det "ske" liksom : )
Linda Blom

Therese - nybliven tvåbarnsmamma

Jag kände likadant, förlossningen upplevdes hela tiden så långt borta. Tänkte inte så mkt på det. Och plötsligt var det dags! Läste på lite om smärtlindring osv men inget överdrivet. När det väl kom igång skötte kroppen det själv, det den är gjord för, och med de första värkarna infann sig bara ett lugn i hela kroppen. Det är verkligen en fantastisk upplevelse när man väl sitter där med sitt lilla knyte, efter all väntan o längtan <3

Ha nu en fin kväll, KRAM!

Svar: Det är väl egentligen så jag tänker mig också.. Och typ.. Lavemang? Haha! Att bajsa på mig är egentligen det enda jag känt som lite.. Hmpf.. Ja du vet! Haha. Men när allt kommer omkring känner jag mig bara peppad och förväntansfull! Och med stora förhoppningar om att vi skall få träffa vår lilla tjej : )
Linda Blom

Vanilla - mamma till Lilla hjärtat ♥

Kloka tankar. Jag tror att man går igenom olika faser, det gjorde i alla fall jag i min graviditet. I början var jag så uppfylld av själva graviditeten och att vi skulle ha barn, att förlossningen kändes väldigt långt bort! Sedan bearbetade jag (omedvetet) det genom hela graviditeten och mot slutet så kände jag mig beredd. Jag gick över tiden och blev faktiskt sjukt peppad inför förlossningen! :-)

Kram

Svar: Det är nog egentligen så det är.. Faser! Och det är nog naturligt att det är så också : ) Jag känner mig faktiskt peppad och förväntansfull redan nu! : )
Linda Blom

Louisefoto

Fin bild på er :)

Svar: Tack : )
Linda Blom

Paula

Åh jag har så himla svår att tänka så! Jag oroar mig hela tiden för att något ska bli fel i magen och bebis inte ska klara sig. Försöker verkligen intala mig att jag ändå inte kan göra så mycket åt det och att bebis nog inte mår bättre av att jag oroar mig ständigt. Du kanske har rätt att det kommer med tiden, är i V.19 nu, får kanske ge det ett par veckor till och hoppas att "lugnet" faller in :-) Tycker så galet mycket om din blogg för övrigt och önskar att jag såg lika fin ut som du varje dag!

Svar: För mig gick det egentligen "över" i vecka 13 och dom där "första kritiska veckorna" var förbi. Självklart väller det över mig ibland, men jag försöker tränga undan allt hemskt som kan hända och njuter av nuet och lillans rörelser istället. Kanske blir det lite så för dig? Att när du får bekräftelse på att h*n rör sig varje dag, så blir du lugnare!
Linda Blom

Elin

Hej Linda!!

Tycker det låter underbart att du bara njuter av att vara gravid. Man kan precis som du säger inte påverka hur förlossningen kommer att bli och jag tror att man vinner mycket på att ha positiva tankar!! När jag var gravid första gången var jag väldigt lugn inför förlossningen och kände mig väldigt lugn med att personalen på förlossningen skulle kunna guida mig och min sambo igen det hela och vägleda oss. Några dagar innan slog mig tanken, "hur vet jag hur jag ska göra", men allt löste sig och kom naturligt. Tycker att personalen på Karkstad sjukhus var toppen och jag är nu gravid igen. Njuter av att vara gravid!! Ha en härlig helg!

Svar: Det låter tryggt att du hade bra personal här! : ) Och det är verkligen så jag känner, njuter och tar en dag i taget. Dock med oändlig längtan såklart! Jag känner mig liksom.. Peppad på att jag förhoppningsvis skall få uppleva en förlossning!
Linda Blom

Mette

Hej Linda!

Helt sunt tänkt utav dig :) många har så mycket krav i sina förlossningsbrev och risken finns att man blir otroligt besviken om det inte går som man tänkt sig.

Jag tänkte inte så mkt om min förlossning. Utan litade mest på bm och tog minut för minut. Nu blev det lite kaos, men allt slutade bra och jag tror att min inställning från början hjälpte mig att tycka att det blev en bra upplevelse ändå :)

Trevlig helg.

Btw så kommer redan de nya kläderna i januari redan :)))
Dock inte de större storlekarna. De får jag vänta på :)

Svar: Det låter tryggt! : ) Att även om det kan bli lite kämpigt och jobbigt, så kan det även gå bra ändå! : )
Linda Blom

Monica-Gravid med nr 1

Härligt att läsa :) Du verkar vara väldigt lugn inför förlossningen (än så länge iallafall) Önskar jag kunde känna samma lugn. Jag blir halvt panikslagen när verkligheten slår mig i ansiktet och säger: "du ska trycka ut den där ungen också" Herregud, det måste jag ju göra också. Förhoppningsvis är jag lika lugn som du är nu när det väl är dags :)

Svar: Kanske behöver du bara lite mer tid? : ) Och det är ju faktiskt så att du har lite mer tid också förhoppningsvis. Annars finns det hjälp att få, samtal o.s.v. Men jag tror att det är naturligt att man kan få dom känslorna.. Men vet du vad? Jag tror inte att det värsta är att "trycka ut bebisen".. Så försök fokusera på att nu skall få träffa honom eller henne istället och att kroppen kommer hjälpa dig, även om huvudet kanske inte riktigt.. Hänger med hela tiden :D
Linda Blom

Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa (preggo) morsa

Det är precis så som du skriver att när väl förlossningen står i antagande så finns det ingenting man kan göra för att påverka. Vad som sker sker liksom. En förlossning är hur som helst det häftigaste man kan vara med om. Jag längtar till min och hoppas den blir lika perfekt som med Vide. Håller alla tummar för att allt ska gå väl för dig :)

Svar: Det låter så underbart och jag är så förväntansfull : )
Linda Blom

Anna-mamma till Olivia

Ja, detta med förlossningen hur den ska vara är jättesvårt!!! Det enda tips jag vill ge dig som jag önskade jag visste när jag skulle ha min dotter. Lyssna på kroppen ist för knoppen!! För huvudet ger ju upp fortare än kroppen!!! Kram kram

Svar: Tack för tips! : ) Jag skall försöka göra det OM paniken griper in : ) hihi
Linda Blom

Anna

Jag hade också lugna och sansade tankar inför förlossningen under min graviditet. Jag var aldrig rädd eller ängslig, jag kunde som sagt inte påverka utgången ändå. Min förlossning gick bra, smärta likt INGET annat, men jag var med och allt gick finfint. Behåll det här lugnet du har nu, det blir som det blir-förhoppningsvis hur bra som helst.
Förlossningen är det häftigaste jag någon gång varit med om och jag kan ärligt säga att jag längtar tills nästa gång!

Svar: Jag brukar vara ganska lugn när det kommer till det mesta, så jag hoppas att jag lyckas behålla det genom den här resan också. Och jag ber för att jag kommer få samma bild av det hela som du : )
Linda Blom

Mia

Jätte bra skrivet Linda, så sant! Det är ingen idé att planera förlossningen, den blir som den blir inget man kan bestämma i förväg. Man kan ha sina önske mål och det är ju jätte bra. Många oroar sig för att inte kunna hantera andningen mm men det kommer automatiskt när det väl är dags, jag lovar :) väntar min 4:de i Mars.

Elisabeth Öberg

Det låter som sunda tankar tycker jag, du är klok! Jag har fött tre barn, alla förlossningar är olika, det går liksom inte att plugga på, föreställa eller planera sådant (tycker jag) Våra tre förlossningar var inget som det stog om i böckerna, så det var lite tur att jag inte läst alltför mycket. Jag tänkte innan första barnet att "Har alla andra fixat det, så kan jag" "Vi har ju överlevt i flera tusen år" "Vi har jättebra sjukvård" Jag lovade mig själv att lyssna på kroppen, att känna efter-och hela tiden säga till personalen hur jag kände. Fråga och prata.
Det kommer att gå finemang, så häftigt!
Kram kram!

Emma

Under min graviditet hade jag bara komplikationer. I vecka 15 fick jag en enorm blödning trodde det var kört men så var det inte utan hade moderkakan som låg väldigt långt ner samt oförklarliga blödningar sen hade jag små blödningar till och från i 5 veckor efteråt. När det väl slutade så kom nästa bakslag i vecka 23 njurstensanfall. Från första anfallet tills min son föddes hade jag 7st. En sak kan jag säga dig att smärtan vid ett njurstensanfall är värre än vid en förlossning. Visst gör en förlossning ont men det är en helt annan smärta som går över mellan värkarna och när bebisen är född är den som bortblåst, men smärtorna vid ett anfall är ihållande enda tills man får smärtstillande.
När min son föddes hade jag bara ryggvärk och helt plötsligt fick jag krystvärkar hemma i sängen och hann precis in innan han föddes. Det gick sp fort att jag hann inte känna smärtan enda jag kände var att det sved och spände just när huvudet kommer.
Det är bara att låta kroppen sköta det, och hoppas på att du får en snabb och smidig förlossning. :)

Anette

Du tänker helt rätt Linda. Varför älta nåt man inte kan påverka liksom?
Och det går bra för nästan alla så chansen e ju bra mycket större att allt går bra än det motsatta.
Har gått igenom 4 förlossningar och överlevt ;) Men nu väntar vi barn igen och NU av alla gånger känner jag mig rädd. Skumt!
Njut av var dag som går för de kommer inte tillbaka ;) Och att älta framtiden är bara onödigt eftersom det är ju precis som du skriver, finns inget man kan göra åt det.
Kramen

Annster

Ni kommer bli fina föräldrar. Kan inte tänka mig något annat :)

Sandra

Det låter hälsosamt :) Finns ingen anledning att oroa sig över sådant man ändå inte kan ändra på, oavsett vad det gäller ! Är såklart bra att vara medveten om olika möjliga händelseförlopp men att oroa sig gör ingen nytta :P Ska säkert gå jättebra <3

michaela- med syskon i magen ♥

helt rätt inställning tycker jag! man får ta det som det kommer och ladda med positiva tankar på vägen. det påverkar mer än man tror :)

Anonym

tro mig, att bajsa på dig är det sista man tänker på när man ligger där :) jag gjorde det, men brydde mig inte. ville ju få ut ungen :)

Ingrid - Mamma till Zelda

Förra graviditeten tänkte jag inte heller särskilt mycket på förlossningen, förrän jag bara hade några veckor kvar. Då insåg jag att nånting väldigt skrämmande väntade! Denna graviditeten så tänker jag väl lite på den, och hoppas på att det går lika bra och smidigt som förra gången. Du har en bra inställning! :)

Erika Kvarnlöf

Du har helt rätt inställning. Och inställningen är a och o när det gäller det mesta. Det finns lika många upplevelser av förlossningar som det finns kvinnor så att lyssna på vad andra säger är liksom ingen idé. Själv upplevde jag min förlossning som helt fantastiskt häftig. Och faktiskt, det gjorde inte så ont som jag hade förväntat mig. Visst, man skriker men det är mest för att det är sådana krafter som är i rörelse. Och jag trodde absolut inte att jag skulle dö. Jag kände mig snarare väldigt levande och livgivande :)

Men om jag skall ge ett råd är det att läsa böckerna Att möta förlossningssmärta och Att föda av Gudrun Abascal. De hjälpe mig jättemycket och var ett fantastiskt sätt att förbereda sig på.

Kroppen är fantastisk och personalen på förlossningen likaså. För min del fungerade ryggslutsmassage och andning som den allra bästa smärtlindringen. Och lustgasen, den var grym :) Men som sagt, det var jag det. Men jag är helt säker på att din positiva inställning kommer gör att allt går som en dans. Och man skall tänka på att föda barn faktiskt är det mest naturliga man kan göra och att man skall lita till sin kropp. Kram Kikan

Svar: Jag blir liksom ännu mer peppad av din kommentar! Jag hoppas verkligen att jag skall få uppleva det här och själv få en positiv bild av förlossningen. Jag har så svårt att se mig själv ligga och skrika och tappa kontrollen helt, bryta ut i panik som måga gör och hållet och det skall bli så spännande att vart kroppen tar mig. HUR jag kommer reagera och hur jag kommer uppfatta det hela.
Som det är just nu är det min kära som är nervös för förlossning. Rädd att svimma, rädd att inte klara det, rädd att inte kunna vara ett stöd för mig o.s.v. Han är jätte nervös alltså.. Men kanske blir det samma sak för honom när dagen väl är här. Han fångas av nuet och går in i förlossningen på ett annat sätt : )
Linda Blom

Anna aka Schlierie

Vad skönt att göra att du har släppt på de negativa tankarna och börjat njuta av din graviditet!
Jag har på senaste tiden börjat tänka lite negativa tankar. Inte kring graviditeten, utan att jag kommer vara världelös morsa som bara gråter och är ilsken. Tur att man har fästmannen som lyssnar och peppar en. Jäkla hormoner! Jag kommer vara en fantastisk morsa ;) hehe
Tur att dessa negativa perioder inte återkommer varje dag. Just nu är jag peppad och inväntar värkar. Men tror att jag hoppas för mkt. Är för ivrig!! Kan nästan känna "smaken" av bebisen!

Mommis

Hej Linda, detta har jag ju sagt förut till dig, inget att oroa sig för. Nu är ju alla så upplysta om allt. Tänk när jag fick din mamma för snart 48 år sedan, jag visste inget med mina dryga 17 år. Men efter 3 krystningar var det en liten Maria kommen och allt gick bra. Å du det gör ont att skära sig i fingret också. Kramis till er 5 mommis.

Ida

Vilken sund inställning. Helt rätt tänk! Ingen idé skrämma upp sig eller gå och älta det. Det kommer komma en förlossning och det tar ont, men det är ju så olika för alla. Så ibland blir man trött på alla som kommer med skräckhistorier. Ta hand om dig!

Annie

Jag var supernervös när jag var på väg till förlossningen. Han va inte beräknad förrän 18 dagar senare och jag hade ju inte hunnit läsa på. Det jobbigaste va nog att jag inte hade någon kontroll, jag kunde inte veta vad som skulle hända och inte heller styra det (sen va jag ju lite nervös för det här att spricka, bajsa på mig och visa mig naken för en massa okända människor). Men när vi väl va inne på förlossningen så va det himla skönt att jag inte visste, jag fick helt enkelt lyssna på min kropp och låta den styra. Det va en himla häftig upplevelse, både själva förlossningen och sen när man faktiskt håller sitt barn i sin famn. Svårt att tänka sig in i det innan, men jag är säker på att det kommer gå jättebra för dig och personalen vet ju vad de gör :)

Emma

Jag hade inte tänkt så mycket på förlossningen och faktiskt gjorde det inte så ont som jag trott, tvärt emot vad många andra tycker. De sista timmarna var i o f ganska jobbiga men när vi väl kom till förlossningen var jag redan öppen 10 cm och Ella föddes 35 min efter att vi ringt på dörren utanför helt utan smärtlindring ( inte ens lustgas).

Zalina - Olivias mamma & gravid

Helt rätt inställning Linda! Det blir som det blir det är inget man kan påverka. Jag tänkte inte heller så mycket på den kommande förlossningen och smärtan var nog ett av det sista jag tänkte på, längtan efter pyret man burit på i 9:o månader var så mycket mer aktuellt! Lagom osmidig och höggravid ville man inget annat än att h*n skulle ut! Samtidigt kändes det så himla konstigt dagen där på, vart var sparkarna? Den stora magen?

Ja ni har minst sagt något häftigt att se iframemot! Det kommer säkert gå huur bra som helst ska du se :-) Vi är ju skapta för att föda barn!

Helena

Jag är inte gravid, men hoppas en gång (eller fler:)) bli det. Även jag kan tänka mycket på sånna här saker. När det känns för övermäktigt tänker jag det klassiska - kvinnor har fött barn i ALLA tider. Bara den tanken är ganska lugnande :) Dessutom har min mamma fött fyra barn, och likaså min mormor. Då kan jag också :)

Jonna

Man klarar såååå mycket mer än man tror, det är hur häftigt som helst! Är säker på att din fästman och du kommer att hjälpas år och få en fantastisk upplevelse tillsammans!

Sanna

Känner igen mig så väl i det du skriver :) men när de väl va dags skötte kroppen det så fint själv o alla tankar om "kommer ja bajsa på mig" "kommer ja spricka" osv kändes sååååå oväsentliga!

Sandra

För mig gick det så smidigt att föda. Kom in vid 12 och kvart i tre var hon född, hann inte vara inne 3 timmar ens! Ont och vidrigt var det, och jag gjorde bort mycket hemma, men jag känner att jag kom lindrigt undan. Jag känner själv att jag påverkade utgången genom att läsa på innan. Jag läste Gudrun Abascal (Chefsbarnmorska på BB Sthlm) båda böcker "Att föda" och "Att möta förlossningssmärtan".

Kan varmt, varmt rekommendera de här två böckerna!
De lärde mig om förlossningsförloppet, de olika faserna, vad man ska göra för att hjälpa kroppen, hur man ska tänka. De hjälpte mig verkligen så mycket. Det stod mycket om att man ska fokusera inåt, att tänka Ja! istället för Nej, effekten av hur man sitter/ligger/står, att tänka sig tung och avslappnad osv osv.

My

Bra inställning! :) Jag var livrädd inför förlossningen, grät redan i v 11 i panik. Tänkte hur tusan ska jag kunna klämma ut en liten människa ur det där hålet? Haha... Tänkte jag kommer fan gå sönder, det kommer aldrig gå. Ändå ville jag inte kejsarsnitt utan ville föda vaginalt. Vi är ju skapta för det, så häftigt. Förlossningen gick hur bra som helst, var öppen 4 cm när jag kom in och 6 tim senare va hon ute! :) Trodde aldrig hon skulle komma ut men de gjorde hon, och jag födde henne! :) Haha helt sjukt men så fantastiskt. Mitt tips är att försöka tänka på att varje värk är ett steg närmre den lilla skatten och försöka följa med kroppen och andas. Lättare sagt än gjort dock :) Lustgasen var helt underbar, jag var hög som ett hus hahaha

Frida

Den inställningen kommer ta dig långt! Jag var också väldigt lugn inför min förlossning och sedan lät jag kroppen styra förloppet när det väl var dags. Läste din kommentar om rädsla för att bajsa på sig och jag kan säga att det var min största rädsla men så fort mitt värkarbete startade hade jag ett stort behov av att tömma kroppen. Tydligen rätt vanligt så det är imponerande vad kroppen kan och vet för att förbereda för en förlossning. Lita på kroppen helt enkelt och det där klarar du säkert galant!

Rangelica

Det känns som menssvärk.. Och så blir det lite verre... Men det er inte det värsta jeg har varit med om.. Jag födte min dotter utan nonting av smärtlindring eller hjälp.. Bara min man var der, for jordmor var opptaget med annat.. Jag födar heller 100 gonger enn å ha tarmslyng eller en stor forstoppning...

Lucy-Ewelyn.se

Föda barn gör fruktansvärt ont! Men när man får barnet i famnen och allt är över glömmer man bort smärtan man upplevt och känner att man skulle kunna göra detta 20 gånger till :´) .. Det är en fantastisk upplevelse! Något man aldrig kommer glömma. Kanske det bästa som hänt en i livet! Man får tänka positivt, kan andra kan jag :)

Evelina

Det där med förlossning känns som sagt så långt borta nu. Men med mitt första barn hade jag inställningen: att jag skrev inget förlossnings brev alls eller hade inga förväntningar på alternativa smärtstillande metoder, utan jag tog det som det kom. Jag kan tacka min man som låg en hel natt och masserade mitt ryggslut, det var guld värt. Sen när vi väl kom in gick allt relativit snabbt. Sprut-rädd som jag är blev det inga såna för mig den gången, men lustgasen var kanon!!!! Fast det betyder inte att jag gör likadant nu, andra gången. Man vet inte vad som väntar riktigt. Men att få upp sin bebis på bröstet och bara få hålla om den, då känner man att allt detta var SÅ värt det!!!

Sara

Jag tänkte inte så mycket på förlossningen heller, inget man kan påverka och ut ska ju bebisen på ett eller annat sätt. :) Min förlossning gick hur bra som helst, lustgas och epidural tog jag som smärtstillande och det passade mig perfekt! :)
Efteråt glömmer man smärtan rätt fort och kan göra om det igen! Det är en sån jäkla upplevelse, både förlossningen och sen att få upp bebisen på bröstet! :)

Claudia

Åh, superfin blogg! Det kommer bli bättre ska du se, bamsekramar!

Jennie

Vilken härlig inställning du har! :) Men den inställning håller jag verklinge tummarna för att det ska gå bra för dig :)

Moa Sced

Hejsan, Super bra blogg! När du t.ex tipsar om produkter osv, så har du alltid jätte fina bilder, med fina texter osv.
Undrar i vilket program du gör dina bilder i? :)

Stickan!

Vilken helt underbar blogg du har :-) Och det är så roligt att få följa er. Förlossningen kommer gå kanon fint ska du se och lyckan efteråt kommer vara total. :-)

Junitjej

Kan inte din sambo få göra ett gästinlägg och berätta om hur det känns hur det ska bli pappa?

Svar: Nej..
Linda Blom

emina :)

Hejhej! Brukar vardagligen sitta och läsa din blogg! Och undrade om du kanske ville läsa min novellblogg som jag startade nyligen? :)
http://lovestorytime.blogg.se/
Tack på förhand! ♥

Josefine - i en bloggmammas huvud

En sund inställning det där. Jag var jätterädd för vår förlossning på mitten av graviditeten, sen ju närmre bf-datumet jag kom desto lugnare blev jag. För mig var det bra att veta hur det skulle g till på ett ungefär, sen vet man ju aldrig förän det är klart förstås.

Och förlossningen var en superhäftig upplevelse, men visst gjorde det ont. Men jag skulle gladeligen göra om det för det var så fantastiskt. Det där med att spricka tänker man inte så mycket på när man väl ligger där. Inte jag iaf.

Jättebra blogg! Hit kommer jag tillbaka.

Elin Wredh

Vill du vara med dom dagens blogg!
Kör detta för första gången i min blogg!
Eller är du mer sugen på ett samarbete kanske? ..

Kolla in min blogg och läs mer :)

http://elinwredh.se

Rebecka Vigren - Fotoblogg

Tycker det låter oehört vettigt och modigt! :)

2-barns-mamman

Jag tycker att mina förlossningar har varit det mest fantastiska och häftiga jag varit med om! Du har något otroligt framför dig!
Jag kände som du ett lugn och en förväntan inför båda förlossningarna.Nu hade jag enligt mig lätta sådana, första tog tid men det var inget som jag tyckte var jobbigt. Min sambo däremot, han tycker att det har varit jobbigt, särskilt första gången. Men det är nog för att han stod brevid och då kan man inte så mycket göra annat än stötta och finnas där. Själv gick jag ganska mycket in i mig själv.
Skulle mer än gärna göra det igen!

Klokare bestyr | Med liten i famnen ♥

Du gör helt rätt i att inte fundera så mycket över förlossningen! Mitt tips är bara att se positivt på den och att det kommer gå bra - för då kommer det säkert att gå bra :)

Hur smärtsamt det än kommer vara så får du den bästa belöningen du någonsin kommer att få! Det är så häftigt att gå igenom, så du har verkligen något att se fram emot ^^,

Angelica

Helt rätt inställning! Att bära o föda ett barn är nåt man får hoppas kroppen fixar (mestadels) på egen hand. Skulle det bli nåt så får man lita på att vården fixar det så gott det går. Man får liksom måla upp skräckscenariot o tänka hur man INTE vill ha det om det skulle bli så. Ex att man är så väck att man inte kan få fram sin önskan. Bra m det i förlossningsbrevet eller att den som är m vet o får föra talan.

För oss gick det så himla fort att inga förberedelser eg behövdes o ja. Känner mig lite snuvad ;) Tog 3 timmar fr att jag vaknade m värkar tills födelse.

Lyssna inte på pekpinnarna. Som gravid (och småbarnsförälder) är man allmänt gods verkar det som. Du känner dig själv o din kropp bäst.

Becky

Kloka ord och klok inställning! klart det kommer gå bra! och skulle något avvika från den planen får man ta det då.. :) jag läste en massa skräckhistorier när jag vaar gravid för jag ville "förbereda" mig men det skrämmer ju en bara... Mina förlossningar har ju gått jättebra och det kommer din också att göra! som du skriver.. det är bara att följa och lite på sin kropp för den VET hur man ska göra :)
Kram!

A

Hej, tänkte fråga lite saker om dig och din fästman som jag hoppas att du vill svara på. Idag gjorde jag och min pojkvän sedan tvåår tillbaks slut efter ett förhållande med hälften extremt stark kärlek och passion och en lika stor del dramatik och tårar - iallafall från mitt håll. Kärleken är kvar och nog egentligen lika stark som alltid, men i nuläget och sedan ett halvår tillbaka väger problemen över.
Vi var i samma ålder som du och din man när vi träffades och jag undrar om ni alltid hållt ihop? Har ni tagit avbrott och funnit varandra igen och har det funnits saker som man haft svårt att förlåta?
Har det någonsin varit nära att ni gått skilda vägar för alltid?
Ska man välja bort förhållanden som inte är perfekta och hoppas att dendär kärleken dyker upp igen eller ska man försöka? Man kanske mognar och blir en bättre partner med tiden?
Jag hade otroligt svårt att lita på min pojkvän, han var aldrig gravt otrogen men dolde konstiga saker och samtal med tjejer periodvis under hela vårt förhållande, pratade om andra tjejer och förminskade mitt värde samt var "rädd att de skulle se att han hade tjej" inför sina kompisar på sms och sökte oerhört mycket uppmärksamhet av andra när han var ute på krogen. Däremellan var han världens gosigaste, snällaste, mysigaste, och hyllade mig så ofta han bara kunde. Var stolt och visade upp mig som det finaste han hade. Det värsa var att han var en så sanslöst trovärdig lögnare, allt ha sa när jag frågade nåt sa han som om det vore hela världen han svor på och såg mig rakt in i ögonen. När allt började uppdagas allt eftersom kom det därför som en fruktansvärd chock för mig. Han kunde till och med ljuga om dumma saker som vad han gjorde eller var han var av bara farten, så naturligt var det för honom. Och det kom nya saker, små som stora förhållandevis ofta. Tillsist kunde jag inte avgöra om något han sa var sant eller falskt förrän jag bevisade det för honom och migsjälv. Självklart var inte ens i närheten av allt lögner, men ändå var kontrasterna mellan hans två jag, den han var med mig och den han var i hemligeht samtidigt, så stora och svåra att smälta. Jag blev paranoid och nojig och säkert fruktansvärt jobbig och det var väl på den vägen allt började gå utför totalt. Jag vet att han älskar mig och jag älskar honom, det är det värsta.

Svar: Hej!Jag skriver öppet om delar av mitt liv här i bloggen, men saker som min och vårt förhållande är så viktigt för mig och där känner jag egentligen att gränsen går. Ni kan få se bilder på honom, på oss, men jag vill inte att exakt alla skall veta hur lyckliga vi är, eller hur osams vi kanske kan vara ibland.

Det jag kan säga är ialla fall att vi också har haft det otroligt tufft i perioder. De flesta förhållanden är inte alltid enkla och en dans på rosor, men mellan 18 års ålder och 25 års ålder har både han och jag förändrats. Vi har gått igenom så mycket ihop och därmed växt oss otroligt starka som par. Förtroendet till den andra har också växt med åren..

Jag tror ingen kan säga till dig hur du skall göra, speciellt inte jag som inte känner er. Men gör det som känns rätt i hjärtat. Väg för och nackdelar mot varandra.. Funkar ni inte tillsammans är det säkerligen otroligt jobbigt just nu - men det blir bättre!
Linda Blom

Mathilda

Vad fina ni TRE är :) <3
Kram

Erika

Helt rätt tänkt :)! Innan jag fick vår lilla son i våras tänkte jag lite likadant. Man får helt enkelt ta det som det kommer. Det man kan förbereda är egentligen att "träna" lite tillsammans med sin partner.
Jag läste boken "Innan du föder" av Anna Wilsby och sedan såg jag och min sambo dvd:n tillsammans. Där får man profylaxträning och massagetips och råd för den som följer med.
Båda två var hur lugna som helst inför förlossningen -trots att ingen av oss visste vad vi skulle förvänta oss.
Samma med amning och vakna nätter. Jag fick höra från flera håll att det var så himla tufft, men allt har gått så himla bra :)!
Så som sagt, man kan inte förvänta sig nåt, för man vet inte vad man ska vänta sig ;).

Ni har i alla fall något helt fantastiskt framför er! Det är så himla mäktigt att föda sin och sin älskades bebis! Helt otroligt! Det största man gör i livet, man hjälps åt att tillsammans få träffa ens lilla mirakel. <3

Lycka till Linda! Jag vet att det kommer gå superbra :)!

felicia-

fint!

Cim von Wowern

Kan lugna med att det inte känns om man ev. spricker. Samtidigt har du ett bebishuvud mellan benen, DET känns mer. ;)

Svar: Jag är inte rädd för "sprickandet" i sig och egentligen inte speciellt rädd för någonting inför förlossningen, mest förväntansfull. Men OM det skulle vara så att jag spricker, så är det fortfarande inte just det där "att spricka" som skrämmer mig, utan att jag förhoppningsvis inte får några komplikationer från det efteråt.
Linda Blom

MansonDust - en mammablogg om barnmode

Hej! Jag förstår precis hur du tänker. :) Man får hoppas på det bästa & i de flesta fall går det ju finfint! :)

Ida

Födde min lilla tjej för tre veckor sedan på tisdag.. och jag önskar att någon hade sagt åt mig innan att inte ta emot en massa besökare första dygnen.. man behöver få vara själv. Jag låste in mig på bb-hotellets toalett - duschade i en timme och grät massor för att jag aldrig fick vara ifred med min lilla familj. Våga säga ifrån om det är nödvändigt. Förlossningen är det häftigaste jag varit med om och smärtan står man verkligen ut med! Tänk bara på vad du får när det är klart! Lycka till!!

Hanna Karlsson

Vad skönt att det känns så bra för dig.

JENNY

Spännande!! Kram! :)

marycaroline.blogg.se

Skönt att se att det faktiskt finns fler med en lugn och positiv inställning :) Det hade jag också genom hela graviditeten. Ingenting blir bättre av att gå runt och vara rädd och orolig, snarare tvärtom :)

Men på tal om förlossningen... Har du funderat på om du vill ha några hjälpmedel? Jag rekommenderar i alla fall pilatesbollen. Såå otroligt skönt att sitta på den och rulla höfterna fram och tillbaka fram till det är dags att krysta fram bebisen :) Och bli masserad på ryggen under tiden ;)

Mamma Maria

Vet inte om ni har tänkt på det eller om någon tipsat er om det redan, men jag tycker verkligen att det var toppen att gå en profylaxkurs. Vi gick Annas profylax som var toppen där vi gick som par och det gjorde att vi fick prata oss samman väldigt mycket om förlossningen och förväntningar vi hade och dylikt. Dessutom kände jag att jag var så mentalt förberedd jag kunde inför förlossningen på detta vis.
Nu fick jag en väldigt bra och smidig förlossning och om detta påverkade mycket eller inte vet jag. Men jag var otroligt nöjd och glad att vi gått och brukar tänka att de var de bästa pengar jag investerat i mig själv.

tuvasmadre

Jag tänkte heller aldrig någonting inför förlossningen. Inte ens när vattnet gick tänkte jag på hur jobbigt o ont det snart kommer att göra. Väl där på plats - jo det göt ont som rena fan, men det går snabbt över (TRO DET ELLER EJ!) (Haha (; ) och nu minns jag förlossningen som något jätteroligt och spännande. Även om jag precis efteråt vrålade, citat; Man är DUM i huvudet om man skaffar fler barn och väljer att utsätta sig för denna plåga en gång till!!!!!!. Hehe, men nu längtar jag nästan till en till förlossning för det är en så otrolig stark händelse. Du har massor att se fram emot.......

Sanna -Mamma till meja

När vi väntade Meja, så kollade vi på alla dessa program på tv. Men på föräldra gruppen så sa de till oss att inte göra det. Pga alla förlossningar är olika helt onödigt att tänka på det.
Men nu är jag glad att vi gjorde det, eftersom det blev akutsnitt med nersövning av mig. Så min sambo visste ungefär vad som händer och sker..

Förlossningen var skrämande i början av min grav. Men i slutet längtar man och man blir mer inställd att det kommer att ske. Kommer göra ont, du tror du ska dö eller att det inte kommer att gå. Men det gör det, helt fantastiskt!

Tog bort min blogg tyvärr, hade annars min berättelse där angående akut snitt.
Vill du veta eller höra om den så bara att maila mig. Berätta gärna om den! =)

Malin

Alla frågade mig också - är du inte nervös för förlossningen? Inte det minsta. Pappan fanns inte med, så när förlossningen plötsligt började så kom min kompis som var hus stissig som helst, medan jag var coolugn hela tiden. Hade en lätt förlossning, från första värken var hon ute på 8,5 timme. Och förlossningen är något jag längtar tillbaka till :)

Sandra

Så var jag med. I början var jag lugn för det kändes så långt kvar, men på slutet var det så tungt så då längtade jag jättemycket. Sen att spricka eller inte, de flesta gör det, och det gjorde även jag, men ytterst lite och det känns ändå inte! Så det kan du sudda ut från tavlan med oro! Jag har hört att när man väl ligger där med ont, så ska man aldrig säga "nej jag vill Inge mer, jag vill hem". Utan istället ska man tänka "ja!! Nu kommer vi ett steg närmare vår bebis. Ju mer ont desto närmare kommer vi". Det ska göra det lättare att hantera smärtan :)

Emma - mamma till två

Det är ett väldigt sunt tänk!! :)