När Selma kom till oss ♥

Det var onsdagen den 3 april, 6 dagar innan BF, en onsdag som precis vilken dag som helst. Jag vaknade, klev upp, gick ut med hundarna, gjorde mig iordning och allt annat sådant där vardagligt som görs varje morgon/förmiddag. Bestämde mig för att åka ned till stan en stund och inhandla en mössa till lillan "som kan vara bra att ha på BB" samt lite nya underkläder "som jag kan packa ned i min egen förlossningsväska senare under dagen", för att sedan återvända hem och ta en fika med min kära vän Malin. Vid 14:30 hade vi tid på Helmia för att få vår Isofix till babyskyddet installerad. En vanlig dag som sagt..Trodde jag..
 
 
Jag mådde precis som vanligt, hade inga känningar mer än att jag var lite öm i höger revben. Jag hade känt den känslan sedan ett tag tillbaka, så det var ingenting jag reagerade på. Jag röjde lite inne på vårt kontor, bloggade och svarade på kommentarer m.m. J var ute och gick med en vän och när han sedan kom hem strax innan 18:30 skulle han ställa sig och göra mat. Jag satte mig i soffan för att plötsligt få otroligt ont i magen. Jag sade till J att oj, nu jädrar har jag nog en förvärk eller något. Jag känner hur det "rinner till" och blir fundersam, ställer mig hastigt upp för att känna hur det rinner ännu mer. "Vad i helsike" sade jag till J "det rinner om mig - mycket!". Han stod mest och kollade på mig med stora ögon och jag skyndade mig in på toaletten. Det var vattnet som gått, men det såg inte ut som det borde ha gjort. Detta tillsammans med plötsliga, kraftiga och regelbundna värkar gör att han ringer förlossningen direkt. Dom ville prata med mig och jag beskrev det jag upplevde. Slemproppen tippade barnmorskan på, men jag sade direkt att jag var övertygad om att det inte var slemproppen. Dessutom fortsatte det att sippra vatten av mig och då sade hon att hon tyckte att vi skulle komma in och undersöka mig. "Direkt?" frågade jag, men hon gav mig som svar att jag kan ta en dusch och packa med det vi behövde först.
 
Då slog det mig.. Min egen förlossningsväska är ju inte packad! Eftersom att jag fick så täta och kraftiga värkar direkt bestämde sig J för att packa den åt mig, medans jag fick ta mig en snabb dusch. Där inne hade jag flera värkar och jag kände att fasiken.. Det här är intensivt alltså! Vad händer egentligen? Jag har ju inte haft en enda riktig och kraftig förvärk tidigare.. Är det här bara början, hur i helskotta skall jag fixa med resten? Innehållet i väskan blev plötsligt väldigt oviktigt och jag sade åt Jimmy att packa det nödvändigaste, något bekvämt att klä sig i, förlossningsbindor, mjukt toapapper och lite annat. Och så kameran såklart! Jag klev ur duschen, slängde på mig kläder och vi tog väskorna och gick ned till bilen. Bara på den korta biten mellan hallen och bilen hade jag 2 rejäla värkar. I bilen påväg till sjukhuset, vilket är en resa på 5 minuter, ringde jag min mamma och berättade att vi var påväg till förlossningen. Jag tänkte förbereda henne på att det kan vara så att vi blir kvar och att dom isf får hämta voffsarna hemma hos oss. Och att prata med henne med en lång och intensiv värk var inte lätt det heller.. Jag sade att vi skulle höra av oss beroende på vad som sker. Klockan var här en stund efter 19. Ca. 20 minuter efter att mitt vatten gått och min första värk kom.
 
När vi kom till förlossningen lämnade vi alla väskor i bilen, vi tänkte att dom kunde få undersöka mig m.m. först och så tar vi det därifrån (väskorna och kameran blev dock kvar där till morgonen därpå). Vi blev uppmötta när vi kom in på förlossningen och pratade lite med barnmorskorna vi mötte, dom såg att jag ju faktiskt hade lite kraft i värkarna, eftersom att jag hela tiden fick andas genom dom. Vi fick snabbt komma in i ett rum där två barnmorskor, en barnmorska som precis kommit tillbaka från föräldraledighet samt var relativt nyutbildad och därför behövde ha en erfaren BM med sig. Helt underbara båda två! Dom kollade fostervattnet och eftersom att det, precis som jag trodde, innehöll mekonium (bebisens avföring) var dom fundersamma på om hon kanske låg i säte. Alltså med rumpan ned.. Dom kände efter och tyckte att det kändes lite för mjukt nere i bäckenet på mig och valde att göra ett ultraljud. Det visade sig att hon trots allt låg med huvudet ned fortfarande, men att hon redan trängt ned så långt i bäckenet att det därför kändes mjukt. Dom kollade tappen och visst, 3cm öppen var jag. Det blir till att stanna!
 
Så fick vi komma in i en förlossningssal och där fick jag hjälp att byta om och lägga mig i sängen, värkarna var så täta att jag inte klarade det själv riktigt. Jag lade mig på rygg och värkarna blev ännu tätare. Hela tiden fokuserade jag på nuet, andades genom värkarna och gick verkligen in i mig själv. Jag reagerade på precis det sätt som jag föreställt mig, lugnt och sansat. Dom kopplade på mig CTG för att mäta värkarna och dom satte även ett CTG i huvudet på bebisen, detta p.g.a. att fostervattnet innehöll mekonium och det kan betyda att bebisen även är stressad och inte mår bra. Men det verkade som att hon mådde bra, tack och lov. Då blev jag plötsligt otroligt illamående där jag låg på rygg, sade det till barnmorskorna och där bland rejäla värkar kräktes jag ett par gånger. Dom bad mig lägga mig på sidan, då kräkningarna kan komma från trycket av bebisen och då mådde jag bättre. Men jag hade rejält ont, andades och gick totalt in i mig själv. Barnmorskan frågade om jag kanske ville prova lustgasen och det ville jag verkligen. Jag tog ett par värkar med den och den var fantastisk, tog liksom topparna av värkarna.. Tills värkarna blev så intensiva att jag frågade min barnmorska om det finns något som tar bort smärtan, helt! Hon sade att epiduralen kunde hjälpa till och jag bad henne berätta lite mer, även om jag egentligen visste hur den funkade. När hon skulle berätta satte jag upp handen i luften som tecken att "vänta ett ögonblick, värk igen". Då sade hon till mig att hon kommer om en liten stund, hon skall bara hämta en läkare.
 
Hon gick ut och jag kände snart hur det tog tag i hela min kropp.. Det fanns inga tvivel om att det var krystvärkarna. "Det trycker på, det trycker på, det trycker på" sade jag snabbt till Jimmy som sprang ut och hämtade barnmorskorna, eftersom vi då var själva i rummet. Dom kom in och hon sade att hon skulle undersöka mig.. Det blev tyst. Och sedan sade hon "Du Linda? Jag måste nog hämta den andra barnmorskan så får hon kolla också, för det här är lite för snabbt för att jag skall tro att jag verkligen känner rätt". Andra barnmorskan kom in i rummet och jodå, det var som sagt inga som helst tvivel om att det var krystvärkarna. Jag var helt öppen! Vilken jäkla kraft! Kroppen har inte en chans att hålla emot värkarna och jag bara tar i och tar i och tar i. Det är ganska suddigt för mig precis här, men jag vet att det kommer och går några kvinnor och jag hör mina barnmorskor fnissa att "Vi har en otroooligt duktig förstföderska här" samt att dom häpnades över vilken fart det är och har varit hittills. Jag lyssnar hela tiden på guidningen min barnmorska ger mig, andas, håll emot nästa värk o.s.v. Och så känner jag att huvudet är påväg ut, för att sedan åka in igen. "Det känns lite otäckt" vet jag att jag sade i detta skedet. Någonstans här knäcker det även till i min svanskota. Men så äntligen.. Huvudet är ute och jag får för första gången sedan vattnet gick en ordentlig paus. Allt det riktigt intensiva liksom lugnar sig och jag kan andas ut lite. "Nästa värk och hela bebisen är ute" säger dom och sedan kommer värken. Dom hjälper till att dra lite i henne och ploffs hör jag det där ljudet jag hört på så många förlossningsprogram följt av ett ljuvligt bebisskrik. Klockan 20:29 den 3 april 2013 blev vi föräldrar.
 
Jag tittar ned och ser henne. Vår dotter! Jag frågar om det verkligen är en tjej och dom säger att jag kan få se efter själv. Ja, det är en tjej. Och hon ser precis ut som en Selma. Det ÄR vår Selma. Jag är i chock. Vad är det som precis hänt? Har jag precis fött barn? På 1 timme och 40 minuter? Jag får henne på mitt bröst och jag bara njuter trots att vi inte kan greppa vad som hänt. Den snabba och intensiva förlossningen gjorde att vi inte en enda gång hann reflektera över att vi snart skulle få träffa vår bebis. Hade jag själv fått bestämma hade jag önskat lite mer tid, men allting gick bra och nu var hon här. Barnmorskan undersökte mig medans S låg hos mig, det blev något enstaka stygn.
 
Vår älskade lilla, alldeles färsk och en nyförlöst mamma.
 
Efteråt blev vi lämnade själva en ganska lång stund innan det blev dags för vägning och mätning. Både jag och J tippade helt fel och trodde hon var mycket större än hon faktiskt var. 49cm lång och 3205g, vårt lilla mirakel. Det blev dags för oss att byta rum, jag fick duscha, kissa första gången m.m. Sedan fick vi spendera natten i ett annat rum. Där fick vi även den berömda fika-brickan. vi hade inte ätit något på hela dagen nästan, inte druckit under förlossningen heller. Allt gick ju så fort att jag inte ens reste mig ur förlossningssängen efter att jag lagt mig där. Trots detta hade jag ingen matlust, jag var så tagen av vår dotter och det var det enda jag ville njuta av. Hon är här, hon är vår och hon är det vackraste och mest underbara våra ögon och hjärtan någonsin skådat.
 
 
83
Louisefoto

Åh herregud va fort de måste har gått.
Jätte kul att läsa detta.
kramar till dig Linda

Malin S

Verkar som våra förlossningar var ganska likartade. Så fantastiskt! Längtar till att förhoppningsvis få uppleva det någon gång igen. Kram på dig

therese

ÅH! linda! så himla fint skrivit, har läst din blogg sen du började skriva den, ni har verkligen fått världens finaste dotter. Längtar så till min egen förlossning, fast det dröjer!

emma

blev helt tagen av din berättelse, en tår föll sakta men säkert! : )

Linda Cathrine Liljemalm

Så roligt att få ta del av! Tårarna bara rinner för din kärlek till din underbara dotter verkligen lyser igenom varje ord. Önskar så att jag själv kommer få uppleva en förlossning i framtiden.

Anna

Vilka minnen det väcker att läsa detta :) trots att det gör rejält ont är det ju en sjukt häftig upplevelse att föda barn!

Hanna, mamma till Elliot.

Så häfitgt hur olika det verkligen är när man föder :) Och herrejisses vad snabbt det gick! Hade min förlossning gått så fort så hade jag nog fött i bilen på väg till sjukan ;D hihi.
Min förlossning tog nästan 40 timmar och det var helt galet tufft och jag var heelt slut efteråt ;) Hoppas nästa (om jag får vara med om det igen) är liiite kortare ;)

Fina bilder på er tjej =) Så fin!

Matilda

Oh tårarna bara väller på mig! Att föda barn är det vackraste jag själv varit med om tycker jag! Min dotter föddes samma dag som din, kl. 12.45 redan! Men min förlossning tog 9½ h och det tyckte dom på förlossningen redan var otroligt snabbt för att vara förstföderska! Men din tog ju ännu kortare, så snabbt men endå så underbart! Det var värt 9 månader väntan och 9h smärta! Vi har den finaste belöning man kan få! Ett barn! Jag brukar fundera många ggr att hur fasiken klarar vår kropp att producera något så fint, ett barn? Det är ett mirakel, så vackert! Ojoj! Tårarna rinner för att det är så fint! :') Din dotter är jättesöt, fint namn har hon ocskå! :) Och snabbt växer dom upp, fick sätta undan en hel hög med kläder igår som blivit för små! Lite värkte det till av sorg i hjärtat men det är ju så det ska va, dom ska växa och det är skönt att det går åt rätt håll! Försök njut allt det går varje dag, för snabbt går tiden och åren. Snart är dom vuxna! Jag njuter av varje ögonblick, amningen,blöjbyten och varenda litet leende betyder helt otroligt mycket. Tänk att en sån liten varelse kan göra en så lycklig! Massor med kramar till dig och din familj, ni är så fina!

Anonym

Låter ju underbart att ha fått en sån bra o enkel förlossning.. Önskar jag att jag med fick. Blev lite ledsen där när du skrev "här har vi en otroligt duktig förstföderska". Precis det jag upplevt av vården.. Bara för att jag inte öppnade mig som jag skulle, huvudet kom inte ner o man fick genomlida 50 tim värkar tills man tillslut grinar så mykt av utmattning och d visar sig att huvudet inte kommit ner nåt (blev akutsnitt,bäckenträngsel) så är man "jobbig". Förstår att det aåklart beror mykt på resurer också. Tog säkert mykt tid från dom andra som va där o födde.. För att inte tala om efteråt. Blodförgiftning men blev tillrättavisad när jag sa att jag hade väldigt ont i magen att "de va bara gaser, upp o gå!". Otroligt skönt att det gick bra för dig! Ger en så mylt bättre start som mamma också, och ork! Vore kul att få uppleva en förlossning i själva "utdrivningsfasen",verkar häftigt! Även om snitt självklart också är häftigt:)

Svar: Äsch! Snabb betyder ju inte enkel och därmed fick jag pepp från barnmorskorna som var så ställda över att det gick SÅÅÅ fort. Det var sjukt intensivt och under dom 1,40 gick jag knappt tid att andas utan smärta emellan.. :) alla mammor är duktiga!!
Linda Blom

Amanda [SPONTAN]

Underbar läsning!

Maria Berndtsson

Efter min egen förlossning tycker jag det är så fascinerande att få läsa andras. Tack för att du delar med dig av denna häftiga upplevelse. Det är så fantastiskt vad kroppen klarar av och du verkar ju verkligen vara gjord för att föda barn

Stina

Jag får verkligen en flash back från min egen förlossning. Den var väldigt lik din, min var bara snabbare och jag åkte ambulans flr att hinna. Det värsta med att ha en snabb är för det mentala. Man hinner inte fatta vad som händer och inget är som alla säger att det ska vara. Det tyckte jag var jobbigt. Hur tycker du att det är när du tänker tillbaka på att det gick så snabbt?

Svar: Det är precis så jag känner också! Alla reaktioner har varit att "oj vad enkelt och gött" i princip. Men det är en pers med snabba förlossningar också. Att det inte alls "trappas upp" som man blivit informerad om. Hade jag tagit en panodil och lagt mig hade hon kommit hemma. Tack och lov hade vi nära till BB. Men det är det häftigaste jag gjort ändå, utan tvekan!! :)
Linda Blom

Frida

Vilken underbar förlossningsberättelse Linda :)
Hon är så fin er lila Selma! :)
kram kram!

Sara

Häftig upplevelse och en fantastisk fin dotter ni har :) önskar att min eventuella förlossning i framtiden också går så bra , trots att den var intensiv . Det måste vara en av de mäktigaste sakerna som man kan uppleva som människa !

Maria

Så härligt att få läsa din förlossningberättelse! Grät mig igenom den (av glädje :-) och tänkte på mina egna förlossningar. Samtidigt som jag tyckte att det var en fruktansvärd smärtupplevelse så var det också nånting fantastiskt häftigt och underbart såhär i efterhand! Och att få möta sin lilla baby för första gången...den största lyckan här i livet!

Anonym

Vad mysigt att få läsa din förlossningsberättelse, framförallt eftersom jag själv genomgick en egen förlossning i torsdag och den var helt tvärtemot din. Jag fick kämpa i 25 långa timmar innan vårt första barn, en liten son, äntligen bestämde sig för att komma ut till oss. Vi födde också på Karlstads sjukhus och är supernöjd med hur vi blev bemötta, vi hann ju "prova" ett antal barnmorskor under det dygnet vi låg inne. Men som sagt var det spännande att läsa din berättelse och se vilken otroligt stor skillnad det kan vara mellan två förlossningar.
/Sofia

Sofia

Vad mysigt att få läsa din förlossningsberättelse, framförallt eftersom jag själv genomgick en egen förlossning i torsdag och den var helt tvärtemot din. Jag fick kämpa i 25 långa timmar innan vårt första barn, en liten son, äntligen bestämde sig för att komma ut till oss. Vi födde också på Karlstads sjukhus och är supernöjd med hur vi blev bemötta, vi hann ju "prova" ett antal barnmorskor under det dygnet vi låg inne. Men som sagt var det spännande att läsa din berättelse och se vilken otroligt stor skillnad det kan vara mellan två förlossningar.
/Sofia

Solin

Gud vad härlig berättelse! Fällde en liten tår för dig, är så glad för din skull! ♥ Önskar dig all lycka i framtiden verkligen!

Linda, mamma till majken o arvid

Åhhh. Skönt & höra att du fick en sån fin & bra förlossning. Lite avundsjuk på alla som har fått en fin förlossning. Jag älskar mina 2 barn, Majken född 2010 & Arvid 2012. Men önskar att jag hade fått en "normal" förlossning. Med Majken blev det "akut" kejsarsnitt, då jag hade varit öppen i 8 cm i över 12 timmar & inget hände, dessutom låg hon fel i magen. Men där varnade dom oss om inget hände på 3 timmar skulle det bli kejsarsnitt. Det gick bra, hon föddes 100202, kl 22.02 (beräknad dag) Lite coolt med bara 2:or. Med Arvid blev det mycket allvarligare med :/ hade fått mina värkar (8 dar över) & väl inne mådde han bra i magen, öppen 5 cm & men gick det fort. Så fort jag låg på rygg mådde han jätte dålig. Var nere på 60-70 & fick ligga på sidan, blev det plötsligt bra igen 170. Men sen kom paniken. Var massa av folk i klädd grönt överallt i rummet, min sambo står chockad vid fönstret, rakt in i operationrummet, där de förklarade att bebisen inte mådde bra alls. Då jag vet vad som skulle hända (gjorde ju kejsarsnitt innan) men denna var hemskt. Låg där & darrade, narkosläkarn fick lugna ner mig & sambon kom springande in då han blev tvungen att byta om till andra kläder, men det gick bra. Han kom ut frisk & skrek för fulla muggar.

Men så glad att din fick så bra slut ;)
Älskar mina barn, kan inte fatta än idag att jag är 2 barns mamma ;)

Anna_aka_Schlierie

Min förlossning var också enkel, men min var långvarig. Men tog betydligt längre tid än din. Startade på natten jag skulle sova, men kunde inte det (runt 1). Vid sju ringde jag mamma (bor på landet och ingen bil hade vi då + att jag kunde nog inte köra) och sa att slemproppen gick. Hemma hos dem sov jag i badkaret och deras säng till kl 16-17. Därefter beordrade mamma mig att ringa till förlossningen. Hon sa att jag hade värkar, men jag kände ingen skillnad xd haha

Jag och sambon åkte in. Var öppen hela 7 cm!! Jag var chockad, tänkte "när fan ska smärtan komma?!" I förlossningsalen (fick en direkt) sov jag i badkaret och sängen som vanligt. När jag var vaken frågade bm hela tiden "När har du värk?! Jag märker ingenting på dig!". Vid 22 (var i badet) tryckte det på. Jag visste det var dags, flög upp ur badet. Men bm trodde inte på mig " Ditt vatten har ju inte gått!". Okej, du vet bäst, tänkte jag. Fortsatte att trycka på. Hon fråga om hon skulle ta hål på hinnan så att vattnet skulle gå. Sa nej, jag väntar. Har inga besvär och bebisen mådde bra. Ville vänta till 2013, ville inte att bebisen skulle födas på sista dan år 2012.

23:45 kallade jag på bm och sa åt henne att ta hål. Tryckte på i bäckenet men inget hände. Runt ett kom bm igen. Jag sa att det trycker på, men hon trodde inte på mig. Så jag började krysta ändå. Bm kände och konstaterade ATT JAG HADE RÄTT! Krystvärkarna kom inte så tätt, så fick ta en nässpray som gav mig intensivare krystvärkar. 02:20 ploff, en flicka! :)

Seriöst, kände ingen smärta under hela förlossningen. Körde naturligt hela vägen till nässprayen, tog inte ens lustgas. Min mensvärk är värre än en förlossning xd haha

Christine

Åh, det kom en tår! Fantastiskt! Längtar tills jag får vara med om det själv.

Mikaela

Vilken fantastisk berättelse! Verkar som att allt gick riktigt smidigt. Jag är imponerad!

Netasha

Jag är alldeles gråten i halsen. Lycka känner man när man läser din förlossningshistoria! Är sååå glad för er skull.

Make the seconds count

Får rysningar! Vilken kämpe! Underbart att allt gick bra och att det gick så fort! :O

C by Caroline ❤

Åh vilken härlig förlossningsberättelse! Men oj vad fort det gick, måste ju varit nåt form av rekord. Man kan ju undra hur fort det går nästa gång ;)

Lovisa

Som jag har velat läsa om din förlossningsberättelse! Så himla roligt att läsa, så himla fint skrivet!

Emelie

Blir alldeles rörd och minns tillbaka till natten 18-19e februari då vi fick vår lilla Liwia. Min förlossning tog 20 timmar från då slemproppen gick och mina krystvärkar höll på i 1 timme och 18 minuter - ett lite längre förlopp! Woow, det är en helt otrolig känsla och när jag läste var det så att jag saknade de timmarna (och längtade till nästa gång!).

Svar: Vad roligt! 18 februari är jag född och 19 februari är mina vovar födda <3
Linda Blom

s p i n d e l t j e j e n (mammaliv, fotografering, resor och sånt där)

Förstår att många tycker att det är tråkigt med snabba förlossningar, så att man inte hinner bearbeta allt som händer riktigt - hoppas att det blir en längre om ni skaffar något mer barn sen :)

Min egen förlossning är en fruktansvärd historia som jag inte vill tänka tillbaka på så mycket - det enda positiva med den var att Albin kom ut till världen. Visserligen genom akutsnitt, vitblå och andades inte och inget skrik eller något.... men han kom ut i alla fall <3

Frida

Herregud va underbart, hade rysning genom hela kroppen under hela berättelsen :)

Detta får mig att längta ännu mer efter en egen liten :)

Signe

Ååå vad söt hon är!! Grattis till en fin flicka :D

MissJeni - mamma till Lucas ♥

Vad kul att du delar med dig av er förlossning. Känns väldigt overkligt att jag själv ska gå igenom samma sak när som helst :) undra hur vår förlossning kommer bli. Man blir lite fascinerad över vad kroppen är byggd för att klara av.

Erika

Så underbart! Skönt att allt gick så fort, och så bra! Måste säga att det är inte helt olikt min förlossning, med min Selma som kom den 3:e juni. Två timmar tog det allt som allt. :) Har skrivit lite om det i min blogg om du vill läsa.

Svar: Men det var din tredje förlossning då eller? Kul med en till liten Selma :D
Linda Blom

Lina

Jag blir tårögd av lycka av att läsa din berättelse! En häftig upplevelse.
Jag älskar att läsa din blogg! Tack Linda för att du delar med dig. :)

Angelica

Nej man hinner inte fatta nånting! Och det är så fränt hur kroppen kan sköta det där själv! Hade ju själv en snabb förlossning (3 timmar ungf fr första värken hemma. Började m klassiska "oj jag är bajsnödig!"-känslan :P). Hade en at-läkare m som knappt trodde sina ögon. Var 6 cm öppen när vi kom in o en timme senare föddes Martin. Tog 2 värkar att få ut hnm. De sa att nästa gång får vi checka in i v 37 för att gardera oss (går ju fortare o fortare enligt statistiken) ;)

Riktigt roligt att läsa iaf! :D

Svar: Det är ju just det.. Nästa gång (om vi får den möjligheten) så kommer det säkert gå snabbare än 1,40 från första känning. Det är ju lite.. Hmm.. Skrämmande! Hihi.
Linda Blom

Therese

Det där låter ju nästan uthärdligt, missförstå mig rätt. Min BM säger ofta att snabba förlossningar kan upplevas "värre" då man inte, som du säger andas emellan. Men andra skrämmer upp mig hela tiden med förlossningar på över 50 timmar, sugklocka osv. Men ja som sagt jag hoppas att jag får en lagomt snabb förlossning för vi har 13 mil till BB när det är dax om ca 1.5 vecka :)

Johanna

Måste säga att det var väldigt fint skrivet. Förlåsningberättelser är ju något som är så olika för alla och det var verkligen intressant att få ta del av din. All lycka till er...

Hanna Karlsson

Roligt att få läsa!

Emmelie - Mamma till Ebba och Hugo

Men så fantastiskt och SÅ snabbt jobbat! Hur blir de med förlossningen om ni ska ha fler barn? Har dom sagt något om de?

Svar: Dom sade att den garanterat kommer gå ännu snabbare nästa gång, om det blir fler barn. Men något mer har dom inte sagt och det är egentligen först nu jag funderat lite på det.. Jag kanske skulle ringa min barnmorska..
Linda Blom

Matilda

Jag kan så förstå din känsla av att du ville ha mer tid, min egen förlossning med min första gick otroligt fort den med, inte så snabbt som din, men fort för att vara första gången. Och jag kände mig länge snuvad på den där "förlossningskänslan" när man hann prata med bm och testa lustgas ordentligt. Jag hade precis som du skriver intensiva värkar, var öppen 2cm när jag kom in och knappt tre timmar senare är han född. Men vettu, nu snart tre år senare och med två veckor kvar till bf med min tvåa är jag oerhört glad för min första förlossning, vilket Joan märker att du är för din. Grattis till ert lilla mirakel och tack för att du delar med dig av din upplevelse.

Svar: Hur känner du och vad säger barnmorskan om kommande förlossning när första gick så fort? :)
Linda Blom

mariekarolina

Underbar förlossning! Påminner lite om min egen faktiskt, bortsett att 2 timmar efter vattnet gått samt utan värkar blev vi istället akutsnittade pga mekoniumfärgat vatten (eller snarare tjock ärtsoppa som läkaren beskrev). Men ut kom en frisk flicka :) Tänk vad otrolig människokroppen är! Klarar av att baka sådana perfeka små människor :')

Svar: Jag blev ganska rädd när jag såg den där, fy fan vad vidrigt det låter, men ärtsoppan då jag vet att det kan betyda att bebisen inte mår bra. Jag sade till barnmorskan som trodde att det var slemproppen att det inte alls ser ut så. Det ser ut som jag haft diarre - ur fel hål! Haha. Komiskt nu efteråt, men skrämmande då. Det var anledningen till att hon tyckte att jag kunde komma in för undersökning. Tänk om jag lyssnat till slemproppen och stannat hemma.. :)
Linda Blom

Malin-mamma till Arvid & Lucas

Känner igen mig i vääldigt mycket!!! Min Lucas var också snabb o kom hemma i hallen(vi har 1h o 15 min till förlossningen). Alla tror att snabb förlossning innebär lätt förlossning men de e ju allt annat än sant! Hela förlossningen blir ju som en enda lång värk o de e svårt att inte tappa fokuset innimellanåt!! Vi bor precis utanför värmland men ambulansen som kom var från värmland så vi hamnade huxflux också på karlstad sjukhus efter... kram

Monica

Åh så vackert! Vilken fin familj ni är!!!

Lina

vad häftigt! Jag gick min dotter här i maj, och förutom stt mitt vatten gick utan värkar så var våra förlossningar ruskigt lika:-)! Haha, speciellt den delen där killen fick rusa ut i korridoren för att jag skrek att nu kan jag inte hålla emot! Bm fick en chock, hade öppnat mig de sista fem cm på några minuter! Hon var helt övertygad om att det inte skulle bli bebis på ytterligare 12 timmar! :-) stort grattis till din lilla underbara dotter!

michaela ♥

så himla fint att du delar med dig av denna stora och speciella händelse! blir rörd av att läsa och blir påmind om hur fantastiskt det är att få sin lila bebis ♥
om ni någon gång välsingnas med en till bebis får ni nog bosätta er på sjukhuset någon vecka innan bf :)
kramar.

Svar: Ett problem bara! Selma kom ju en vecka innan BF, hihi. Så vi för se var min barnmorska m.m. I framtiden, om vi får möjligheten, säger :D
Linda Blom

Helen - mamma till Lea & Ellie

Vilken underbar förlossningsberättelse. Minns så väl mina två fast de var 3 år samt 1,5 år sedan. Första tog 15 timmar efter att vattnet gick helt plötsligt när jag redan var inlagd för havandeskapsförgiftning så 37+0 är L född. E föddes 13 timmar efter att vattnet gått hemma i v37+6 väldigt olika förlossningar fast de började i stort sett lika och var ungefär lika långa. Tiden går verkligen så fort som alla säger, tyckte bebistiden var nyss. :)

Fotograf Linda-Pauline Pehrsdotter Weglin

Å vad kul att läsa! Sitter här med tårar i ögonen för jag minns så väl allting nu när jag läste din berättelse. Vilken fantastisk upplevelse det var! Helt otroligt. Jag grät i flera dagar efteråt, nu var det SÅ längesen. Men nu kom tårarna, glädjetårarna. Helt fantastiskt hur livet är! Så glad för er skull, och vår skull, GUD vad vi har det bra <3 STARKT jobbat!!

Hanna-Mamma till Melissa

Åååh! Visst är det mäktigt? Världens fantastiska upplevelse :-) Jag har en liten tjej på drygt två månader och vi hade också en snabb förlossning. Så fin eran Selma är. Vilka ögon :-)

Sandra

Tack Linda för att du ville dela med dig av din förlossningsberättelse. Som jag väntat på att få läsa den! Helt fantastiskt! Bra jobbat :)

mariekarolina

Jag hade turen att barnmorskan jag pratade med tog det ganska allvarligt när jag sa att vattnet var missfärgat, jag däremot fattade inte alls först hur allvarligt det var även om jag visste att missfärgat vatten inte var någon hit. Ringde mamma (som jobbat på BB i 25 år) och berättade läget och sa "vi tänkte ta bussen in eftersom jag inte har ont" och hon halvskrek alldeles nyvaken att vi inte var klok och att hon ringer taxi på engång ;p Tur nog slapp jag själv se "ärtsoppan", men min dotter var ju full i gegg när jag först fick se henne. Bajs i öronen hade stackarn :')

Om det blir syskon till Selma i framtiden kan jag tänka mig någon som packar BB-väskan lite tidigare? ;)

Emma - mamma till Linnea

Åh minns tillbaka på min egen förlossning. Jag som tyckte min var "snabb", beror på hur man ser det. Nio dygn med förvärkar men när det väl satte igång på riktigt tog det 12 timmar från första värk till hon var ute. Jag känner bara så igen mig på din beskrivning om krystvärkarn, att det går igenom hela kroppen. Min Linnea kom en månad före Selma :)

LindaViola - mamma till två!

Så fint! Blir verkligen bebissugen av att läsa din blogg! Så fina bilder och så bra texter!

Linda

Underbart!!! Jag har två fantastiska barn...tyvärr har jag drabbats av skador vid förlossningen som gör att jag inte får föda vaginalt fler gånger. Trots att sviterna kommer sitta i resten av mitt liv är att föda barn det absolut bästa och häftigaste jag gjort! Känslan när bebisen glider ut är så coolt!!! <3
Hann ni eller J iallafall skicka sms när ni kom till förlossningen till era föräldrar att det blir barn snabbt eller blev de inte väldigt överraskade när ni sen ringde och sa att allt var klart? :-)

Min andra förlossningen blev jag igångsatt så vi var på förlossningen. TUR DE!!! Tog 56min. Pratade med min mamma och sa nu börjar de kännas lite så vi hör av oss sen hur det går. Hon blev rätt förvånad sen när jag ringde nån timme senare och sa att allt var klart :-)

Svar: Hihi, vi skulle ju meddela hur det går om vi fick stanna eller inte. Och det gjorde vi när vi fick rummet. Då tänkte mamma att jisses.. NU blir det en natt med svårt att sova. Döm om hennes förvåning när jag vid halv 10-10 ringde, hon frågade hur det går och jag sade att allt var klart. Hon skrek VAAA?? Och började stor gråta : ) Hihi. Underbart <3
Linda Blom

Longevity - en blogg om hälsa

Vilken fin berättelse, blir alldeles rörd, har man en gång fött barn så finns där stoor empati för andras berättelser :-)

Alina & Klara

Sjukt fin blogg du har! Kolla gärna in på våran och kommentera något, skulle betyda sjukt mycket!

Frida Karlsson

Åh wow! Vad häftigt att få läsa detta. Har följt din blogg länge nu och det har varit så spännande att få följa hela denna resan. Från att du berättade att du var gravid, till detta. Helt underbart. Grattis!

Annster

Vilken härlig berättelse.
Ni är så fina :)

Ehlin

SÅ kul att läsa sånthär när man själv varit med om det, jag "publicerade" min berättelse förut. Så kul att minnas! Och hoppas man får lyckan att vara med om det igen :)

Lina

Underbart att äntligen få läsa din förlossningsberättelse :) Verkar ha gått väldigt bra!

marycaroline.blogg.se

Så himla roligt att läsa sådant här :) Jag lipar jämt av förlossningsberättelser och tänker även tillbaka på min egen förlossning och jämför liksom i huvudet, vad som var lika och var det är stora skillnader. Jag som tyckte min förlossning var snabb. Fick förvärkar 6:e oktober någon gång mellan 21 och 22. Värkarna ökade på och sena natten/tidiga morgonen 7:e oktober åkte vi in. Öppen 7 cm! Klockan 10:54 föddes vår Angela :) Men det var ju ingenting jämfört med hur snabbt det verkade gå för dig :) Förut hade jag uppfattningen om att det var vanligt att det tog ganska lång tid för förstföderskor. Men nu om jag tänker på min förlossning och så din och andras jag läst om de senaste månaderna måste jag säga att det verkar vanligt att det går snabbt ändå. Vi har väl i alla fall haft tur, skönt ändå att det kan gå så snabbt :)

Maria

Vad mysigt att äntligen få läsa din förlossningsberättelse! Vilken snabb och effektiv förlossning du hade :) Hoppas min framtida förlossning (när jag nu väntar barn..) blir lika smidig. Ta hand om dig och stor kram!

Ida

Intressant de här med alla förlossningar hur olika de kan va.. Själv vakna jag upp med ont i magen, efter någon timme förstod jag att de gör bara mer o mer ont o de e nog värkar, när sambon väl kom hem o vi skulle iväg till sjukhuset så ramla jag in på sjukhuset barfota för smärtan va så intensiv så kunde inte böja mig o ta på strumpor o skor.. Väl inne tog jag ett bad i tjugo minuter sen upp i sängen igen o sen gick de så fort, helt plötsligt va hon där.. Min tjej! De tråkiga va att hon hade bajsat i vattnet o de tog henne när hon kom ut för att se så allt va okej, de va de längsta sekunderna i mitt liv innan jag hörde henne skrika.. Jag önskar att förlossningen hade tagit nån timme till så man hade fått tid att förstå.. Tror jag förstod inte att hon va ute förrän två veckor senare kändes de som.. Helt otroligt de där med förlossning..

Matilda

Min BM säger att det visserligen kan gå snabbare, men att det med största sannolikhet kommer följa ungefär samma snabba förlopp. Nu är jag mest irriterad på att ungen inte kommer, då storebror kom v37+6 och alla har sagt att den här säkert kommer snabbare. Men idag är jag 37+6 och inga förlossningsvärkar i sikte, så nu måste jag ställa om och tänka att det finns en risk att jag ska vara gravid i två till fyra veckor till. Med onda sammandragningar och en helt färdig kropp på köpet.

Sara Björk

Vilken härlig läsning. :) Vilket underverk hon är, och vilken kraft vi kvinnor har i våra kroppar!

Johanna

Vilken underbar historia!

Pernilla

Oj, jag vill ha min egna lilla bebis när jag läser detta. Fy vad underbar och vacker historia du delade med dig!

Irene

Äntligen :)))
Jag älskar förlossningsberättelser :))
Och din var väldigt detaljrik, det gillar jag :))

Jag har själv 3 barn och jag fullkomligt älskar förlossningarna..
Min första tog 10 timmar, min andra 7 timmar och min tredje 3,5 timma :)
Den sista var verkligen att föredra, alldeles lagom lång tid :))

Verkligen en jättefin förlossningsberättelse :)

Ni är så fina ni 3 - Jag önskar er all lycka :)

Ida

Herregud, har följt din blogg sedan Maj och är helt fast! Jag själv har en sådan längtan efter ett barn, men killen vill vänta lite till så det är väl värt väntan (trots att det gör ont)! Men läser detta inlägg och blir helt rörd, så vackert, så mysigt, inte skrämmande! Och ja tårarna föll, så Underbart! =) Ni är så fina hela familjen =) Kramkram från Gullspång!

Becky

Så fin berättelse! det är så himla mäktigt detta med att kroppen gör lixom det mesta själv :) det är bar att följa med :D
skönt att allt gick så bra!!
Kram

Jessica

Så fint! Ja, det är lite skillnad på snabba och långsammare förlossningar. Jag har fått vara med och båda sorterna.
Av min erfarenhet så i den snabba förlossningen fick jag efteråt någon slags energikick som jag inte fått med de andra barnen och här skulle barnmorskan gå och fika så länge men hon hann bara utanför dörren så fick min make säga till att "nu kommer han". 3 krystvärkar efter var han född, med en blöt barnmorska då hon fick vattnet på sig som gick sönder i samband :)

Ann (preggofit)

Åh...tårarna bara rinner. Så underbart! Och SÅ bra jobbat av dig!
Gudars vad jag längtar nu...
Än en gång: STOORT gratti!!

ps, hur gick det med svanskotan egentligen? Du nämnde ett knak...

Svar: Jag är fortfarande öm och har stundvis när jag sittopp något hårt, väldigt väldigt ont. Ibland t.o.m. Ont av att sitta i soffan. Men Ibland går det väldigt bra ändå :)
Linda Blom

Emelie

Åh va härligt :D Fin berättelse

Terese

Hej!
Jag måste bara kommentera igen. Vet inte om du minns, men jag skrev en kommentar till dej runt din födelsedag. Det var jag som tyckte det va häftigt, för vi fyller år på samma dag, lika gamla och skulle ha värt första barn ca 1 månad efter varandra bara. Och nu har jag läst igenom din underbara upplevelse och även här var det nästan som att läsa min förlossning, inte in i minsta detalj kanske, men gick väldigt fort för mig med. Häftigt och lite konstigt tycker jag nog allt :) dock fick vi en liten gosse! Helt underbart och fin upplevelse!
Ni har en fantastisk liten flicka, och jag tittar in på din blogg dagligen, jätte fina bilder och mysig läsning,

Ha en toppen fin sommar!
Kram
Terese

Emma

Innan jag födde min dotter va jag livrädd för förlossningar och ville absolut inte läsa förlossningsberättelser eller kolla på såna program på tv. Men nu ÄLSKAR jag att läsa. :) Man får gåshud över hela kroppen och blir alldeles rörd. :)
Gick snabbt för mig med. 1 timme på förlossningen sen va hon ute. :)

fernis

tårarna bara rinner, vad du berättar är så himla sant och verkligt, det är verkligen så. jag nästan längtar till en ny förlossning. fast vet att jag är "färdig" med det. Livet är ett mirakel och det är otroligt när det blir ett nytt liv här i världen. tack för du delar med dig stor kram du gör underverk!

Domesticka

Underbar läsning! Tårarna rinner...

Charlotte

Underbar läsning!

Cim von Wowern

Som mina två senaste av fyra.. det säger mest bara plopp. Helt hysteriskt är det. Nu senaste gången hade jag inte ens värkarbete eller förvärkar, vattnet gick & så hade jag krystvärkar 4 mil från sjukhuset & utan barnvakt. ;) Hej & hå.. ambulans osv.

Sofia

Åh herregud vad jag grät! Såå fint skrivet! Jag är nog ett par tre år eller något sånt från att bli mamma men din blogg får mig att längta tills stunden är inne.

Kram från Sofia i Karlstad

Aline

Vilken underbar berättelse och vad fort det gick! Hon är ju så himla söt verkligen, och vet du vad? Hon och jag delar samma födelsedag :)!
Kram!

Ella

Fin berättelse! Jag måste säga att du såg väldigt fräsch ut för att precis ha varit med om en förlossning (även om den gick snabbt!)

Tracey - Snart blivande mamma

Tack för din förlossnings berättelse! Man blir nervös men samtidigt spänd på hur min förlossning kommer se ut och hur jag själv kommer reagera när det är dags vilket i mina ögon är ganska snart då det är dryga 6 veckor kvar. tycker tiden bara runnit ifrån mig sen man fick reda på graviteten från första början!

Sandra

Får jag fråga vilken ställning du födde i? :)

Svar: På rygg :)
Linda Blom

Anonym

Jag har en fråga till er mammor där ute... Det pratas mycket om att även om förlossningen är smärtsam och tuff så är det värt det för man får sin belöning sen. Men pappan får ju samma belöning och han har inte behövt göra ett skit. Är det bara jag som tycker att det är fruktansvärt orättvist? Nyfiken på hur andra ser på det. /Julia

Svar: Hade aldrig velat byta ut min roll ut mot en mans roll när det kommer till graviditet och barnafödande : ) Det är såååå häftigt!!
Linda Blom