Linda Blom

Så börjar de flesta barn vi umgås med (och som är i Selmas ålder) förskolan nu i augusti och det har såklart satt igång en hel del tankar i denna mammans huvud. Inte enbart därför, utan även för att jag blir väldigt ifrågasatt. Vill poängtera att det inte är mina vänner som ifrågasätter mig, utan vissa andra människor runtomkring, men framförallt här i bloggen. De flesta på instagram frågar bara nyfiket, inget anklagande, förmodligen för att det inte är anonymitet på samma vis där). Att det kan vara ett såå känsligt ämne!? Tänk om vi bara kunde låta alla göra som dom vill..

 

"Varför skall inte Selma börja på förskolan nu? Det skulle ju vara så nyttigt för henne. Dom har det så roligt på förskolan. Dom lär sig så mycket! Och det är så roligt för dom att träffa kompisar. Leka av sig. När mitt barn började i förskolan så sade det bara POFF i utvecklingen och hen blev så duktig och lärde sig nya saker varje dag. Dom mår bra av att vara ifrån mamma och pappa. Det är nyttigt för dom, så barnen inte blir så tillbakadragna och blyga. Jag kan inte stimulera min ettåring längre, hen behöver förskola. Och så vidare.. "

 

Men behöver det verkligen vara så svart eller vitt? Personligen tror jag inte att man måste lämna bort sitt barn för att det skall bli tryggt och självständigt, tvärtom tror jag att det är nyttigt att tillbringa mycket tid med sina föräldrar för att bygga en trygg grund. Jag tror absolut inte att förskolan på något sätt skadar ett barn, absolut inte! Jag tror att dom i regel har jätte roligt där och ja, jag tror även att dom lär sig väldigt mycket också. Men behöver det nödvändigtvis vara mer än vad ett barn i samma ålder som tillbringar dagarna med sina föräldrar, där dom har full fokus från minst en vuxen som  pratar, frågar, pusslar osv. med barnethela dagarna? Kan det möjligen vara så att man märker framstegen på ett förskolebarn på ett annat vis när man inte är tillsammans med sitt barn 24/7? Men att det utvecklingsmässigt kanske inte skiljer sig speciellt mycket egentligen?

 

Nu är det ju så att de allra flesta föräldrar sätter sitt/sina barn på förskolan av ekonomisk anledning. (Nåja, visst finns det undantag också där föräldrarna drar nytta av fsk av ren lathet, men det är en annan diskussion) Föräldradagarna börjar tryta och för att få vardagen att gå runt kanske man behöver vara två vuxna som arbetar. I vår familj har vi varit två arbetande vuxna sedan Selma kom till världen. Skillnaden är att J är anställd och jag är egen företagare, vilket har gjort det möjligt för mig att vara hemma med Selma och jobba efter att hon gått och lagt sig. Jag är hemma från en anställd tjänst, men har inte plockat ut några mamma-dagar alls ännu. J har plockat ut 4 veckor. Detta gör att vi har många, ja nästan alla, dagar kvar.

 

Därför känner vi att det är totalt onödigt att sätta S på förskola just nu - för vi behöver inte! Och sedan finns det ju en anledning till att det är gratis förskola från 3 år (15h/vecka) - för DÅ anses det behövas för ett barns utveckling, inte vid 1,5 år. Jag tror helt och fullt på att det är kanon för Selma att vara hemma lite längre med mig, vi träffar så mycket barn ändå på rytmik, öppna förskolan, vänner med barn i olika åldrar m.m. Så något behov av att börja nu har varken hon eller vi : )