Välkommen vecka 21 ♥ Bilder från 20+0 (v.21)
Kroppen: Nu upplever många att en behaglig tid börjar. Gravidmagen syns ofta väl, men är inte alltför stor. Illamåendet och tröttheten har kanske gått över, men vissa fortsätter att må illa. Humöret brukar vara mer stabilt och de småkrämpor som kan komma i slutet av graviditeten kanske inte har börjat än. Vissa kvinnor får vattenansamlingar under den senare delen av trimestern. Det kan man avhjälpa genom att dricka mycket, på så sätt rensas kroppen från slaggprodukter. Halsbränna och sura uppstötningar är också ganska vanligt, undvik fet eller starkt kryddad mat. Mindre mål och mineralvatten kan lindra. På apoteket finns det tabletter och flytande medicin som neutraliserar magsyran.
Bebisen: Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Det har blivit ungefär 26 centimeter långt och ökat i vikt till omkring 400 gram. Ytteröronen börjar få sin slutgiltiga form och sitter nu på rätt plats på fostrets huvud. Fostret kan höra och reagerar på både ljud och ljus. Nervcellerna utvecklas framför allt under veckorna 10–20. Detta är en extra känslig tid, men efter det är risken för hjärnskada mycket liten.
Egna tankar om föregående vecka: Jag mådde överlag väldigt bra graviditetsmässigt under vecka 20, men blev tyvärr sjuk och sängliggandes med halsont, orkeslöshet, hosta och fullkomligt frånvarande röst. Vid ett tillfälle hostade jag så att jag kräktes och även om jag var betydligt piggare än på länge kvällstid, så var jag tröttare än jag vanligtvis är som ogravid. Bebisen rörde sig massor under första delen av veckan och en morgon var han så vild att jag fick det på film. Han buffade till och med ned en TV-dosa som jag lagt på magen (för att förstärka rörelserna på film) 2-3 gånger. Sedan blev han väldigt lugn några dagar och jag kände honom bara ett få gånger vissa dagar för att sedan avsluta vecka 20 med en kväll med high life i magen igen, jag låg och såg en helt film i sängen, med Selma sovande bredvid mig och handen på den guppande magen. J kände rörelserna flera gånger och även min mamma fick känna en första buff. Magiskt!! Foglossningen var hur bra som helst så länge jag var sängliggande, men så snart jag var på fötterna igen kändes det som låsningar när jag gick, ont och hämmande. Ställde mig på vågen och såg att jag var tillbaka på startvikten, så vi får se när viktuppgången tar fart. Egentligen helt oviktigt såklart, med Selma gick jag upp 9kg, men jag tror att jag kommer gå upp mer denna gång. Jag känner mig annorlunda i kroppen mot vad jag gjorde då och det är svårare att klä sig på något vis, jag vet inte varför. Men oavsett så är jag så glad och lycklig att jag verkligen kan njuta av det som sker, lilla vän. Så nyfiken jag är på dig.
Det är verkligen superroligt att få följa er resa :)