Linda Blom

Nu har jag så gott som helamat mitt andra barn i åtta månaders tid och jag tycker fortfarande att det är precis lika smidigt och behändigt med fungerande amning som jag tyckte med Selma. Jag älskar att jag har fått möjligheten att känna såhär, att det gått så bra med båda barnen. Det är inte bara både billigt, smidigt och givetvis väldigt bra för barnen i form av antikropparna och skyddet dom får via amningen, det är väldigt mysigt också. För mig har det inneburit ett väldigt speciellt band till mina barn. Det var  skit tufft i början, framförallt med Colin där jag åkte på en rejäl mjölkstas - bedrövligt ont och jag har "skrikit i en kudde", gråtit, stampat i golvet och ibland nästan asgarvat av ren smärta, innan mjölken stabiliserat sig och bröstvårtorna vant sig vid det ständiga sugandet. Jag tipsar verkligen dom som, likt mig, verkligen vill amma att härda ut!! Men sedan är det ingen självklarhet att det funkar oavsett, min mamma är ett bevis på det, som verkligen ville amma, men det funkade varken med mig eller min lillebror.

 

Amning är  ett samspel mellan mamman och barnet och om någon av de två känner att det är någonting som inte funkar riktigt, så gäller det att försöka ändra på det. För mig har det varit så under ett ganska bra tag när det kommer till det ständiga nattsnuttandet.. Han åt så gott som nätterna igenom och jag började märka att han inte var speciellt hungrig dagtid. Dessutom slutade han komma till ro på nätterna, utan lekte, bet mig (vilket gör himla ont med tanke på att han har SEX tänder). Totalt fel dygnsrytm rent måltidsmässigt helt enkelt och tillslut kände jag att jag hade fått nog. Jag kan inte fortsätta vakna flera gånger varje till varannan timme nätterna igenom, jag behöver få sova. Framförallt för att jag inte kan sova dagtid med en snart fyraåring hemma. Jag pratade med BVC, fick lite tips och hon gjorde mig trygg i att Colin som är en såpass stor kille på sina snart 10kg, nästan 9 månader. Han ökar urbra i vikt - och  behöver inte äta nattetid! Så tillsammans med Jimmy beslutade vi oss för en vecka sedan att ta tag i det där med att sluta nattamma.

 

Vi såg till att Colin hade ätit ordentligt under dagarna, gav honom de få sakerna han faktiskt gillar, ordentligt med gröt och liknande. Därefter tog Jimmy över! Han vaggade honom i sin famn tills han somnade, han vaknade, han vaggade om och så fortsatte det! Tre nätter tog Jimmy innan jag sedan tog den fjärde som också innebar mycket skrik och uppvak. Jag var ganska förtvivlad där ett tag.. Men vi gjorde så att om han vaknade innan 22-23 så fick han lite mjölk av mig i soffan för att komma till ro, sedan vaggade Jimmy honom till sömns igen. Vaknade han sedan runt halv 6-6 fick han också bröstet, där emellan - ingenting. Vissa gånger har vi fått ta till vagnen för att han skall somna. Men för oss har fokus legat på att han skall kunna komma till ro utan bröstet, inte att han måste sova i sin säng. Han får fortfarande väldigt gärna samsova med oss, men vi önskar alltså att han skall komma till ro utan att jag behöver amma. Jag kan tillägga att Colin inte heller har vaken napp eller snutte och inte heller velat dricka ur flaska, vatten exempelvis.

 

För oss har det inte funnits någon tanke på att ge varken ersättning eller välling.. Vi vill inte byta ut ett eventuellt "behov" mot ett annat (exempelvis att han behöver äta något annat för att komma till ro, då hade vi lika gärna kunnat fortsätta nattamma). Men så femte natten hände något.. Han vaknade fortfarande på kvällarna flera gånger, men efter 23 så sov han vidare till klockan blev 2. Då kunde jag sjunga lite för honom och buffa honom i rumpan och han somnade om i sin säng. Sjätte natten, alltså natten till igår - sov han från 20 och vaknade några gånger, sedan sov han mellan 22:30 till efter 7 i sin säng! Och inatt sov han återigen oroligt på kvällen, för att sedan 23:30 somna och sova i sin säng oavbrutet till klockan blev efter 8.

 

Han har dessutom, helt från ingenstans börjat dricka vatten ur flaska (vilket är helt okej för oss dygnet runt, mycket hellre det än välling) och det är enklare att få i honom maten (dock galet kräsen fortfarande). Jag förväntar mig mycket skrik fortfarande, nattvak och diverse bakslag, annat vore konstigt med en bebis. Men det känns ändå väldigt skönt att det verkar ge lite resultat och både han och vi sover bättre i alla fall vissa nätter. Jag vill inte ta bort amningen helt ännu, det är varken jag eller Colin redo för, jag kommer göra precis som med Selma, låta honom styra.