"Du överbeskyddar dina barn"
Vi har två barn, det vet ni ju, dom är 1år respektive 4 år. I mina ögon är det små barn! Såpass små barn att dom
Instämmer i precis allt du skriver! Skulle kunna varit jag själv som skrivit detta. Blir så paff hur det ibland kan vara provocerande att vara en närvarande förälder. Har också barn i ungefär samma ålder som dina och vi är alltid med dem! Givetvis får de prova sina vingar, men detta i sällskap av en vuxen. Jag får ont i magen när jag ser små barn knata runt utan en vuxen till hands, det känns som ett väldigt stort ansvar att axla för en så liten individ. Barn i den här åldern är ju impulsstyrda och i full gång att lära sig om sin omvärld och att förstå den. Då vill jag vara där för dem. Tycker det är självklart att en vuxen måste finnas till hands för att hjälpa, vägleda, vara en trygghet och ett skydd mot potentiella faror. Och att även finnas till hands, som du skrev, vid konfliktlösning. Självklart för mig och ingen som helst uppoffring! Tycker detta var ett väldigt fint och välformulerat inlägg som visar på vilken fin och närvarande mamma du verkar vara. :)
Jag fattar inte att man måste lägga sig i andras föräldraskap på det sättet?! Det känns som att många (framför allt andra mammor) känner att om inte den andra gör fel så måste ju jag göra det och då är det lättare att klanka ned på någon annan. Jag ser det som att det hör fungerar för vår familj, andra familjer kan göra på ett annat sätt för att det fungerar för dem. Det betyder inte att vi gör rätt och de andra fel eller tvärtom.. Mammor borde stötta varandra istället!
Jag skulle aldrig orka med att vara offentlig på det här sättet på grund av allt näthat. Det räcker att folk i omgivningen har åsikter om allt ändå 😉
Men herregud.. Att du får sånna knäppa kommentarer!!
Tycker verkligen inte att ett barn i Selmas ålder ska vara själv ute på gården.. Vad som helst kan ju hända!!
Tycker inte ens att du ska behöva "försvara" dig när det gäller sådana här saker. Hur kan man tycka sig veta allt om er och hur ni har det i er familj baserat på några få ögonblicksbilder och textrader? Att folk inte skäms, suck.
Alltså, vilka extremt korkade kommentarer du får!😳
Jag har en tjej som är ett år äldre än S, och vi har ännu inte lämnat henne själv på kalas. Hon vill inte! Och leka själv på gården?! En 4-åring!! Hoppas människan som skrev det själv inte har en 4-åring...!!
Barn behöver närvarande och kärleksfulla vuxna i sin närhet (föräldrar, morfar, grannen, mammas bästis etc), men att klippa navelsträngen, det bör ske på barnets villkor!
Så himla kloka ord som borde vara självklara hos alla kan jag tycka. Helt vansinnigt att du över huvud taget ska behöva försvara dig.
Mitt äldsta barn har precis fyllt 6 år, vi bor i ett lugnt radhusområde "på landet" strax utanför Stockholm. Hon får vara ute på vår lilla gata (bilfri) och leka men jag skulle inte släppa iväg henne själv till lekparken på andra sidan området. För hon är sex år. Ett barn, äldre än sina syskon men inte tillräckligt stor för att kunna ta ett sånt ansvar.
Vid kalas får hon välja, ibland stannar vi och ibland inte. Men om hon gärna vill att vi stannar, varför ska jag tvinga henne att vara där själv? Kalas i mängder kommer hon ändå hinna gå på ensam, om nu det skulle vara så viktigt. 🤔
Jag tror, precis som du, att trygga barn får vi genom att visa att vi alltid alltid alltid finns där för dem, oavsett vad. Inte genom att tvinga dem till att vara själva eller påskynda någon slags "klara sig själv"-utveckling. Herregud. Det är ju inte nu när man är liten man ska klara sig själv, utan sen när man är stor.
Men så dumma komentarer. Jag tänker precis som du. Närvarande föräldrar ger trygga barn. Vi har valt att bara ha barnen 20 timmar i veckan på förskolan för att få ekonomin att gå ihop. Men framför allt för att få så mycket tid vi kan med våra barn. Skulle själv aldrig lämna min snart femåring ute själv.
Instämmer helt och hållet, varför ska man skynda på allt. De är bara barn! Jag är hemma med mina två och det är de bästa beslut vi tagit. (bor dock inte i Sverige) och ska jag vara ärlig tror jag inte min älsta hade varit så "trygg" som hon är nu om jag inte hade funnits där för henne så mycket som jag finns.
Jättebra svar! Att man ska behöva försöka förklara sina egna val! Tänker likadant och har en trygg 7,5 och treåring! Självklart är sjuåringen på kalas själv men skulle han be oss att stanna skulle vi lyssna på honom. Men han är trygg i sig själv.
Självklart att man är med en 4 åring ute på lekplatsen det händer så mycket ( alla runt omkring oss är inte snälla ) och dom kan ju skada sig och då skulle i alla fall inte jag förlåta mig själv för att jag inte fanns där .
Toppenbra inlägg! Kunde inte säga det bättre själv! Sitter i samma båt som du, med barn i samma åldrar och ser absolut inget som helst konstigt eller "synd" med att vara närvarande tillsammans med sitt barn oavsett vad det gäller.
Dumheter till kommentarer! Heja dig å alla a ansvarstagande föräldrar :)
Får också höra ofta hur överbeskyddande vi är över våra barn,
Jag tycker alla föräldrar och alla andra ska ge tusan att tracka ner på vad andra gör och istället fokusera på det man själv tycker är betydelsefullt i sin familj. Heja dig!
Så himla kloka ord som borde vara självklara hos alla kan jag tycka. Helt vansinnigt att du över huvud taget ska behöva försvara dig.
Mitt äldsta barn har precis fyllt 6 år, vi bor i ett lugnt radhusområde "på landet" strax utanför Stockholm. Hon får vara ute på vår lilla gata (bilfri) och leka men jag skulle inte släppa iväg henne själv till lekparken på andra sidan området. För hon är sex år. Ett barn, äldre än sina syskon men inte tillräckligt stor för att kunna ta ett sånt ansvar.
Vid kalas får hon välja, ibland stannar vi och ibland inte. Men om hon gärna vill att vi stannar, varför ska jag tvinga henne att vara där själv? Kalas i mängder kommer hon ändå hinna gå på ensam, om nu det skulle vara så viktigt. 🤔
Jag tror, precis som du, att trygga barn får vi genom att visa att vi alltid alltid alltid finns där för dem, oavsett vad. Inte genom att tvinga dem till att vara själva eller påskynda någon slags "klara sig själv"-utveckling. Herregud. Det är ju inte nu när man är liten man ska klara sig själv, utan sen när man är stor.
Så himla kloka ord som borde vara självklara hos alla kan jag tycka. Helt vansinnigt att du över huvud taget ska behöva försvara dig.
Mitt äldsta barn har precis fyllt 6 år, vi bor i ett lugnt radhusområde "på landet" strax utanför Stockholm. Hon får vara ute på vår lilla gata (bilfri) och leka men jag skulle inte släppa iväg henne själv till lekparken på andra sidan området. För hon är sex år. Ett barn, äldre än sina syskon men inte tillräckligt stor för att kunna ta ett sånt ansvar.
Vid kalas får hon välja, ibland stannar vi och ibland inte. Men om hon gärna vill att vi stannar, varför ska jag tvinga henne att vara där själv? Kalas i mängder kommer hon ändå hinna gå på ensam, om nu det skulle vara så viktigt. 🤔
Jag tror, precis som du, att trygga barn får vi genom att visa att vi alltid alltid alltid finns där för dem, oavsett vad. Inte genom att tvinga dem till att vara själva eller påskynda någon slags "klara sig själv"-utveckling. Herregud. Det är ju inte nu när man är liten man ska klara sig själv, utan sen när man är stor.
Jag tänker som dig/er! Skulle aldrig lämna min snart fyraåriga son på kalas själv och han är inte ute och leker själv heller med kompisar. Har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara över överbeskyddande. Tycker nog att en fyraåring är rätt liten än och ska inte lämnas alltför länge ensam.
Men jises! Vem släpper ut sin 4 åring så hen får leka själv med kompisar? Jag har ändå en väldigt klok och "redig" som aldrig någonsin skulle göra något "dumt" medvetet. Men hon är fortf bara 4 år. Å jag lämnar inte heller sjölv på kalas. Varför ska jag likosm? Hon vill att jag stannar plus att de kan vara bra o socialisera o prata med andra föräldrar också. Bra att knyta kontakter o ha koll inför framtiden med. Det handlar inte om att vara överbeskyddande, det handlar om stt ta ansvar för sin föräldraroll och vara en aktiv förälder, någon som många INTE gör nu för tiden!
Precis så!!! Tack för det inlägget! 👏 Och för en annars bra och inspirerande blogg ☺️
Kloka ord! Vi stannade med vår dotter på kalas så länge hon behövde det, och först senaste året har hon sagt att vi ska gå därifrån. Och hon är åtta år! Hon är nu trygg i situationen och det känns toppen! Det låter som att du tänkt igenom hur du vill vara som förälder och vet var du står. Det tror jag det finns många som tyvärr inte gör. Så fortsätt göra som du känner är bäst för dina barn och strunta i att folk lägger sig i.
Det är ju verkligen inte klokt vad folk verkar tro om dessa små barn. Ska de redan vara klara för den stora världen vid 4 års åldern och testa sina vingar, gärna med tvång från sina föräldrar. Vad är folk så rädda för idag? Vad är det för fel med att vilja vara med sina barn, runt sina barn 24/7 när de är så små? Om bara några år kommer man få slåss om att få deras tid. De kommer vilja upptäcka världen på egen hand. Det kan vi vara helt säkra på. :)
Jag håller med dig helt och hållet! Så klokt skrivet. Kram till er.
Alltså oj Linda. Vår äldsta blir ÅTTA år i höst och vi stannar fortfarande på kalas OM han vill det. Vår snart 6-åring har vi PRECIS kunnat släppa ut självständigt till gungorna TJUGO meter bort från lägenheten utan att vi behöver vara livrädda över att han ska försvinna. Våra barn vill inte knappt gå ut om inte vi är med p.g.a äldre barn som är ute och som INTE är schyssta där föräldrarna lyser med sin frånvaro. Barn som fått härja ute själva från låga åldrar. Så näej Linda ni är inte överbeskyddande ni är oerhört SUNDA i ert föräldraskap! Jag önskar verkligen att fler föräldrar var ute med sina barn för barn är inte alltid snälla... Jag lovar dig att ingen av våra ungar kommer vara fastklistrade på oss när dem är 18! Keep up the good föräldraskap och bara skit i alla negativa kommentarer... Kram ❤️
Åh, det gör ont i hjärtat att läsa detta. Att du får utstå så mycket onödiga och elaka kommentarer kring barnuppfostran. Varför måste folk lägga sig i?!? Du är en fantastisk (!) mamma till dina sötnosar! ♡
Bara någon som själv inte har barn skulle tycka att ett barn på fyra år är på kalas själv, eller ute och leker själv. Vid den åldern är ju dom enda kalas ett barn går på kompisar till föräldrars barn. Det är ju först i skolåldern kompisar bjuder till kalas och först i den åldern man _kanske_ lämnar barnet på kalaset.
Så bra skrivet och jag håller med dig till 100 procent! Vi har en precis nybliven ettåring och folk är sååååå provocerade på att vi inte "lämnar bort" henne mer till barnvakter. Hon har varit med sin mormor och morfar och farmor några timmar på dagen då och då, kanske 6 gånger från att hon blev 7 månader. Men det tog oss 7 månader att se att hon blev tillräckligt trygg och anknyten till dom innan vi lämnade henne. Att lämna henne till random barnvakter hon knappt känner kommer ALDRIG att hända. Jag har läst utvecklingspsykologi som en del av min utbildning och det kan inte nog påpekas hur viktig en trygg anknytning är för att ge trygga och så småningom självständiga barn. Precis som du skriver ju, barnen kan våga vara självständiga när dom vet att deras trygga vuxna alltid finns där när dom behöver. En annan sak som provocerat många i min omgivning är att vi samsover med vårt barn och menar att vi skämmer bort henne och "lägg henne i sin säng bara och låt henne skrika så somnar hon till slut och kommer sova där framöver" a la Anna Wahlgren-metoden och detta är ju bara helt galet tycker jag. Barnet slutar ju skrika till slut för att det ger upp och tänker att det är ingen idé, ingen kommer ju ändå. Snacka om att skada anknytningen. Det är lite samma princip som det här med att lämna bort sitt barn tycker jag. Trygghet föder trygghet och ingen trygg 15-åring vill ju sova i mammas och pappas säng eller bara hänga med sina päron hela dagarna. Så heja dig, du verkar vara en grym mamma!
Kunde varit jag som skrev detta... sååå bra ❤ blir irriterad när folk hela tiden ska säga att man är som en "hök" bara för att man har hela tiden ett öga på sitt barn.. sedan är det faktiskt roligt att leka och vara där för sina barn ✌🏻
Väldigt bra inlägg tycker jag och jag håller verkligen med dig. Jag vill gärna vara en närvarande förälder till mina barn. Det är viktigt för oss att våra barn vet att vi alltid finns för dem. Jag skulle inte heller lämna mina barn hos kompisar eller på kalas om de inte var bekväma med det. Vi träffar nästan alltid kompisar tillsammans, och det är stort utbyte för både barnen och oss vuxna. Våra barn (4 och 2 år) får inte springa själva till grannar/kompisar för jag vill ha koll på vad de gör och vad som händer och finnas där om de behöver mig/oss. Jag tror också starkt på att barn blir tryggast med närvarande föräldrar! Och alla barn är ju olika, vi föräldar anpassar ju vårt föräldraskap efter vad våra barn behöver! Jag kommer att sakna att få vara med när de blir äldre och inte längre vill ha mamma eller pappa med. Det är så himla tragiskt att folk sitter bakom sina skärmar och dömer andra. Det är inte alltid så lätt att vara förälder men vi alla gör ju så gott vi kan. Heja dig Linda, och heja er som är trygga föräldrar till era barn! Kram och hoppas ni får en fortsatt trevlig sommar! 🌸
Såå bra skrivet! 🌸 Önskar att alla kunde sluta upp med att försöka "bestämma" över andras föräldraskap när det handlar om saker som uppenbarligen i n t e är till skada för barnet/barnen. Istället skulle alla kunna fokusera på sin egna familj och vad som är bäst för den. ❤️
Så bra svar och håller helt med dig! Får själv ofta kommentarer om att vi borde lämna bort vår son mer, lära honom att sova själv osv. Jag skaffade inte barn för att lämna bort honom eller lära honom att vara ifrån mig.. Klart vi inte alltid är med honom eftersom han går på förskolan och några enstaka ggr har vi haft barnvakt men vi vill spendera vår tid med honom. Vi lämnar honom inte själv hos kompisar eller på kalas för han vill ha oss där men leker självständigt ändå. Som du säger kommer tiden då barnen inte vill vara hemma och har fullt upp med sitt och jag tror att allt kommer naturligt.. Tids nog frågar han kanske om han får vara själv på kalas men innan dess är vi med honom och likaså ute på gården. Jag upplever inte att han hämmas av det. Tragiskt att människor ska lägga sig i och tala om hur andra ska göra...
Håller med dig. Alla är olika. Mina barn är fem och sju år gamla. Tycker ni gör rätt som är kvar på kalas om selma vill det. Jag skulle heller intw låta mina barn vara ute själva på en gård om jag bodde i lägenhet.
Tycker inte att du överbeskyddar di a barn
Man slutar aldrig förundras över folks behov av att trycka ner på andra. Jag har också en snart 4åring, han har sovit borta två gånger någonsin - en gång vid 2års ålder på vårt initiativ och en gång för någon vecka sedan på eget initiativ hos morbror. Får ofta påpekande om detta också - men han har absolut inga problem att sova borta fast att han gjort det så sällan. Jag tror som du säger att man istället skapar trygga barn.
Skulle aldrig släppa ut min son att leka själv med kompisar, det längsta han fått gå själv är runt huset med sin äldre kusin när vi är ute med dem - och där går verkligen min gräns ! Han får inte leka på andra sidan huset där vi inte ser dem men de har vid några tillfällen fått springa runt.
Tänkte som någon skrev med Leos på din insta - vi klättrar alltid någon vuxen med dem, de är ju små och kan ju slå sig närsom men främst vill jag vara med för trygghetens skull att han ska veta vart vi är. Mår dåligt när man ser småbarn springa själva där utan en vuxen i närheten. Flertalet gånger man hjälp yngre barn än mitt att hitta sina föräldrar för att de är ledsna och föräldrarna sitter och fikar. Där om någongång måste man väl skapa otrygga barn.
En engagerad och närvarande förälder kan ju aldrig vara en nackdel! Heja er !
Jag tycker du verkar vara en helt underbart klok, rolig, glad och kärleksfull mamma och håller helt med dig i vad du skriver. Sen har ju folk alltid åsikter om allt och borde kanske lära sig att hålla tyst om det de tycker ibland..
Å något jag fastnade för att du skrev att folk har åsikter om hur ni klär barnen? Vad jag sett klär ni dem väl helt passande efter vädret liksom.. å bara för att man har bra smak o väljer fina kläder ska väl inte folk klanka ner på det? För jag antar att det är det de har åsikter om? Jag får också höra sånt, oftast i positiv ton att våra barn "alltid har så fina kläder". Men också i negativ ton, och det är från deras egna farmor! Då min sambo har en son sen innan som vi har varannan helg är det ju hans mamma som väljer och köper hans kläder men för det ska ju inte jag behöva ta skit över hur hans mamma väljer att klä honom.. Usch, blir så irriterad på såna kommentarer!
Älskar att du inte smutskastar de som kommenterat!
Håller med dig fullt ut. Är precis som ni i den frågan!
Men herregud! Blir vansinnig på att man kritiserar närvarande föräldrar? Vi skaffade väl ändå barn för att vi VILL vara med dem? Vi känner ju våra barn, vissa tex min 4-åring vill inte bli lämnad på kalas så varför skulle jag tvinga honom? Då är det väl bättre att jag sitter o småpratar med andra föräldrar medan han har superkul med kompisarna? Varför ska jag lämna bort honom "bara för att" ? Både jag o maken är iväg ensamma eller tillsammans, sonen är med barnvakt ibland men vårt främsta fokus är ju att skapa tid o minnen tillsammans. Tänker precis som dig, barnen är till låns o det kommer en tid de inte vill vara med sina föräldrar. Jag vill maxa tiden fram tills dess o överösa mina barn med tid o kärlek. DET kommer man inte ångra när de är stora <3
Håller med dig! NärvRande vuxna = trygga barn <3
Driver du med mig?! Vilka vidriga kommentarer! Jag håller helt med er, vi gör precis som ni och efter att ha sett "Fallet Kevin" känns det oerhört dumt att låta en 4 åring vara ute själv och leka. Jag tror att närvarande föräldrar skapar trygga barn. De visar själva när de vill bli lämnade själva med kompisar. Mitt exempel är att vi alltid är med och jag vill vara med. Förra veckan var vi utomlands för första gången och vår oerhört sociala och trygga 4,5 åring ville vara på Bamseklubb varje dag. Jag har haft bilden att Bamseklubb är en barnvakt på semestern och ogillat det skarpt att barn lämnas där. Den åsikten har jag inte kvar idag. Jag hade tänkt att hon kunde gå 1-2 ggr under veckan, så blev det inte nej, på hennes önskan. Jag känner mig superstolt över att hon är så trygg och social ❤
Det är tråkigt att du får så mycket kritik, men väldigt intressant när du delar med dig av det.
Som tur är verkar ju de flesta (i alla fall de som svarat på det här inlägget) hålla med dig! Jag håller helt med dig också! Skulle aldrig få för mig att låta vår 4-åring vara ute ensam. Och han har aldrig sovit borta från oss alls. Vi har aldrig haft behovet, och han har inte haft önskemål om det heller, så vi har inte sett nån anledning. Men självklart träffar han ju andra vuxna ändå. Och han har ju varit utan oss hos tex mormor och på förskolan.
Jag vet inte om den som skrev det där till dig bara vill provocera. Det känns lite väl extremt, särskilt att 4-åringar borde vara ute och leka ensamma...
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, jag håller med dig helt och fullt och vi uppfostrar vår dotter efter samma principer som ni verkar göra. Som du skriver, barnen blir stora så fort och den tiden då de inte vill ha oss med hela tiden kommer att komma fortare än man anar så det är bara att njuta av varje sekund man har tillsammans nu när de är små.
Förstår inte alls varför vissa ens funderar på att lämna sin 4-åring ensam på kalas eller ensam ute på gården? Det är helt otänkbart för oss. Strunta i såna kommentarer. Folk har för lite fritid. Kram Jennie
Självklart låter man inte fyraåringar var utan sina föräldrar hur som helst. Ni gör helt rätt. Så gjorde även jag och som du skriver, det kommer en tid när de blir äldre och kompisar och ev. idrottar tar mer av deras tid. När de blir äldre ska man såklart förbereda de för världen utanför. Så har jag gjort med mina barn och de har blivit självständiga individer men tryggheten de fick som små och även under hela deras uppväxt har hjälpt dem i livet. Så fortsätt som ni gör och skit i vad andra säger. Många föräldrar är så inriktade på sig själv redan under småbarnsåren och man undrar varför de skaffade barn överhuvudtaget..
Håller med helt och hållet💕Vi får också höra hur överbeskyddande vi är och att vi måste släppa på kontrollen på vår son som blir 4 i september. Jag kan bli tokig på folk som lägger sig i hur jag gör med mitt barn! Sjuka är också att efter vi förlora lillebror (i sjukdom) så var det plötsligt förståeligt att jag va överbeskyddande. Varför kunde det inte vara lika okej innan🙄
Jätte bra inlägg!!🙌🏻
Men herregud! Jag blir mörkrädd! Självklart ska inte en 4 åring vara ute själv med kompisar! Självklart stannar man på kalas, Selma är bara 4 år.
Människan/människorna som skriver dessa inlägg kan inte eller jag verkligen hoppas de inte har barn själva!
Mitt i prick Linda!
Tänker att de som lämnar sådana kommentarer inte är så uppdaterade kring modern barnpsykologi/anlnytningsteorin osv
Tänker vidare att en också behöver utgå från det individuella barnet.
Vi har en snart 4-åring som tydligt uttrycker att han inte vill vara ifrån oss föräldrar på egen hand vilket jag tolkar som att han inte är redo än. Sova över hos andra, stanna ensam på kalas osv finns det ju många år framöver till!
Oh ja, alla dessa pekpinnar och nedvärderande kommentarer från folk. Fanns folk som sa att mitt barn aldrig skulle klara av att börja förskoleklass eftersom han inte gått förskola alls. I juni hade han skolavslutning från just förskoleklass som gick alldeles galant. Han är inte "efter" på nåt vis, han har inga "sociala problem" utan är en väldigt inkluderande kille som leker med alla som är snälla mot honom och han är intresserad och nyfiken på att lära sig om det mesta (fastän han föredrar rasterna säger han...hehe). Och OM barn HAR problem med att hänga med i skolan, men kompisar etc... så är det väl INTE barnets "FEL"? Alla barn är olika och behöver olika saker. Är glad att det gått så bra för mitt barn och skönt att en del olyckskorpar tystnat nu iaf när de inte kan peka ut nåt som är fel >:-( Blir så arg på folk som faktiskt LETAR fel på BARN så att de ska kunna vara skadeglada.
Jag håller med dig
Det finns alltid någon/några som vill tala om för en hur man ska uppfostra. Min son är 4 år,vi vill lära han allt vi kan och hur vi gör det kan ibland ifrågasättas men vi ser på han hur han växer med ansvar och regler som vi har.
Jag tror på att barn älskar regler men ska givetvis testa dom.
Så dom vet vad som är rätt och fel.
Men när dom tycker att man inte ska ställa krav eller regler på barn så reagerar jag.
På en 4 åring finns inga konstiga regler eller krav.
Han ska plocka undan efter sig när vi ätit. Hjälpa till att plocka fram.
Det känner jag är lätta regler för en 4 åring.
Han får plocka/städa på sitt rum i den mån han kan. Lägga bilar i bil lådan.
Tycker jag är överkommligt eller ?
Men du/ni gör helt rätt för era barn🖒🖒tummen upp
//Pernilla
Men herregud, jag har en 4 åring som sovit borta en gång, han har gått på dagis sen han va 15 månader MEN annars har vi alltid varit med honom jämt! Varför MÅSTE man lämna bort sina barn? Alla är ju olika som du säger, man har väl rätten att bestämma över sin egna familj och sina egna barn.
ute och leka själv? gå på kalas själv? hon är väl bara strax över 4 år?! min son är 4 och varken han eller nån av hans kompisar var ensam på barnkalaset han var bjuden på nyligen. är det vanligt alltså att man lämnar så små barn ensamma? och förväntar sig att nån annan vuxen på kalaset ska passa dem?
och släppa ut barn i 4-årsåldern ensamma på gården i dagens tider tycker jag är väldigt naivt, dels kan de ju som du skriver kanske dra iväg, de kan ju springa ut på vägen, barn kan lätt drunkna i även små vattendrag osv, MEN det finns ju oxå galet många idioter som faktiskt kan komma o TA barnet. skulle aldrig lämna mitt barn ensam ute!
sen har han fått gå in i vår lokala affär ensam medan jag stod utanför kassan, han ville köpa ett kinderägg, o det fixade han. men skulle ju inte släppa honom på Ica Maxi etc för han är inte att lita på än.
Håller med till 100% i vartenda ord du skriver!
Mycket bra skrivet. Jag tycker att ni har sunda värderingar.
Mycket bra skrivet. Jag tycker att ni har sunda värderingar.
Men herregud att människor orkar. Vi alla är ju olika och anser olika. Stackars min dotter som har en mamma som har regler och kontroll som du. Konstiga är hon är en trygg 6åring idag. 😂 idioti. Men pekpinnar måste ju folk använda sig utav för att känna sig lite extra duktiga. Bra inlägg Linda!
Bra skrivet Linda, tycker det är så korkat att ens ge sig inpå, alla är vi olika och även fostringsmetoden, sedan vet ju ingen hur ni har det IRL . Väldigt dömmande och idiotiskt.
Jag t.ex är nog raka motsattsen, tidigt fick andra passa vår son, han fick egen säng runt 1,5 som han sover mestadels av natten i , om han visar han har behov av närhet får han det absolut. Men mitt mål har varit att han blir väldigt säker i sig själv, vilket tydligt märktes vid inskolning, inga problem, och som sagt vill han ha tröst så visar han det. Sålänge man som förälder känner man gör rätt och inte skadar sitt barn så är det inga problem, alla är vi som sagt olika och det är nog sällan någon är en dålig förälder pga fostringsmetoden, och såklart anpassas det utöver barnet, Tack Linda för du är en förälder som ser efter dina barn och inte låter dom flänga hejvilt över allmänheten ;) (skämt o sido)
Kloka tankar, tänk om alla föräldrar satte barnens behov först då hade vi haft fler trygga barn i samhället.
Det är upp till varje individ att göra som dem vill med sitt barn
Instämmer helt! Förstår mig inye på folk som "övar på att lämna bort barnen" är man förälder så är man o då har man gått med på att finnas där för barnet i 18 år. Finns massvis med forskning på att slå barn, speciellt under 2 åt är i behov av sin mamma eller pappa. Att lämna ett mindre barn på dagis långa dagar, åka på semester utan dom, har visats vara skadligt. Så små barn behöver sina föräldrar.
Sen självklart, man ska inte sitta klistrade vid varandra dygnet runt. Iaf inte när dom börjar bli lite äldre, klart att dom måste få utforska världen och lära genom att göra också. Du verkar vara en underbar mamma! <3
Om det är något man ska låta bli så är det att lägga sig i andras föräldraskap. Jag själv har inga barn men har full förståelse samt respekt för hur alla uppfostrar sina barn. Skäms på dom om tror att deras sätt är det bästa sättet, ren idioti. Du är grym Linda! Skit i idioterna <3
När jag började läsa ditt inlägg trodde jag det skulle handla om t.ex. en åttaåring. Inte en fyraåring och en ettåring. Känns väl tidigt att börja kritisera folk om deras så unga barn gällande barnens "personliga utveckling".
Mina föräldrar var, på vissa sätt, överbeskyddande över mig. En sak speciellt. Jag fick inte gå hem efter skolan/fritids själv. Trots att nästan alla barn (kanske alla..) fick det efter visst tillfälle. Mina föräldrar eller syskon skulle promt hämta mig även fast jag gått och väl kunde gjort det själv långt innan. Jag var inte särskilt omogen för min ålder och hade närmare hem än många andra. Jag är givetvis inte arg på mina föräldrar för detta, men för några år sedan träffade jag en gammal vän. Han mindes detta, dock inte att det var JAG utan han trodde det var en annan vän, så han skämtade om detta när vi pratade nostalgi. Ärlig som man är erkände jag att det var jag och stämningen blev lite konstig för en stund.
Jag kan själv känna som vuxen att vissa saker kunde man slutat med tidigare eller så, men det är lätt att vara efterklok och peka på vad andra gör. Att själv vara förälder är desto svårare.
Lycka till med barnen :)
Hej! Nu har inte jag några egna barn och erfarenhet av den här situationen men kände ändå ett måste att kommentera. Jag har läst din blogg sen innan du fick Selma och därför följt det du delat sen första tiden med henne fram till idag. Du verkar vara en helt fantastisk människa och mamma som gör allt för att dina barn ska få den bästa uppväxten! Stå på dig och gör precis det som känns rätt, som det ser ut utifrån gör du ett helt fantastiskt jobb. Jag är 27 år och längtar otroligt mycket till den dagen jag själv har barn och jag kan inte för världen tänka mig att släppa iväg en 4åring själv. Hur trygg och duktiga dom än är så är dom fortfarande 4, en ålder där allt är spännande och kan ta uppmärksamheten. Och som du skrivit, det är alldeles för mycket hemskheter som händer.
En stor hyllning till ditt föräldraskap! Ha en fortsatt fin dag och sug åt dig av alla positiva kommentarer, för dom är du värd!
Vad bra skrivet! Heja dig! Klart du/ni ska göra det ni tror är bäst för era barn, det är ju ni som känner dom bäst och vet vad dom behöver. Tycker du resonerar så klok. Jag tycker precis likadant.