Allmänt 2017

Hur sjutton hanterar man detta?

 
Hej på er!
Vardagen fortsätter med en familjemedlem mindre, men det känns på något vis som mitt liv är på paus. Hur sjutton hanterar man detta? Mitt hjärta saknar en bit, jag tänker på henne ungefär varje minut, gråter titt som tätt (om så betydligt mindre nu än för ett par dagar sedan).
 
Men nu kommer det dåliga samvetet istället. Dåligt samvete när jag inte gråter.. Som att hon skall sitta och se på mig och tro att jag har glömt henne, för att jag inte gråter. Trots att jag, som sagt, tänker på henne så gott som hela tiden. Hon fattas mig något så bedrövligt mycket!! 
 
Jag mår verkligen inte bra just nu.. Inte alls faktiskt.. :'(
13
Emm

Man bara gör det, hanterar det. På nåt märkligt sätt går det ändå. Såhär ett halvår senare blir jag fortfarande ledsen då och då men de ljusa minnena har större plats än sorgen. Och för mig kändes det bättre när jag förstod att det var det bästa jag kunde göra, för hennes skull. Det är ett ansvar man har som djurägare, att ta det svåra beslutet att säga hej då. Men sluta sakna henne kommer jag nog aldrig att göra och det är helt ok. Hon var en del av familjen och saknad för just det...

Svar: Men hur fasiken hanterar man det dåliga samvetet som kommer, de gånger jag inte är knäckt? :'(
Linda Blom

Emm

Har inget bra svar på det, jag kände likadant jag med. Men jag tror att det lättade i takt med sorgen. Så mitt enkla råd är att bara låta det vara... Och att prata med de runtomkring som förstår. Kram på dig!

Malin

Hur mår hennes sötnos till syster? hur tar hon det att blivit ensam? <3

Svar: Hon har hittills tagit det bra som tur är <3 Men jag och Tyra sitter verkligen konstant ihop just nu <3
Linda Blom

Anonym

Skrev igår, var jag som tog bort min hund förra veckan. Det dåliga samvetet du känner är normalt i sorgeprocessen. Men sörj och låt det ta tid. Hon tittar ner på er och är tacksam över alla åren hon fick vara hos er ♥️ Hon är säkert också tacksam över erat beslut att det var hennes tur att somna in, det är ändå ett tungt med fint beslut man får ta, allt fokus läggs på sin vän och att vännen får somna in med flaggan på topp. Vet inte vad jag ska skriva men jag finner lite tröst i vår andra hund, vad tomt det hade vart utan han. Nu gråter jag inte alls så ofta, har nog inte gråtit på ett par dagar. Min 4 åring vinkade upp till himlen igår och sa att den starkaste stjärnan är våran hund. Då brast det nästan. Hur tar barnen det? 🌸

Krisse

När jag har förlorat någon nära har jag tänkt att hen inte hade velat att jag var ledsen hela tiden.

Man får försöka tänka på (och prata med varandra om!) de fina stunderna man haft med sin älskade. Det brukar kännas bra.

Även om det inte känns så nu, så kommer det bli lättare med tiden. Även om man aldrig glömmer så får man lära sig att leva vidare ändå.

Ta hand om er! Kram!

Helena R

♡

sara

Jag förstår precis, var tvungen att ta bort vår förra hund när hon var 11. Som tur var hade vi två hundar precis som du, så huset kändes inte helt tomt i alle fall...
Man får bara försöka tänka på det positiva med att ha hund/djur. Att de går bort innan oss är tyvärr något man som djurägare måste lära sig att leva med. Smärtan då är såklart tuff men också oerhört mycket minder än åren man fick ihop! se det så: Tänkt på de glada minnena och det positiva och inte så mycket på vad du förlorat, även om såklart sorgen måste få ta plats.

Helena

Åh, sorgeprocessen, vad den är vidrig! Sorg, saknad, kärlek, minnen, dåligt samvete och ilska. Allt i en himla röra!
En minut i taget. En dag i taget.
Kram!

Anonym

Samma funderingar och skuldkänslor hade jag när min mamma dog. Jag hade precis själv blivit mamma så det var mycket känslor när hon gick bort, hon blev sjuk snabbt och de tog mindre än 3 månader från hennes första läkarbesök tills hon gick bort, så man hann inte tänka eller känna efter där och då.
Idag nästan 4 år senare så blir man ledsen men vardagen går vidare. Tankarna finns där alltid och ibland positiva och ibland arga/ledsna tankar.

Livet går vidare även om det är tungt.

Tess

Sorgen och saknaden finns alltid, men den ändrar uttryck. Det betyder inte att vi glömt. Det dåliga samvetet är en bit i processen. Tyvärr finns nog inget sätt att få det att lätta, mer än tid.... Något som dock hjälpt mig är att prata om djuret eller personen som gått bort. Vi är alla olika, men håll inte känslorna inkapslade. Prata med den/de du känner dig trygg med <3

Marie

Har också haft två hundar som båda somnat in. En pga sjukdom och den andra ålder. Klart det är tungt och man kan känna dåligt samvete MEN det går över. Du får försöka tänka att den hunden hade ett otroligt fint hundliv mer er och. Du kan inte göra mer. Hundar dör före sina ägare, är så det ska vara, tyvärr. Man får vara ledsen men man får också släppa taget och gå vidare, gäller alla sorger. Kram ❤️

Sandra

Finns inte ord nog att beklaga sorgen.. <3

Kanske kan du komma på något litet projekt, för att hedra hennes minne? En älskad familjemedlem kommer ju givetvis aldrig att glömmas bort, de finns föralltid med oss i hjärtat <3 Själv broderar jag o i mitt community ser jag många som gör minnesgrejer till bortgångna två- o fyrbenta, vissa syr en bild av dom andra bara något som dom vet att den gillade osv. Så blir det något praktiskt att lägga in energi o kärlek i, som man kan titta på o både minnas o tröstas av <3

KRAM <3

Anonym

Tänk såhär, hur man än mår när nåt man älskar försvinner ifrån en så ska man må dåligt, det hör till, det växer man av, man kan inte komma undan och inte hade man vela må bra när nån man älskar dör? Vi har alla känslor, glada som ledsna för att dom skall finnas där. Att ha dåligt samvete, det hör ju till när man köper ett djur tycker ja. När man lämnar dom ensamma, då kryper det dåliga samvetet fram, ja ständigt. Låt dig må som du gör och det kommer succesivt att försvinna och du kommer endast ha en stor saknad för evigt som du kmr kunna leva med. Kram