Att föda hemma en vanlig tisdag..

När jag var sju år gammal och gick i första klass hade vi något som kallades "hemliga läxan". Det var en blå bok som man fick fylla i en gång i veckan, exmpelvis skriva och rita sin familj, sina intressen, vad man vill bli när man blir stor och liknande. Mitt drömyrke var då Barnmorska! Det var också vad jag ständigt ritade, gravida och mammor med barnvagn. Jag har alltid haft en speciell känsla för det där med graviditet och bebisar.
 
När jag själv drömde om att bli mamma blev det till en besatthet. Jag har ju skrivit om vår krångliga resa tidigare och att vi behövde hjälp innan Selma blev till och min största skräck var att inte få uppleva livet som mamma. Jag såg på fullaste allvar ingen som helst mening med livet, om jag inte fick några barn. Så är det givetvis inte och adoption var jag väldigt öppen för (även om det inte ger några garantier det heller). Men där och då kändes det så. När jag sedan äntligen blev gravid och mamma så förstärktes det där med fascinasionen för graviditet och förlossning ytterligare och då och då kommer jag på mig själv at drömma om barnmorskeyrket. Utöver det är en av mina största drömmar att fotografera en förlossning. Och såklart.. Få föda igen.. Någon gång.
 
Men på förmiddagen idag hände något oväntat! Min vän (och granne) Lova skickade en snap till mig tidigare idag, hennes syster Emmelie (som jag också känner) hade fått värkar. Jag blev såklart helt pirrig, men jag var inte beredd på att en stund senare få ett samtal med förfrågan om dom kunde få låna min bil, pappan kommer inte hinna dit och det började visst bli riktigt bråttom. Självklart sade jag och kastade ut min nyckel från balkongen och stod samtidigt och pratade med dom. Lova skulle sätta in sin sexmånaders lilla Vilde i Selmas bilstol när Emmelies vatten går. Med tanke på mina förlossningar och vattenavgång så bara klickade något i mig - "jag kommer ned" ropade jag. Colin sov i vagnen, jag tog Selma med mig i handen för att hjälpa till. Jag såg att Lova var väldigt stressad och nervös - såklart, vem skulle inte?

Jag sade till Lova att gå in och hämta handdukar till Emmelie som hon kunde sitta på och medans hon gjorde det såg jag på Emmelie att hon hade riktigt riktigt ont. Jag frågade hur det var med henne varpå hon säger - Det känns som att hon skall komma nu! Då börjar jag förstå att det är riktigt riiiktigt bråttom och jag slår igen bildörren. Det är ingen idé att dom sätter sig för att åka bil, jag säger istället till Lova att ringa 112, hjälper Emmelie in till lägenheten igen där hon får lägga sig på golvet. Med i detta har vi alltså ett barn sovande i vagn, en 4,5-åring och en bebis på 6 månader. Hon har fruktansvärt ont och det känns som att bebisen skall komma när som helst, i allt detta förbereder jag för en eventuell hemförlossning med handdukar, vi får av henne byxorna och Lova sitter med SOS i telefonen, pratar lugnande med Emmelie, som ju såklart var väldigt rädd. Samtidigt som jag grejar, stryker E över låret, så pratar jag också lugnande med Selma som sitter en bit bort. Hon var hur lugn som helst iofs, men i och med att Emmelie hade så fruktansvärt ont, så ville jag tydliggöra för Selma att hon skriker för att hon har ont, bebisen vill så gärna ut o.s.v. "Hade du sådär ont när jag och Colin skulle födas mamma?".. <3

Men så kommer tillslut ambulansen, jag springer och släpper in dom och dom tar över. Dom undersöker henne och bedömer att dom tar med henne till sjukhuset där bebisens pappa väntar. Lova åker med in och jag tar Vilde så länge. Vi var helt säkra på att ambulanspersonalen skulle förlösa henne på plats, men dom hann faktiskt in. Jag hade världens adrenalinpåslag efteråt och kunde knappt förstå vad som hänt. Det var ju detta jag var så himla rädd för när jag var gravid med Colin. Min stora skräck var att inte hinna in.. Och nu fick jag dra nytta av vissa saker jag fick lära mig om jag själv hade behövt föda hemma. Ut kom en liten tjej tillslut på BB och jag kan knappt vänta tills jag får träffa henne. Vilken upplevelse alltså! Hela dagen idag har jag gått och tänkt på detta. Och trots att jag såg E's smärta, kunde känna tillbaka min egen smärta, så fick jag en stark längtan efter att föda igen. Är det inte magiskt så säg?
 

Idag får en alldeles färsk Colin pryda inlägget <3
15
Jennifer

Woooow!!😍😍😍😍🙈😍😍😍😃😃😃😃

Svar: Exakt så kändes det!! :D
Linda Blom

Emma

Du kanske kan bli doula iaf? :)

Svar: Tanken har slagit mig <3
Linda Blom

Hanna Karlsson

Vilken häftig upplevelse!

Jen

Häftigt!
Min ena syster fick sitt första barn nu i september 4v för tidigt. Hon passade min andra systers hund min syster skulle åka upp och hämta hunden. Då ber min andra syster henne att följa med in till bb, för hon vart lite nervös och rädd. Hon åkte med och blev kvar tills bebis hade kommit, barnmorskorna fråga om hon själv var barnmorska för hon var så himla lugn och duktig. I själva verket var hon supernervös och rädd hon också, men ville inte visa detta för syrran 🙈 vilken häftig upplevelse att få vara med om.. Jag själv ska nu föda om 4 v men detta blir mitt 3dje 😁

Anonym

Bra jobbat! Så rådig och stöttande. Kolla upp doulagrejen, kanske vore något! Jag var med min syster på hennes igångsatt förlossning. På tredje dygnet drog värkarna igång efter olika metoder. Men när bm tog hål på hinnorna så kom navelsträngen i kläm. Urakut snitt och några minuter senare hörde jag min systersons skrik. Jag fick vara med i undersökningsrummet med honom och filmade allt. Sedan fick han ligga på mig några timmar tills mamna kom från uppvaket och kunde ge efterlängtad mat. Det var en omskakande och väldigt speciell upplevelse. Min lilla rumpnisse (som han såg ut lillplutten)

Magda

Häftigt! Jag ska börja läsa till barnmorska nu i januari:) Det har absolut inte alltid varit självklart att det var det jag skulle bli till slut men nu känns det helrätt!!

manbliryr.blogg.se

Jag födde min andra son hemma på badrumsgolvet för 8 v sen. En otroligt mäktig upplevelse men också sjukt jobbigt psykiskt efteråt.

Helena

Men wow!! Vad häftigt! Och lite läskigt... Tur för henne att det var just du som fanns där! De allra flesta skulle nog vara ganska så osäkra på vad man ska göra i en sån situation... (inklusive jag själv, trots att jag fött två barn!)
Hoppas att du någon gång får leva ut din dröm, på något sätt! Som barnmorska, doula, förlossningsfotograf eller något annat.
Och jag håller också tummarna för att du får uppleva det själv en tredje gång! :)

Therese

Hör inte hemma i detta inlägg men har en fråga om bilstol som du gärna får svara på :) vi kommer att ha två bilar inom snar framtid varpå den ena kommer kräva en framåtvänd stol. Vad ska man tänka på vid köp av framåtvänd? Tacksam för svar :)

Jolie

Än är det inte försent att bli barnmorska 😉😁 har själv sökt till det nu hoppas jag kommer in 😊

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

Fint gjort att hjälpa :). Du doulade helt klart mamman där :).
Själv skulle jag drömma om att få föda hemma, men eftersom jag fick blodpropp som nittonåring får jag inte det, jag räknas som högrisk på grund av den saken. Hade dock varit fantastiskt att föda hemma i sin egna trygga miljö :).

Anonym

Känner igen mig i dina tankar och känslor! Har själv också varit väldigt intresserad av förlossningar och sånt sen jag var barn. Läste förlossningsböcker med min mamma när mina syskon låg i magen osv. Varit otroligt pepp på att få föda själv sen barnsben, haha. Födde mitt första barn för två år sedan, blev igångsatt efter 15 dagar över tiden. Höll på med värkstormar i över två dygn innan jag blev akut snittad. Var så ledsen och besviken lääänge efter det. Min största dröm hade ju gått i kras. För fyra månader sen föddes mitt andra barn som även det började med igångsättning och slutade i akut snitt. Känner mig såklart väldigt snuvad på konceptet och känslan av att jag inte fött barn "på riktigt" kommer jag nog alltid få leva med.

D

Helt fantastiskt! ❤️
Hur pass seriös är du kring att vilja fota en förlossning? Du skulle gärna få fota min :) jag föder i början på mars och bor i Karlstad! Hihi

Svar: Men gud!! HELT seriös! Alltså det är en dröm för mig!! :)
Linda Blom

Jenny

Önskar att jag kunde ha så positiva tankar för förlossning. Väntar andra barnet och känner mig bara rädd.

Svar: Tro mig.. Jag var livrädd under graviditeten med Volin p.g.a. en så snabb första förlossning.. :)
Linda Blom

Ann

Så häftigt!
Imorgon för ett år sedan födde jag mitt lille pojk William hemma i badrummet. .
Värkarna va aldrig så intensiva som man vet att de kan vara (mitt tredje barn).
Så när vattnet hade gått så så kom nästan krystvärkarna direkt o pappan fick förlösa han.
Efter 3-4 min kom ambulansen o va nog ganska glada att allt va klart o allt va ok.
En mkt häftig upplevelse som jag bara blev starkare av.
Det man är rädd för är ju att nått ska hända men annars så få man verkligen se vad kroppen är kapabel till utan hjälpmedel!
Vi kan vi tjejer!
Kram Ann