Att ha blivit en crazy-hamster-lady

Jag skulle absolut kunna bekräfta att så är fallet här i vårt lilla radhus. Det bor numera inte bara 4 individer utan 8. Efter att Tyra gick bort i oktober förra året rasade min värld samman. Det var knappt 11 månader efter att Polly dog som vi även förlorade Tyra. Mina två små älskade chihuahua-tjejer som jag delat hela mitt vuxna liv tillsammans med. Ni som följt mig länge vet ju.. 

För att jag skall må riktigt bra behöver jag djur omkring mig. Egentligen framförallt pälsdjur. Vad det är för sort sedan spelar egentligen ingen roll.. Hundarna har varit solklara i vår familj, men efter att dom dog så har jag inte känt modet att skaffa en ny hund. Selma utbrast att hon absolut vill ha en hamster! JA! Sade jag, det är klart att vi skall ha en hamster. Faktum är att jag faktiskt hade två guldhamstrar när jag träffade Jimmy vid 17 års ålder, Diesel och Svea hette dom. Bodde i en varsin bur i mitt tonårsrum. 

Men så började jakten på en uppfödare och relativt snart fick jag tag på en tjej som heter Johanna, hon hade ett antal bebisar att tinga och när jag fick se en liten långhårig silversobelhona så fastnade jag - Fideli flyttade in till oss någon vecka senare. Och det hade ju kunnat sluta där.. Men den som, inte helt oväntat egentligen, fastnade mest för denna lilla krake var jag. Nu ville jag ha en till!
 
Jag fick nys om en vit långhårig hane och trots att jag egentligen hade bestämt mig för att jag ville ha en korthårig så föll jag pladask igen. Ett par månader efter att Fideli flyttat hem till oss hämtade vi hem nummer två - Aron. Och så har det egentligen fortsatt. Någon månad senare fick vi tillökning igen av två små tjejer till. En cremefärgat långhårig, Lovis och en korthårig sobel, Minou.

Så ja! Barnen är lyckliga, jag är ännu lyckligare och Jimmy är väl mest glad över att jag är glad. Han är nöjd så länge inte hela huset invarderas av diverse burar överallt, men det får vi väl jobba på helt enkelt. Skämt åsido! Många tycker att jag är skvatt galen, hur kan man uppskatta ett så litet djur? Men faktum är att en guldhamster kan bli enormt social och tillgiven, dom är så härliga! Och när jag delar bilder/stories och liknande på våra små kottar så är responsen otroligt stor! Många tycks ha förstått charmen med hamstrarna och har önskat diverse olika inlägg om dom här på bloggen, så vi börjar väl här då : )

 
1
sara

Men alltså åh vilka sötnosar:) Man vill ju typ ha en egen att gosa med ha ha.
Fick faktiskt en hamster av mina vänner när jag fyllde 25, de vet hur mkt jag älskar ALLA djur och tyckte (till min sambos stora förskräckelse) att jag skulle ha en liten hamster.
Tyvärr blev den bara drygt ett halvår gammal då katten bröt sig in och tog den. Var så försiktig, hade de i olika rum, hade inbrottssäkrat buren och den stod högt upp i en hylla men ändå kom katten in en natt. Så himla tragiskt. Sedan dess har det inte blivit några andra smådjur med risk för deras säkerhet.