Ett avslutat kapitel eller ej?

Hej på er!
Hoppas allt är fint med er!

Förvånande va? Ett inlägg från mig helt plöstligt. Men från att inte ens ha tänkt en tanke på bloggen, till att senaste tiden faktiskt klurat en hel del på den. Avslutad? Jag vet inte.. Inte helt. Aktiv? Inte det heller.

Det här med min blogg är så himla märkligt.. I över 10 år bloggade jag så gott som varje dag. Aldrig hade jag i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle sluta blogga utan att säga hejdå eller tack för mig. Men kanske beror det också på att jag inte riktigt valt att sluta helt? Jag har verkligen ingen aning. Men i takt med att åren nu har gått så har jag ju insett att det var precis det jag gjorde. Det rann ut i sanden.

Jag tror att ju mer barnen växte, desto mindre ville jag dela med mig. Jag har ju egentligen aldrig varit speciellt utelämnande om Selma och Colin i skrift. Jag tog ett val att vara öppen med bilder och dom har ju synts i mängder både här och på min instagram. Dom syns fortfarande - om än i betydligt mindre skala. Men Selma går i skolan nu och Colin har hunnit bli 4 år. Dom är små människor och jag har stor respekt för deras integritet. Jag skulle aldrig dela exempelvis Selmas innersta tankar, som det ju finns väldigt mycket av när man är sju år gammal. Att dela sin vardag med små barn som fortfarande har blöja är ju mestadels den andra förälders vardag lik, ni vet, äta, sova, byta blöja, mata, vagga, potträna o.s.v. 

Men jag saknar skrivandet. Jag saknar att ha ett ställe där jag kan dela mina egna tankar, min roll som mamma, som människa och hur jag ser på saker och ting. Jag funderar fortfarande så otroligt mycket på hur jag vill vara i mitt föräldraskap, hur jag vill uppfattas av mina barn, ibland lyckas jag och ibland lägger jag mig med en klump i magen och kan se vad sjutton jag gjorde som orsakade att den där konflikten blev så mycket större än vad den behövde bli. Jag saknar att skriva om vad jag brinner för, mina intressen - ytligt som djupt.

Jag saknar att gå in i min lilla bubbla.. Inte tänka på saker runtomkring för en stund. Det är mycket som hänt runt mig senaste året.. Vi befinner oss i en enorm känslomässig berg och dalbana just nu.. Jag behöver någonstans att fly..

Allt gott! Kram på er :)
 
 
10
Emelie

Det är kul att höra ifrån dig, läste din blogg i många år och går fortfarande in och kollar då och då ifall du uppdaterat något. :) <3

Svar: Det glädjer mig så <3 Ser på statistiken att ni är ett helt gäng som går in och kikar! Saknar er :)
Linda Blom

Helena

Jag har följt din blogg läääänge, och saknar också dina inlägg! Gillar att läsa dina tankar! Du formulerar dig så fint och igenkännande, och det gillar jag.
Hoppas du hittar en bra balans att vara personlig men inte privat, och att du får tillbaka lusten att blogga! Jag hänger iaf kvar här!💙

Svar: KRAM Helena! Vad glad jag blir!! :)
Linda Blom

Anonym

Även jag saknar din blogg och går in flera gånger i månaden för att se om det finns någon uppdatering. Följ ditt hjärta och gör som du själv vill och känner, dina följare finns kvar oavsett vad du väljer att göra. ❤️

Svar: Så kul att höra att du saknar bloggen!! :)
Linda Blom

Frida

Hej fina du! Har verkligen saknat ditt bloggande. Du är och har alltid varit en stor inspiration. Du har välskrivna texter och resonerar klokt. Läste ditt senaste inlägg på insta men såg ej det du plockat bort men vill bara skicka massa varma kramar till er hela familjen även om jag inte vet vad som hänt men förstår att något har hänt ❤️.

Svar: Tack Frida! Det värmer! <3 Ja det är och har varit lite upp och ned <3
Linda Blom

Elin

Saknar din blogg också Linda! :)

Svar: Vad glad jag blir! Saknar bloggandet och er :)
Linda Blom

Anonym

Hej, jag har följt din blogg i så många år men vet inte om jag kommenterat någon gång. Har saknat dina inlägg och fina bilder. Jag hoppas att du hittar lusten och glädjen igen och vill dela med dig av din vardag igen. Du är en sån inspiration för mig och säkert många andra ❤️

Svar: Tack snälla! Ja men bloggandet i sig är så annorlunda än instagram. Och jag saknar skrivandet!! Tack för dina varma ord! Och vad kul att du kommenterade!
Linda Blom

Tina

Kul att lämnar en rad här, din blogg är en av få jag kikar in på ibland. Jag har följt dig sen långt innan Selma, både på blogg och Instagram. Stor kram till dig!

Josefine

Så glad jag blev när du uppdaterat! Har följt din blogg i så många år, minst sedan 2008 iallafall, vilket är 12 år? Wow. Du har alltid inspirerat mig. Från början fick jag mycket tips om kläder och hårvård till att sedan få den där härliga känslan av tillhörighet när du ger små inblickar i vardagen som småbarnaförälder och härliga pysseltips och mycket, mycket mer. Vore roligt om du började skriva igen, men då ska det vara för din egen skull, utan krav. Jag är redo att följa dina texter om du kommer tillbaka i skrift. Stor kram från Josefine

sandra ledin

Det är så ibland att man kommer ifrån något man hållit på länge med. Man hamnar i nya snedden i livet och andra saker får ta mer plats. Så är det bara. Det som finns framför än i livet är det man vill ha fokus på och då läggs tiden på det än att lägga tid på nätet. Är jätte kul att se dig tillbaka och en del av mig hoppas på att få fortsätta att läsa av det du delar med dig utav. Men du ska ha creds för att hållit på så länge och känner du att det är dags att sluta så är jag iaf tacksam för alla tankeställare, aha, wow och naww läsning du bjudit på.

Hoppas att du har en fin vår och får en fantastisk sommar 🌺

Emma

Jag saknar också din blogg, har hängt med många år (läste ikapp från början när jag hittade den). Min egen blogg liksom förtvinade när min pappa dog men jag skulle gärna skaka liv i den igen av samma anledning som du har: det kliar i fingrarna + en plats för egna tankar. Kanske kommer så smått nu när min minsta snart är 4 år... :) Allt gott till dig & din familj. <3