Det här med syskon..

"Vilken otroligt snäll och glad tjej du har" sade en kvinna till mig "Ja.. Jo.. Hon är rätt nöjd för det mesta" fnissade jag varpå kvinnan direkt ställde en fråga i ett tonläge som jag nästan kände mig golvad av "Då blir det syskon snart då?". Japp.. Det har börjat! Alla syskonfrågor från olika håll, många olika håll. Konversationen som började likt ovan fortsatte såhär.
 
"Nja, naaae.. Nä.. Inga syskon ännu" svarade jag henne.
"Inte det!? Varför inte?" frågade kvinnan väldigt förvånat och högljutt.
"Nä.. Men.. Jag är inte riktigt redo.. Inte än.." jag kände hur jag blev lite mer tillbakadragen och kände att konversationen började bli lite obekväm. Men givevis fortfarande trevlig.. För det är ju sådan jag är. Hur jobbigt det än känns i hjärtat.
"Men dom har ingen nytta av varandra annars, 2 år är perfekt" sade kvinnan barskt och då fick jag lite ont i magen.
"Fast.. Åldersskillnaden är inte så viktig för mig.. Jag vill liksom kunna njuta nu.." jag kände hur hjärtat liksom ropade att man kanske inte ens KAN få syskon.. 
Kvinnan fortsatte propsa på att det minsann är totalt onödigt och nästan idiotiskt att vänta "för måna år emellan" för hela relationen syskon emellan var enligt henne dömd att misslyckas om jag inte på momangen åkte hem till Jimmy och slängde mig i sänghalmen med honom.
 
Det här har fått mig att fundera så otroligt mycket. För en person som kämpade med ofrivillig barnlöshet under lång tid (jag delade efter många om och men vår resa med er HÄR) så svider frågor, kommentarer o.s.v. om syskon ganska mycket. Inte alls så mycket som kommentarerna innan vi ens fick Selma, absolut inte.. Men jag tar inte för givet att vi får möjligheten att ge Selma ett syskon. Jag hoppas såklart, otroligt mycket.. Men jag förutsätter det inte. Givetvis kan man fråga mig om jag är bebissjuk, om jag är sugen på syskon till S o.s.v. Ja speciellt om man står mig nära. Men när det kommer till pekpinnar om att vi borde - helst igår - "för barnens skull så dom har någon nytta av varandra". 
 
Jag är inte redo för att ge mig in i en, kanske nästan lika jobbig karusell som vi hade förra gången. Jag är inte redo för att bli besviken. Men framförallt! Jag är inte redo för att bli tvåbarnsmamma. Ja! Jag är enormt sugen på att vara gravid. Ja! Jag är ännu mer sugen på att få uppleva en förlossning, en nyfödd o.s.v. Men än känner varken jag eller Jimmy att vi är riktigt redo för allt annat som följer. Selma är fortfarande liten.. För oss är det viktigt att hon skall kunna vara en del i det här med att få syskon. Jag vill att hon skall kunna berätta för mig om vad hon tänker och funderar på. För även om jag inte tar för givet att vi kan få fler barn, så måste man ju trots allt hoppas och tänka på att det faktiskt går vägen. Det är ju inte "bara att skaffa ett barn" som många uttrycker sig.
 
Det förundrar mig så mycket det här med hur människor tycks ge sig själva rätten att tycka och tänka över andras val. Jag vill inte "skaffa en till så vi har det gjort" - jag vill kunna njuta en gång till. För mig är det så stort och betydelsefullt direkt plusset visar sig.. Jag vill vara i en graviditetsbubbla precis som förra gången. Kanske speciellt för att jag misstänker att det går ännu snabbare när man har en liten tjej som får dagarna att flyga iväg. Jag blir nästan ledsen när jag inser hur okänsliga människor faktiskt är när det kommer till föräldraskap överlag. Det är så mycket gnäll och så mycket fokus på det jobbiga hela tiden. Och JA! Givetvis har en förälder all rätt i världen att känna att det är jobbigt, få prata av sig och känna frustration över viljestarka och tjuriga barn. Men många gånger uppfattar jag det som ett måste.. Det liksom SKALL vara jobbigt och det skall tas egentider hela tiden för det ÄR JUU SÅÅ jobbigt att vara förälder. Jag klandrar verkligen ingen, för alla barn och föräldrar är olika och vi har alla olika vardag, men jag önskade att även vi som inte uppfattar det som sådär jobbigt fick förståelse vi också - Vi döljer inte något bara för att man inte känner samma frustration.
 
För oss var kampen så lång innan det blev någon Selma av det. Vi hade inte föreställt oss att det skulle bli enkelt. Tvärtom! Och vi fick hela tiden höra att vi skulle njuta av tiden vi hade utan barn, hur man nu skulle kunna göra det som ofrivilligt barnlös. Men vi har inte kämpat och önskat att få bli föräldrar så länge för att gnälla, klaga och ta oss egentider i tid och otid. För i VÅR familj värderar vi tiden tillsammans mycket högre och vi har så enormt roligt tillsammans. Det är klart att jag och Jimmy suckar och skakar i huvudet när Selma får sitt tredje utbrott, men det hör ju liksom till. Hur skall en 1,5-åring annars ge uttryck för sina känslor? Men ingen av oss längtar bort, vi hetsar inte upp oss eller fastnar där. Vi får vår tid att andas ut och bara vara på kvällarna när Selma sover (nåja, jag åker och jobbar i 8 fall av 10, men det är ju i kombination med mitt intresse).
 
Nu svävade jag iväg och det blev nog ett himla rörigt inlägg. Och egentligen vet jag inte vart jag ville komma. Men för att sammanfatta det hela lite så är det inga syskon på gång här. Vi tar inte för givet att vi kommer få syskon till Selma, men vi vill och hoppas såklart att vi får möjligheten att ge henne det någon gång. Då är ålderskillnaden totalt oviktig! Och vi tänker inte slänga oss in i någon skaffa-barn-resa för att människor anser att det är mest givande för barnen (för vi kanske inte kan hålla den "perfekta ålderskillnaden" även om vi skulle ha börjat för flera månader sedan) och vi kommer inte kasta oss in någonting "för att få det gjort". Vi ger oss in i den resan när det i hjärtat känns rätt och när vi som par är redo. För att förhoppningsvis kunna njuta och glädjas i vad som skulle kännas rätt för oss. För som jag skrev ovan - Vi är alla människor olika. Visar det sig sedan att det inte går vägen fler gånger, så har vi fått världens finaste mirakel att ta hand om, fostra, njuta av, skratta åt/ med och ja.. Bli gråhåriga på <3
 

Foto: Caroline Dahlén
 
129
Madelene

vad fint och tänkvärt skrivet!

Linn

Vilken okänslig kommentar från kvinnan! Alla kanske inte har lika lätt att bli gravida och även om man har det kanske man bara vill vänta. Jag och min syster har 4 år mellan oss och vi är supertighta och har alltid varit. Så det spelar absolut ingen roll. Bra skrivet! :)

Linn

Åh vad jag känner igen mig! Vår dotter är snart 2,5 och hon var bara några månader när folk runt omkring oss började tjata om syskon. Det tog tre år för oss att ens lyckas få till henne och vi vill njuta av henne ett tag och låta henne vara liten. Förstår dig helt gällande att dra igång cirkusen igen, besvikelsen och hopplösheten är inget jag längtar efter. Vi började dock försök till syskon för två månader sen och jag känner att jag redan är inne i det negativa tänket igen.

Att det ska vara så innerligt svårt för andra att inse att barnaskapandet är något privat!

Sofie

Wow, att människor ens har mage att uttrycka sig sådär. Jag har inga barn, jag har inte heller någon partner. Dels för att jag inte är redo för det. För mig blir det jobbigt när folk är på mig och frågar när jag ska stadga mig. Får jag välja så gör jag det gärna inte på ett tag. Är 27 år, blir 28 om ett par månader och för mig är det ingen brådska alls. Innan hade jag lite smått panik. "Hur ska jag lyckas hitta en karl och få barn innan 30!?!" Men nu har jag sansat mig och börjat lyssna mer på mig själv. Vad vill JAG? Jo, jag vill vänta. Nu satsar jag istället på mitt företag och nyöppnade salong och skulle Mr Drömprins trilla in i mitt liv lär jag väl känna det och kanske känna att NU är jag redo.
Ingen kan någonsin styra över hur man själv känner eller vad man VILL.
Därför tycker jag att du kan slänga tillbaka en liten hint om det om någon lägger näsan i blöt. Det är inte mer än rätt. Det kanske får folk att fatta att de kan ta hand om sina egna liv och sina egna beslut och inte andras. USCH, blir så irriterad haha!

Heja dig Linda! Jag är mäkta imponerad över dig och hur du vill dela med dig av ditt liv. Om sorg om barnlöshet, om dina ljusglimtar, din positivitet. Du är en sån fin förebild och om jag någon gång svävar iväg och drömmer om ett liv med sambo och barn är det faktiskt du som får mig att längta :)

Kramar från en läsare sedan några år tillbaka som sällan lämnar avtryck här men allt som oftast sitter och nickar till dina inlägg. You go girl!!!

Svar: Åh gud! Sofie! Jag blev verkligen tårögd när jag läste din kommentar! Tack för så otroligt fina ord! Och vad underbart att höra att du är så trygg i dig själv och dina val! Du gör helt rätt som följer ditt hjärta! Stor kram och lycka till!!
Linda Blom

Sara

Jag fattar inte att folk har mage att fråga om sådana privata saker. Det finns ju inte rätt svar utan det beror ju på vad den som frågade har för inställning :P Men folk kanske inte är så pass insatta att de fattar att barn inte blir till lika "lätt"?

Och den där perfekta ålderskillnaden finns då rakt av inte. Vi väntar syskon och sonen kommer att vara 2 år och 8 mån typ, men så har jag en bonusdotter som kommer att vara nästan 17 år äldre vid födseln. Jaha? Det är ju lika spännande och givande och gu vet allt för båda blivande storasyskonen. Min man har 6 syskon, ålderskillnad från 2 år till 17 år. Det är mer än bara ålder som avgör vilken relation man kommer att få med sina syskon.

Nästa gång du får frågan borde du ge ett brutalt ärligt svar som får den som ställde frågan att tänka efter!

Diana

Okänsligt!
Det är 6 år mellan mig och min bror och vi har haft superkul under hela min uppväxt och fortfarande trots att jag är 24 och han 30! Kör på ert egna och skit i andra! Tycker ni gör rätt i att njuta av Selma! :)

Tack för en härlig blogg! <3 kärlek till er!

Hanna

Härligt att läsa tankar från din innersta vrå. Vet du? Du har redan svaret. Gå er egna väg. Blur det syskon någon gång så spelar det ingen roll med åldersskillnaden och blir det inga syskon så kommer det gå bra för selma ändå för hon har så underbara föräldrar! :) Jag är äldst av fem syskon och har syskon med allt från 4års mellanrum till 15 och jag värdesätter alla mina syskon! :) Förstår att det va jobbigt när kvinnan sa så och väldigt onödigt av henne! Låt inte det påverka dig! Ni verkar som en så härlig familj! Ni vet bäst hur ni vill ha det :)

Fru Boholms Hörna

Vilken tråkig och onödig kommentar, men tyvärr är jag inte förvånad.

Vissa människor har en ovana att jämt lägga sig i och kritisera andras liv och beslut, och min teori är att dessa människor kanske inte mår så bra själva.

Petra

Jag kan relatera till det du skriver. Tycker att människan som kommentera om att skaffa ett syskon var oförskämd och jag blir både arg och ledsen när personer tar sig rätten att säga sådana saker.
Jag och min sambo längtar fruktansvärt mycket efter ett barn. Tyvärr har vi inte haft turen på vår sida trots otaliga försök och vi misstänker nu att vi ev har svårigheter att få barn. Att varje gång få höra - Är det inte snart dax att ni skaffar barn? är som ett slag i magen och tårarna bränner bakom ögonlocken. Att vara så taktlös och fråga en sådan sak... Jag blir bara så ledsen. Stå på dig nästa gång någon säger något om ett syskon! Kram

Tinis - en blogg som vill göra dig glad!

Men alltså sjukt jävla onödig kommentar! Förstår dig precis. Du ska inte känna någon press utan bara göra det som gör dig glad! Och såklart Selma men liksom det gör ju ingen nytta med ett syskon för Selma om du inte är redo.

Kram/Tina

Emmet86

Fy vad arg jag blir!!! Jag hatar sådana kommentarer, är själv ofrivilligt barnlös. Jag och min sambo har försökt att bli föräldrar i 19 månader och är mitt i IVF-karusellen just nu som har blivit lång och utdragen för oss då jag drabbades av komplikationer. Vi är 28 och 32 år gamla och det är så mycket tankar och frågor från andra som tycker att vi ska "skaffa barn" till höger och vänster. Om de bara visste hur mitt hjärta lider över att vi inte kan få barn på egen hand. Det är och har varit min stora önskan sedan väldigt många år tillbaka att få bilda familj. att få barn är en gåva och blir jag mamma en dag ska jag ALDRIG hetsa efter syskon eller att få något avklarat, vi vill njuta länge av vår eventuella skatt och kommer att vara hemma länge med barnen. Precis som du med Selma. Jag förstår inte heller varför det ska vara så poppis att klaga över småbarn, ja, barn är barn. Men väljer man föräldrarksapet så ska man banne mig välja ansvar också.

Johanna

Du tänker helt rätt Linda! Alla människor har rätten att göra precis som de själva vill! Vissa vill ha tätt mellan sina barn, vissa vill det inte. Vissa har svårt att få barn, andra inte. Jag personligen vill vänta med att få ett syskon till E tills han är minst 3 år då mycket forskning visar på att det är först vid tre som barn utvecklat en egen personlighet och identitet och att jag vill, precis som du, att han ska få vår fulla uppmärksamhet och kärlek utan konkurrens innan han själv är så pass stor att han förstår vad ett syskon är och innebär. Sen kanske det tar tid att få nr 2, men då får det göra det. Man måste se till sig själv och vad man anser är rätt för en själv. Ingen annan ska komma och bestämma eller ha åsikter in ett sånt stort beslut i livet. Massa kramar till dig fina! <3

Jennifer

Jag förstår inte hur den kvinnan tänkte. Vadå inte ha nytta av varandra pga för stor åldersskillnad? Mellan mig och min syster är det 4 år, kanske inte jättestor skillnad, men hon är min bästa vän och vi har alltid varit extremt tighta och umgåtts, vilket vi gör än idag.

Tycker det är hemskt hur andra ska lägga sig i så mycket när dom inte har med saken att göra. Ni vet ju bäst själva hur ni vill ha det. Låt inte henne påverka er. :)

emilydc

Usch va ledsen jag blir när jag läser va hon sa till dig :( Vi har fem år mellan våra barn och dom har otroligt stor glädje av varandra! Hur många år man har mellan sina barn och hur många barn man har (ensambarn kan också bli fantastiska människor), det ska andra helt enkelt SKITA I! Kram på dig och jag hoppas verkligen att du försöker att inte ta åt dig för mycket!

Pauline

Väldigt okänslig kommentar av kvinnan! Helt oacceptabelt. Jag skulle påstå att det även är åt andra hållet, jag har tre väldigt tätt (2:an visade sig vara både 2:a och 3:a). Vi har varit väldigt lyckliga över vår trio och även om det kanske inte blev som vi skulle ha planerat så blev det på det bästa sätt för just oss! Ibland känns det som om jag lever i en lyckobubbla och måste nypa mig i armen för att inse att jag verkligen har 3 underbara, friska barn med egna personligheter och en fantastisk man. Jag ÄLSKAR familjelivet med allt som hör till det. Våra barn är 5,4,4 år gamla. MEN, jag får ofta höra kommentarer som "Det optimala är om det går minst 3 år emellan". "Åh, stackars er". "Vänta bara tills de blir äldre, då kommer de minsann att bråka hela dagarna" Osv, osv (var ännu mer kommentarer när barnen var yngre) Ibland känns det som om det är fult att vara lycklig i sin egen situation och det gör mig ledsen. Alla familjer ska få göra precis som det passar den familjen, utan att någon ska ta sig rätten att komma med pekpinnar.

Lycka till med syskon, sen när ni känner er redo för det! Kram!

Astrid

Jag är 5,6 & 7 år äldre än mina småsyskon. Aldrig har jag känt att det varit jobbigt. Snarare småkul att se dem bli stora!

Erika

Åhh vad jag känner igen mig... Blir så irriterad! Även fast man säger sånt i välmening, för det är jag helt övertygad om att denna kvinnan egentligen gjorde. Vissa är bara så enkelspåriga och korkade ;-)
Vet precis vad du går igenom. Jag fick min son då jag var 26. Efter mkt kämpande. Jag vet inte hur gammal han hann att bli innan tjatet började om syskon. Efter ett missfall och ett utomkvedeshavandeskap fick jag beskedet om att en till graviditet för mig skulle ge såna komplikationer på min egen kropp samt att det inte fanns några som helst garantier för att min kropp inte skulle stöta bort ytterligare ett barn. Den risken är större än att jag faktiskt skulle kunna bära ett barn. Hur som helst.. Sånt håller man ju för sig själv och sina närmsta. Några år senare separerade jag och pappan till vår son och för något år sedan träffade jag en ny man som jag i dag lever tillsammans med. Han har inga barn sedan innan, vilket jag såklart tycker är en sorg för hans del. Han har ju dock valt att vara med mig och mina brister så jag får helt enkelt köpa det :)MEN... Nu har frågorna kommit igång igen.. Näääär vi ska skaffa vår kärleksbarn.. För självklart MÅSTE vi göra det. Helst då inte X har några egna barn... och det är ju inte så ovanligt nuför tiden att man är äldre när man skaffar barn... Vet inte huuur många anledningar till att vi MÅSTE skaffa ett barn jag får höra. Om inte dagligen så iaf veckovis. För det mesta skrattar jag bort det med att jag är klar och att jag är för gammal för att börja om (jag är 39) Men i bland har jag snäst av med - ja det skulle vi ju vilja om jag kunde, men det kan jag inte.
Jag vet inte om det är för att jag själv är "drabbad" som jag kan bli så irriterad och tycka att det är idiotiskt att ställa såna frågor. Innerst inne så vet jag ju som sagt att det inte är för att vara elak, utan tvärtom. Men jag själv skulle aldrig fråga en sådan sak. Och jag vet inte hur man ska göra för att bara skaka av sig heller.. Det enda sättet för att få tyst på folk verkar ju vara att säga sanningen. Men det är ju inte alltid man vill gå in på den heller. Stor KRAM till dig och din fina familj. Njuuuut av Selma. Kommer det ett syskon så gör det det. Kommer det inget så har ni iaf världens finaste lilla tjej. Så tänker iaf jag. Fast jag har världens finaste lilla (stora) kille då. :)

Anonym

Men inte så långt innan du blev gravid så sade du att Jimmy inte var redo ju. Var det en lögn? :/

Jeanette - En mammas vardag

Ålderskillnaden mellan syskon tycker jag kvittar. har själv en syster som är 9 år äldre och visst, vår relation är inte så supernära men det finns annat som spelar in där också. Men mellan mina två barn är det 6,5 år och det har gått bra. Jag skulle inte orka med att ha två blöjbarn tex:) Det blev såpass länge mellan också pga vi var så unga när vi fick sonen, så vi var inte redo innan dess. Tycker inte du ska känna nån press för andra tycker att det är dags, för det är inte dags innan ni själva känner det.

Helena Rahlenius

Jag blir så trött på den frågan ....
Såå många gånger vi fått den och jag kan säga att det blir ordentligt tyst när jag tillslut svarade ärligt och talade om att sonen är adopterad och vi kan inte få syskon till honom !
Men han är ju så lik din man , ja han är adopterade från Sverige men varken jag eller min man är de biologiska föräldrarna.
Folk ska tänka till innan tycker jag för det är inte bara att skaffa syskon för endel ,
Njut av Selma och får hon ett syskon någon gång får ni vara lyckliga då !!
Kram

louise

Linda, än en gång visar du vilken himla klok människa du är! Det är så givande att gå in här och läsa dina tankar. Jag hoppas själv att jag kommer få barn en dag (för jag tar verkligen inte heller något sådant för givet) och att jag kommer bli en lika bra mamma som du verkar vara. All lycka till dig och din familj :) kram!

Malin

Jag är nyfiken på vad kvinnan skulle ha sagt om du sa att ni bara hade planerat att ha ett barn t.ex. Vad skulle reaktionen varit då? "Alla barn har rätt till ett syskon" eller kanske "Ensambarn blir egoistiska och bortskämda". Folk frågar verkligen saker på ett konstigt sätt även om jag kan förstå hur man öppet i dagens samhälle pratar om att skaffa barn eller eventuellt syskon till barn man redan har.

Elin

Fantastiska människa! <3

Amanda

Usch vad hemskt att bli påhoppad sådär :O
Nu har jag inte egna barn men jag och min kille skyddar oss inte heller. Jag har däremot oregelbunden mens och jag blir bara stressad av att tänka på att testa med ÄL-stickor varje månad bara för att se OM jag ens har ägglossning, vilket har hänt att den har hoppat över :/ Alla tar för givet att man bara blir gravid sådär och tydligen är det många i min bekantskapskrets som också har blivit gravida på första eller andra månaden efter uttag av preventivmedel. Ibland känner jag ofta: Varför jag? Varför har inte jag det så lätt? Vad har jag gjort som förtjänar att vänta såhär länge när man har velat sedan man var 18år? ... Hur som helst. Tack för att du visar att du också är en människa som tar åt dig av folks kommentarer. Livet är inte alltid lätt så en stor styrkekram till dig.

Elin

Usch vad less man blir.. Jag har också fått frågan trots att min dotter inte ens är 9 månader. Jag vill ge henne ett syskon men precis som er vill vi att hon ska vara stor nog att uttrycka sina åsikter och känslor inför det osv. Vi önskar 3-4 år emellan våra barn och det är sjukt irriterande med hela den här "2 år emellan är bäst"-karusellen som endel hänvisar till hela tiden Och särskilt sedan det (faktiskt!) ur ett barnpsykologiskt perspektiv Inte är ultimat för ett barn att bli storasyster/storebror före tre års ålder. Som om det faktum att 1,5-2 års skillnad är "bäst" ur ett "barnen måste kunna leka'-perspektiv skulle gå före allt annat som är viktigt kring uppväxten..

Louise

Känner också igen mig. Väntar andra barnet nu och det kommer vara 3,5 år emellan. Njuter lika mycket av den här graviditeten som första och känns verkligen att jag varit gravid två gånger och storasyster pratar och gosar med magen. Låt alla familjer göra som de vill! :)

Marie

Väldigt fint och bra skrivit :)

Sandra

Tänk att människor kan vara så okänsliga.. Blev så ledsen när jag läste kommentarerna på din insta om hur folk blir trakasserade med dessa eviga frågor o inte bara frågor utan nästan blir uppläxade som du skrev om det här med 'den perfekta åldersskillnaden'. Att man tar förgivet att kunna få barn :/

Jag har själv frågat en vän en gång om de inte ville ha barn o tro mig det är inget jag någonsin tänker fråga någon igen, nu när jag inser hur hårt den frågan kan hugga någon :/ Sen tror jag inte att åldersskillnad på barnen är så avgörande att det borde få vara det enda som styr.. Min pojkvän är 21 o hans lillasyster 5, o dom har världens finaste relation :) Säkert blir det olika beroende på vilka åldrar dom är i, men förstår inte hur folk kan liksom få en att låta rentav hemsk som inte 'ger' dom ett syskon så snart som möjligt :/

Tack igen för att du skriver sånna här väldigt personliga inlägg, det är så härligt att se hur vettig du är, om du förstår :) Så härligt att se att det finns människor som verkligen tänker efter med båda hjärna o hjärta !

Linda Cathrine Liljemalm

Åh vad jag tycker det är tråkigt att andra tycker sig ha rätten att bestämma hur någon annan ska leva sitt liv. Jag tycker (om det nu spelar någon roll vad jag tycker) att ni gör helt rätt Linda, man måste orka själv också och inte bara se till vad andra tycker. Det är ju faktiskt något ganska stort och mentalt påfrestande att ge sig in på igen och då ska orken finnas där om man ska orka. Och jag tvivlar inte en sekund på att Selma har det just så bra som hon kan ha det, ni verkar vara underbara föräldrar som alltid ser till Selma i första hand.

Hanna Karlsson

Vilken dum kommentar! Vad spelar det henne för roll hur ni lever ert liv. Det är som passar mig kanske inte passar dig osv. Vi är olika! Kram

Anna

väldigt bra skrivet <3 om folk bara kunde sluta tala om för en vad man ska göra o vad som är rätt! Jag får också väldigt många såna frågor o det är väldigt jobbigt tycker ja :/

Anonym

Jag vet precis hur det känns att få de frågorna när man har kämpat så. Jag själv kämpade många år innan vi fick vår son genom många tuffa Ivf behandlingar. Syskon blev det desto svårare att få och nu var vi tvungna att betala allt själv också. Det är med gråten i halsen man sitter på banken och hoppas man blir beviljad lån för att kunna ha råd till syskon försök. Vi fick lån och 100 000 kr senare var jag gravid med lillasyster och man var livrädd i 9 månader att det skulle gå snett. Men 8 april kom hon med akut snitt efter att jag lagts in med stora blödningar. Då är man inte kaxig. Jag är idag enormt glad att jag haft turen och lyckan att få två underbara barn trots all smärta och förtvivlan som varit på vägen. Mina är det 4,5 år mellan. Åldern mellan barnen är totalt oviktigt!! Den dagen ni känner er redo för att påbörja ev syskonförsök så önskar jag er all lycka och tills dess njut och ta tillvara all tid med Selma ❤️

Sanna - 22 år & mamma

Jag har alltid drömt om barn men så fort man nämnde det så sa många att "skaffa inte barn så tidigt utan lev livet först, ut och res" bla bla bla... Min stora dröm var ju att skaffa barn, inte att ge mig ut på en jorden-runt-resa..

Jag har också fått höra hur jobbigt det är att ha barn, man får aldrig sova, konstant trött, skrikiga ungar etc. Till slut började jag fråga mig själv varför folk väljer att skaffa barn? Hallå? Finns det ingen som tycker det är det bästa som finns??

Jag hade förvisso inte så jobbig väg dit.. två tidiga missfall och sedan försökte vi ½år sedan plussade vi äntligen. Min dotter är verkligen det bästa som har hänt mig, är så himla tacksam.

heja heja! Tycker du är så stark som delar med dig av detta.

Anonym

För det första har hon fel i vad som är lagom mellan barnen, enligt lousie Hallin (min husguru) som är barnmorska och psykoterapuet är det "lagom" med minst fyra år mellan barnen så att det äldre barnet inte längre är "liten". Det är även den "naturliga" åldersskillnaden om man tillexempel kollar på naturfolk som ammar länge..


För det andra, det har väl inte hon med att göra...

Martina

Du skrev ett inlägg för en tid sedan om kläder med vingar på, att du inte tycker om det till barn för att du tycker att änglar förknippas med de som inte längre lever. Men så såg jag härom dagen så la du upp en bild på Selma med en tröja med just vingar på. En jättefin tröja och jag måste säga att jag tycker du alltid klär din dotter helt bedårande sött och fint så jag menar inget illa, utan undrar mer om du bara "släppt" det tankesättet?

Svar: Hejsan :) nej nej! Du har missuppfattat! Leta upp det inlägget igen! Det var ANDRA tjejer som inte tyckte om kläder med vingar och jag kände mig träffad av det :)

TILLÄGG! Jag skickar länken till inlägget här! http://lindablom.se/2014/july/inte-bara-en-troja-med-vingar.html
Linda Blom

carolina

Jag tycker du skriver så bra - du får med allt och knyter ihop säcken så bra. För de är verkligen inte självklart att man kan bli gravid å det är något som många missar. Jag och killen ska börja med IVF i januari då han sitter i rullstol å jag tänker hela tiden att det är klart vi blir gravida, men fram tills januari så kan inte vi bli gravida bara så där. Och jag tycker du skriver det så bra att många är så okänsliga - det finns pekpinnar om verkligen allt. Allt från hur man är en bra mamma till när man ska skaffa syskon. Men då är det så underbart och jag blir så tacksam när du skriver ett sånt här inlägg, för det balanserar upp det :) Du sätter ner foten och det gör du bra :)

sandra (blivande frisör)

ta det i eran tid och om det inte går vägen så har ni (som du skrev) ett väldigt gulligt litet mirakel <3
kram på er!

Hanna

Jättefint skrivet, och jag förstår verkligen vad du menar. Jag har varit om flera liknande saker i mitt liv.

Bara det att av sin släkt hela tiden påpekade under min tonårstid att jag inte fått mens än. Som att jag inte visste att jag var 16 år gammal utan mens, rätt sen alltså. Vad skulle jag göra? Kroppen bestämmer sig när den är redo liksom. Allt det tjatet av släktingar plus ett dåligt självförtroende på det, gjorde inte mej alltför glad.

Lite samma sak är det nu, 26 år gammal, singel och barnlös. Jag känner inte att jag behöver varken man eller barn just nu, men det tycker tydligen omgivningen. Får ofta höra "När ska du stadga dej?", "Den biologiska klockan tickar" osv.

Med detta ville jag bara säga att vi ska strunta i omgivningen! Jag vet att det är svårt och att det sårar otroligt. Det finns människor som inte tänker ett steg längre, det kommer vi aldrig undan. Fortsätt med det du gör, det är därför jag läser bloggen - för att du gör som du vill och följer dina känslor (och delar med dej av det).

Massa kramar till dig <3

Maria

Såååå bra skrivet!!! Jag är en av många som känner precis, exakt som du..

vägen till mamma och pappa

Det jag har märkt är att de personer som själva inte haft svårt att bli med barn förstår inte att sådana frågor ställer man inte. Det är så ledsamt. De tar barn förgivet. En sak jag lärt mig av vår pågående ivf resa är att inte ta denna frågan för givet. Förstår dina tankar om att du känner dig rädd att gå sådan resa igen. Sjukt jobbigt...

Tove H

Fast vet du vad Linda. Jag tycker att du skulle svarat; "Det har du fan inte att göra med, tänk om vi inte kan få ett till barn, tänk om vi inte vill! Du ska inte komma med dina pekpinnar om hur du tycker att det ska vara, det är bara dina åsikter och inte mina. Respektera mina så respekterar jag dina. Och du, du känner inte mig och vår situation, så var bara tyst!" Ja, i en sådan situation tycker jag faktiskt inte att man behöver vara retoriskt korrekt eller ens snäll. Idiot! (Kvinnan alltså, inte du!)

Mamman

Jag resonerar EXAKT som du!!! Vi ska ha vårt nästa i maj och då är vår äldsta 3,5! Hon är så lycklig för att bli storasyster och det är så härligt att hon är så delaktig. Heja er!!!!!

Mamma till fyra pojkar

DU är klok o så fin! =)
Älskar din blogg! <3

Anonym


Så skönt att få läsa om dina tankar. Min man är adopterad och hans föräldrar försökte bli gravida efter att de gift sig 24 år gamla. När de var 32 år kom deras son från Sydkorea. Våra bästa vänner började sin resa med önskan om ett barn när de var 26 år och åtta år senare kom deras dotter från Kina. Att få barn är ingen självklarhet eller rättighet. Det är heller ingen skyldighet. Det är en gåva. En gåva som inte kan beställas på nätet. Jag förstår precis hur du känner när omgivningen frågar efter syskon. Vi längtade länge efter barn före vår lilla Stina kom och jag är så tacksam för henne att jag, precis som du känner med Selma, vill njuta av henne. Vi försöker skaffa ett syskon nu men skillnaden mot innan är att vi faktiskt kan göra det med ro. Vi har väldens mest underbara unge och ett syskon längtar vi såklart efter men vi tar det inte för givet eller som en självklarhet. Ett barn är gåva, ett syskon en bonus.

Småstadsfrun

Väl talat!

Känner väl igen de frågorna och åsikter från mer eller mindre okända personer. Även om man har barn sedan tidigare betyder det inte att ett syskon är en självklarhet. För oss skulle ett syskon innebär mer eller mindre att ha en fot i graven. Med första blev jag väldigt sjuk och varken jag eller sonen höll på att klara oss. Även när han var ute var det väldigt nära och jag minns såväl läkarnas miner när kroppen höll på att lägga av. Låg inne många månader dels för min egen skull och dels för sonen som föddes i v 29.
Så. Även om nästa graviditet kommer vara extremt kontrollerad så är det en risk. En risk som vi, precis som ni, inte är beredda att ta. Än. Jag vill gärna att min son ska ha ett syskon, men jag och familjen måste vara beredda först.

Tack för att du delar sådana känsliga och personliga ämnen. Det gör det lättare för alla oss andra att också dela.

Önskar dig lycka till med syskon den gången ni känner att det är tid. Till dess, njut av varandra och ta hand om er!

Marie

Vet inte om du läser alla inlägg men jag har några saker att säga. För det första var kvinnan riktigt oförskämd, så beter sig inte folk!

Jag har gått igenom exakt samma karusell som dig Linda, blev gravid efter tredje kuren pergotime och efter två års längtan och kämpande! Har alltid kännt precis som du att jag vill vänta med syskon, för att få njuta av min dotter och nästa graviditet och barn!

Syskon har glädje av varandra oavsett åldersskillnad kan jag intyga själv. Det är 4 år mellan mig och min ena syster och 7 år mellan mig och min yngsta syster, vi står varandra hur nära som helst idag och under barndomen tog jag mycket hand om dem, lekte med dem och de såg upp till mig och har alltid sett mig som en "andra mamma".

I höstas hände något helt otroligt! Jag fick ett positivt gravtest, utan att vi ens försökt egentligen. Nu blir det syskon i maj, vår dotter kommer vara 2½ år. Tidigare än vi tänkt oss men vilken otrolig välsignelse ändå! Att vi lyckats bara sådär, som vanliga par. Måste vara meningen :)

Lycka till med allt och försök att inte ta åt dig av snoffsiga människor!

Svar: Åh! Jag läser alla kommentarer och önska jag hade möjlighet att svara alla personligen..
Stort grattis till ännu ett mirakel <3
Linda Blom

Johanna

Citat från Magdalena Ribbing:"Det är människors eviga misstag att tro att de har rätt att meddela andra hur dessa ska leva".

sandra - 21år, fru och mamma till 3 flickor

Du tänker helt rätt vännen och det som är det rätta för er är kanske inte är det rätt för någon annnan och vise versa. Att det däremot skulle vara "försent" efter 2år är nog det DUMMASTE jag hört! Angelica och Mathilde är det 4år mellan, de leker och älskar varandra gränslöst! <3 Kram

Anonym

Mellan mig och min syster är det 14 år, mellan mig och min bror är det 11 år. Jag är alltså ett "sladdbarn".

När jag var liten var min syster min idol, idag är hon min bästa vän. Trots 14 år emellan och trots att vi har vuxit upp under helt olika tider, så står vi varandra så otroligt nära idag och har alltid gjort, trots åldersskillnaden.

Min bror har jag alltid sett upp till, trots 11 år emellan, har han alltid kunnat leka med mig, han har skyddat mig mot elaka kompisar, trott och stöttat mig genom livet.

Så lyssna inte på folk runt omkring. När och om ni känner er redo för att försöka få ett syskon, och om det blir ett syskon, så kommer alldeles säkert de ha mycket glädje, bråk, skratt och tårar av varandra. För man kan ha mycket gemensamt, nytta av och speciella band med sina syskon OAVSETT om det är 1 år eller 18 emellan.

Felicia

Det kan vara det absolut dummaste jag hört någon säga (ursäkta språket) varför ska det vara så förbannat bråttom med ett syskon så fort det börjar närma sig 2 år emellan dom, herregud mellan mig och min bror är det 5 år och jag personligen tycker att det var perfekt mellanrum, vi har haft våra "syskonbråk" men det har väll alla. Jag älskar min bror överallt annat och kan säga allt till varandra. Bry dig inte om sånna kommentarer det är lätt att säga för oss men försök, Selma är världens sötaste och även om det skiljer 10 år mellan dom så tror jag dom kommer vara varandra väldigt nära

Svar till Amanda /Rebecca

Hej Amanda, jag ville bara tipsa dig om Natural Cycles. Det är en app där en mäter sin temperatur varje dag och på så vis räknar ut när du får äl, den är först och främst tänkt som preventivmedel men eftersom den mäter när du har äl så funkar den tvärs om också. Finns även Pearly, som är en speciell termometer utvecklad för just detta. Har aldrig använt någon av dem själv, men om en har oregelbunden äl och längtar efter barn så tror jag det kan vara värt att testa sig på.

Johanna

Vår dotter är bara 3,5 månad och min far har redan börjat fråga oss om syskon! Han säger att syskon ska man skaffa så de föds med max 2,5 års mellanrum för då får du bäst mammapenning. Ja men det är ju verkligen det dom avgör när och om man tänker försöka få ett barn till, not! Det tog väldigt lång tid innan Alma äntligen blev till så just nu vill vi precis som ni bara njuta av det barn vi faktiskt välsignats med. Jag vill kunna ge henne all min tid och uppmärksamhet så hon ska veta hur otroligt älskad hon är. Jag blev så irriterad på vår bvc sköterska för hon tyckte att jag skulle pumpa ur mjölk och ge i flaska också och inte bara amma. Varför det frågade jag. Jo men då kan du ju åka iväg själv och lämna Alma hemma med sin pappa. Vi Jag blev så arg. Jag kämpar ju inte i månad efter månad med att bli gravid bara för att få åka iväg någonstans ensam när hon väl kommit ut. Om jag vill åka o handla är det inga som helst problem att ta med henne. Och om jag vill iväg någonstans så kan jag amma innan jag åker och komma hem igen innan det är dags för henne att äta igen. Jag har ingenstans som är viktigare att vara på än där Alma kan vara med. Hon är mitt allt just nu och det är precis så jag vill att det ska vara. Så blir det ett syskon någon gång i framtiden så blir det och blir det inte så, ja då får vi vara otroligt glada att vi faktiskt fått en underbar dotter. Så känner iaf jag.

Svar: Det där hade kunnat vara en text skriven av mig : ) Kram! Och grattis till er lilla Alma!
Linda Blom

Jennifer på fashioncut

Finns ingen perfekt ålder och det viktigaste är att ni är redo. Annars blir det bara pannkaka. All lycka med er underbara familj under tiden! Det är ni så värda! <3

s p i n d e l t j e j e n

Klantiga jäkla människor finns det alltid.
Vi hade också problem att få vår lille plutt.

Många, långa försök, missfall på vägen etc etc.

I maj skulle Albin fått ett lillasyskon, i söndags åkte jag in med massiva blödningar i vecka 13 och nu är bebis borta <3
Jag är rädd för att det aldrig kommer att bli syskon och personer okunskap och dumma frågor gör att man blir så himla ledsen <3
Kram på dig!

Svar: Så ledsen för er skull : ( Stor kram! Och håller tummarna för att det kommer gå vägen för er i framtiden!!
Linda Blom

Annster

Tycker du har så rätt i det du skriver.

Får själv höra att i min ålder borde man minsann ha skaffat barn och varför har det inte hänt något ännu. Men snart så? Jag förstår att det bör se ut på vissa sätt enligt normen och att min tid springer iväg. Men det har liksom inte blivit något och det har sina anledningar. Precis som för dig. Självklart finns längtan där. Men man kan inte pressa fram ett barn bara för att andra säger så. Det ska ske när det sker och när hjärtat säger så. Tills dess får man njuta av det man har. I ditt fall Selma :)

Jag känner även som du, trots att jag ännu inte har barn. Att tid kan man hitta på olika sätt. Tiden tillsammans och tiden ensam på kvällarna. Det finns många härliga stunder på sitt lilla vis.

Maria

Vi väntade i 6 år med syskon, nästan 7 innan lillasyster äntligen kom. Och det var det absolut bästa beslutet i den här familjen! Det har inte riktigt varit läge innan. I fjol förlorade vi dessutom ett barn efter 1/2 graviditet. Men nu är det helt fantastiskt! Storasyster kunde inte vara gladare och mer stöttande och hon längtar verkligen efter lillasysters framsteg lika mycket som oss! Och det vet vi för hon kan berätta det för oss. Hon kan också berätta om avundsjuka och andra känslor och det är otroligt skönt att hon kan det! Både för hennes skull och för vår. Tycker att du har helt rätt inställning till syskon, man kan inte ta det för givet och man ska njuta av nuet först.
Alla kramar i världen! Och toppenbra skrivet =)
Kram

Lisen

När vår son var några månader började frågorna om syskon. Jag var helt chockad och ville bara hålla för öronen, skrika och springa iväg. Galet! Vi hade oxå en lång väntan på vårat mirakel och även folk som visste det frågade. Vi har inte tagit för givet att vi skulle kunna få fler barn. Nu är jag gravid igen, det gick snabbt och kommer bara vara 20 månader emellan och vi är superlyckliga för att det verkar gå vägen även denna gång! Men nej, folk måste lägga ner de där frågorna.

En jag känner kämpade massor med syskon, fick 6 missfall (hur orkar man ta sig igenom det??!!) och hade gett upp. Så gjorde de ett sista försök och det blev en liten syster! Efter missfall nr 3 skulle man ju bara vilja knocka den som börjar fråga om syskon. Det är en så känslig fråga för det är otroligt tufft när det inte funkar och det sista man behöver är att ständigt "försvara" sig mot alla frågor. Hörde att i Danmark har vart 10:e barn fått hjälp att bli till (inte födas utan skapas), undrar hur siffrorna ser ut här..?

Ni verkar vara jättefina föräldrar och ha kul ihop. Hoppas frågorna slutar så att ni kan fokusera på det!

Lisen

När vår son var några månader började frågorna om syskon. Jag var helt chockad och ville bara hålla för öronen, skrika och springa iväg. Galet! Vi hade oxå en lång väntan på vårat mirakel och även folk som visste det frågade. Vi har inte tagit för givet att vi skulle kunna få fler barn. Nu är jag gravid igen, det gick snabbt och kommer bara vara 20 månader emellan och vi är superlyckliga för att det verkar gå vägen även denna gång! Men nej, folk måste lägga ner de där frågorna.

En jag känner kämpade massor med syskon, fick 6 missfall (hur orkar man ta sig igenom det??!!) och hade gett upp. Så gjorde de ett sista försök och det blev en liten syster! Efter missfall nr 3 skulle man ju bara vilja knocka den som börjar fråga om syskon. Det är en så känslig fråga för det är otroligt tufft när det inte funkar och det sista man behöver är att ständigt "försvara" sig mot alla frågor. Hörde att i Danmark har vart 10:e barn fått hjälp att bli till (inte födas utan skapas), undrar hur siffrorna ser ut här..?

Ni verkar vara jättefina föräldrar och ha kul ihop. Hoppas frågorna slutar så att ni kan fokusera på det!

Emilia

Jag förstår inte hur en person, som kvinnan du beskriver, kan tro att hon har rätt att tycka och tänka i en situation som inte berör henne alls. Okänsligt är det minsta man kan säga.

Jag har inga barn än och har varit skonad från frågor om när jag och min partner ska skaffa små men nu på senaste tiden har frågorna börjat komma.
Jag har alltid varit öppen med att jag vill ha barn och har längtat i flera år. Därför anses det väl vara konstigt att jag inte förökat mig ännu. Få förstår att man faktiskt är två om beslutet att skaffa barn och jag får ofta "försvara" min sambos åsikt i det hela för att folk inte förstår.

Sen vill jag tillägga att den perfekta åldersskillnaden inte finns!
Jag har äldre systrar som är nära i ålder men också en 10 år yngre syster som var familjens mittpunkt som liten och som uppskattar att ha äldre systrar nu när hon är 17 år själv. Jag tycker det är jättehärligt att få se henne växa och gå igenom det man själv genomlevt 10 år tidigare.

Eva

Åh tänk att det ska vara så svårt att sköta sin egen business. Är helt på din linje. Mina barn är födda med precis 2 år emellan och såhär i efterhand tror jag det hade varit mer idealt att vänta ett tag. Den första tiden blir väldigt tuff när det redan finns en så pass liten i huset. Nästa gång du får frågan tycker jag att du bara ska säga "nej, inte än" och sedan avsluta ämnet. Du behöver inte förklara dina val!

Cecilia

Hej! Tänkte bara skicka en styrke kram, tänk inte på vad andra har för åsikt med den saken. Jag har iofs inte själv barn, men jag fick ett syskon när jag var 12 år. ( så det är 12 års skillnad mellan oss) men vi har aldrig haft tråkigt. Tvärt om, jag har alltid funnits för honom,vi har skoj tillsammans, idag är jag 24 och han 12 och vi hittar på saker som passar honom och jag älskar att ha en lillebror som man får ta hand om, och tro inte att vi inte kan umgås för det kan vi! Nu behöver det juh inte ta 12 år tills du får ditt andra, men jag tror inte att man ska lyssna på andra när det gäller barn, för du måste juh känna dig redo och allt som du måste gå igenom igen! Kram till dig och hoppas det känns bättre <3

André Dahlgren

Superfin bild på er tre :)!

Elin [ n e v n a r i e n ]

Förstår inte varför alla är så jävla stressade och "vet bäst" i den här barnfrågan... känner det redan fast jag inte ens vart i närheten av att tänka tanken på familjeliv än.. Och skulle vilja hälsa den här kvinnan att det är åtta år mellan mig och min syster och vi har haft en jättebra relation till varandra och lekt tillsammans, även om jag varit mycket äldre.. och numera är vi bästisar. Folk kan sluta leka hobbyexperter och inse att det är OLIKA för ALLA.

Alexandra

Jag håller helt med dig - och tycker i övrigt att gravidfrågor generellt inte bör ställas. Jag menar - tänk om man överhuvudettaget inte kan få barn och att det är en oerhört känslig fråga... !? Folk är bra dumma ibland.

Kram!

Catarajna [-foto]

Helt rätt inställning, det kommer alltid att finnas "viktigpettrar" som tror sig veta allt och tror sig ha rätten att tala om för alla andra hur det ska leva sitt liv.
Det bästa är att bara skjuta viktigpettrarna åt sidan, le, och fortsätta gå sin egen väg.

Otroligt fin bild också, riktigt mysig!

ERINA - Mamma till pseudotvillingarna Wilmer och Wilma

❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Jag håller mina tummar för att ni den dagen när ni känner er redo ska få ge Selma ett syskon. Men också som du säger, om det inte skulle gå så har ni fått en underbar liten Selma, och det är inte så lite det. Underbara goa Selma ❤️ Att 2år mellan syskon skulle vara den optimala ålder finns knappast några bevis på, alla barn är olika. Jag och Elin har 4,5år mellan oss och vi är bästa vänner idag och har alltid varit. Nåja syskon bråk när man är små men det hör ju lixom till. Jag vet att ni njuter här och nu och fortsätt med det, den dan ni är redo kommer jag hålla mina tummar hårdare än någonsin. ❤️❤️❤️

Sara Lovisa

Mellan mig och mitt yngsta syskon är det 10år. Hon är alltså 27 och jag 17 och vi är tighta ändå, så vad spelar det för roll? Hon har kunnat hjälpa mig med saker och ting och tvärt om - så varför ska man inte kunna ha någon nytta av varandra för att det är mer än 2 år mellan? Visst är jag inte så nära min syster som är 25år äldre än mig, men det beror mest på hennes personlighet som består av ett stort ego.
Förstår verkligen inte hur folk kan tjata på andra att de ska skaffa barn.. Så himla okänsligt.
Själv skulle jag aldrig ha mindre än 4 år mellan varje barn, OM jag skaffar barn eller OM jag vill ha fler än 1, det är fortfarande ingen annans business. Blir så arg när jag får läsa om sånt här..

Johanna E

Råkade bara på din blogg och ämnet intresserade mig. Jag sitter här med tårar i ögonen för vi hade jättejobbigt att få vårt första barn. Jag har sjukommen PCO och efter flera år och många obehagliga undersökningar, behandlingar, förhoppningar, besvikelser och två IVF:er så föddes vår son. Jag var hela tiden öppen med att vi hade skitsvårt att bli gravida så att jag skulle slippa den förbannade frågan varför vi inte hade några barn än. Ingen har vågat fråga om syskon och det känns skönt. Vi försökte direkt att skaffa fler barn men det är nästintill omöjligt utan hjälp. Så när vår son var 1 år började vi med hormontabletter igen vilket innebär att man varje månad måste gå på ultraljudskoll för att kolla om det är något ägg på gång. I våras fick vi ett tidigt missfall men i augusti hände det som vi inte trodde vi skulle få uppleva igen. Nu är jag i vecka 16 och börjar våga hoppas att det blir ett syskon. Vad jag vill säga till dig är att var ärlig och bit ifrån! Bättre att folk får veta att alla inte blir gravida bara killen skakar med kalsongerna. Man har tillräcklig press och stress från sig själv, man behöver inte de andra som är på en. Innan vi fick problem så frågade min pappa andra om det inte var dags för barn eller syskon men efter det vi varit med om har han slutat med det eftersom han vet hur fruktansvärt ont det kan göra i den personens hjärta som man frågar. Jag hoppas att när ni är redo, får vara med om att få ett barn till. Många styrkekramar till er!

Svar: Det var just min PCO som gjorde vägen mot Selma så lång.. :) Har skrivit ett inlägg om det som jag länkar inlägget ovan - http://lindablom.se/2014/august/jag-ar-redo-att-beratta.html.
Stort grattis till era två mirakel <3
Linda Blom

Louise Hedblom

Jag förstår inte hur man kan vara så respektlöst, för i mina ögon är det respektlöst att fråga saker som "när ska ni skaffa barn då?!" och liknande. Barn är ingenting man skaffar, det är någonting man får om man har tur! Jag och sambon försökte få barn i 3 år innan vi fick lov att ge upp p.g.a. att jag förra veckan fick diagnosen endometrios och blev satt på minipiller. Jag är inte redo för IVF ännu (vilket många har ifrågasatt. "Du kan ju inte längta efter barn så mycket som du påstår om du inte gör IVF) och det är för riskabelt att fortsätta försöka på egen hand då härdarna med största sannolik kommer tillbaka med mensen, så minipiller är just nu det val som finns. Jag förstår hur jobbig barnlöshetskarusellen är, men alla gör tyvärr inte det...

Marika

Förstår verkligen inte hur människor kan vara så respektlösa att de går fram och frågar något sådant, speciellt främlingar! Det är redan jobbigt med släktingar som inte tänker efter när de frågar. Och jag tycker som du, jag vill att om man ska ha syskon så ska den lille man har nu vara tillräckligt stor för att förstå innebörden av ett syskon. Men det är min mening :) Så kämpa på Linda!

Malin

Tur att vi alla inte är sådana :-) 💕💜💕💜

Emma

Förstår inte hur en del kan vara så respektlösa att fråga om något som privat som när man ska skaffa barn eller när det är dags för syskon! Vi har också fått frågan ett antal gånger nu om inte vår son ska få ett syskon snart. Han är 14 månader!! Vi har inte ens tänkt tanken och även om vi skulle ha gjort det är det privat. Jag är själv ensambarn och vet hur mina föräldrar kämpade med ett syskon till mig och hur mina föräldrar ständigt fått frågan varför jag inte har några syskon.

victoria

Konstigt att folk lägger sig i andras liv. När det kommer till barn är det tydligen helt ok att fråga när de blir fler, om man inte ska skaffa barn snart och helt okända människor tycker att de har rätt ta på ens gravida mage. Jag skulle aldrig kunna fråga någon nåt sådant, möjligen en nära vän

Emmy's Life

Så fint skrivet :)

Ida ☯ the sky under the sea

Usch, skulle också bli riktigt arg/ledsen över sådana ord (men ja, förmodligen hålla god min). Blir så himla arg då folk slänger ur sig saker som "Äh, skippa gummit bara så kommer en unge om nio månader". Det kanske funkar så för vissa, men långt ifrån alla har det så, att kunna få barn är inget man ska ta för givet. Och bara det att anse sig ha rätt i hur stor ålderskillnad det "ska" vara mellan någon annans barn är ju bara oacceptabelt :(

z

Jag blev lite stött bitvis av ditt inlägg, delvis för att jag känner mig lite träffad! Egentid är inget att ha och "För i VÅR familj värderar vi tiden tillsammans mycket högre". Mycket högre än vilka då? De som har egentid? Mycket högre än de som klagar ibland? Jag har känt mig lite smått avundsjuk på dig och din fina blogg tidigare och särskilt för att du aldrig brukar "sänka" andra trots din framgång, men nu var det faktiskt just det du gjorde. Du värdesätter inte din familj högre än andra för att det varit kämpigt för er eller för att du skippar egentiderna, jag har tex haft det kämpigt fast under och efter graviditet av olika skäl och egentider är det som gjort att jag kan fungera normalt. Och har man sin hobby som jobb så har man ju faktiskt egentid hela dagarna enligt mig. Bloggen är egentid, redigering av foton är egentid. Bajsa ifred är egentid. Och det behöver alla.

Svar: Du har missförstått det helt! Jag har inte skrivit att vi värdesätter familjetiden högre än någon annan familj - vi i vår familj värdesätter tiden tillsammans mer än att åka iväg på egen hand. Jag har även skrivit att vi får "vår dos" om kvällar osv när Selma sover - för precis som du så ser jag blogg, redigera bilder eller liknande som just det - tid själv! :) Det är inlägget handlar inte om hur andra gör, vem som gör saker och ting "rätt och bäst" - tvärtom försöker jag få fram att vi alla är olika och har olika vardag osv och att ALLT är okej.

Sedan så är det ju så att jag inte jobbar dagtid - jag är hemma med Selma hela dagarna och jobbar kvällar och nätter när hon har gått och lagt sig :) Så "egentid hela dagarna" har jag såklart inte.
Linda Blom

Ida

Det måste vara otroligt frustrerande när personer trampar en på tårna på det sättet, även om de själva inte är medvetna om skadan de gör. Jag hoppas innerligt att ni har lyckan att få uppleva en till liten - när den tiden kommer. Tills dess får ni ge Selma en barndom hon ser tillbaka på som rolig och kärleksfull. Kram!

biggeros

Sunt skrivet!!! Det får bli när det blir. Njut av den lilla!! Vad jag minns så blev helt plötsligt den äldsta så stor när minstingen föddes och det är 22 månader mellan dem. Kram på dig %)

Michaela

Det kvittar hur många år man har mellan suna barn. Jag och min syster har 5 år mellan oss. Jag som storasyster fick vara med på ett helt annat sätt. Jag förstod att jag skulle få syskon och fick se hur mamma växte. Sedan fick jag en lillebror när jag var 14. Så ålder spelar ingen roll, tycker iallafall inte jag. Jag har busat och bråkat lika mycket med mina syskon för det 😊

Tess

Bra skrivet! Folk kan verkligen vara så totalt okänsliga. Jag hade en otroligt jobbig graviditet med hyperemesis gravidarum. Låg inlagd på sjukhus med CVK och näringsdropp samt vätskedropp. Mådde illa precis hela graviditeten, men efter att de hittat en medicinkombination som funkade så slapp jag iaf spy hela tiden fast illamåendet kvarstod. Jag gick ner 6 kg i vikt i början där. Var verkligen superdålig. Ändå så frågar folk som såg hur dålig jag var: "När ska ni skaffa syskon då? Vänta inte för länge!" Helt ärligt så skulle jag vilja spy på dem och det känns som att får jag nån mer sådan kommentar så är min gräns nådd snart för hur artig jag kan vara.

Anonym

Fick en tanke på att adoptions känns otroligt långt borta för många, även från din sidan när man läser denna text...

Och NÄÄÄ åldersskillnaden är det oviktigaste. Själv har jag varit väldigt nöjd med att mina syskon och kusiner har varit äldre, tyckte det var tuff att få va med de äldre(särskilt m mina kusiner) liksom =)... Nog har jag haft nytta också! När de insåg att det redan då va jobbigt att få jobb efter skolan utan något som helst arbetserfarenheter. Jag det som en lärdom och började jobba redan vid 14år tex så jag inte själv hamnade i det senare.

ExklusivaMoi

Fick en tanke på att adoptions känns otroligt långt borta för många, även från din sidan när man läser denna text...

Och NÄÄÄ åldersskillnaden är det oviktigaste. Själv har jag varit väldigt nöjd med att mina syskon och kusiner har varit äldre, tyckte det var tuff att få va med de äldre(särskilt m mina kusiner) liksom =)... Nog har jag haft nytta också! När de insåg att det redan då va jobbigt att få jobb efter skolan utan något som helst arbetserfarenheter. Jag det som en lärdom och började jobba redan vid 14år tex så jag inte själv hamnade i det senare.

Svar: När vi genomgick vår utredning så pratade vi om adoption, men vi ville verkligen försöka lyckas "på egen hand fast med hjälp på traven" först. Så nej! Jag är inge emot adoption :)
Linda Blom

Amanda -- mamma till två

Det där om nästa barn kommer aldrig att ta slut.
Jag har två barn. Är oerhört tacksam för de eftersom att vi dessutom fick gå igenom ett missfall innan "nr 2" blev till.
Men ÄNDÅ så ska det tjatas och gnabbas... "Blir det en tredje eller?" och när jag säger "Nej, det räcker nu/är bra nu" så får jag alltid till svar "MEN VADÅ? Du vill väl ha en TJEJ också?"
(Jag har nämligen två underbara pojkar)
Nej tack, jag och min sambo klarar oss utmärkt utan en flicka och vi vill ha mer barn. ÄVEN om vi nu kan få ett tredje, fjärde eller femte barn - så tack men nej tack. Vad är liksom problemet? Av dessutom okända människor?

Ida

åhh vad söt din dotter är!! så fina ögon!!

Bra inlägg!!

Ida

åhh vad söt din dotter är!! så fina ögon!!

Bra inlägg!!

J

Fint skrivet! Förstår att det är jobbigt när folk börjar fråga, ni har verkligen fått ett litet mirakel som ni bara ska njuta av! Vi är mitt i hormonkarusellen och räknas väl som ofrivilligt barnlösa. Men vi kämpar, och hoppas på att även vi får ett litet mirakel en dag!

Linda Hill.

Det finns många konstiga människor. ;) Man ska inte lyssna så mycket på vad andra har att säga! KRAMAS

Amanda-fotoblogg

Underbar bild!!

Moa

Gud vilken vacker bild!!

Evelina

Tufft läge usch! När Sofia var 1,5 år började alla runt oss att fråga om syskon.. Inge roligt då det blev 15 månader av besvikelse, Faan mens igen! Till slut kom det där plusset. Lycka! Lyckan varade dock bara till veckan före rutin UL. Missfall i V 17, dramatiskt och extremt smärtsamt framförallt psykiskt.. Det här att tala om för sin dotter att bebisen i mammas mage är död. "Det är bara att köra på igen"! Fick vi höra från alla! Tull slut sa vi ifrån! Snälla sluta tjata det är inte så lätt! Glädjande nog är vi i V 25 nu och Lill TJEJEN är beräknad på samma dag som Sofia ;-)

Evelinn

Så himla bra skrivet! Jag hoppas verkligen att fler tänker precis som det du nyss skrev. Helt rätt, stressa inte utan ta det lugnt och ta det som det kommer :) Superfin bild och lycka till!

Mot Ett +

Att folk inte förstår! Blir så irriterad, och känner med dig/er. ♥ Helt rätt av er att göra som nu känner och inte som alla andra förväntar sig att ni ska göra.

Ta hand om er och er lilla familj!

Hanna

Håller inte med den där kvinnan alls. Det är 5 år mellan mig och mitt närmsta syskon och vi är jättenära nu och har väldigt stor nytta av varann. Jag säger njut av nuet och lyssna inte på andra, ni bestämmer själva! :) <3

ellia

Det där med syskon.... jag är ensambarn och har alltså inga syskon och av någon orsak, trots att jag själv aldrig har plågats av det eller ens önskat att jag hade, så verkar det faktum att jag varken har en syster eller bror alltid irritera alla andra? hahaha

o l i v i a

Mellan mig och min syster skiljer det 7 år, mellan mig och min lillebror skiljer det 11. Så mellan mina föräldrars minsta och yngsta barn skiljer det 18år - alltså, ingen brådska! ;)
Alla vi tre har fått vara små och i centrum hos våra föräldrar hela tiden, sen när vi blivit stora har vi fått syskon. Det är inget jag har lidit av, snarare tvärsom! Har fått tid att vara liten själv och när man blev stor vart det ju roligt att få ett småsyskon, och jag och min storasyster har idag en underbart bra relation och umgås mycket :) Har stor nytta av båda mina syskon trots stor åldersskillnad!

Lovisa O

Vilka dumheter. Det är 11 år mellan min och min storasyster och vi är bästa vänner. Smsar eller pratar varje dag. :) Kör på det som är bra för er och er familj!

Anna

Usch för alla dessa "skaffa barn kommentarer". När vi försökte bli gravida första gången bestämde jag mig för att aldrig någonsin fråga nån igen om de ville ha barn. Vet ju hur mycket den där frågan kan svida och såra... Och oj så jag håller med om att ålderskillnad inte spelar nån roll. Nu har vi blivit välsignade med en lillasyster i vår familj. Det skiljer 3,5 år på barnen och det, för oss, är perfekt! Hur det än blir blir det perfekt <3

Hanna

Vi hade oxå väldigt svårt att bli gravid. Försökte i flera år innan vi lyckades. Nu är sonen 3 månader, när han va 3 veckor började folk fråga när vi skulle skaffa nästa... Visst jag har alltid velat ha många (4) barn och ha de tätt då jag har 9 år till och mer till mina syskon. Men det är ändå en sak upp till var o än. Man så verkligen inte behöva bli behandlad som du blev av den där kvinnan. Så okänsligt av henne. De som aldrig behövt kämpa med att få barn kan nog inte tänka sig hur jobbigt psykiskt det är. Lycka till med ett syskon när ni känner att ni är redo för den resan.

meh.blo.gg

Kul kommentar om att "de inte har någon nytta av varandra". Min äldste är 18 och min yngsta tre år och de är i princip i symbios . Tyvärr tänker sig inte alla för. Kram

Viktoria

Hur kan man säga så till en annan människa?! Oavsett om man kan eller inte kan heller har svårt för att få barn så är det väl inget en normalt funtad människa säger till en annan... Usch vad tråkigt! :(

Alice

inte ha nytta av varandra? Jag är 17,snart 18 och min syster är tio,jag skyddar henne,hjälper henne med kompisproblem,när hon inte vet vad hon ska ha på sig,när hon är sjuk stoppar jag om henne och gör varm choklad till henne precis som hon gör med mig när jag är sjuk,hon försöker ständigt få mig på bättre humör om jag är nere en dag,och listan kan göras lång. Så det är verkligen inte sant att man inte kan ha nytta av varandra,små syskon behöver någon att se upp till som är större ibland och även om det kan vara lite jobbigt att hon gärna vill klä sig som mig och göra som mig är jag väldigt stolt och glad över att hon har valt att ha mig som förebild!

marycaroline.blogg.se

Men jösses vad andra människor ska lägga sig i saker de inte har med att göra! De pratar om saker de inte vet ett dyft om också. Okänsligt att uppmana andra till att skaffa barn och inte tänka på att alla inte har lika lätt att bli gravida eller att alla kanske inte vill ha fler barn överhuvudtaget. Och visst har man nytta av varandra som syskon även om det skiljer flera år emellan. Sladdbarn har också nytta av varandra och kan ha kul ihop. Sen håller jag med dig om att vilja njuta och att ens barn fortfarande är litet. Vad som är optimalt är olika för alla och även om man har en uppfattning om vad som är optimalt för en kanske det inte fungerar om man har svårt att bli gravid. Andra människor ska inte uttala sig om graviditet och barnafödande till andra människor, okänsligt. Stå på dig och lycka till med vad ni nu väljer och hur det än går. Det är ert val och ert liv och ingen annans!

Anonym

Jag har 8 år mellan mina barn och när folk får höra det kommer alltid påståendet att jaha, då är det olika pappor. Men nej, det är samma pappa och nej vi planerade inte att det skulle bli 8 år mellan och syskonen har en enorm glädje av varandra trots åldersskillnaden! Många gånger under dessa 8 år fick vi också höra att vi som föräldrar inte borde tänka på oss själva utan skaffa ett syskon för barnens skull. Jag tror inte att det finns någon optimal åldersskillnad mellan syskon och inte älskar man sitt barn mindre på något vis för att det inte får ett syskon?

fröken.A

synd det där... Att människor utan at veta kan såra så mycket!

ellen

jag vill bara berätta för dig, ingen kritik eller pekpinne, bara en berättelse. jag är snart 18 och råkade trilla in på din blogg när jag skulle googla inbakad fläta och fin syn på din urgulliga lilla tjej och sen hamnade jag i inlägget ovan. jag är enda barnet, och jag vet att mina föräldrar ville haft ett till barn, men inte kunde. och jag hade gjort allt för att fått ha ett syskon. medan alla mina kompisar bara åhh vad skönt det måste vara utan syskon, du får ju mer presenter och allt möjligt så önskar jag att jag kunde vara i deras sits, med ett syskon. för mig hade ålderskillnaden inte spelat så stor roll, även fast det hade vart skönt och kanske ha ett syskon med skillnad på 3-4 år eller mindre.

men ni ska gå på eran magkänlsa och njuta av er selma för hon verkar vara underbar! kram

Lisa

Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg. Jag är ensambarn pga att mina föräldrar inte kunde får fler barn efter mig. Jag blir otroligt trött och ledsen på folk som säger "vad tråkigt att inte ha några syskon" som att barn är det mest självklara att alla kan få... Folk borde tänka ett steg längre och inte lägga sig i hur andras liv är, för dom har ingen aning till bakgrunden varför det är som det är. Det kan vara otroligt känsligt, men det tänker inte folk på. Bra att du tar upp frågan!

Tycker du verkar otroligt ödmjuk och snäll, och lilla Selma är ju så otroligt söt!! Kram <3

Svar: Tänk vilket mirakel du är för dina föräldrar! Att dom faktiskt fick just dig i alla svårigheter <3 stor kram!
Linda Blom

Marie Mattsson

Vad bra skrivet! Jag har inga barn idag, men vill gärna ha. Men tycker det känns så fint att kunna fokusera, och njuta av ett barn i taget. Jag vill gärna ha fler barn, men så fort det kommer påtal med andra, så blir jag shot down direkt när jag säger att jag vill ha ganska många år mellan barnen. Kommentarer som "VA?!" och "Då har dom ju ingen nytta av varandra!" "Då har du det över sen". Har läst din blogg sen en bra tid innan du fick Selma. Har tänkt att det är så fint som ni har det, och hur härligt ni ser ut att ha det med henne. Låt de ta sin tid! :)

Man får tycka vad man vill, men man behöver också acceptera att någon annan tycker något annat. Det tror jag att folk glömmer ibland.

Mia

Kan aldrig förlika mig med människor som tror sig ha rätten över att ens ställa såna här frågor och när en annan kvinna ställer dem blir det ätter värre tycker då jag.

Själv fick jag inga egna barn, till en början för att jag inte hittade någon jag ville bilda familj med och ha till barnets/barnens far. När jag väl hittade rätt var det för sent på alla sätt och vis, åratal av medicinering för myomer och sedan också endometrios (som t.ex sprängde bort ena äggstocken), flertalet operationer som sen ledde till komplikationer där jag höll på att dö och i samma veva togs hela livmodern bort.

Har själv reagerat på att andra tror sig ha rätten att tycka till om inte bara dem de känner utan också till helt okända som i detta fall, som vid en anställningsintervju jag var på där en kvinna frågade när jag ev tänkte skaffa barn. Dåförtiden hade jag ingen jag ville ha barn med och det var innan upptäckten av mina underlivsproblem, men jag svarade å en väninnas räkning som faktiskt gjorde allt för att få barn med sin man. Efter oräkneliga utomkvädes och missfall tog de slutligen beslutet att adoptera och har nu två fantastiskt fina barn, för underbara föräldrar är de ju oavsett om det är egna eller ej. Min väninna och jag har alltid kunnat prata om detta, om de som vill ha och jag som inte ville, vi förstår varandra och värnar om den andra personen oavsett olikheterna.

För min del blev det sent att adoptera då prinsen väl kom, men i hans bagage fanns tre fantastiska bonus-barn som jag älskar som mina egna. Så lyckligt lottad är jag ändå.

Stå på dig, du behöver inte redogöra för om/när/eller någonting för någon annan än dig och den du har närmast och det kan du öva dig att svara, kan motparten inte tåla att du säger det vänligt men bestämt får du öva att bli ännu rakare - det har de inte med att göra punkt slut.

Njut av ert liv, låter som ni är super-goa det lilla jag hunnit läsa och strunta i alla som tror sig veta bäst. Er lilla familj är ju bäst på att vara ni helt enkelt och där ryms inga förstå-sig-påare som alltid ska säga sitt, dvs inte jag heller hihihi

kramkram

Anonym

Jag har också börjat få liknande kommentarer och jag kan berätta att även att vi inte hade svårt för att få barn så kan det svida. Jag känner mig inte alls redo. Kanske inte ens vill ha en till hur mycket jag än älskar mitt lilla ❤️ Två barn med två års mellanrum är säkert helt optimalt... OM det är det man vill och kan... Men inte annars! Njut av det fina ni har och ta resten som det passar er ❤️ Kramar om

Anonym

Jag har också börjat få liknande kommentarer och jag kan berätta att även att vi inte hade svårt för att få barn så kan det svida. Jag känner mig inte alls redo. Kanske inte ens vill ha en till hur mycket jag än älskar mitt lilla ❤️ Två barn med två års mellanrum är säkert helt optimalt... OM det är det man vill och kan... Men inte annars! Njut av det fina ni har och ta resten som det passar er ❤️ Kramar om

Emilia

Jag förrstår inte varför så många tar för givet att det kommer finnas syskon med i bilden? Jag har tre äldre halvbröder (mycket äldre) och jag har i princip vuxit upp som ensambarn utan jämnåriga syskon. Det har aldrig fattats mig att ha syskon då jag har haft många vänner i samma ålder där jag växte upp. Vi träffades jämt! Nu när jag är äldre har jag kommit närmre mina äldre syskon. Jag har ändå haft världens bästa uppväxt, och jag tror att vara ensambarn har präglat hela min personlighet. Jag är självständig, kreativ och jämför mig aldrig med någon annan än mig själv och vad jag har för drömmar och mål! Klart att det skulle vara kul att ha ett jämnårigt syskon men jag har aldrig saknat det, för jag vet inte hur det är! :) Jag är min pappas enda barn och då känner man sig speciell för honom! Inte minst den dagen jag själv förhoppningsvis får barn! Lycka till i livet Linda, och tack för en fin blogg.

iz

Bra skrivet. Jag är 30 och har inga barn och får ständigt frågan när vi ska skaffa barn och att det snart är försent, allt från när vi köpte hus till om jag inte vill dricka ger människor rätt(tycker dom) att fråga om jag är gravid, till och med klappa mig på magen.. sååå trött på det.

Therese

Hej och tack Linda för att du tar upp dessa saker. Det är så skönt för oss som sitter nere i smeten med ofrivillig barnlöshet, att det finns själar som orkar belysa "våran vardag". Att man kanske någon gång kan få någon förståelse och respekt. Man förundras ständigt över människornas självklara rätt-att-kommentera-och-tycka-om-allt-och-alla.... Tack Linda, du verkar stark men skickar ändå en styrkekram för att du ska lyckas behålla ditt sunda förnuft!
Tack och ha en trevlig helg!

Ia

Många kloka ord!
Är själv gravid i v 10 efter nästan 3 års kamp & längtan. Många hormoner, tårar och sprutor senare stod vi äntligen där med ett plus. Tvi IVF behandlingar & 3 återföranden senare. Än så länge hoppas vi såklart bara att det ska gå vägen men när vi väl börjar berätta för folk vill jag dela med mig för att öka förståelsen & förhoppningsvis rädda någon annan från alla de frågor, pikar & övertalningsförsök som vi själva blivit utsatta för.
All lycka till er & självklart ska ni njuta av ert underverk & glädjas över henne varje dag!
Kram

Linda

jag lovar dig att även om du inte kan få flera barn så kommer din dotter klara sig så bra utan syskon, jag är ensambarn, min mamma blev sjuk och kunde inte få flera barn och jag har klarat mig perfekt. Det kommer din lilla söta Selma också göra och ni kommer klara er perfekt. Orkar inte med idioter som ska försöka få andra att må dåligt ni är en så fin familj glöm aldrig det!

Moas oplanerade (gravid)blogg

Vilken okänslig kvinna! Varför anser sig folk att ha rätt att tycka så mycket just när det gäller familjer?

Och det där med år emellan syskon tycker jag är struntprat. Varför inte kunna få njuta av det barn man faktiskt har istället för att känna att man ska behöva stressa med syskon nästan direkt när ens barn fortfarande är så litet? Det är fyra år mellan mig och min bror och vi står varandra hur nära som helst och har alltid gjort:)Selma kommer klara sig utmärkt hur det än blir sen.

Carro

Tråkigt med människor som ska berätta för en hur det ska vara för att vara "rätt". Sånt här måste man ju få bestämma över själv! Vad som känns rätt för just er familj. Kram

Moa

Äsch, puckon finns det överallt....även om de nog sällan förstår det själva. För det första är det himla dumt att lägga sig i andras liv om vad som är rätt och fel, för det andra är det biologiskt/barnpsykologiskt bäst att ha minst 3 år mellan syskon, för det tredje vet man inget om andras situationer och måste tänka till om såna kommentarer. En del vill ha många barn, en del få. En del har lätt att bli gravida, en del kan inte få barn alls. Jag har fått många klumpiga frågor, men har lärt mig att tysta ner dem,,,,lyckligt nog har jag nu fått två underbara barn. Den första tog drygt ett år att bli gravid med, den andra tog två år och ivf. Du har sunda tankar om detta. Jag hoppas din dröm om en ny kotte slår in nån gång och annars att ni njuter av livet som det är!

Linda

Tycker det är klokt skrivet, och förstår helt klart din sida av saken, men tänkte bara komma med lite input från en som "vill ha det gjort" och är gravid med nr 2 (20 månaders skillnad) i skrivande stund :) När jag säger det menar jag det inte som något negativt, jag älskar att vara gravid (fast gudarna ska veta att båda har varit jobbiga graviditeter). Jag ser tvärtemot fram emot livet med lite större barn, större frihet att kunna göra saker, resa, upptäcka världen tillsammans som en familj. Därför ville vi ha så tätt som möjligt, inte för att det är nåt som bara måste överstökas, utan för att för oss innebär det maximal njutning att ha en familj där barnen är ungefär på samma våglängd. Med det sagt så är det absolut ingen kritik mot andra som inte vill ha tätt, tycker varje familj ska göra som de känner. Jag har heller aldrig tagit barn för givet, det hela började illa med missfall innan vår oerhört efterlängtade dotter kom till världen, och för att kunna få så tätt som möjligt med tanke på hur lång tid (om det nu alls skulle fungera) det skulle kunna ta så började vi aldrig om med p-piller, utan vi var rörande överens om att vi inte skulle tänka på och stressa över att bli gravida, utan bara låta tiden ha sin gång och få en underbar överraskning när det väl kom, vilket det tog ett år att göra, och vi blev överlyckliga, men utan att behöva ha den där stressen över om det skulle fungera eller inte. Vi väntade inte, vi nara njöt av vår dotter, och när det väl plussade på stickan kändes det bara som en bonus! Hur som helst, alla familjer har olika vilja och förutsättningar, och att få frågor hela tiden är jättejobbigt, önskar folk kunde sköta sitt istället :) Gör ni som ni vill och bry er inte om andra :) Kram

t

Fruktansvärt okänsligt och idiotiskt av den kvinnan att gå på så mot dig Linda. Folk tar barn och syskon som en självklarhet men det är inte alltid så enkelt som att bara "skaffa" barn som många tror. Dessutom tycker jag inte att du ska känna någon press. Jag är ett sladdbarn och min syster är åtta år äldre än mig och min bror sju år äldre och vi är super tajta och har jätte kul tillsammans! Jag och min syster brukar ofta ha myskvällar tillsammans och åka in till stan för att fika och shoppa. Har man en trygg och kärleksfull familj så spelar åldern ingen roll alls! Du är super stark Linda som faktiskt skriver öppet om detta på din blogg och stod i mot kommentarerna från kvinnan. Du är fantastisk! Kram!

Anonym

Det skiljer 13 samt 8 år mellan mig och mina bröder. skulle rent av bli förbannad om någon sa att vår relation och vårt liv tillsammans kunnat bli bättre av att det inte skiljt "så många" år mellan oss. Tänk så mycket dom fått lära sin lillasyster! Tänk stoltheten när min yngste bror som åtta/nio åring lärde sin lillasyster att sitta. Tänk så skönt för mig med äldre och mer erfarna syskon att vända mig till när jag behöver hjälp för att något i livet slagit knut på sig själv. De må finnas fördelar med att vara syskon som är tätt födda, men jag lovar att det finns precis lika många med att ha några år emellan. Att inte folk år 2014 bara kan lära sig att sköta sig själva utan elaka synpunkter på hur andra ska leva sitt liv. Ni är ju helt rätt ute, man ska försöka skaffa syskon när man själv känner att det är rätt. Men det finns tyvärr alltid folk som kommer ha synpunkter på vad man gör, hur man än gör. Stå på dig du är otrolig :)

Anonym

Det skiljer 13 samt 8 år mellan mig och mina bröder. skulle rent av bli förbannad om någon sa att vår relation och vårt liv tillsammans kunnat bli bättre av att det inte skiljt "så många" år mellan oss. Tänk så mycket dom fått lära sin lillasyster! Tänk stoltheten när min yngste bror som åtta/nio åring lärde sin lillasyster att sitta. Tänk så skönt för mig med äldre och mer erfarna syskon att vända mig till när jag behöver hjälp för att något i livet slagit knut på sig själv. De må finnas fördelar med att vara syskon som är tätt födda, men jag lovar att det finns precis lika många med att ha några år emellan. Att inte folk år 2014 bara kan lära sig att sköta sig själva utan elaka synpunkter på hur andra ska leva sitt liv. Ni är ju helt rätt ute, man ska försöka skaffa syskon när man själv känner att det är rätt. Men det finns tyvärr alltid folk som kommer ha synpunkter på vad man gör, hur man än gör. Stå på dig du är otrolig :)

Johanna E

Du då ska jag ge dig ett tips om du har PCO. Jag har gjort massor av behandlingar och allt ser så bra ut, ett ägg på g men inte blev jag gravid. Vet inte hur många gånger vi gjort detta och de förstår inte varför vi inte lyckades bli gravida. Sen berättade en kompis med samma sjukdom att hennes läkare sagt att man ska ta en ägglossningsspruta för det är inte säkert att ägget släpper. Jag tjatade till mig att få en spurta (de är inte gratis ca 340kr/st). Jag fick utslag på ägglossningstestet (då sa de att man inte behöver ta någon spruta men det struntade jag i) jag tog i alla fall sprutan och jag lyckades bli gravid. Så om ni börjar med hormonbehandling igen med pergotime (eller den andra tabletten som jag inte hann testa) så be att få testa att ta en ägglossningsspruta när det är dags för ägglossning. Det är definitivt värt ett försök för både min kompis (som är över 40, överviktig och som hon sa hennes mans spermier simmar inte så bra) och jag blev gravida när vi testade att ta en ägglossningsspruta.
Jag önskar det fanns bra information på nätet angående PCO men jag tycker det är lite brist på det. Alla läkare har inte heller koll.
Massor av kramar till dig!

Alva

Ta inte skit!! Vem är hon att döma dig för det du gör med din familj? Blir arg på såna där kärringar som ska lägga sig i och tro sig veta allt. Och du ska inte vara trevlig då trots att det är "hur du är", säg åt henne att skaffa ett syskon själv om hon tycker det är så viktigt, kanske hon blir tyst

VERONICA

Jag hatar sådana kommentarer! Vi kämpar sedan 3 år med IVF och har ännu inte lyckats och sådana kommentarer gör ont ibland. Det är ingen annans business när, var och hur man vill skaffa ett eller flera barn. Sköt om din fina familj som du har och om och när det blir syskon så blir det. Inte före och inte efter. Ibland "kan" man inte välja hur livet skall se ut. kRAM

Emma

Jag tycker det är så stort av dig att du väljer att dela med dig av det här. Jag är ännu inte i barnfasen i mitt liv men när jag tar del av det du skriver så får jag (och förmodligen många andra) en tankeställare om hur vi pratar till varandra. Sedan du skrev om detta första gången har i alla fall jag blivit mer försiktig med hur jag kommenterar och frågar kring barn.

Tack och stor kram till dig för att du delar med dig!

Svar: Det Glädjer mig såå att läsa din kommentar <3
Linda Blom

Annie in Cali

Du skriver så himla fint. Rörigt? Livet är rörigt. Jag har inte ens försökt skaffa barn än och det är så lätt att fråga bekanta i tron att man är artig. Jag är så glad för inlägg som dem här som får oss alla att få djupare förståelse av varandra. Tack för att du skriver, att du delar med dig!

Svar: Tack för en fin och värmande kommentar <3
Linda Blom

Linnéa

Hej Linda!
Fint skrivet av dig och fint funderat! Jag blir så jävla arg på alla moralkake-morsor som finns där ute som ska tala om för alla andra hur man minsann SKA göra.
Du kanske har svårt att få syskon? En annan kanske inte VILL ge sitt barn syskon, utan tycker att det är perfekt med ett barn. Någon tredje kanske precis mist ett barn? Storasyskonet till det barn du nu håller i famnen. Vad vet vi? Vad ge någon annan rätt att dömma?

Om du vill ha ett syskon önskar jag att du får det, annars hoppas jag du ger all din kärlek till Selma och tar hand om dig själv.

Kramar!

Linn

Så fin text! Folk verkar tyvärr vara rätt okänsliga med såna frågor och påståenden överlag och tänker inte på att det inte är självklart för alla :(