Linda Blom

Förra torsdagen vaknade jag med så ont i magen att jag inte kunde resa mig ur sängen, jag ringde förlossningen redan då men dom tyckte inte det var nödvändigt att komma in, fick tid hos min barnmorska o.s.v. Skrev om det här. 

 

På fredagen fick jag tyvärr inga svar på varken urinodling eller blodproverna och helgen kom. Jag reagerade på att lillebror i magen rörde sig betydligt mindre, han är ju en bebis som är minst sagt aktiv annars, så jag vet att jag sade till både Jimmy och min mamma att han känns så lugn.. Men då jag faktiskt kände honom enstaka gånger så kände jag mig inte speciellt orolig. Sammandragningar fortsatte och magen blev hård som bara den till och från, men det var inget som gjorde så ont som det gjorde i torsdags. Igår började det trycka rejält nedåt och det kändes på riktigt som att bebisen var påväg ut. Jag hade svårt att gå och liknande.

 

När jag skulle åka och hämta Selma på förskolan så kände jag hur jag började bli mer och mer illamående och yr. Men jag hämtade hem henne ändå, tog en tur förbi Elgiganten för att köpa en ny mixer som jag lovat henne, då vår har gått sönder och hennes favorit är smoothie till frukost. Där gick det väldigt trögt och jag kände mig inte pigg. Lillebror liksom borrade ned huvudet och jag riktigt kände att det strålade åt alla håll. Vi åkte hem och lade oss i soffan där det nästan svartnade för mig. Jag fick ännu mer illamående, yrsel, tryck och magen blev alldeles stor, hård och öm och jag fick ringa Jimmy och säga att han får skynda sig hem en liten stund tidigare för jag kände att någonting var fel. Då ringde jag förlossningen igen och fick berätta hela historien för barnmorskan i telefonen. Bara det att lillebror rört sig lite under helgen och knappt rört sig alls under måndagen heller ville att jag skulle komma in så snart jag kunde. Jag väntade in Jimmy och sedan kom min mamma och hämtade upp mig och följde med, för jag ville inte köra bil när jag var så yr.

 

Inne på förlossningen fick jag hjälp omgående och blodtrycket mättes, jag fick lämna urinprov igen, tog tempen och liknande, allt såg okej ut. Sedan kopplades jag upp för ett CTG och även lillebrors hjärta låg fint det också. Vi fick byta rum ett par gånger, för det var lite aktivitet inne på förlossningen igår. Men jag låg med CTG:n en lång stund och bebisens hjärta pendlade mellan 140-150 som det brukar göra, jättefint alltså. Men han var fortfarande väldigt lugn. Hade en kompis i form av spypåse med mig, men det enda som kom var kväljningar iaf. Vi fick gå ur i dagrummet en stund och invänta en läkare som dom ville skulle undersöka mig också. Läkaren kände på magen som för tillfället kändes mjuk och bra, kontrollerade livmodertappen via VUL - 4cm precis som den borde. Sedan gjorde hon även ett ultraljud och mätte fostervattensmängden, kollade bebisen och liknande. Så underbart att se honom, vuxit som bara den. Men allt så bra ut! Precis som jag trodde så låg han med rumpan upp mot vänster revben, huvudet ned och ryggen längs min vänster sida. Att han däremot inte rör sig som han brukar är såklart svårt att svara på. speciellt då han inte ligger på något sätt som gör att jag inte känner rörelserna av den anledningen. Men kommer han inte igång under dagen/morgondagen så ville läkaren att jag skulle komma in för en kontroll igen. Men summa sumarum såg allting så bra ut det kunde igår kväll, och det kändes så skönt. När jag kom hem så somnade jag tillsammans på Selma på två sekunder, helt utmattad.

 

Ett tillägg är att min läkare på VC ringde om mina blodvärden igår och dom har inte blivit tillräckligt bra av järntabletterna och att jag försöker öka värdet på andra vis. Så det kommer att bli järninjektioner för min del. Det känns skönt, för att jag mår som jag gör kan påverkas av blodvärdet.