Att somna i egen säng

Här var han bara två timmar vår älskade, underbara lilla gosse.
 
För en tid sedan skrev jag ett inlägg om hur vi bröt det konstanta nattsuttandet som vår lille gosse höll på med under lång tid. Jag ammade honom så gott som genom hela nätterna (läs här), han kom inte längre till ro och det kändes inte längre tryggt att ha en såpass rörlig bebis i en säng där han kan trilla ned. Vi började istället vagga honom till sömns och lade ned honom i sin säng, där han sedan ofta vaknade om kvällarna och behövde vaggas om. För oss var det inte viktigt att han skulle somna själv, utan snarare att jag skulle slippa vara vaken så mycket om nätterna, samt att han skulle äta bättre dagtid. Det hela funkade kanon!
 
Men så började det krångla med vaggandet och i min famn somnade han inte alls, inte heller i vagnen eller liknande som tidigare fungerat. Dessutom väger han 10kg och det blir tungt att bära på. När Jimmy var på bio förra veckan skrek Colin konstant i min famn, spände sig som en liten pinne och var så himla frustrerad. Jag bestämde mig där och då för att ta och köra samma "metod" vi gjorde med Selma när hon började somna i egen säng. Jag visste att det skulle bli skit tufft! Men jag hade också en liten förhoppning om att det kanske skulle gå enklare och enklare väldigt fort.
 
Det hela går egentligen ut på att inte plocka upp barnet ur sängen, men heller aldrig lämna det ensamt. Jag skulle inte klara av att vända min gråtande bebis ryggen och gå ut ur rummet. Det vi gör är att lägga ned i sängen, pussa, stryka över pannan och säga god natt. Sedan finns jag nära honom hela tiden, inte nödvändigtvis intill sängen hela tiden, men fortfarande så han kan se mig. Satte mig stundvis i fotändan på vår säng (vilket är intill spjälsängen), då det blir lite påfrestande att stå lutad över en spjälsäng. När han reser sig går jag bara lugnt och lägger ned honom och upprepar samma procedur med att stryka över pannan, pussa och säga godnatt. Ibland stannade jag för att stryka över ryggen/buffade i rumpan.
 
Första kvällen tog en bra bit över timmen och han var så förtvivlad att jag stundvis bara kände att "nej, jag kan inte låta honom ligga här", samtidigt visste jag ju innerst inne att han skrek på precis samma vis i min famn. Det var skit jobbigt!! Och hjärtat blöder på mig när han är sådär ledsen.. Jag upprepade vår procedur så många gånger att det var omöjligt att räkna dom. Stundvis stannade jag intill sängen och "hyschade" samt strök honom över ryggen/klappade lite i rumpan, visade att jag fanns där, men plockade aldrig upp honom ur sängen. Han somnade tillslut och sov sedan hela natten och vaknade 8:30.
 
Kväll två tog Jimmy och han gjorde givetvis på precis samma sätt som jag. Colin somnade sedan efter 22 minuter (runt 21:00) och var inte alls lika ledsen, vaknade en gång på kvällen och Jimmy gick in för att pussa, stryka över pannan och säga godnatt och Colin somnade om på ett par minuter. Han sov sedan hela natten till klockan blev efter 8:30. Igår var det dags för kväll  tre vilket jag tog. Då kom han i säng i bättre tid (han brukade somna vid 19:30) och Colin somnade inom 15 minuter varav det då var enstaka minut av gråt - för att sedan sova hela natten fram till klockan blev strax innan 8. Jag hörde honom ligga och mumla runt 6:30, men han somnade om själv.
 
Jag förväntar mig givetvis bakslag, perioder med nattvak och krångliga läggningar, det som hör småbarnslivet till. Men nu har det här funkat fantastiskt bra på båda våra två barn. Skillnaden var att Selma var runt 6 månader och Colin 9,5 månad när vi påbörjade det hela. Ingen av dom har använt napp eller haft ett behov av snuttefilt/gosedjur eller liknande. Dom somnar ändå! Däremot lägger jag ändå ned en snutte till Colin (vilket jag inte gjorde med Selma) och tänker att om han skulle vilja, så kan ha i alla fall gosa in sig i den. Båda våra barn har dessutom totalt vägrat täcke och snarare vaknat av att vi försökt stoppa om dom.
Jag uppfattar hur som helst att båda barnen har haft lättare att somna om, både själva och med oss intill, när dom från början somnat själva i sin säng. Det är som att när dom somnat i famnen, vaknar dom av att dom inte ligger kvar där. Och i sängen somnar och vaknar på samma plats på något vis. Jag vet inte, men jag uppfattar det så.. Nu håller jag tummarna för att natt fyra skall gå bra den också : )
26
Anonym

Åh tack för detta inlägg. Är i samma fas och funderar på hur fasen man ska göra då 5-minutersmetoden är hemsk. Ska prova detta och va stentuff med att inte ta upp och bara finnas där. Så tacksam för inlägget!

Svar: Vad glad jag blir att det uppskattades :) Stort lycka till <3
Linda Blom

Alexandra

Vi är precis på gång att göra samma sak här så det här inlägget (och det om nattamningen) uppskattas verkligen. Min son fyllde nyligen ett och vi ska sätta igång med att sluta nattamma (och även dagamma) nu på onsdag, sedan börja försöka få honom att sova i egen säng när vi känner att han är redo. Han är ganska liten fortfarande, 9 kg, men känner ändå att vi vill satsa på att han ska somna i sin säng istället för att vagga. Vi har dock bytt ut spjälsängen mot en växasäng nu då han kan klättra ur själv. :) Håller tummarna för att det ska gå lika smidigt för oss som för er! Har inte sovit en hel natt sedan han föddes så det låter nästan för bra för att vara sant!

Svar: Varmt lycka till :) Selma var precis som din son en liten plutt, men så länge dom följer sin kurva så är ju det där med nattmat något dom behöver :) Hoppas verkligen att det flyter på för er!! Jag har inte heller sovit en hel natt ännu, för jag vaknar ju ändå på nätterna. Men det är stor skillnad på att bara vakna ngn gång mot att amma typ 10ggr per natt, hehe :)
Linda Blom

Känslokallt att ignorera sina barn

Femminutersmetoden rekommenderas fortfarande då och då. Av utbildad sjukvårdspersonal vars jobb är att ge uppdaterade, kunniga råd till osäkra nyblivna föräldrar.

De borde veta bättre.

Femminutersmetoden skadar ett barn. Psykiskt och fysiskt. När barnets skrik tystnar är det inte för att barnet har "lärt sig" att vara självständigt och somna själv. Det har gått in i överlevnadsläge för att spara på krafterna och öka chansen att överleva tills det blir hittat. Kroppsfunktionerna går ner på sparlåga. Tillväxten upphör. Kroppen producerar adrenalin, ett stresshormon som påverkar utvecklingen av barnets hjärna. Det påverkar hur barnet kommer att svara på stress resten av sitt liv.

Genom att istället svara så tidigt som möjligt på ett barns signaler och överösa det med närhet och kärlek hjälper man barnet att växa upp till en trygg och stark person.

http://modernbebis.blogspot.se/2014/01/femminutersmetoden.html?m=1

Svar: Nu kör vi dock ingen fem-minuters-metod, så jag vet inte varför du skickade detta till mig? :)
Linda Blom

Anonym

Det är kväll -
jag känner det.
Allt är som det ska.

Mjuka händer
håller mig
ljummet vatten
omsluter mig.
Pappas leende
däruppe.
Allt är som det ska.

Jag torkas, kläs på.
Mamma håller mig ömt,
Lägger mig vid sitt bröst,
Mina läppar möter
hennes mjuka hud
varm söt mjölk
fyller min mun, min mage.
Allt är som det ska.

Ammandet gör mig dåsig
jag glider in i sömn

Då händer något.
Ett salt finger i min mungipa
Skiljer mig från bröstet
Jag gapar över luft
Lyfts och sänks ner
På platt, dött tyg.

Jag är ren.
Jag är mätt.
Jag är klarvaken.
Jag är ensam.

Allt är tyst.
Allt är mörkt
Allt är fel, fel, fel.

Så jag ropar på dem:
Jag är i fara!
Rädda mig!

Inget händer.
Som spöken kretsar
oron runt mig.
Slukar mig hel.

Allt jag kan göra
Är att om och om igen
ropa
så högt jag kan:
JAG ÄR I LIVSFARA!
RÄDDA MIG!
JAG DÖR!
Om och om igen
för att inte dö.

Korta stunder hör jag mammas röst
Långt långt borta,
Diffust genom mina egna rop.
Räddning på väg.
Jag ropar på henne.
Rösten tystnar.
En dörr slås igen.

Jag ropar och ropar
i förtvivlan
och dödsskugga.
Ropen bor i mina gener
har räddat mina
förfäder och förmödrar
De tysta fick aldrig egna barn.

Skräcken regerar.
Halsen, magen, huvudet, allt värker.
Ibland hör jag mamma
långt där borta
sen försvinner hon igen.

Till slut övermannas jag
av skräcken
Överlämnar mig åt ödet
Bereder mig på döden

Ja, jag ska dö.
Jag vet det nu.
Det är natt,
en farlig tid.
Ingen kommer.

Mamma och pappa är redan döda.
Jag är övergiven
Prisgiven
Orörlig i fiendeland.

Min enda, smala chans:
Att vara tyst
Låtsas redan vara död


Efter evigheters evighet:
Det är morgon.
Jag lyfts upp
av mamma
läggs till hennes bröst.
Jag överlevde.

Sen är allt som det ska.

Till nästa kväll.

Helena

Hade samma erfarenhet med storasyster, som vaggades till sömns. Vilket resulterade i att hon vaknade när vi la ner henne, och att mitt bäcken blev snett av allt vaggande...
Lillebror gjorde vi annorlunda med. Vi gjorde precis som ni. Vilken skillnad! Så himla bra!
Grattis till fina kvällar och lugna nätter! :)

Svar: Ajaj!! Snett bäcken :( Ja man går ju inte i någon ergonomisk ställning när man bär runt de små direkt :) Härligt att det funkade för er också :)
Linda Blom

Mamma Karin

Vad skönt! Håller tummarna att det fortsätter flyta på. Jag kan tycka det är så himla skönt när barnen sover i egen säng.. jag är så nojig annars. :) Jag skulle heller inte klara av att lämna ledset barn, fy så hemskt!

Svar: Jaa! Vi har ju samsovit läääänge, men sedan kändes det inte heller bra längre. Delvis för att han är så rörlig att han kan krypa ur sängen, men också för att han inte kom till ro/sov bra intill längre :) Selma kommer fortfarande in till oss på nätterna, så jag är helt säker på att C också kommer göra det i perioder :)
Linda Blom

Mamma Karin

Jag förstår :) Ja skönt för barnen att känna att de kan komma in till mamma och pappa när de vill. Våran treåring kommer ibland över och vill sova hos oss men då sover vi alla ganska oroligt, haha. Ofta funkar det att följa henne till hennes säng (om hon själv vill).

Jennyjenny.se

Vad intressant att läsa! Fortsätt gärna uppdatera hur det går. Min dotter är 8 månader och jag får se hur vi ska göra med nätterna framöver. Nu sover hon bredvid mig o jag vet inte hur många gånger hon ammar per natt.
Det som oroar mig lite är när jag ska lägga Lillasyster o om hon gråter att det ska väcka Storebror. Jag är oftast ensam vid läggningarna. Hur upplever du det? Blev er stora tjej störd när Colin skrek eller sov hon igenom?

Svar: Kul att du tycker det! : ) Det är svårt det där när sömnen strular.. För oss funkade ju vaggandet bra till en början, men sedan blev vi tvungna att bryta det på något vis i.o.m. att han inte längre somnade. Han skrek lika mycket i famnen, som han gjorde i sängen liksom.. Gällande Selma så nattar vi samtidigt när både jag och Jimmy är hemma. Båda barnen somnar alltid med en förälder intill vanligtvis.


Men första natten när han skrek över 1 timme, så var jag ju själv med båda. Då somnade faktiskt Selma i vår säng, i samma rum som Colin skrek. Så för hennes del är det verkligen inga problem när han är/har varit ledsen. Hon lyssnar på när jag ber henne blunda och vips så sover hon : )
Linda Blom

Jennyjenny.se

Ja, har läst nån stans att barn inte störs lika mycket då de vet att det inte är deras jobb att trösta ;) bådar gott inför kommande delade rum. Storebror vaggade vi länge men det funkar inte alls på Lillasyster (och inga nappar eller gosefiltar har de fastnat för nån av dem). Men det är ju verkligen så olika från barn till barn vad som funkar (och även olika från vecka till vecka ibland ;) )

Lovisa

Vi gjorde på precis samma sätt som ni gör nu. Det har gått hur bra som helst. Vår dotter är 20 månader. Nu lägger vi henne (eller iaf sätter ner henne i sängen) säger god natt och går ut ur rummet. Läggningen tar max 2 minuter. Inget skrik, inget gråt. Vaknar hon av mardröm eller liknande så går vi in igen, kramar om och lugnar ner.

Svar: Så gjorde vi en period med Selma också, fast då drack hon även vatten i flaska när hon somnade. Tror hon var runt 1,5 : ) När vi sedan bytte bort spjälsängen till en öppen (runt 2 år) så kom hon upp och började sova hos oss : )
Linda Blom

Frida Abered

Precis så gjorde vi med vår son också, han är tio år idag och sover alltid väldigt bra på nätterna. Han har haft perioder när han haft svårt att somna och då har vi funnits där för honom och suttit hos honom tills han somnat. Lycka Till!! KRAM Frida http://fridaiunderlandet.blogg.se

Jennifer

Vad underbart att det gått bra för er med den metoden! Jobbigt när man inte får sova annars :)

Ingrid Wenell

Åå jag blir bara mer och mer förvirrad som nybliven mamma känner jag.. Vår Olivia har hunnit bli hela tre månader nu, ochi början funkade inget annat än att sova på pappas eller mammas bröst, på mage - absolut inte rygg. Men sedan har jag försökt få henne trygg i sin säng och hon har ganska länge sovit där själv, hela nätterna förutom när hon vaknat för att äta och sedan somna om - inga problem. Tills nu. Nu är vi tillbaka på ruta ett och hon ska vara nära precis hela tiden, dag som natt. Får nästan panik annars. Verkar vara någon fas vid tre månader? Men jag vet inte hur vi ska få henne att sova själv, för lets face it - vi vill ha mamma/pappa-tid också :) Hur ska man göra?? :) // Nybliven mami

Svar: Igenkänning : ) Båda mina barn sov på mage, på mitt bröst första tiden. Något annat var otänkbart! Colin hade precis som din dotter en period där han sov i sin säng så gott som hela nätter. Men sedan behövde han närhet och fick samsova med mig. Det är nog bara att inse att i vissa perioder finns inte utrymme för mamma/pappa-tid riktigt.. Speciellt när dom är så små som 3 månader. Möjligen kanske hon kan få sova hos någon av er när ni ser en serie i soffan eller liknande? Jag gick och lade mig tillsammans med Colin under flera månader, då han bara kunde sova intill mig. Men en tröst - Det är en fas! Det kommer en tid när ni har utrymme för er själva, för att sedan komma en tid när det blir tvärtom igen : ) Livet med småbarn helt enkelt! Försök att lyssna på hennes signaler. Vid tre månader är dom så små och nya att det inte riktigt går att styra dom till speciella mönster.. Colin är 9,5 och då blir det lite enklare : )
Linda Blom

Anonym

Funderar på å göra detta/liknande jag med. Vår 8 mån ligger o tuttar/ammar igenom natten o vaknar titt som tätt. Känns även som om han inte äter så mkt under dagen.

Ingrid Wenell

Tack för svaret! ja, jag är så osäker på allt detta. Vissa säger att de tar skada om man är lite hård mot dem med att sova själva och vissa säger att det är enda sättet.. Tycker det är jättesvårt! Och lillan verkar ha stort behov av närhet då hon skriker så fort vi lägger ner henne.. och då vill man ju inte vara just hård.. fattar inte hur man ska göra faktiskt, för jag vill nog inte ha henne i vår säng tills hon bli ett år. När tror du det är dags att börja "träna"? Jag trodde tre månader var sent, haha!

Svar: Nej oh nej! Hon är så pytte liten fortfarande! Så ge henne all närhet hon vill ha!! :) Jag bar Colin konstant det första halvåret och det innebär ju inte att man skämmer bort dom så tidigt :) Barnet behöver bli äldre innan du kan försöka styra/bryta mönster. Colin är som sagt 9,5 månad och det är mycket som händer med barnet mellan 3 månader och 9 månader :) Försök ta det med ro <3
Linda Blom

Karin Wikström


Hej! intressant läsning! kämpar med en 6 månaders, som sover i egen säng men vaknar flera gånger per natt för att få komma till famnen, skrika och somna om. Ikväll när han vaknade tröstade jag honom i hans vagga istället, förvånad över hur enkelt det gick!! kanske stör jag honom mer om jag tar upp honom, precis som du skriver.. han skriker ju då med. Klappade honom på huvudet, gav napp och stoppade om- och han somnade... Är den "metoden" inte den som kallas "tassmetoden"? Anna Wahlgren hade kommenterat min blogg med att hon tyckte jag skulle läsa barnaboken... (fem minuters metoden..) sorgligt att den fortfarande sprids, då det finns många desperata föräldrar som inte vet bättre.

Kram till dig, och hoppas på mycket sömn!

Days by Johanna

Känner igen mig, fast sedan sonen börja sova i vanlig säng. Innan la vi hon sa puss och god natt. Det funka inte alls när han kunde springa upp. Så till slut fick vi stänga dörren och i början grät han så mycket och det gjorde så ont, men efter bara ett par kväll så somna han direkt, och nu tänder han ibland lampan, leker en liten stund och sen slocknar.

Anonym

Men herregud du "anonym" som skickade den där dramatiska, hemska dikten . Hur är den tänkt att hjälpa henne som mamma? Uppmuntra,stötta, se hur övergången från det ena till det andra sömnmönstret och vanorna kulle kunna ske? Jag är själv över 40 utan barn, har aldrig heller velat bli mamma. Men barnkär och månande om andras barn har jag alltid varit. Reagerar på sådant här skuldbeläggande även om du som skickade dikten säkert månade om hennes barn eller så. Skulle vi inte kunna enas om att båda är viktiga dvs mammans OCH barnets mående. Barnets, men också eller kanske viktigast gällande natt sömn; mammans sömn. Etc.

Anonym

Men herregud du "anonym" som skickade den där dramatiska, hemska dikten . Hur är den tänkt att hjälpa henne som mamma? Uppmuntra,stötta, se hur övergången från det ena till det andra sömnmönstret och vanorna kulle kunna ske? Jag är själv över 40 utan barn, har aldrig heller velat bli mamma. Men barnkär och månande om andras barn har jag alltid varit. Reagerar på sådant här skuldbeläggande även om du som skickade dikten säkert månade om hennes barn eller så. Skulle vi inte kunna enas om att båda är viktiga dvs mammans OCH barnets mående. Barnets, men också eller kanske viktigast gällande natt sömn; mammans sömn. Etc.

Svar: Tack för din omtanke och kloka ord :)
Linda Blom

Hanna Karlsson

Jag tycker också att dikten var fruktansvärd. Det känns enbart som ett skuldbeläggande.

Anonym

Precis så där har vi gjort med vår son också. Nu är han visserligen bara 6 månader men han har inte ätit på natten på flera månader men vaknar då och då och vill ha närhet. Då styker jag över pannan och viskar att mamma är här och att vi ska sova nu. Det funkar 9 gånger av 10 :)

Sara

Låter superbra Linda! Det här med nattning och hur man gör är så olika och så svårt. Det som fungerar för den ena fungerar inte alltid för den andra.

Vi har haft tur med båda barnen tror jag men vi har även hållit hårt och inte gett upp för lätt. Från dag ett har våra barn sovit i egen säng (minsta är 8 månader nu och äldsta blir 5 år) och det har delvis varit för att vi föräldrar inte sover bra alls med barn i sängen. Vi har också lagt ner dem i sin säng, sagt godnatt och om det inte skriks så går vi ut ur rummet. När det väl skriks har det 9 av 10 gånger berott på att de vill ha ersättning/välling (har inte ammat). Efter det har de varit nöjda.
Samma sak blev det när vi tog bort ena sidan på spjälsängen till sonen. Vi sa godnatt och gick ut. När han kunde ta sig ur sängen själv blev det ett par veckor då han smet ut till oss i vardagsrummet och vi fick följa honom in igen. Det var bara att behålla lugnet och gå fram och tillbaka några gånger tills de förstår att de ska stanna i sängen.

Hoppas nattningen fortsatt går bra för er och att ni får sova många timmar per natt :)

Tess

Tänk vad olika det kan vara :-) Vår lille sov hela nätter från 3 månaders ålder, förstås med någon natt här och där när han inte ville. Vi körde samsovning rätt länge, men det är slitigt då man ofta har ett barn som klistrat på en... fast det kändes ändå rätt för oss. Alla tupplurar sov han dock i egen säng ända från start, för som du skriver så upplevde vi att han vaknade till när vi gick ifrån annars och då var det bara att börja om från början. Det du beskriver är inte 5-minutersmetoden så vet inte varför en person skriver om det i kommentarerna :-/ Någon som vill klaga eftersom hen inte ens står med namn. För om det bara var ett enkelt missförstånd så skulle väl åtminstone det finnas med på kommentaren.

Anonym

men vad är det för hemsk dikt nån anonym har skrivit!! usch mår illa av att läsa den så orkade inte läsa hela! urk! ja den gäller väl femminutersmetoden men det var ju som du oxå skrev inte det ni gjorde. jag skulle själv behöva få ordning på min pojks sömn o han är 3,5. vi samsover och själva läggandet går bra MEN så vaknar han ibland/ofta efter nån timme, innan jag lagt mig o gråter i nästan panik för att jag inte ligger där. tror det har o göra med att hans far försvann ur vårt liv.

Marie

Vi har kört på exakt samma upplägg till båda barnen. De somnar i sina sängar på ett kick. Dottern har aldrig somnat om vi varit i rummet, hon vill vara helt ensam, sonen däremot måste vi sitta intill tills han somnat innan vi går ut :). Men nu är han (1,5 år) inne i någon period. Händer mkt i kroppen och knoppen, sover oroligt, gnäller och har temprament nånting ;)

Anonym

Jag klarade inte att inte plocka upp vår 8 månaders. Ska väl försöka igen men tycker det är så fruktansvärt svårt. Sambon är duktigare på att inte plocka upp honom. Men som du skriver så sover dom bättre om dom fått somna på ett och samma ställe om du förstår vad jag menar.

Svar: Trösten för mig var att jag visste att han skrek precis lika mycket i min famn. Nu när vi nattar honom står jag alltid intill sängen med en hand på honom, stryker över ryggen eller buffar i rumpan <3
Linda Blom